Var drar vi då gränserna mellan fantasy och SF? Om man till exempel tittar på Ken Lius Dandelion Dynasty-böcker handlar de i hög grad om spekulativ teknologi och samhällsorganisering – de råkar bara mestadels utspela sig i en fiktiv värld som ligger på en lägre teknologisk nivå än vår samtid. Kan science fiction också innefatta berättelser som framför allt jobbar med trä och siden snarare än nanorobotar och antimateria?
Jag skulle säga att det som utmärker SF är a) det finns i verkligheten lagbundenheter som går att beskriva och observera, det finns inga mystiska och oförklarliga fenomen (även om dessa inte måste vara förklarade för karaktärerna i berättelsen, de kan misstas för att va mystiska och oförklarliga), b) vetenskap/teknologi är drivande i berättelsen. Dandelion Dynasty är således någon sorts low/alttech SF medans Star Wars är hightech fantasy/rymdopera. Detta är min personliga uppfattning, och vi behöver inte diskutera dess korrekthet här, för det vore OT. Men, nu till(baka)till ämnet för tråden.
Även om det idag finns allt möjligt som brandas både som SF och fantasy så skulle jag säga att det här med att utforska ett alternativt samhälle var något som mycket mer konkret kom in i tidigare SF. Det går såklart att tillskriva sådana ambitioner till äldre fantasy, men det är sällan lika uppenbart och ofta omdiskuterat (det finns knappast någon koncensus rörande hur allegorisk tex
Sagan om ringen ska anses vara, däremot menar väl ingen att
Starhip Troopers,
De obesuttna eller
Revolt mot jorden skulle sakna tydlig koppling till för tiden aktuell politik). Ideologi verkar ändå tidigare satt prägel på SF än på fantasy, även om det idag inte går att göra någon meningsfull uppdelning mellan ideologisk SF och icke-ideologisk fantasy, eftersom det finns massor med politisk fantasy idag. Just eftersom den diegetiska verkligheten i SF är (eller var) begriplig och möjlig att förstå och förklara genom vetenskap så blir också utforskandet på ett helt annat sätt meningsfullt för karaktärerna. Även om man kan säga att Frodo och Sam utforskar Midgård så är ondskan inte något som man egentligen försöker förstå eller förklara, det är bara en urkraft att förhålla sig till. Således tror jag att utforskandet, som TS lyfter fram, låg närmare SF i en svunnen tid, men tiderna har förändrats.
EDIT: Sen, i diskussioner om SF och fantasy, är det kanske också svårt att komma bort ifrån att vissa föredrar det ena, andra föredrar det andra, och i slutändan vill man gärna visa på hur det man föredrar är bättre, eller iaf lika bra som, det andra. SF har ofta en status som lite mer intellektuellt och sofistikerat än fantasy, oavsett om det är förtjänt eller inte. Den dynamiken tror jag spelar in när folk ska förhålla sig till och jämföra SF och fantasy.