Vilket jävla spel!

TobiasEkwall

TobiasEkwall

Hero
Joined
26 Aug 2007
Messages
960
Fick äntligen ihop en omgång Polaris. Jag har nog en rätt bred smak och försöker varierar mig i vad jag spelar men på sistone har det varit en övervikt åt mer latjo grejer (vilket jag också uppskattar) men det var väldigt kul med något seriöst, dramatiskt, fint och tragiskt.
Och vilket jävla spel! otroligt bra! Tragiskt, fint och förjävla episkt.

Några ändringar i reglerna jag gjorde för att få det att flyta snabbare. Man började med tre hopp och och blev ett vidunder vid 3 tvivel istället för fem, man förlorade även hopp/fick tvivel varje gång man gjorde något själviskt, oridderligt, ondskefullt ( i orginal slår man en tärning och ser om man förlorar hopp) Det ökade tempot på ett bra sätt så att vi han klart på en kväll.

Vi ändrade tidslinjen lite så i spelade i början Polaris, Drottningen och Algol lever, kalendern har just skapats. Det kändes mer dramatiskt att allt hände nu och inte var utdraget över flera århundraden.

Sen spelade vi på svenska så jag slängde ihop en översättning av alla fraser.

Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt annat än att det var väldigt bra..
 
Ja, Polaris är väldigt fint. Var dock väldigt länge sedan jag spelade det, dels för att jag inte har kvar mitt fysiska exemplar, dels för att det är mer av ett kampanjspel. Men jag antar att du gjorde ändringarna för att få till en hel omgång under en spelkväll?
 
Genesis said:
Ja, Polaris är väldigt fint. Var dock väldigt länge sedan jag spelade det, dels för att jag inte har kvar mitt fysiska exemplar, dels för att det är mer av ett kampanjspel. Men jag antar att du gjorde ändringarna för att få till en hel omgång under en spelkväll?
Click to expand...

Jo i grund är det ju tänkt som ett kampanjspel. Och alldeles rätt, ändringarna gjorde jag för att få det spelbart på en kväll. Jag vet inte hur länge vi spelade, 3 timmar kanske och det han bli en full story så ändringarna kändes som om de funkade väldigt bra. Sen fuskade vi lite, två av oss spelade bröder och de andra två spelade väpnare/mästare så det blev rätt många scener där vi var två huvudkaraktärer med.

Sen funkade det väldigt bra med tanke på hur ovana vi ändå är vid den här typen av spel, jag har väl typ en 4-5 spelkvällar med spelledarlösa scenarion på mitt CV och de andra tre hade mellan 0 och 1. (Men alla har sysslat rätt mycket med spex/amatörteater)
 
TobiasEkwall said:
Fick äntligen ihop en omgång Polaris. Jag har nog en rätt bred smak och försöker varierar mig i vad jag spelar men på sistone har det varit en övervikt åt mer latjo grejer (vilket jag också uppskattar) men det var väldigt kul med något seriöst, dramatiskt, fint och tragiskt.
Och vilket jävla spel! otroligt bra! Tragiskt, fint och förjävla episkt.

Några ändringar i reglerna jag gjorde för att få det att flyta snabbare. Man började med tre hopp och och blev ett vidunder vid 3 tvivel istället för fem, man förlorade även hopp/fick tvivel varje gång man gjorde något själviskt, oridderligt, ondskefullt ( i orginal slår man en tärning och ser om man förlorar hopp) Det ökade tempot på ett bra sätt så att vi han klart på en kväll.

Vi ändrade tidslinjen lite så i spelade i början Polaris, Drottningen och Algol lever, kalendern har just skapats. Det kändes mer dramatiskt att allt hände nu och inte var utdraget över flera århundraden.

Sen spelade vi på svenska så jag slängde ihop en översättning av alla fraser.

Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt annat än att det var väldigt bra..
Click to expand...

Här finns det redan översatt :)

 
Ett av mina absoluta favoritspel!

För en kampanj har vi verkligen gillat att följa en sån pedagogy of play-kurva och introducera reglerna lite i taget. Det är ju rätt många fraser och att förstå skillnaderna på och konsekvenserna av typ "men bara om" och "och dessutom" mådde för oss bra av att lägga in några regler i taget!


Vi börjar nästan alltid spela i någon av Kvarlevorna för att bygga relationer och få beskriva korruptionen och passiviteten i samhället innan vi drivs ut i vildmarken mot Misstagets mitt. Etzlitotec är min favvo-elaking så hon får oftast/alltid vara med när jag spelar 😍
 
Hann ni komma över från Nit till Utmattning på en kväll? Jag gillar er idé att spela lite innan Misstaget skedde för att få till en grundplatta och kontrast, låter som att det kan bli drömmiga och härliga scener innan helvetet brakar lös! :D
 
RasmusL said:
Hann ni komma över från Nit till Utmattning på en kväll? Jag gillar er idé att spela lite innan Misstaget skedde för att få till en grundplatta och kontrast, låter som att det kan bli drömmiga och härliga scener innan helvetet brakar lös! :D
Click to expand...
Jo det han vi, eller två av fyra karaktärer kom dit och dig dramatiskt och sorgligt. Sen rämnade världen. Men som sagt då slog vi aldrig slag för att se om, nit, jag tror vi kallade det hopp, sjönk, gjorde man något som skulle leda till en risk att det sjönk gjorde det de automatiskt.

Det hade nog varit väldigt häftigt, men vi hade inga scener från innan misstaget öppnade sig, men vi hade inte den här grejen att det blivit så formalisera med vår, sommar, höst och så vidare.
Och ja man vill ju ha lite tid att pratas innan det full fight.
Vi hade rätt många scener i typ härläget eller taktiktält innan striderna.

Jag kanske borde skriva ihop en spelrapport en spelare skrev ganska tydliga anteckningar efter varje scen
 
RasmusL said:
Ja!
Click to expand...

Okej här kommer början:



Rollpersoner

Sirius – Den förste stridens hjälte, en av få som överlevde när den vänstra flanken bröt ihop under demonernas första anfall. Förlorade sin tidigare väpnare Lyra där och då. Men till skillnad från de många som dog då överlevde hon, men förvreds och är nu en härförare bland demoner. Det är oklart om Sirius kärlek för Lyra går över gränsen för det platoniska, men den är stark. Han är beredd att offra allt för att rädda henne

Lynx – Den graciöse, som kan dansa undan haglet i en storm. Sirius nuvarande väpnare. Fylld av ungdomens hopp och naivitet. Hon älskar sin mästare, mer än vad som är tillrådligt för en väpnare, men han har bara ögon för sin förtappade tidigare väpnare. Hon har bestämt sig för att jaga upp och dräpa Lyra. Driven av svartsjuka och inte ridderlighet

Sulafat – Den osårbare, En kapten ibland riddare. Stark och tålig bärandes på arvegodsskölden Glaciärväggen. Pollux yngre och fadern Fornax uppenbara favorit.

Pollux – Den stålskarpe, förste rådgivare Er Rais högre hand en mästerlig taktiker och kunnig lagman. Han längtar efter att få bevisa sitt värde för sin far Fornax. Han törstar också efter hämnd mot den förtappade Lyra som rev ut ögonen på hans älskarinna Al Nair.

.

Viktiga biroller

Lyra – Den förtappade, den solögda. Hon var Sirius mest älskade väpnare. Hon föll sårad ned under den första striden när den vänstra flanken bröt ihop. Helaren Al Nair insåg att hon inte endast sårats till kroppen utan att hon även låtit misstaget fäcka hennes inre. Lyra rev ut Al Nairs ögon och flydde ut över isvidderna. Nu är hon demonernas härförare och förkämpe-

Fornax – Pollux och Sulafats fader och dekorerad och älskad ledare. En hjälte från den första striden. Det var på hans order som den västra flanken övergavs under den första striden. Något som Sirius aldrig förlåtit honom.

Er Rai – Sedan solen börjat fläcka natthimlen med sitt ljus och demoner strömma från misstaget har man sett allt mindre av Konungen, Drottningen och Riddarnas kapitelmästare Algol. Istället är det den pragmatiske lagmanen och rådgivaren Er Rai som ser till att staden får styrning

Al Nair – Den blinda helerskan. Den kvinna som upptäckte att Lyra fallit och fick sina ögon utrivna. Sedan dess har en stor sorg lägrat sig över henne. Pollux är hennes älskare

Själva storyn kommer förhoppningsvis inom kort
 
Här kommer en del av storyn:

För länge sedan medan riket föll vid världens ände..

Sulfat leder ett anfall mot anstormande fiender. Smattrande fanor, glänsande svärd, dånande av otaliga fötter. Sulfat litar på sin magkänsla och ej sin bror taktiska råd. Det blir en seger men den är dyr. Mång riddare är död och fiendens förstärkning närmar sig.



Lynx och hennes mästare Sirius är inte vid striden, de vakar över palatset. Från muren kan de skymta rök från striden långt bort. Lynx vill till striden Sirius övertygar henne om att var uppgift är viktig. Lync smyger iväg. Hon vill skåda konungen, som dragit sig tillbaka och inte synt till på lång tid. Hon ser honom. Han skådar också ut, men inte mot striden. Han skådar mot gryningen och den väldiga kalendern



Sirius kallas till tronsalen av Er Rai. Han kräver att Sirius och Fornax ska samarbeta och leda ett sista stort anfall mot fienden. Sirius och Fornax växlar hårda ord. Duellen är blott sekunder bort. När Er Rai förtydligar att det är en order. Händer släpper svärdshjalt.



Fienden närmar sig den här som Pollux och Sulafat är med. Hären måste retira. Någon måste täcka reträtten. Sulafat ställer upp. Pollux kan inte låta brodern gå i döden själv. Kan inte återvända till fadern själv. Bröderna kämpar mot demoner. Lyra stiger fram. Hon nedkallar solvit ljungeld och hennes ögon skiner. Pollux kämpar sig fram till henne och låter svärdet falla. Han kapar hennes arm men får sin egen arm bortbränd av ljungeld. Sulafat, blödande från tusen sår, släpar iväg sin bror bort från slagfältet.

Bröderna stapplar genom en labyrint av svarta klippor och blå is. De Inser att de gjort ett ödesdigert vägval. De står vid misstagets rand.



Lynx möter helaren Al Nair i hennes hem. Lynx vill veta vad det var som fick Lyra at falla. Helarens hem är fyllt med örter och medikamen men längre in sitter delar av nedgjorda demoner fastnaglade i väggen. Där finns även Lyras hand uppsatt. Lynx anar att något ondskefullt rör sig i helerskans sinne



Lynx talar med sin älskade Mästare om vad hon upplevt. Han vill väldigt gärna själv tala med Al Nair men måste resa med Fornax mot fronten. Han väjer att trotsa Er Rais order. Istället dubbar han Lynx och sänder henne i hans ställe. Sirius besöker Al Nair. Övertygad om att hon förått folket och övertygad om att det var hon som korumperade Lyra huggar han ned henne. Han sliter åt sig Lyras hand från väggen. Den smeker hans en sista gång innan den löses upp som aska.

Ock det var så det skedde


Fortsättning följer
 
Vid ett härläger diskuterar Fornax och Lynx. Han är gamal och stolt, vill inte lyssna på en nydubbad. Han vill förskansa sig i vakttornet, hon vill hålla den naturliga isbron över klyftan. De debaterar. Hundratals riddare lyssnar. Hon vinner. På bron kan blott tre stå i bredd. Lynx står där, axel vid axel med fornax och en okänd riddare



Sirius rusar till Er Rai för att berätta om Al Nair. Rådgivaren följer Sirius, samman med högvakten. I Al Nairs hus är det tomt, hon är inte där, bara blod fläckar golvet. Er Rai vill gripa Sirius, han har brutit sina order och huggit ned en av folket. Sirius kastar sig upp på sin lojale springare och rider i sporrsträck mot fronten innan Er Rais order hinner verkställas.



Pollux och Sulafat tar sig ned i misstaget. Längst ner finns en väldig port. Den står öppen. Främmande, undersköna blomster spirar där. Ljumma vindpustar strömmar från porten. Demoner med solgyllene hy dväljs framför den. Bröderna beslutar. Porten måste stängas. Lyra måste dräpas. De två hugger sig in till porten. Pollux stiger genomen den, men förlorar sitt svärd i kampen mot demonerna. Sulafat håller porten



Sirius har ridit i hast. Han har nått en hög höjd och kan se bron där Lynx står redo att möta fienden, men han är för långt bort för att kunna göra något. Den okände ridaren mellan Fornax och Lynx fäller upp sitt visir. Det är Al Nair. Hon stöter sitt svärd genom fornax och han faller över brons rand. Lyra och Al Nair korsar klingor. Med en spark sänder lyra Al Nair ned i avgrunden. Lyra måste själv möta fienden. Strid rasar. Bron rämnar. Lynx är fast på fiendens sida. Sirius rider mot den gamla hängbron för att kunna komma Lynx till hjälp.



Pollux vandrar djupt in i missatget. Marken är mjuk täckt av blommor, luften ljum och fylld av skratt och glad musik. Ett barn närmar sig. Det är en demon men ändock ett barm, det skrattar, men gråter när Pollux visar sig hotfull. Ett par ögonlick tvivlar Pollux, tänk om demonerna och är ett folk, ett folk som gråter, skrattar ett folk med barn. Sen bestämmer han sig, allt detta är ett bländverk ett försök att utnyttja hans ridderlighet.



Sirius rider så fort han kan, han måste slå sig fram genom fienden, han måste hugga huvudet av sitt trogna riddjur som smittats av fiendens gift, den gamla hängbron brister under hans fötter men han når fram till Lynx hennes svärd har brutits. Runt henne är marken fläckad av otaliga demoners blod, deras kroppar ligger i drivor. De har nu dragit sig tillbaka för att släppa fram Lyra. Lyras ögon lyser som solen. Hon och Lynx strider. Lynx viker undan från hennes klinga, greppar henne och stryper livet ur henne. Sirius kan bara se på när hans nya lärling dräper hans tidigare.



Sirius tvekar. Han knäfaller vid de två kvinnorna. Trots att hon är död. Smeker lyra hans en sista gång innan hon stillnar. Sirius bestämmer sig. Förlåtelse är starkare. Istället för att nedgöra Lynx för det hon gjort. Drar han på sig demonernas uppmärksamhet och ger Lynx möjligheten att fly. Men endast om han dör. Sirius faller, omringad, blödande. När Lynx flyr från platsen, känner hon hur hennes ögon fattar eld, hennes hy förlorar sin blekblå färg och får gryningens rosa nyans. Blind och livrädd flyr hon över isen. Ovanför har himlens svärta börjat jagas bort av en gryning som sprider en okänd blå färg.



Pollux vägrar tro att demonerna är ett folk. Ju starkare han blir i sin övertygelse desto kallare blir luften. Skratten klingar av, frost täcker marken. Utanför strider Sulafat. För var demon som faller dör blomster. Sulafat ser en ryttare komma. Det är Lynx, hennes ögon är solljus. Han låter henne passera in genom porten. Demoner faller åter över honom, han strider med sitt svärd i en hand. Sin brors i den andra. Arvegodsskölden driver han ner i marken för att hålla porten stängd. Det blir en strid han inte kan vinna.

Djupt in i misstaget möts Lynx och Pollux. Lynx vädjar till Pollux. Hon är rädd, gråter. Pollux vägrar tro att det är verklighet. Det måste vara ett test av hasn lojalitet till folket. Han förklarar hur svårt det kommer vara för honom men att han alltid kommer strida mot misstaget. Han bryter en klinga av is från den kyla som sprids runt honom. När han försöker driva den i Lynx svarar hon instinktivt med en svärdsegg av solljus. Lyra är sårad. Pollux är död. Men endast om världen utanför rämnar. Solens strålar smälter palats och salar. Blommor spirar.



Men allt detta hände i forna dagar, nu finns inte ens minnena kvar
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top