Vet inte om det är representativt för årtiondet, men för mig känns det såklart så![]()
Det här var jag som tonåring under 90-talet. Vet inte om det är representativt för årtiondet, men för mig känns det såklart så
View attachment 17945
Nu var det visserligen en tuppkam som jag inte stylat upp just den dagen, men tuppkammar är ju å andra sidan också rätt 80-talElgitarr (eller är de kanske en bas?) och hockeyfrilla känns mer 80-tal.
Precis, Dia Psalma lyssnades det exempelvis alltid på när vi lirade Mutant i tonårenDet är i och för sig mycket retropunk på 90-talet.
sen att det kom nya heta kanaler så som [...] mtv
Massa häftiga och roliga leksaker! Action Force/G.I Joe, TMNT, Ghostbusters, Alien, Star Wars. Och alla balla samlar/spelkort á la Garbage Pail Kids, Nintendo, TMNT.
...är inte alla de här ifrån 80-talet?
Möjligen, men de var fortfarande stora i leksaksbutikerna under 90-talet....är inte alla de här ifrån 80-talet?
Håller helt med! De kvällar under det sena 90-talet då jag inte spelade rollspel eller drack folköl läste jag oftast Spawn med Manson i lurarnaJag hittar inte ifall nån nämnt Marilyn Manson än? Isåfall: 1996 kom Antichrist Superstar ut. Appropå det här med reaktioner på den forcerade glättigheten och sådär.
Smells like children, Antichrist superstar, Mechanical animals kom alla ut under 90, Holy Wood får inte riktigt vara med då den kom 2000.
Jag är helt säker på att det fanns många som upplevde kapitalismens vinst under 90-talet som något renodlat positivt, och för många var det nog också det rent materiellt. Men just det här depp-i-regnandet och upproret mot det tillrättalagda etc fanns definitivt också. Och i Mansons fall var det ju också rätt mycket en protest mot det konservativkristna USAs fortsatta puritanism. Satanic panic all over again, så att säga.
(Sedan verkar det ju som att – surprise! – Manson själv var och är en röv. Men jag har fortfarande svårt att tänka mig 90-talet utan honom.)
Jag hittar inte ifall nån nämnt Marilyn Manson än? Isåfall: 1996 kom Antichrist Superstar ut. Appropå det här med reaktioner på den forcerade glättigheten och sådär.
Smells like children, Antichrist superstar, Mechanical animals kom alla ut under 90, Holy Wood får inte riktigt vara med då den kom 2000.
Jag är helt säker på att det fanns många som upplevde kapitalismens vinst under 90-talet som något renodlat positivt, och för många var det nog också det rent materiellt. Men just det här depp-i-regnandet och upproret mot det tillrättalagda etc fanns definitivt också. Och i Mansons fall var det ju också rätt mycket en protest mot det konservativkristna USAs fortsatta puritanism. Satanic panic all over again, så att säga.
(Sedan verkar det ju som att – surprise! – Manson själv var och är en röv. Men jag har fortfarande svårt att tänka mig 90-talet utan honom.)