Den förbannade inspirationen

Jag har ju fördelen att jag inte har behövt preppa inför rollspel de senaste 15 åren eller så. Färre måsten i livet.

Betyder det att du 1) inte har möjlighet att spela dem alls, eller 2) är så rutinerad att du inte behöver preppa alls?
 
Betyder det att du 1) inte har möjlighet att spela dem alls, eller 2) är så rutinerad att du inte behöver preppa alls?
Jag spelar inte spel som ska preppas. Oftast spelar jag spelledarlöst, men i de fåtal fall det finns en spelledare (och det är jag) så handlar inte spelet om hur rollpersonerna ska lösa en uppgift tillsammans, utan om deras interaktioner med varandra. Och jag kan knappast preppa rollpersonernas handlingar. Så även om jag skulle vilja preppa (det vill jag inte; föredrar att spela) så finns det generellt inget att göra.
 
Betyder det att du 1) inte har möjlighet att spela dem alls, eller 2) är så rutinerad att du inte behöver preppa alls?
Den prep som behövs sker på plats, typ diskutera igenom setting och vad man vill utforska. Sedan kör man, där vem som helst kan sätta scener och hitta på karaktärer och situationer. Givetvis har man ett par (o)uttalade strukturer att följa för att spela. Sättet att turas om för att sätta scener, exempelvis.
 
Last edited:
Den prep som behövs sker på plats, typ diskutera igenom setting och vad man vill utforska.
Off topic men: jag förstår att det är kotym att göra så men varför det? Nog kan samberättande preppas om det görs gemensamt? Beroende av struktur så klart. RP, setting, SLP? Precis som för allt annat typ av spel skulle väl det spara under det faktiska spelpasset?
 
Numera preppar jag bara inledningen på första scenen. Jag vet ju inte vad som händer efter det.
 
Off topic men: jag förstår att det är kotym att göra så men varför det? Nog kan samberättande preppas om det görs gemensamt? Beroende av struktur så klart. RP, setting, SLP? Precis som för allt annat typ av spel skulle väl det spara under det faktiska spelpasset?
Preppen är minimal men kan vissa gånger uppåt en 30-60 minuter, om spelet exempelvis har strukturen att förbereda en relationskarta. Egentligen bör preppen inkludera någon sorts session zero också med saker man (inte) vill se under spelomgången. Enda anledningen varför man kör den under spelomgången, vad jag kan tänka mig, är att alla faktiskt är med. Om man kör det online så finns det personer (som mig) som knappt läser det. Annars kan jag tänka mig att det finns strukturer för att förbereda plotter eller personer, men om man tittar på samberättande som ett minimum behövs sådana strukturer egentligen inte om alla är med och är kreativa tillsammans.
 
Off topic men: jag förstår att det är kotym att göra så men varför det? Nog kan samberättande preppas om det görs gemensamt? Beroende av struktur så klart. RP, setting, SLP? Precis som för allt annat typ av spel skulle väl det spara under det faktiska spelpasset?
Det är svårt att preppa tillsammans om man inte vet vilka som ska spela, och det vet jag i regel inte förrän när vi sätter oss vid bordet. Är det kampanjspel sker ju preppen bara första speltillfället ändå. Ingen prepp behövs, gemensam eller ej, efter att spelet har satt igång. Men när vi spelat PTA har vi ofta haft en spån-session där vi träffats på en pub och snackat igenom konceptet och rollerna, så det är absolut möjligt.

Jag har dock även en preferens för att spela ut preppen. Istället för att hitta på att din rollperson är kär i min i preppen, sätt en scen där vi spelar ut den relationen och etablerar den i spel. Jag behöver ändå se den i spel för att den ska kännas etablerad, så att preppa den innan vi spelar ut den blir lite dubbelarbete.
 
Enda anledningen varför man kör den under spelomgången, vad jag kan tänka mig, är att alla faktiskt är med. Om man kör det online så finns det personer (som mig) som knappt läser det.
Ja, det är ju från person till person. Jag skulle nog kunna ha rätt kul att preppa sådant. Sen får man väl ha en process så inte en bestämmer allt, men det är ju lite samma vid ett spelbord.
 
Min kreativa process ser typ ut såhär:
  1. Vänta på att få lust och inspiration.
  2. När den kommer, jobba på spelet tills lusten är slut.
  3. Skrinlägg spelet, gå till 1.
 
Jag spelar inte spel som ska preppas. Oftast spelar jag spelledarlöst, men i de fåtal fall det finns en spelledare (och det är jag) så handlar inte spelet om hur rollpersonerna ska lösa en uppgift tillsammans, utan om deras interaktioner med varandra.

Behöver du ändå inte komma på vilket problem som ska lösas?

Spelledarlöst rollspel, finns det då en färdig text att följa, eller är det bara teater-improv på plats?
 
Den prep som behövs sker på plats, typ diskutera igenom setting och vad man vill utforska. Sedan kör man, där vem som helst kan sätta scener och hitta på karaktärer och situationer. Givetvis har man ett par (o)uttalade strukturer att följa för att spela. Sättet att turas om för att sätta scener, exempelvis.

Hm, det låter så pass annorlunda från så som jag sett på rollspel att det känns helt väsensskilt. Så som vi kört, har själva poängen varit att utforska det som spelledaren har hittat på. Även om det inte funnits något 100%-igt klart, utan hålen djälvfallet fyllts, har nöjet för oss alltid varit att ta del av en grundidé som spelledaren haft, eller vara spelaren själv, och se hur spelarna reagerar på ens "motor". Att bestämma tillsammans vad man vill spela om är verkligen en helt annan underhållningsform.
 
Det är svårt att preppa tillsammans om man inte vet vilka som ska spela,
Det kan också vara svårt att preppa för att man inte vet vilka spel man vill spela. Gruppen samlas och bestämmer sig för vad de är sugna på. Precis som en brädspelskväll.
 
Hm, det låter så pass annorlunda från så som jag sett på rollspel att det känns helt väsensskilt. Så som vi kört, har själva poängen varit att utforska det som spelledaren har hittat på. Även om det inte funnits något 100%-igt klart, utan hålen djälvfallet fyllts, har nöjet för oss alltid varit att ta del av en grundidé som spelledaren haft, eller vara spelaren själv, och se hur spelarna reagerar på ens "motor". Att bestämma tillsammans vad man vill spela om är verkligen en helt annan underhållningsform.
Ja, samberättande (som andra brukar benämna som "spelledarlöst") är rätt annorlunda där åtminstone jag tycker det är roligt att utforska relationer utifrån givna teman och fokusera extra mycket på att få fram en underhållande berättelse tillsammans.

För mig är det egentligen ingen skillnad på att någon kommit på någonting i förhand eller under spel. Det viktiga är att ha bra strukturer i hur gruppen tillsammans bidrar tillsammans.

Nu börjar det här bli rätt off topic.
 
Behöver du ändå inte komma på vilket problem som ska lösas?

Spelledarlöst rollspel, finns det då en färdig text att följa, eller är det bara teater-improv på plats?

Det är spel med mer eller mindre struktur, precis som DND eller andra lir. Och det finns, precis som med DND, DoD, etc en förfärlig massa olika spel att spela.

Grejen är dock som regel att just inte hitta på problem och lösningar i förväg, själva poängen är att skapa det, inom spelets ramar och regler, tillsammans i stunden.
 
Hm, det låter så pass annorlunda från så som jag sett på rollspel att det känns helt väsensskilt. Så som vi kört, har själva poängen varit att utforska det som spelledaren har hittat på. Även om det inte funnits något 100%-igt klart, utan hålen djälvfallet fyllts, har nöjet för oss alltid varit att ta del av en grundidé som spelledaren haft, eller vara spelaren själv, och se hur spelarna reagerar på ens "motor". Att bestämma tillsammans vad man vill spela om är verkligen en helt annan underhållningsform.
Ja, det är ganska annorlunda jämfört med traditionellt spel. Om du är intresserad finns ett gäng spelledarlösa spel (som jag har skrivit) i länken i min signatur. Vill du ha en ordentlig beskrivning av hur det kan funka, kolla in bokan Spelledarlös friform som finns på den sidan. Notera dock att det mesta spelledarlösa spel som spelas inte är friform, utan har olika typer av mekaniker. Men boken förklarar mycket som många spelledarlösa spel har gemensamt.
 
Jag får ofta anfall av inspiration när det passar som sämst. Men jag är också tacksam för att idéer poppar upp - motsatsen är mycket tråkigare. Min grundprincip är därför att alltid skriva ner idéer när de kommer, så kort som möjligt utan att tappa stämningen. Det känns lyxigt att senare kolla igenom anteckningarna, ett grönsaksland av idéer, redo att antingen gödslas eller gallras bort. Även om bara 5% är bra.
 
Ja, så är det ju. Men vad är då en bra idé? Det är lätt att tänka sig att det är något som är exempelvis originellt och/eller löser ett problem på ett nytt sätt. I en riktigt bra idé finns också, tror jag, en konkret tanke om hur den ska bli något färdigt. Det är en del av idén. När det gäller skriven text handlar det, åtminstone för mig, om att strukturera idén i inledning och rubriker - och kanske även någon form av avslutning. Jag brukar också redan på idéstadiet försöka föreställa mig andras invändningar. Då kan jag enklare förstå om idén verkligen funkar.

Ja, alltså, ju mer du kan om din bransch/marknad/kunder/etc desto enklare är det ju att kläcka en lågriskidé. Ju mer originell din idé är detsto mer får du jobba för att realisera den. Om du inte har ett jätevarumärke som är pålitligt och har stora tillgångar och kapital.

Mörk Borg är ju ett jättebra exempel på detta. Bra idé, bra genomfört, bra plattform, bra marknadskännedom, stort kunnande hos alla inblandade etc. Succé! Jag tror jämförelsevis att Travellers on a Red Road var en precis lika god idé, som genomfördes, hantverksmässigt, på ett minst lika gott vis, men flera av de andra komponenterna saknades.

Så den där inspirationen kan bara ta dig så långt. Resten är hårt (tråkigt?) jobb av den typ som exakt alla företag brottas med.
 
Skönt att ha inspiration till skapande!

Absolut. Jag är tacksam när den dyker upp. Ibland hindrar den mig dock från att göra något viktigare, eller så gör jag det viktiga medan inspirationen går till spillo. Båda alternativen är tråkiga. Egentligen skulle jag vilja jobba mindre och ha mer tid till mina nördiga projekt men det är inte praktiskt genomförbart. Här under helgen blev jag i alla fall klar med version 2 av mitt mikrorollspel - det jag hade inspiration till. Spelet är fortfarande inte bra, men bättre än tidigare. Samtidigt har jag tre kvällar på mig att förbereda två spelpass. Det är genomförbart.
 
Back
Top