Influenser på svenska rollspel

[Mogger]

Jag anar varför bokcirklar brukar följa mallen läsa först, diskutera sen.

Skämt åsido, det vore intressant med en kartläggning av influenser på svenska rollspel över åren. Kanske ett lämpligt ämne för en artikelserie i Fenix?

Tänker att det kan vara intressant att diskutera detta fast i en egen tråd.

 

[Dilandau]

Jag tycker det är intressant att svenska rollspel så tydligt inte tagit influenser från andra samtida svenska fenomen.

Exempelvis hela svenska deckareboomen som pågått ett tag nu.

 

[Mogger]

Jag tycker det är intressant att svenska rollspel så tydligt inte tagit influenser från andra samtida svenska fenomen.

Exempelvis hela svenska deckareboomen som pågått ett tag nu.

Var inte NOIR startskottet på den?

Visst, kan hålla med. Historiskt tycks vi mest influeras av just historia samt annan fantastik/SciFi.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Jag tycker det är intressant att svenska rollspel så tydligt inte tagit influenser från andra samtida svenska fenomen.

Exempelvis hela svenska deckareboomen som pågått ett tag nu.

Tror det har jättemycket att göra med att rollspel (och spel i allmänhet) väldigt ofta tar sitt avstamp i fantastik och spekulativ fiktion snarare än mimetisk fiktion, och vi har faktiskt inte särskilt stark tradition alls av det i Sverige.

Därför verkar de flesta rollspel som tar tydligt avstamp i svensk kultur antingen ha ett historiskt anslag, handla om vikingar, eller bygga på folktro och skrock.

 

[Genesis]

Exempelvis hela svenska deckareboomen som pågått ett tag nu.

Det är ju inte fantastik. Så knappast förvånande att det inte påverkat. Men visst, man hade ju kunnat vänta sig något "svensk noir fast med monster och magiker". Men egentligen är väl listan på influenser på svenska rollspel ganska kort?

1. Amerikanska rollspel

(Inte helt allvarligt menat, men inte helt på skoj heller.)

 

[Dilandau]

Tror det har jättemycket att göra med att rollspel (och spel i allmänhet) väldigt ofta tar sitt avstamp i fantastik och spekulativ fiktion snarare än mimetisk fiktion, och vi har faktiskt inte särskilt stark tradition alls av det i Sverige.

Ingen stark tradition fantasy och sf? Det finns ju jättemycket svensk fantasy och sf om man börjar gräva lite. Mycket är bortglömt, och det mesta blev aldrig särskilt stort ens när det släpptes. Men finns gör det.

Sen att rollspelmakare mer inspirerats av utländsk fantastisk, det är en annan sak.

 

[Dilandau]

En annan intressant aspekt av det hela är DoD, där varje ny version (sedan äspel släppte stafettpinnen) mer eller mindre slängt ut den föregående versionen. Det är så jäkla annorlunda mot t.ex. D&D, där allt från monster till världar följer med och utvecklas från version till version.

Det byggs nytt, istället för vidare.

 

[terje]

Om vi bortser från översatta spel, är detta mina intryck / gissningar rörande Äventyrsspels klassiska egendesignade spel:

Drakar och Demoner
* Basic Roleplaying / Magic World
* Runequest (ankorna!)
* Klassisk antik myt (många monster)

Mutant
* BRP, en anpassning av de regler som utvecklats för DoD
* Gamma World (klasser, mutationer, varelser)
* Kamandi (de muterade djuren)

Kult
* En fortsatt utveckling av brp
* Clive Barker i allmänhet och Hellbound heart / Hellraiser i synnerhet
* Västerländsk esoterism (gnosticism, kabbala, crowley)
* Nightmare on Elmstreet
* Hellblazer / John Constantine

 

[JohanL]

Jag tycker det är intressant att svenska rollspel så tydligt inte tagit influenser från andra samtida svenska fenomen.

Exempelvis hela svenska deckareboomen som pågått ett tag nu.

Folk har inte magi, superteknologi eller superkrafter i dem, så det går ju inte.

 

[JohanL]

- anakronistiska inslag i fantasy som ”amerikaner” verkar älska som orcher som spelar american football, sushi på värdshuset, osv

Vi har i stället anakronistiska inslag och samtidsreferenser i vår postapokalyps.

 

[JohanL]

Det är så jäkla annorlunda mot t.ex. D&D, där allt från monster till världar följer med och utvecklas från version till version.

D&D har ändå stora skillnader i reglerna mellan utgåvor - det är inte som Call of Cthulhu eller Pendragon där man bara filar på detaljerna och det är fundamentalt samma spel oberoende av utgåva.

Och jag menar, monsteruppsättningen i DoD-23 är inte direkt nyskapande...

 

[terje]

Men hur ser det ut med influenser till Lancelot games och Neogames?

Wastelands känns ju väldigt mycket som en mix mellan Mad Max och V. Kheelatar däremot känns hemvävt, kanske kan man se paralleller hos Runequest gällande culture gaming och Harn lågfantasy, men likheterna är inte stora. Jag har ingen aning om vilka spel deras regelsystem kan ha inspirerats av.

Nån som har någon insikt gällande vilka spel eller kulturfenomen som influerat Neogames? Första utgåvan av Neotech är ju klassisk cyberpunk modell 1A, men reglerna? Vad har inspirerat Mundana i EON? Jag gissar på mycket historia?

 

[Gerkub]

Vi har i stället anakronistiska inslag och samtidsreferenser i vår postapokalyps.

Sant. Jag försökte vara lite skämtsam i inlägget men ångrade mig och tog bort det innan du hann svara

 

[Mogger]

Om vi bortser från översatta spel, är detta mina intryck / gissningar rörande Äventyrsspels klassiska egendesignade spel:

Drakar och Demoner
* Basic Roleplaying / Magic World
* Runequest (ankorna!)
* Klassisk antik myt (många monster)

Trakorien:

• Samtida politik
• Romarriket
• Mesopotamien
• Renässansen
• Gnosticism

Mutant
* BRP, en anpassning av de regler som utvecklats för DoD
* Gamma World (klasser, mutationer, varelser)
* Kamandi (de muterade djuren)

Mutant måste ju ändå vara det spel som allra mest tar avstamp i det typiskt svenska när det gäller estetiken.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Amerikanska rollspel

Skulle säga att Nordiska Väsen, Ur Varselklotet, Skrômt, Viking, Norrsken, Gudasaga, Chock, Expert Partisan och till och med Call of Cthulhu Sverige mfl extremt tydligt bygger på massor av andra influenser än enbart amerikanska rollspel. Men de kanske inte är fina nog att räknas?

Men finns gör det.

Att något finns betyder inte att det är starkt. Som du säger själv, det mesta är bortglömt, det var aldrig särskilt stort när det släpptes, och den svenska fantastik/sf vi har idag är mkt självpublicerat och säljer ytterst små upplagor. Vi är lite starkare på skräck, med författare som Ajvide Lindqvist och Fager, men Sverige har ingen särskilt stark tradition av fantastik och spekulativ fiktion.

 

[Mogger]

Jag är ju en spelskapare som inte skapar nytt utan bygger vidare på det gamla. Iaf de senaste 5 åren eller så. Man kan väl se mig som 3:e eller kanske 4:e generationens spelskapare. Så mina influenser blir ju nästan till 100% svenska. Även om jag kan inspireras av någon obskyr antik kultur eller företeelse så är det ju för att Erik Granström har lärt mig att man kan göra det.

 

[JohanL]

Mutant måste ju ändå vara det spel som allra mest tar avstamp i det typiskt svenska när det gäller estetiken.

Ja, till och med känslan av pilsnerfilm.

 

[Franz]

Tolkien är väl kanske en tråkig influens att nämna men hans påverkan är ju svår att bortse från.

EDIT: Alltså inte för att Tolkiens verk är tråkiga utan för att det är en rätt given influens

 

[JohanL]

Tolkien är väl kanske en tråkig influens att nämna men hans påverkan är ju svår att bortse från.

Samtidigt är det mer en estetik än något som går på djupet - D&D:s faktiska innehåll (som gick vidare till fantasyrollspelen genrellt) är mycket mer Howard, Vance, Moorcock och Anderson.

 

[Quadrante]

Kheelatar däremot känns hemvävt

När Kheelatar kom benämndes det som fjärde generationens rollspel (spelvärlden viktigare än regler, de senare underkastad den).