Martin3
”Ulv”
- Joined
- 7 Sep 2020
- Messages
- 971
När jag tittar på brädspel och liknande tittar jag ofta på hur mycket är slump och hur mycket är skicklighet för att få en uppfattning om hur spelet kommer upplevas.
När jag tittar lite på varulvsspel som jag varit med och spelat så inser jag att jag inte har tillräckligt med erfarenhet själv och speciellt inte mer vaniljspel.
Om vi ska ta senaste som ett exempel (Minioner) så var ju det egentligen ett vaniljspel, reglerna var hyfsat tydliga även om jag inte skrev ut dom explicit. Ni visste antalet ulvar indirekt, ni förväntade er siare och väktare. Hur vapnen spelade roll var ni inte på det klara med huruvida ulvarna hade möjlighet att påverka det. Men jag tror ävne att vi kan se det som ett vaniljspel. 7 bybor mot 2 ulvar.
Mot slutet av runda 2 tyckte jag det kändes som att partiet var vunnet på slumpen av en powerroll dvs. att Basenanji prickade en ulv runda 1 och levde för att berätta om det i det närmaste avgjorde matchen. RasmusL:s väktande höjde också chansen avsevärt genom att inte väkta siaren som alla förväntade sig. Här kändes det som att slumpen i det närmaste var helt avgörande. Byn kunde givetvis ha vunnit senare men det här gjorde så pass stort avtryck att slumpen skulle behöva bli så stor i ulvarnas favör för att kunna vända nederlaget.
Sen kommer det som gör att jag vänder tillbaka lite. Basses gräv när han ställer Biobunkers spelande på ända är klockren och jag skulle vilja säga ren skicklighet, grävet är knivskarpt och han prickar in i princip hela analysen. Så helt plötsligt är det skickligheten som ställer spelet till en säkrad byvinst.
Här känns det som att byn vinner på mer eller mindre ren skicklighet. Sen tänker jag lite till och inser att det mesta i basses analys är jämförelsen mellan Vimes, som är redan outad ulvs, inlägg och de inlägg som biobunker gör dvs. hade inte första slumpen slagit in hade inte basse kunnat göra en lika knivskarp analys.
Så vad säger ni gamla rävar som varit med ett tag? Hur mycket är slump och hur mycket är skicklighet när man spelat ett tag med hyfsat samma gäng?
När jag tittar lite på varulvsspel som jag varit med och spelat så inser jag att jag inte har tillräckligt med erfarenhet själv och speciellt inte mer vaniljspel.
Om vi ska ta senaste som ett exempel (Minioner) så var ju det egentligen ett vaniljspel, reglerna var hyfsat tydliga även om jag inte skrev ut dom explicit. Ni visste antalet ulvar indirekt, ni förväntade er siare och väktare. Hur vapnen spelade roll var ni inte på det klara med huruvida ulvarna hade möjlighet att påverka det. Men jag tror ävne att vi kan se det som ett vaniljspel. 7 bybor mot 2 ulvar.
Mot slutet av runda 2 tyckte jag det kändes som att partiet var vunnet på slumpen av en powerroll dvs. att Basenanji prickade en ulv runda 1 och levde för att berätta om det i det närmaste avgjorde matchen. RasmusL:s väktande höjde också chansen avsevärt genom att inte väkta siaren som alla förväntade sig. Här kändes det som att slumpen i det närmaste var helt avgörande. Byn kunde givetvis ha vunnit senare men det här gjorde så pass stort avtryck att slumpen skulle behöva bli så stor i ulvarnas favör för att kunna vända nederlaget.
Sen kommer det som gör att jag vänder tillbaka lite. Basses gräv när han ställer Biobunkers spelande på ända är klockren och jag skulle vilja säga ren skicklighet, grävet är knivskarpt och han prickar in i princip hela analysen. Så helt plötsligt är det skickligheten som ställer spelet till en säkrad byvinst.
Här känns det som att byn vinner på mer eller mindre ren skicklighet. Sen tänker jag lite till och inser att det mesta i basses analys är jämförelsen mellan Vimes, som är redan outad ulvs, inlägg och de inlägg som biobunker gör dvs. hade inte första slumpen slagit in hade inte basse kunnat göra en lika knivskarp analys.
Så vad säger ni gamla rävar som varit med ett tag? Hur mycket är slump och hur mycket är skicklighet när man spelat ett tag med hyfsat samma gäng?
