Jag förstår fortfarande inte varför humorn och det tunga i världen inte skulle kunna leva i harmoni? Det går alldeles utmärkt att spela mutant med båda inslagen, med både världens mörker och comic relief. Att påstå att humorn får överhand genom att enbart exemplifiera med ett antal namn (varav de flesta verkar komma från er spelgrupp) känns ju bara missvisande. För varje ordvits och roligt namn finns det ju liksom minst två hela sidor text som pratar om hemskheterna i världen. Då har ju humorn på inget sätt tagit överhanden? Ja, den är omnipresent i böckerna. Det är också allt det andra. Om er spelgrupp hakar upp sig på humorn är det ju för att ni själva lägger fokuset där, det har ju inget som helst med källmaterialet att göra?
När vi preppade för att spela hindenburg för första gången (vilket får antas en värdig spirituell uppföljare till MUA, i samma manér) fokuserade vi på båda delar, men det var ändå det mörka och onda som genomsyrade spelet. Humorn fanns bara där som en krycka för att det inte bara skulle bli dystopi för hela slanten.
Och jag tror ärligt talat att det alltid varit så med mutant. Varje gång jag rört vid böckerna har jag blivit glad över humorn i det, men ganska omgående också fått en klump i magen över hur dyster världen är när en skrapar lite på ytan.
