Det är väl framförallt att bära ett barn i sin livmoder? Från SAOB:
9) [specialanv. af 7; närmast utvecklad ur fullständigare uttr. (jfr a)] gå med (ett foster); gå hafvande resp. dräktig med (ngn); numera bl. undantagsvis om kvinna, vanl. (bygdemålsfärgadt) om ko; ofta abs., om hondjur stundom (i sht i nekande sats) med bet.: vara i stånd att bli dräktig; hvard. ofta i förb. bära på (ett foster). The .. (äro) vthi Sweriges Rijke, hwarken födde, borne eller annamede. GR 18: 299 (1547). Then (ko) som intet mere bäär, hon dogher at slachtas. Schroderus Comenius 417 (1639; t. orig.: träget). Een bukot Pijga bedrager oss icke, .. Pijgan är feet eller hon itt Barn bäär. Bondepract. C 2 a (1662). Hon kunde (icke) bära något Barn til rätta förlossnings tiden. Hoorn Jordg. 2: 224 (1723). Du blir den moders död, som bär på dig. Hagberg Shaksp. 12: 109 (1851). — särsk.
a) i uttr. bära (ngn l. ngt) i sitt sköte (äfv. bildl.), under sitt hjärta (hjärtat), förr äfv. under sitt bröst, se vidare de särskilda substantiven. Tu mitt kära barn, som iagh j niyo månadher vnder mitt hierta burit. 2Mack. 7: 27 (Bib. 1541).
b) (starkt bygdemålsfärgadt) i p. pr. med adjektivisk bet.
α) dräktig. Lind (1738). Bärande Stoen. Brauner Bosk. 43 (1756). Östergren (1917).
β) fruktsam. Linc. Hh 6 a (1640). Koer delas .. i Bärande och Galla. Dahlman Reddej. 27 (1743).
c) om moderlif. Salugh är then qwedhen som tigh burith haffuer, och the spenar som tu dijt hafuer. Luk. 11: 27 (NT 1526; Bib. 1917: som har burit dig). Förbannadt vare skötet, / Som burit mig. Fahlcrantz 3: 294 (1864).
d) (hvard.) bildl. 1304, just då Dante gick och bar på sin Komedi. Vising Dante 124(1896); jfr 18 g.
EDIT: Fast också ”föda”, ja.
13) [närmast utveckladt ur 9] föda, bringa till världen; numera, utom i högre stil arkaiserande, bl. (i mer l. mindre bygdemålsfärgadt spr.) om hondjur (i sht ko), icke om kvinna; ofta abs. (om ko: kalfva); äfv. i allmännare anv. (se d); jfr
BOREN.(Jesus) är menniskia worden, / .. / aff rena iungfru boren. Ps. 1536, s. 71. Di värsta sto bära di skönaste fålarna. Horn Lefv. 106 (c. 1657; ordspr.). Elgkon .. bär (oftast) tvillingar. VetAH 1819, s. 239. Johans III:s utrikes borna gemål. Crusenstolpe Mor. 2: 41 (1840). Kon slickar inte den kalf hon inte burit. Granlund Ordspr. (c. 1880). VLitt. 2: 271 (1902; om kvinna). (†) När han sadhe, The brokotta skola wara tijn löön, så baar hela hiorden brokott. 1Mos. 31: 8 (Bib. 1541). — jfr
FULL-BÄRA samt IN-,
NY-, SAM-BUREN m. fl. — särsk.
a) (†) med subj. betecknande manlig individ. Med Sin Gemål, åt Thronen, / Han (dvs. konungen) strax en Wasa bar. SP 1778, s. 13. Bååth WagnerS 4: 161 (1908); jfr d β.
b) (numera knappast br.) i uttr. bära någon till (förr äfv. i) världen; bl. om kvinna (icke om hondjur). Björner Norn. 20 (1737). Dalin Hist. 2: 448 (1750). Omsider, när den tiden inne var, / En son Sakuntala till verlden bar. Öman LyrBl. 2: 9 (1868).
c) (†) i vissa, i allm. tautologiska förb.: född och buren, enstaka uppfödd och buren. GR 13: 278(1541; se under d β). I danmarck är iagh födh och boren, / i suergit är min klädhe skoren. Visb. 1: 151 (c. 1620); jfr språkprofvet från 1665 under e β. — buren och kläckt. Aff Folkungar then gamble Slächt, / Är iagh medh prijs buren och klächt. Messenius Blanck. 4 (1614); jfr d β.