Röstskådespelar ni som SL?

Jo, men som flera andra skrivit är just rösten en rätt liten del men kroppsspråk, ordval och rytm återkommer ofta. Att förställa rösten händer att jag gör men ganska oregelbundet - mest beroende på känsla för SLPn och inte inte faktorer som till etc. Kan lika väl vara någon som improviserats fram som någon mycket viktig.
 
Liksom många andra i denna tråd varierar det lite hur mycket jag röstskådespelar, men jag försöker nog alltid instinktivt få in en figurs personlighet i hur jag pratar: en mäktig konung pratar självsäkert, i ett tonfall som inte lämnar särskilt många öppningar för ifrågasättande; en halvt vandöd ugglefamiliar - återupplivad med hjälp av blodsoffer till en ondskefull gud (true story) - pratar gällt, lurigt och kraxande med sin husbonde, och så vidare.

Dialekter är den aspekt där jag är mest kontinuitetsmässigt skiftande. Ett tag försökte jag ge alla olika riken i mellersta Faerun specifika dialekter: dalmål för människor från Dalrike, skånska för cormyriter, mm. Detta blev dock något jobbigt att upprätthålla, utöver att det blev lite väl mycket buskiskänsla. En sak jag dock varit 100 % konsekvent med, av någon anledning, är att alla gudomar pratar med finsk brytning.
 
Kan tillägga att jag i princip aldrig försöker göra just dialekter, dels eftersom jag inte skulle klara att hålla fast vid en dialekt någon längre stund, dels eftersom jag tycker att dialekter från vår verkliga värld känns fel i en fiktiv värld.
 
Vi hade ju en session Hantverksklubben med temat ”gestaltning”. Kanske kan vara relevant.

Hantverksgruppen rapporterar

Jag är galet sugen på att vara med, men lördagar är verkligen inte bra dagar för mig. Vad är oddsen att man kan peta in det klockan "efter att barnen somnat" en vanlig vardag någon gång? Det där med tid är något vi diskuterat fram och tillbaka en del. Grejen är att jag tror att det är omöjligt...
www.rollspel.nu www.rollspel.nu
 
Jag anser mig själv vara en erfaren SL med god fantasi, förmåga att skapa bra kampanjer etc. Men jag är horribel på att förställa rösten utan att det blir komiskt så därför försöker jag istället variera hur viktiga slp talar på andra sätt än just att ändra rösten. Jag önskar jag vore bättre på det och att jag inte upplevde mig själv som en parodi när jag försöker förställa rösten, men man får arbeta med de verktyg man har och behärskar.
 
Minimoni said:
Jag anser mig själv vara en erfaren SL med god fantasi, förmåga att skapa bra kampanjer etc. Men jag är horribel på att förställa rösten utan att det blir komiskt så därför försöker jag istället variera hur viktiga slp talar på andra sätt än just att ändra rösten. Jag önskar jag vore bättre på det och att jag inte upplevde mig själv som en parodi när jag försöker förställa rösten, men man får arbeta med de verktyg man har och behärskar.
Click to expand...

Exakt. Det viktigaste här är nog inte förmågan att kunna förställa rösten, utan att, i så stor utsträckning som möjligt, anta rollen av den karaktär man ska porträttera, utifrån vederbörandes ställning i samhället, motiv, agenda för sitt deltagande i en given konversation och så vidare. Självsäker eller räddhågsen, dominerande eller underdånig, aggressiv eller försiktig, och så vidare. Gör man detta följer nästan per automatik något slags röstskådespeleri, även om det inte är i form av dialekter.
 
Brukar inte göra till rösten så mycket, men brukar poängtera språkbruk och höja/sänka rösten på olika sätt i den mån det passar.
 
Jag har gjort det ytterst lite fram till för några år sedan. Men CR plus högläsning för min dotter har gjort att jag har börjat jobba lite mer medvetet med olika röster och dialekter. Jag kan göra skåningar, stockholmare och mumintroll jättedåligt nuförtiden! Min Gunnar Wetterberg imitation i min 5e-kampanj gjorde i alla fall succé. Och jag gör en rätt bra imitation av lektor HWs imitation av professor LO också.

Och den här tråden gör mig sugen på att göra mer. Ett problem tycker jag är just att komma ihåg vilken röst som hör till vilken person. Dialekt kan man ju lätt få ned på papper, men det röster är svårare att beskriva i ord.
 
Och jag håller med cyberkusen om att dialekter är svårt, det blir lätt buskis. Men jag antar att det handlar om vad man spelar och hur viktigt stämningen är för ens grupp.
 
Jag gör det. Ibland röstskådespelar jag bara de första fraserna så att spelarna ska få en känsla för hur personen pratar, sen glider jag över i att prata mer som mig själv.
 
Khan said:
Ja.

Jag försöker jobba med dialekter för att särskilja folk, men också med några vanliga fraser och humör. Det blir ofta att det glider ihop - tex. pratar ofta göteborgarna om att allt är glatt och gôtt, och smålänningarna är lite mesiga. Ovanpå det lite kroppsspråk. Det funkar för det mesta, och är nyttigt för att enkelt kunna särskilja olika SLP, i alla fall som jag upplever det.

MEN! Jag drar aktivt ner på det här mer och mer ju seriösare scenariot är. Spelar jag skräck blir det mycket oftare SLP som inte kan glida in i stereotyper och då blir det inga dialekter. Eller åtminstone inga så allvarliga som till vardags.
Click to expand...

Det där med fraser är nåt jag ofta försöker göra då jag är kass på röster. Även beteenden, aha Galton är bossen som är psykopat osv nåt att hänga upp det på
 
bortom12e said:
.
Ikväll finns det exempelvis en stor risk/chans att mina spelare träffar på en enorm demon. Det känns väldigt svårt att skapa känslan av att de pratar med ett så skrämmande väsen genom att själv skådespela det.
.
Hur gör ni?
Click to expand...
Varierar såklart. En demon skulle jag nog försöka ge en cool röst och till och med mängder med ljudeffekter.

Soldat #4 som kallpratar med soldat #5 är kanske inte lika viktigt och stimulerande.

//EvilSpook

P.S. Enorma Demoner pratar hetsigt och med Nora-dialekt. 😂
 
Ett problem jag har med röstskådespel är nog att förutom rollpersoner (och ibland även rollpersoner), så kommer alla roller att spelas av flera olika spelare under spelets gång (om man inte har en spelledare, men det har jag ju sällan). Det gör att det blir knivigt att lägga för mycket fokus på hur man spelar ut en person, eftersom snart måste någon annan spela den här personen och det blir svårt att hålla det konsekvent mellan spelare.
 
Jag tycker man måste vara riktigt bra på att göra en dialekt för att det inte ska floppa. Jag har gjort vissa försök, men tycker för det mesta att det inte blir bra (när jag gör det). Det finns andra som gör det där jättebra, men dialekter är inte en bra teknik för mig. Jag lägger hellre ned energi på att jobba med tonfall och röstläge. Kroppsspråk och blick/uppsyn kan också göra väldigt mycket; åtminstone vid ett fysiskt spelbord.
 
Genesis said:
Skriv ned var i munnen du pratar. Det kommer man långt med. Framme vid tänderna, uppe i gommen, bak i halsen?
Click to expand...

Jag har nog för dålig kroppsuppfattning för det. Men jag ska testa att försöka sätta ord på mina röster. Skalman, professor Olsson, kapten Haddock, etc.
 
Skarpskytten said:
Jag har nog för dålig kroppsuppfattning för det. Men jag ska testa att försöka sätta ord på mina röster. Skalman, professor Olsson, kapten Haddock, etc.
Click to expand...
Eller använd termerna i @Rymdhamsters video ovan. Förutom den något irriterande och säljiga personen i videon var det en del bra tips:

Jag tänker att man kan jobba med typ tre olika saker, och bara skriva ned en liten kod. SHN: Snabb, hög, nasal.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top