Det är samma sak som sataniska paniken på 80/90-tal, ett klassiskt sätt att skapa uppmärksamhet. Bästa sättet att hantera det är att bara ignorera och inte driva trafik till deras sida.
Håller med om att det inte är samma, även om elementen finns där:
"It turns out actual fantasy role-playing—whether it be Dungeons and Dragons in a treehouse years ago or multiplayer video games on a screen now—is, for most people, harmless fun.
But maybe the church elders had a point; maybe there’s another form of fantasy role-playing that might be occultic and pagan in the truest sense of those words."
Däremot är analysen att den som rollspelar börjar tro att denne är en hjälte även i verkligheten inte någon höjdare. Så det är mer av en Didi Örnstedt-analys.
Det riktigt frustrerande är att det finns en grodd till rimlig analys där, om man bara struntade i hela grejen med rollspelandet utan fokuserade på den politiserade självbilden.
"In every mythology the hero is an exceptional being, but in Ur-Fascist ideology heroism is the norm. This cult of heroism is strictly linked with the cult of death. It is not by chance that a motto of the Spanish Falangists was Viva la Muerte ("Long Live Death!"). In nonfascist societies, the lay public is told that death is unpleasant but must be faced with dignity; believers are told that it is the painful way to reach a supernatural happiness. By contrast, the Ur-Fascist hero craves heroic death, advertised as the best reward for a heroic life. The Ur-Fascist hero is impatient to die. In his impatience, he more frequently sends other people to death."
—Umberto Eco,
Eternal Fascism: Fourteen Ways of Looking at a Blackshirt
www.christianitytoday.com
