Tre saker med superhjältefilmer

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
9,867
Location
The Culture
Igår dök Spider-man - Far From Home upp på Netflix, och jag tittade på den, och reagerade på att Spindelmannen i Marvels egna filmer skiljer sig så extremt mycket från den jag läste om i serietidningar under 80-talet, och även från Spindelmannen i de tidigare filmerna, som var mer lik serieförlagan.

Men framför allt tänkte jag ta upp tre saker som är väldigt vanligt i superhjältefilmer och gör att de skiljer sig väldigt mycket från superhjälteserier.

1. Skurkarna dör
Ett utmärkande drag hos superhjältar brukar vara att de inte dödar skurkarna, utan bara knockar dem eller paketerar dem med spindelnät eller magiskt lasso så att polisen kan ta hand om dem. Huvudskurken överlever alltid så att hen kan komma tillbaka och hota hjälten i ett framtida äventyr. (Eller så dör hen när högkvarteret exploderar eller liknande, så att det inte finns en kropp, och ett kommande äventyr kan förklara hur det gick till när skurken överlevde.)
I filmerna är det istället så vanligt att skurken dör att vi reagerar på när det inte sker. (Jokern i The Dark Knight, till exempel.) I Zack Snyders Justice League (och även Batman vs. Superman) kastas småskurkar i väggen, och det är möjligt att de skulle kunna överleva det. Därför har man lagt på digitalt blodstänk som hämtat ur en splatterfilm, för att göra det tydligt att skurken verkligen är stendöd. I samtliga Avengers-filmer har det förekommit en lång (och rätt tråkig) scen där hjältarna slåss mot en armé av goons, och dessa mosas till höger och vänster. Det är alltså inte bara så att filmskaparna hamnar i en situation där de tvingas låta en hjälte döda en skurk för att bevara någon form av realism; det är så att de aktivt skapar situationer där hjältarna ska döda skurkar.

2. Masken verkar mest vara något som är i vägen
Om en superhjälte på film har en mask så kan du vara helt säker på att den åker av så fort det verkar rimligt. (Och ganska ofta även när det inte verkar rimligt.) Om hjälten bär en mask som inte visar ögonen i serietidningen (som till exempel Läderlappen och Fantomen), så kan du vara säker på att ögonen syns på film, och att hjälten har svart ögonskugga runt ögonen, för att det ser rätt fånigt ut annars. (Det ser rätt fånigt ut även med den svarta ögonskuggan.)
Jag antar att förklaringen är att skådisarna väldigt gärna vill synas i bild, så mycket som möjligt, och det får de inte göra om de har en mask på sig. Och det här hänger ihop lite med punkt tre.

3. Hjältarna låtsas inte ens att de har en hemlig identitet
Ett utmärkande drag för superhjältar i serier är att de har hemliga identiteter som de anstränger sig för att bevara. Ett utmärkande drag för superhjältar i filmer är att ALLA som möter dem omedelbart listar ut vem de är, och om det är omöjligt för dem att lista ut det så berättar hjälten det.
Det är naturligtvis lite fånigt med hemliga identiteter, och helt orealistiskt att Lois Lane inte kan lista ut att Clark Kent är Stålmannen, men inte speciellt orealistiskt jämfört med andra saker som händer i superhjälteberättelser. Och även om just Lois Lane och Clark Kent är ett extremt exempel kan man ju tänka sig att Läderlappen inte måste berätta för en hel pub full med islänningar vem han är.

Jag undrar mest varför.
 

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,534
Location
Slätta
3. Hjältarna låtsas inte ens att de har en hemlig identitet

Jag undrar mest varför.
För att vi har bråttom i filmer i dag och de "mysterierna" är redan lösta och kända av publiken och författarna tycker att filmens handling gynnas av att det kommer ut så deras vänner kan hotas som storyelement.

Och jag tror jag tycker det är bra för då öppnas det för en ny dynamik runt den avslöjade hjälten. Kanske.
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
9,867
Location
The Culture
För att vi har bråttom i filmer i dag och de "mysterierna" är redan lösta och kända av publiken och författarna tycker att filmens handling gynnas av att det kommer ut så deras vänner kan hotas som storyelement.
Det blev lite löjligt i Far From Home när hjältens vänner hotades för fjärde gången...
 

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,534
Location
Slätta
Det blev lite löjligt i Far From Home när hjältens vänner hotades för fjärde gången...
Ja, håller med. Därtill är just den biten i mitt tycke väldigt slött storyskapande. De tar sig inte tid att etablera något annat intressant utan plockar bara upp det första enklaste. Det borde finnas roligare saker man kan göra om man vet vem en maskerad hjälte är.
 

Dr_Dängrot

Myrmidon
Joined
1 Mar 2017
Messages
4,326
2:Masken är i vägen.

Det tror jag handlar om att dom vill visa upp skådisen som spelar rollen , det ska ses att det är X eller Y som är pingpong-mannen eller turbo kvinnan eller laserpojken. Det handlar om exponering
 

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,534
Location
Slätta
1. Skurkarna dör
Detta kanske låter wierd, men... Är inte detta Disney? :) Lejonkungen (Scar), Ringaren i Notre Dame (vad han nu hette), Coco (vad han nu hette), Röjar ralf (King Candy), Häxan i snövit, ..., .... Och Disney äger saker.

Så allt är Musses fel. Och att dagens Kidz kräver ultimate closure på grund av att ha sett alla disney-rullar? :gremlaugh:
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
9,867
Location
The Culture
Detta kanske låter wierd, men... Är inte detta Disney? :) Lejonkungen (Scar), Ringaren i Notre Dame (vad han nu hette), Coco (vad han nu hette), Röjar ralf (King Candy), Häxan i snövit, ..., .... Och Disney äger saker.

Så allt är Musses fel. Och att dagens Kidz kräver ultimate closure på grund av att ha sett alla disney-rullar? :gremlaugh:
Nja, de flesta skurkarna dog redan i Batman-filmerna på 90-talet, och i dagens DC-filmer som Disney är helt oskyldiga till.
 

Bolongo

Herr Doktor
Joined
6 Apr 2013
Messages
4,070
Location
Göteborg
Nja, de flesta skurkarna dog redan i Batman-filmerna på 90-talet, och i dagens DC-filmer som Disney är helt oskyldiga till.
Detta beror ju på att filmbolagen hoppas att i genomsnitt mjölka en trilogi ur varje hjälte, inte 500 nummer av en tidning, och då måste man ha nya skurkar i varje film för variationens skull. Om de gamla överlevt uppstår frågan varför de inte är med och bråkar igen. Visst, de kan sättas i fängelse (som Vulture i Homecoming), men det verkar inte upplevas som en tillfredsställande lösning av många.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,478
Location
Rissne
I samtliga Avengers-filmer har det förekommit en lång (och rätt tråkig) scen där hjältarna slåss mot en armé av goons, och dessa mosas till höger och vänster.
Jag har nog inte sett det här som konstigare än när Wolverine adamantium-kloat ninjor i drivor ända sedan åtminstone slutet av 80-talet?


På det hela taget upplever jag att mycket av skillnaden handlar om att filmerna egentligen i grunden inte är superhjältefilmer, utan actionfilmer med superhjältar. Skulle man filmatisera superhjälteserier så skulle ju karaktärsdramat och såpadelen få mer utrymme tänker jag – dramaturgin i filmerna upplever jag har mer gemensamt med klassiska Arnie-rökare och liknande än med serierna. Skurkarna dör för att filmmediet och i synnerhet actionfilmer har andra omständigheter – serierna förväntas kunna pågå i åratal, men varje film måste vara avslutad och knyta ihop om inte allt så åtminstone vad just den filmen handlade om. Det kommer inte att komma hundratals filmer om samma hjälte, en i månaden (eller varannan vecka). Serierna kan inte döda folk permanent, för tidsperspektivet är längre. Filmerna dödar folk eftersom det ger ett avslut, och de har inte samma krav.

Sen åtminstone i Marvelfilmer tänker jag att de redan etablerat en massa kryphål för att ta tillbaka folk, om de skulle vilja. jag är rätt skeptisk till att Mysterio nödvändigtvis är död – där vet man ju aldrig vad man ser, egentligen.


När det gäller hemliga identiteter… Jag vet inte. De avslöjas ju kors och tvärs i serierna också? Och sen hittar de något sätt att göra det ogjort. Det är ju det mest uppenbara sättet som finns att skapa ordentlig dramatik när man har en hjälte som har en hemlig identitet… Samtidigt är det ju en grej som jag känner hör mycket till just vissa specifika superhjälteserier (spiderman men inte X-men t.ex) och som väldigt mycket hör ihop med såpa-grejen. Och jag tycker också att Spider-manfilmerna som väl är bland de som försökt sig på att blanda in små såpaelement mest skötte den biten ganska bra under film 1 och 2. Exakt hur det blir i film 3 vet vi ju inte ännu, egentligen.


Så för mig handlar det nog huvudsakligen om att man anpassat sig efter mediets begränsningar. Och accepterat de fördelar mediet bär med sig. Vilket jag tycker är bra.

Generellt, om man vill ha något som ligger närmare serietidningarna tänker jag att serietidningarna, i synnerhet DCs Flash/Supergirl/Black lightning etc funkar bättre. TV-serier ligger ju naturligt närmare serietidningarna i struktur och möjligheter, tänker jag.
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
9,867
Location
The Culture
Detta beror ju på att filmbolagen hoppas att i genomsnitt mjölka en trilogi ur varje hjälte, inte 500 nummer av en tidning, och då måste man ha nya skurkar i varje film för variationens skull.
Det är ju inte nödvändigt i andra liknande filmserier. Ingen klagade över att Luke Skywalker fäktades mot Darth Vader en gång till istället för mot en ny skurk.
 

PhilArt

Patafysike Doktor
Joined
19 Sep 2004
Messages
705
Location
Malmö
Jag tror svaret på alla tre grundar sig i att superhjälteserier historiskt riktat sig till barn/unga men dagens superhjältefilmer allt högre grad riktar sig till vuxna. Således måste våldet va ”vuxet” (dvs dödligt), skådespelarna va eller aspirera på att bli kändisar vars nyllen därför måste visas maximalt i bild (kudos till Hugo Weaving i V for Vendetta), samt hemlig identitet något som nog från produktionsbolagen uppfattas som lite barnsligt. Likaså har ju amerikanska filmnormer gjort gällande att våld är mycket mer oproblematiskt än sex eller rusmedel. Kort sagt, jag tror produktionsbolagen tror att dessa tre förändringar av superhjältegenrern skapar mer intäkter från filmerna, och det står över någon sorts ambition att upprätthålla genrens integritet (som jag förvisso inte vet om det alltid är eftersträvansvärt heller).
 

Bolongo

Herr Doktor
Joined
6 Apr 2013
Messages
4,070
Location
Göteborg
Det är ju inte nödvändigt i andra liknande filmserier. Ingen klagade över att Luke Skywalker fäktades mot Darth Vader en gång till istället för mot en ny skurk.
Du kan alltid cherry-picka exempel. Vader var inte huvudskurken i första filmen, eller tredje för den delen. Och det är många som klagat över att rebellerna fick slåss mot en andra dödsstjärna.
Om man å andra sidan ser "imperiet" som skurken, så gör superhjältefilmer den grejen också. Hydra var skurken i flera Marvel-filmer, och senare var Thanos antingen huvudskurk eller bakgrundsskurk flera gånger.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,167
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Det är ju inte nödvändigt i andra liknande filmserier. Ingen klagade över att Luke Skywalker fäktades mot Darth Vader en gång till istället för mot en ny skurk.
Jag tror dock även att det är en flört med fansen av serierna. Man vill introducera nya skurkar så att fansen kan sitta och hoppas att just deras favorit ska dyka upp.


Men det sagt, du har ändå rätt, det kan göras. I uppföljare till Into the Spider-Verse räknar jag med att några av skurkarna dyker upp igen, tex. Men den filmen har också en väldigt annorlunda attityd till dramaturgi jämfört med MCU och DCU.
 

Mundo

Myrmidon
Joined
7 Jan 2010
Messages
3,665
Location
Eslöv
Men det sagt, du har ändå rätt, det kan göras. I uppföljare till Into the Spider-Verse räknar jag med att några av skurkarna dyker upp igen, tex.
Jag var helt övertygad om att de skulle slåss mot sex olika Green Goblins i slutet, en från varje dimension/verklighet.
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
9,867
Location
The Culture
När jag såg tv-serien Hawkeye tänkte jag på att hjältarna där faktiskt beter sig lite som superhjältar. De är båda utrustade med varsin pilbåge, och är extremt träffsäkra, men ändå sätter de inte pilarna rakt i pannan på skurkarna, utan skjuter dem i axeln eller i benet, eller använder någon spejsig trickpil som bara oskadliggör dem. Naturligtvis dör en del av skurkarna ändå.
Till exempel kan vi anta att de som plockas upp av ugglan i den krympta bilen gör det.
Men det känns inte som om hjältarna och manusförfattarna aktivt anstränger sig för att döda så många som möjligt.

Det var trevligt, och tyvärr ovanligt.
 

Lupus Maximus

Tekniker
Joined
13 Jan 2012
Messages
2,746
Location
Stockholm
Det är naturligtvis lite fånigt med hemliga identiteter, och helt orealistiskt att Lois Lane inte kan lista ut att Clark Kent är Stålmannen, men inte speciellt orealistiskt jämfört med andra saker som händer i superhjälteberättelser.
Nu är ursprungsinlägget rätt gammalt. Men har du sett första Superman-filmen med Cristopher Reeve? Han jobbade stenhårt med kroppsspåket, och det är riktigt tydligt i en scen där han planerar att berätta för Lois Lane vem han är, men fegar ut i sista stund.

Så jag kan se en sådan här diskussion:
Kollega1: "Clark ser ut som stålmannen."
Kollega2: "Du menar att Clark är stålmannen? Kom igen. Stålmannen är minst två tum längre, och mer bredaxlad."
Kollega1: "Jag vet. Jag menar, att Clark skulle vara en perfekt stålmannen på maskeraden."
Kollega2: "Om det inte vore för att han skulle snubbla på manteln och antagligen slå ihjäl sig."
Kollega1: "Sant. Men vad tror du om att be Jimmy vara stålmannen på maskeraden?"
 

Lupus Maximus

Tekniker
Joined
13 Jan 2012
Messages
2,746
Location
Stockholm
Sedan det där med dödandet har väl en hel del med att göra med det många brukar referera till som golden, silver, bronze och iron-age då det kommer till superhjältar, och en hel del av kritiken mot Snyders version var att han ville göra den mer "gritty", men missat att stålmannen är en boyscout, så även om settingen görs mer hård och brutal så bör nog rollen fortsätta att försöka skona så många som möjligt (vilket jag tycker Supergirl-serien lyckats bättre med).

Batman å andra sidan funkar bättre i varianter där skurkar stryker med, för han har alltid varit mer av en vigilante.
 

Gamiel

Swashbuckler
Joined
22 Dec 2013
Messages
3,057
Location
Stockholm
Nu är ursprungsinlägget rätt gammalt. Men har du sett första Superman-filmen med Cristopher Reeve? Han jobbade stenhårt med kroppsspåket, och det är riktigt tydligt i en scen där han planerar att berätta för Lois Lane vem han är, men fegar ut i sista stund.

Så jag kan se en sådan här diskussion:
Kollega1: "Clark ser ut som stålmannen."
Kollega2: "Du menar att Clark är stålmannen? Kom igen. Stålmannen är minst två tum längre, och mer bredaxlad."
Kollega1: "Jag vet. Jag menar, att Clark skulle vara en perfekt stålmannen på maskeraden."
Kollega2: "Om det inte vore för att han skulle snubbla på manteln och antagligen slå ihjäl sig."
Kollega1: "Sant. Men vad tror du om att be Jimmy vara stålmannen på maskeraden?"
Sedan måste folk tänka på att Stålmannen ska ha en hemlig identitet, många gör inte det. Det är många gånger svårt att känna igen folk om man möter dem i andra sammanhang än man är van vid, speciellt om de har ändrat sin frisyr och kläder.
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
9,867
Location
The Culture
Nu är ursprungsinlägget rätt gammalt. Men har du sett första Superman-filmen med Cristopher Reeve? Han jobbade stenhårt med kroppsspåket, och det är riktigt tydligt i en scen där han planerar att berätta för Lois Lane vem han är, men fegar ut i sista stund.
Naturligtvis har jag gjort det, och den filmen har jag inga klagomål på. Där har Stålmannen en hemlig identitet, han anstränger sig för att hålla den hemlig, och ingen av dem han möter avslöjar den.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,383
Jag tror att grejen lite är att de stora filmerna har karaktärer som antingen inte egentligen har hemliga identiteter (X-men) eller där typ hälften inte har dem (Avengers).

Måste länka till The Tim Test:

 
Top