Triggervarningar i Rollspel

Status
Not open for further replies.
Celledor said:
kan detta lösas på samma sätt som för film och spel att det finns en åldergräns?
Click to expand...

Ja, men det blir likt ett försök till friskrivning. Allt är tillåtet om det bara används av dem som är över en viss ålder. Detta hjälper inte någon från att drabbas av det de vill undvika. Det informerar inte heller någon om vad som kan förväntas. Men även om det är trubbigt, kan det ge en fingervisning om att detta material inte är tänkt för en yngre publik.
 
Så här skriver en författare till RQ-material om sina publikationer: "Material in this book deals with mature themes. GMs are advised to adjust their presentation of this subject matter in accordance with their own and their group’s comfort levels."
 
Puckohue said:
Så här skriver en författare till RQ-material om sina publikationer: "Material in this book deals with mature themes. GMs are advised to adjust their presentation of this subject matter in accordance with their own and their group’s comfort levels."
Click to expand...

Jag ifrågasätter om den här sortens totalt generiska varningar alls gör något. Säger någon verkligen ”Puh, vuxna teman, vilken tur att jag blev varnad! Och vilken tur att jag rekommenderades att anpassa materialet till gruppen, det hade jag inte gjort annars!”
 
Puckohue said:
Så här skriver en författare till RQ-material om sina publikationer: "Material in this book deals with mature themes. GMs are advised to adjust their presentation of this subject matter in accordance with their own and their group’s comfort levels."
Click to expand...

Och det är en bra grej i sig, men är egentligen en helt annan sak än vad Content Warnings är.

Om vi istället liknar rollspelet vid en matvara, så är en svepande markering (som den ovan) bra om man vill särskilja en maträtt som till exempel vegansk. Den är dock mindre användbar om du vill kolla om den innehåller särskilda ingredienser, till exempel nötter, som man är allergisk mot (som Content Warnings faktiskt kan liknas vid) så ser man att de kan vara bra båda två men för helt olika saker.
 
Theo said:
Det utgick jag också alltid från att det var tanken med Kults "Rekommenderas från 15 år" också...
Click to expand...

Det är väl mer det som sådana här varningar ofta blir, en sorts friskrivning från tillverkarens sida? I det fallet, något du kan peka på när en upprörd mamma ringt en reporter?
 
JohanL said:
Det är väl mer det som sådana här varningar ofta blir, en sorts friskrivning från tillverkarens sida? I det fallet, något du kan peka på när en upprörd mamma ringt en reporter?
Click to expand...

Friskrivningar är nog så viktiga. Så snart något sätts på pränt och distribueras öppnar man upp för kritik från alla möjliga olika håll. Då kan det vara superbra att ha haft med lite olika friskrivningar så att man kan ta ett djupt andetag och i alla fall säga "jo, men det står ju vad det är".

Kanske TW/CW kan bidra med det också.
 
Skummade igenom tråden nu på lunchen och tycker det är en spännande diskussion. Min uppfattning är att varningar är bra av flera skäl, men främst som information om vad man kan förvänta sig. Jag jobbar som terapeut och arbetar därför mycket med exponering, men exponering måste vara kontrollerat och på egen vilja för att inte leda till förstärkt ångest. Att se en lista på eventuella triggers kan få en person med trauma att välja bort spelet. Men det kan också få en annan person med liknande trauma att välja samma bok. Det är mycket vanligt att man söker sig till produkter som tacklar det som skrämmer än för att man just vill närma sig och normalisera. Det viktigaste är att läsaren själv får välja om de vill närma sig eller undvika. Utan varningslistan kanske de får sig en överraskning som gör att de lämnar hobbyn helt.

Jag tänker också att det blir fel att prata om varningslistor som.ett bevis på ökad censur. Listan betyder ju att spelet innehåller ämnet, inte att någon undviker det. Listorna kan också vara ett sätt för skaparen att skydda sig själv mot viss kritik som kan uppstå efter otäcka överraskningar som ovan nämnt, men också för att erbjuda kontext till vissa känsliga eller kontroversiella ämnen.
 
För mig handlar det helt klart om vilket tema spelet är tänkt att ha. Ibland är det väldigt tydligt bara genom vilket spel man spelar. Som någon tidigare i tråden tog upp så är det skillnad att spela My Little Pony-rollspelet eller Kult. Det är olika teman och spelstil. Men ibland är det inte lika självklart vilka ämnen, teman och typer av saker som kan dyka upp i en kampanj/oneshot bara genom att titta på spelet.

Tonen, stilen och temat på ett spel bör spelledare och spelare vara överens om innan man börjar spela. Förmöte och "session zero" är viktiga i den aspekten och om spelledaren har ett uttänkt tema och stil som hen vill köra på som innehåller grejer som kan uppfattas som jobbiga så är det bra att det kommer upp innan man börjar spela. Ännu bättre att man kollar upp sånt innan man ens planerar sin kampanj såklart.


Jag klarar sällan av att se filmscener eller läsa klart böcker där sexuellt våld eller barnmisshandel porträtteras. Och om såna grejer dyker upp under ett rollspel utan att jag är beredd så skulle jag verkligen inte tycka det var roligt. Men det skulle dock vara mycket svårare att sluta spela än det är att stänga av teven eller lägga ner boken. När man spelar rollspel så har man ändå skrivit på ett socialt kontrakt att göra det tillsammans med andra och då vill man inte "förstöra" genom att säga stopp mitt i en scen. Därför är det mycket bättre att ta såna grejer innan man börjar.
 
Alla rollspelare har inte mognaden att tackla vissa seriösa ämnen seriöst. Vissa kanske hanterar sitt obehag genom att skoja och det kanske leder till konflikt med någon annan.

Efter att jag läste till socionom och skrev fältstudiearbete om svenska människohandeln så blev det ett triggerämne för mig. Jag hade lärt mig för mycket om den verkligheten (om våld, underlivskador, korruption osv) att jag inte hade något förtroende för att en annan rollspelare skulle kunna tackla ämnet på ett sätt som jag ansåg respektfullt, så jag valde bort det helt. Nu, flera år senare, ska jag spela i en Cyberpunk-kampanj där det ämnet kommer vara centralt och jag ser faktiskt fram emot det! Jag tror det kommer bli bra för jag har förtroende för de andra i gruppen. Jag kan inte säga det om alla grupper jag spelar med, men jag tror att just den gruppen fixar det.
 
Mikl said:
Jag tycker att de som förstått att det verkliga riskmomentet är medspelarna borde bli mer lyssnade på i det här sammanhanget.
Click to expand...
Ja det hänger ihop med ämnet men är lite bredare och hör samman med säkerhetsverktyg på ett bredare plan. Innehållsvarningar eller förteckningar eller vad man vill kalla det är en del av det, och är vad jag tänker en grej som t ex en scenarioförfattare kan bidra med.

Om vi vill spela till exempel skräck är det viktigt att alla spelare hänger sig åt skräcken. Skräck behandlar ofta extrema ämnen (och speciellt diskbänksrealism-skräck kan vara obehagligt relaterbar). Så, om vi vill att alla spelare ska må bra, och vill att alla ska känna att det är intressant och givande så behöver vi en tillit i gruppen. Även om man känner varandra väl är det möjligt att råka göra fel, att gå över gränsen. Visst en duktig SL skulle kunna styra upp det men det kan ändå vara svårt att veta vad man ska göra när situationen dyker upp, och det är inte säkert att en spelare skulle våga säga något där och då utan skulle kanske t ex tröttna på gruppen och sluta dyka upp på spelmötena.

Så jag ser säkerhetsverktyg i allmänhet som ett skyddsnät under en lindansare. Även om det aldrig används är det ett sätt att säga till gruppen: ”om du faller finns vi här för dig”.
 
Last edited:
Ekorren said:
Att se en lista på eventuella triggers kan få en person med trauma att välja bort spelet. Men det kan också få en annan person med liknande trauma att välja samma bok. Det är mycket vanligt att man söker sig till produkter som tacklar det som skrämmer än för att man just vill närma sig och normalisera. Det viktigaste är att läsaren själv får välja om de vill närma sig eller undvika. Utan varningslistan kanske de får sig en överraskning som gör att de lämnar hobbyn helt.
Click to expand...

Medhåll! Varför är det annars så vanligt för författare att skriva om trauma, till exempel? Jag vet också att bland de jag spelat med är många av de som varit mer sugna på att utforska traumatiska teman är de som själva har en viss erfarenhet av det, t ex saker som förtryck.

Det här är också varför jag tycker det är en bra idé att ibland expandera eventuella varningar mer än bara taggar. Inte mycket, men att ha en skala av "antytt, mot andra, mot spelare" skulle räcka men kunna göra stor skillnad. Ett bra exempel på vad jag menar är att det är skillnad på att ha en SLP där folk säger "lämna honom inte ensam med unga kvinnor" mot att en rollperson skulle bli utsatt för försök till ett övergrepp.
 
Mekanurg said:
Designer's notes kallades detta i amerikanska spel när jag var ung. Exempel:
  1. Basker Blå utspelas i ett fiktivt västafrikanskt land. Jag har tydligt förklarat att jag ville inte använda de internationella insatserna i verkliga länder som Liberia och Sierra Leone eftersom i dessa inbördeskrig var sadistiska massövergrepp vardagshändelser. Otäckt att skriva, otäckt att spela. Dessutom med risk att det blir respektlöst mot offren.
  2. Expert Partisan utspelas 1981-82, inte 1941-42. Jag har tydligt förklarat att detta beror på att jag vet hur sanslöst grymt nazityskland gick fram i ockuperade länder (undantaget Danmark). Återigen, otäckt att skriva, otäckt att spela.
Click to expand...

Det här är ett typexempel på sådant jag verkligen gillar! Det hjälper till att sätta stämning och förväntningar, plus att det finns en liten reflektion från skaparen. Små saker som kan göra mycket.
 
Gerkub said:
Om vi vill spela till exempel skräck är det viktigt att alla spelare hänger sig åt skräcken. Skräck behandlar ofta extrema ämnen (och speciellt diskbänksrealism-skräck kan vara obehagligt relaterbar).
Click to expand...

Jag brukar, när jag spelleder skräck (så… när jag spelleder, lol) följande sak: "I skräck ska det vara roligt att bli rädd. På samma sätt som du blir rädd när du ser en skräckfilm. Det ska vara pirrigt och lite spännande. Framförallt är det din rollperson som blir rädd. Men om rädslan slutar vara den pirriga rädslan och något som istället kommer från dig som spelare, då ska vi bryta."

Gerkub said:
Så jag ser säkerhetsverktyg i allmänhet som ett skyddsnät under en lindansare. Även om det aldrig används är det ett sätt att säga till gruppen: ”om du faller finns vi här för dig”.
Click to expand...

Så fint formulerat! Det är ett sätt att också säga att det faktiskt är faktiskt OK att falla.

Vill också säga att många sådana här verktyg är viktiga för mig som spelledare, för jag har kört mycket med olika grupper, allt från rena främlingar på t ex konvent, till folk jag känner sådär men aldrig spelat med till folk jag spelat med länge. Speciellt med de jag inte har en lika nära relation till så är säkerhetsverktygen jätteviktiga för folk att veta att de finns där. Oftast, när det just har blivit fel (typ, varför folk vill ha Content Warnings) har det t ex ofta varit på konvent där det gått väldigt fel.
 
Robert Jonsson said:
Och det är en bra grej i sig, men är egentligen en helt annan sak än vad Content Warnings är.

Om vi istället liknar rollspelet vid en matvara, så är en svepande markering (som den ovan) bra om man vill särskilja en maträtt som till exempel vegansk. Den är dock mindre användbar om du vill kolla om den innehåller särskilda ingredienser, till exempel nötter, som man är allergisk mot (som Content Warnings faktiskt kan liknas vid) så ser man att de kan vara bra båda två men för helt olika saker.
Click to expand...
Skillnaden är att allergener kan döda. Känslor, hur traumatiska de än är, dödar inte. Därmed inte sagt att man ska utsätta sina medmänniskor för sådant som triggar deras traumatiska känslor.

Även om man skulle ha med ett helt kapitel med TW/CW i rollspelsprodukten så är det till syvende och sist spelledaren och medspelarna som håller i nyckeln. Jag har en spelare som tycker det är väldigt obehagligt med blod och äckel, och därför tonar jag ner det till en nivå som hen är ok med, även när beskrivningarna i vissa äventyr går långt mycket längre.
 
Gabrielle de Bourg said:
Vill också säga att många sådana här verktyg är viktiga för mig som spelledare, för jag har kört mycket med olika grupper, allt från rena främlingar på t ex konvent, till folk jag känner sådär men aldrig spelat med till folk jag spelat med länge. Speciellt med de jag inte har en lika nära relation till så är säkerhetsverktygen jätteviktiga för folk att veta att de finns där. Oftast, när det just har blivit fel (typ, varför folk vill ha Content Warnings) har det t ex ofta varit på konvent där det gått väldigt fel.
Click to expand...
Är det för att rollspelsprodukten saknat CW som det gått fel? Eller för att spelledaren eller medspelarna inte visat tillräcklig hänsyn?
 
Rangertheman said:
Är det för att rollspelsprodukten saknat CW som det gått fel? Eller för att spelledaren eller medspelarna inte visat tillräcklig hänsyn?
Click to expand...

Både och. I flera fall är det bland annat att man inte kommunicerat saker som skulle förekomma. T ex var det en spelledare som på UK Games Expo 2019 som höll Flodskörden bestämde sig för att en rollperson som skulle bli kidnappad och gruppvåldtagen, utan några som helst förvaringar eller diskussioner. Vilket för typ alla är en stark no no.

Och det är ju något där en SL inte visat någon hänsyn mot sina medspelare. Spelaren motsade sig just att det här skedde utan förvarning eller någon som helst diskussion om säkerhetsverktyg (UKGE och Ligan skötte det bra, f ö).

Det man också får komma ihåg att CW, diskussioner om säkerhetsverktyg och att prata om innan är ett sätt att ge konkreta verktyg för att visa hänsyn.
 
Status
Not open for further replies.
Back
Top