Den yttersta domen - berätta lite mer

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
5,181
Så jag blev lite nyfiken efter att ha läst puffen för Söndrade vi falla. Men jag vet också rätt lite. Men här finns ju folk som kan berätta mer.

Ok, det är ett drama/indie/story now-spel. Det är ju inte min stora grej, men det är kul som omväxling ibland och på konvent. Men därutöver? Jag får känslan att det är till för kampanjer?

Det jag framför allt inte fattar är settingen. Jag får lite Mont Segur-vibbar och det verkar ju häftigt, men inte riktigt ändå. Det är typ sci-fi? Och det finns något slags mögel som är viktigt...? Jag ska erkänna att det låter ganska "knasigt" och det gör mig rätt skeptisk. (Det verkar finnas en gren av indiegenren som gillar rätt utflippade berättelser som jag har svårt att tycka är kul, lite som allt det konstiga och makabra i OSR, men det är kanske mer spelarna är spelen.) I alla fall det är vad jag vet, kanske är det fördomar. Upplys mig.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
14,617
Location
Göteborg
@GnomviD kan ju såklart berätta mer, men: Ja, det är dramaspel. Söndrade vi falla är ett scenario med färdiga rollpersoner och spelas på ett till två speltillfällen. Spelet i sig är väl lämpat till kampanjspel; vi spelade det i gårdagruppen och hade askul.

Genren är typ religiös scifi. Religion och vad man tror på är ett viktigt tema i spelet, och det viktigaste budordet för spelarna är "Du ska ta reda på vad paradiset är värt". Alltså vad är rollpersonens bild av paradiset och vad är hen beredd att göra, att offra, för att uppnå det? Och hur kommer hen att förändras på vägen? Ideologi är också ett tema, som ligger under religionen. På Jorden regerar ett marxistiskt kalifat. Ute i solsystemet härskar balianismen, en religion som frånsäger sig högteknologi och omfamnar det gudomliga mögel som får brukaren att komma i kontakt med Gud, om man får tro balianisterna. Jag skulle inte kalla miljön "knasig" eller "utflippad". Den är genomtänkt och tung. Möglet som växer i de heliga zonerna är inte knarkflams, utan en viktig del av en religiös rörelse. Det är till stor del en symbol för fullständig religiös underkastelse, och källa till mycket konflikter i spelet, mellan de som brukar det, de som ser det som syndigt och de som smugglar det (då det bara växer på Jorden, där det är förbjudet). Miljön är en av degenererad högteknologi, eller typ post-postapokalyps. Världen gick mer eller mindre under för 400 år sedan och alla rymdhamnar stängdes. Kontakten mellan de olika delarna av solsystemet håller precis på att öppna upp igen, och religiösa konflikter bubblar under ytan. På Jorden finns det avancerad genteknologi och högteknologi, men planeten är helt utarmad med tömda resurser och ett sabbat ekosystem. I solsystemet finns resurserna, men där regerar en religiös ortodoxi som motsäger sig allt vad högteknologi heter.

Den som vill ha trad-äventyrande blir säkert besviken. Det finns inget stridssystem, och rollpersonerna är inte äventyrare som löser mysterier och utför uppdrag. De är människor som lever i en omvälvande tid, som kämpar för sina övertygelser, som konfronteras med sina egna illusioner och demoner, och som förändras av upplevelserna. Men det är heller inte samberättande oneshot-indie. Det finns en utarbetad spelvärld, att göra rollpersoner tar tid, det finns (när de kommer) kampanjregler, spelledare och hela faderullan. Det är liksom matigt och genomarbetat på ett annat sätt än mina tunna "Äh, hitta på lite bara"-spel.

Framförallt är det ju sjukt bra.
 

luddwig

Lawful evil
Joined
30 Jan 2013
Messages
5,513
Jag har spelar Den yttersta domen en gång, dock inte Söndrade vi falla utan andra rollpersoner i en annan situation. Det var ändå science fiction med religiösa inslag. Vi intrigerade om makten i vad jag minns som en rymdkoloni/stadsstat. Jag skulle inte kalla det knasigt och det var absolut inte makabert men väldigt märkligt för en gammal tradspelare om mig. Det hade underlättat enormt om något i inledningen sagt: "Ni ska intrigera mot varandra om inflytande över den här platsen. Ni har rätt att bestämma saker om världen så länge de passar in i kontexten". Det kan också vara så att någon sa just det men att jag inte fattade. Hur som helt var det ett spännande spelpass och jag skulle gärna spela Den yttersta domen igen. Har dock svårt att se mig själv spelleda det, särskilt inte med min ordinarie grupp av grottröjare.
 

GnomviD

Heresiark
Joined
15 Oct 2008
Messages
869
Location
Lule
Tack för frågorna! Vad roligt att du är nyfiken. Som alla spelskapare älskar jag ju att prata om mitt eget spel, så jag ska göra mitt bästa för att ge en intressant utläggning.

@Genesis beskriver mycket väl settingen, så jag utvecklar från det han skriver med tankar kring settingpresentation och speldesign. Den yttersta domen är tänkt som ~hård SF, i det att världen ska kännas verklig och sitta ihop på en djupare plan. Jag anser att det är en förutsättning för bra drama, då det svårt att bry sig om rollpersonernas konflikter om vi inte ser dem som verkliga personer som hänger samman med sin omvärld (min eviga förebild är Ursula K. LeGuin).

Denna utgångspunkt syns i hur kopparmöglet, kapaken, behandlas. Kapaken är en mögelväxt som försätter brukaren i ett transcendentalt tillstånd, där denna träder bortom sig själv och förenas med en oändlig, obegriplig närvaro som talar till en. Därtill smälter kapakbrukarens sinne samman med omkringliggande kapakbrukares sinnen, de delar tankar och upplever en kollektiv egodöd. Detta är ganska flummigt – men hur skulle människor behandla kapaken om den verkligen fanns? Vilka skulle frukta den? Vilka skulle bruka den? Hur skulle man betrakta den och de människor som blir ghuler och tas över av den levande kapaken? Aghustinatet Roma, som Söndrade vi falla handlar om, är uppbyggt kring deras profet Irfan som menar att möglet är en mirakulös gåva som möjliggör för alla att träda bortom sig själva och denna värld. Irfan har förmedlat sin lära genom att vägleda församlingsmedlemmarna genom kapakvisioner, vari deras egon löses upp i tankekollektivets strömfåra och medlemarna utplånas i visionerna. Aghustinatets förkunnare har i sin tur använt samma metoder för att tvångskonvertera krigsfångar.

Själva äventyret Söndrade vi falla utspelar sig under Agustinatet Romas yttersta dagar, när profeten är död och det faller samman (situationen är inspirerad av Montsegur, men spelet spelar väldigt annorlunda). Denna apokalyps speglar att riket formades av kapakens inflytande: lynchjustis, frenetisk jakt på föreställda avfällingar och vacklande, en önskan att hellre dö än leva vidare i denna värld, o.s.v. Spelledarkapitlet ägnar fem sidor åt hur man gestaltar detta sönderfall och kapakens påverkan på folk, med konkreta förslag. På andra platser i spelvärlden behandlar figurerna kapaken på andra sätt, uifrån sina respektive föreställningsvärldar. I spelet är möglet en symbol för underkastelse, befrielse, upplysning, slaveri, etc, då alla projicerar sina föreställningar på den och försöker förklara den utifrån sina respektive ståndpunkter. Kort sagt knyter den samman spelet tematiskt.

Söndrade vi falla är följaktligen en intrikat fisktank, där rollpersonerna är inbäddade i den här miljön och agerar utifrån sin position däri. För att berättelsen verkligen ska sitta ihop bygger den på färdiga rollpersoner och en färdig situation. Varje rollperson ger varsitt perspektiv på Aghustinatet och vad som borde göras, med sina respektive svårigheter. Själva berättelsen handlar framför allt om att de stöter och blöter dessa perspektiv mot varandra och så tar vi reda på vilka av sina övertygelser rollpersonerna kommer att överge eller kompromissa med, i sin jakt att leda aghustinerna till det öde som de andra vara korrekt.

Kortberättelserna skiljer sig från kampanjspelet, då de ger en färdig berättelse, men även kampanjskapandet är ganska styrt för att ge förutsättningar för en berättelse som sitter ihop. När gruppen skapar en kampanj väljer man en kampanjplats som är ingående beskriven med förutsättningar, fraktioner, konflikter, etc., diskuterar denna, besvarar frågor som fördjupar den och skapar sedan rollpersoner som sitter ihop med platsen. Man krokar framför allt in rollpersonerna i platsen med hjälp av deras Sanningar – deras fyra viktigaste övertygelser, som formar deras karaktärer och motiverar deras handlande. Av Sanningarna ska en beskriva rollpersonens tro, en annan relationen till en annan rollperson och en tredje relationen till ett centralt koncept som gruppen kommer överens (i Söndrade vi falla är detta "Profetens utvalda", då alla rollpersoner anser sig vara just detta, vilket speglar Irfans ofantliga tilldragelsekraft). Den fjärde får man själv välja.

I kampanjreglerna finns så regler som ser till att Sanningarna blir meningsfulla för berättelsen. När man skapar en Sanning väljer man ett koncept i berättelsen, samt en drivkraft som uttrycker rollpersonens inställning till detta koncept, exempelvis kapak + fruktan. Hur anknyter det till omvärlden? Hur förhåller sig rollpersonen till kapakätarna runt om hen? Det kanske ger Sanningen Kapakvägrare, om berättelsen utspelar sig på en plats där det hålls som heligt. Efter det första spelmötet skriver sedan spelaren en Lögn till Sanningen. Lögnen är en förbjuden handling, som gör att rollpersonen tappar sin Sanning om denna utförs. Utifrån denna information bygger sedan spelledaren och medspelarna situationer där dessa utmanas och ser vad som sker.

Sanningar är heller inte statiska. Spelet har ingen exp-mekanik, men karaktärsutvecklingen sker genom att Sanningarna utvecklas. Eftersom man utför djärva drag eller kämpar för dem kommer de att bli viktigare och spetsas till steg för steg. För att en handling ska vara djärv måste man ju emellertid riskera någonting, genom att ta ställning i miljöns sociala konflikter. Om en rollperson å andra sidan inte håller fast vid en Sanning utan uttalar en Lögn kommer vederbörande att få skriva en ny Sanning att ersätta den och innebörden i den nya Sanningen utgår från rollpersonens syn på att hen uttalade en Lögn.

Dessa regler hänger ihop med utgångspunkterna för settingpresentationen, då båda syftar till att få berättelsen att kännas på riktigt, genom att rota rollpersonerna i miljön och få denna att verka trovärdig genom att rollpersonerna engagerar sig i den. I den kortare äventyren som Söndrade vi falla finns allt detta inbakat i rollpersonerna och det finns inga regler för att skriva nya Sanningar. Söndrade vi falla är rentav skrivet så att flera rollpersoner till en början kommer känna sig handlingsförlamande av sina Sanningar, tills dess att de börjar uttala Lögner och därmed bryter sig ut ur det förtryckande tillstånd som är sekten. Eller så gör de inte det och låter församlingen dö, för att profeten har sagt att detta är Guds vilja.

Den yttersta domen är varken skrivet specifikt för kampanj eller kortscenarion, utan de två formerna använder sig av systemet på lite olika sätt och ger därför olika tempon och upplevelser; jämför ett kammarspel med en roman. Kampanjer prioriterar utveckling och djup, medan korta scenarion är mer tillspetsade, tajta berättelser som därmed ger mer katarsis. Söndrade vi falla är en gedigen, kvalitativ produkt som står på egna ben och möjliggör spel med djup, karaktär och eftertanke.

Jag hoppas att jag har kunnat förtydliga lite hur jag tänker kring designen. Jag utvecklar väldigt gärna!
 
Last edited:

GnomviD

Heresiark
Joined
15 Oct 2008
Messages
869
Location
Lule
Jag sitter här och är konsumerad av längtan inför att PDF:en blir till salu! Jag tänker injicera den i mina ådror så fort jag lägger mina händer på den!
Du får ett PM.

Det hade underlättat enormt om något i inledningen sagt: "Ni ska intrigera mot varandra om inflytande över den här platsen. Ni har rätt att bestämma saker om världen så länge de passar in i kontexten". Det kan också vara så att någon sa just det men att jag inte fattade. Hur som helt var det ett spännande spelpass och jag skulle gärna spela Den yttersta domen igen. Har dock svårt att se mig själv spelleda det, särskilt inte med min ordinarie grupp av grottröjare.
Tack! Jag minns det spelmötet. Jag har uppskattat din återkoppling efter det och försökt att tydligare skriva in just de där poängerna om hur man spelar i detta äventyr. Det finns vissa saker från det äventyret som jag har korpat till Söndrade vi falla.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
14,617
Location
Göteborg
Söndrade vi falla är en gedigen, kvalitativ produkt som står på egna ben och möjliggör spel med djup, karaktär och eftertanke.
En sak som jag vill påpeka, efter att själv har spellett Söndrade vi falla med hjälp av @GnomviDs instruktioner i texten, är just hur genomarbetad den är. Speciellt birollerna är en sådan grej jag fastnade för. Inte nog med att man får en beskrivning av birollerna, man får instruktioner om hur man ska använda sig av dem, exempelscener man kan sätta med dem för att driva spelet i olika riktningar, och intruktioner om hur man ska spela ut dem. Liksom, läs det här och säg mig ett annat scenario som ger den här typen av instruktioner till spelledaren:

Pascal tänker igenom allt han ska säga, uttrycker sig artigt och indirekt och undertrycker sin rädsla. Gestalta hans oro genom att slå armarna om dig, skjuta fram axlar och huvud, gestikulera med ena handen nära bröstet, höj ögonbrynen och ta tankepauser innan du säger någonting.

Använd Pascal för att låta en sansad stämma höras: underblås dödsångesten hos alla rollpersoner, påminn dem om att mänskligheten inte tar slut med Aghustinatet och att det finns en flyktväg från L'Aquila. Några Sanningar som han kan utmana är Aigerims »Anti-imperialist«, Jorges »Posttraumatisk«, samt Marias »Olympisk-katolsk« och »Förklädd krämerska« vilka hon slits emellan.
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
5,181
Tack för bra svar. Det låter ju verkligen betydligt mer genomtänkt än vad jag tidigare fått intryck av utifrån. Kul att höra. Ska spana in hemsidan.
 

GnomviD

Heresiark
Joined
15 Oct 2008
Messages
869
Location
Lule
Tack för bra svar. Det låter ju verkligen betydligt mer genomtänkt än vad jag tidigare fått intryck av utifrån. Kul att höra. Ska spana in hemsidan.
Tack för dina frågor! Jag uppskattar verkligen att på så här sätt få syn på hur spelet uppfattas "utifrån", s.a.s. Det är ju lite svårt annars.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
14,617
Location
Göteborg
Tack för dina frågor! Jag uppskattar verkligen att på så här sätt få syn på hur spelet uppfattas "utifrån", s.a.s. Det är ju lite svårt annars.
Det är ju jag som brukar tjata om spelet här på forumet, och mina spel vet ju folk hur de ser ut, så det är kanske inte så konsigt om folk tror att det är ett minimalistiskt samberättarspel. :gremsmirk:
 

GnomviD

Heresiark
Joined
15 Oct 2008
Messages
869
Location
Lule
Det är ju jag som brukar tjata om spelet här på forumet, och mina spel vet ju folk hur de ser ut, så det är kanske inte så konsigt om folk tror att det är ett minimalistiskt samberättarspel. :gremsmirk:
A fair point well made.
 
Top