Varför är inte superhjälterollspel populärare?

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
9,867
Location
The Culture
Något som superhjältar rent generellt är dåliga på är att utvecklas och förändras. När de väl gått igenom sin "origin-story" så är de ganska statiska.
Det finns undantag, men de är rätt få.
Jag upplever inte det som ett problem. Det var standard i episodiska äventyrsberättelser fram till ganska nyligen. Spindelmannen eller Stålmannen (eller James Bond eller Modesty Blaise) ändras inte alls mellan äventyren, och det fungerade bra ändå. Det blir närmast krystat idag när hjälten måste ändras och utvecklas i varje berättelse. När det sker för många gånger fungerar det inte.
 

Max Raven

T12-kultist
Joined
20 Oct 2009
Messages
4,333
Location
Malmö
Märk väl att avsaknad av förmågeutveckling utöver origin story inte innebär att inget annat händer, som karaktärsdrama.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,479
Location
Rissne
Det finns många exempel på superhjältar som börjar på den nivån - och de stannar där.

Något som superhjältar rent generellt är dåliga på är att utvecklas och förändras. När de väl gått igenom sin "origin-story" så är de ganska statiska.
Det finns undantag, men de är rätt få.
Men det finns inget som säger att just den grejen nödvändigtvis måste gälla i den superhjältevärld man bygger sitt rollspel på, tänker jag.

Sedan håller jag verkligen inte med om att de är statiska – kanske i sina krafter, men… I dunno. kanske är det just för att X-men är det jag hela tiden tänker mig här, men min upplevelse är att folk har förändrats rätt mycket. Jag rekommenderar också @God45 s lysande tråd där han bygger plots kring superskurkar – kolla in hans sammanfattningar av folk; det ser likadant ut på hjältesidan.

Men absolut, rent kompetens- och kraftmässigt ändras väl många hjältar inte så mycket. och kanske behövs den aspekten om man ska bygga rollspel av det hela.

Det jag skulle göra om jag byggde ett superhjälterollspel (igen) är nog att ha möjligheten att ändra folks krafter och så, men att det var något som alltid var ganska drastiska förändringar och som SL alltid skulle väva in i plotten. Alltså, egentligen är jag emot metaspel, och jag tänker att man ju om man vill kan låta SL bestämma vad man ska få om man nu vill slippa det. Men om en spelare t.ex. tänker att hen vill att hens spindelkrafter ska utvecklas till att inte bara ge hen övernaturlig styrka och väggklättrande, utan hen vill ha typ stora äckliga spindelben som sticker ut från ryggen också och kan funka som extra lemmar i strid – då pratar SL och spelaren ihop sig om kraften och hur den ska funka, kollar poängkostnader etc.

Och sen är det SLs jobb att bygga en story där ett element är att rollpersonen får såna där ben. Det kanske är en märklig maskin, eller magi, eller whatever. Nånting.

Så jag tror mer på drastiska men inte så frekventa förbättringar. Kanske kan man ha ett system som tillåter mer marginella förbättringar av de krafter man redan har, utöver det. Men då mer att man går från 40 till 50 än att man går från 10 till 1000 liksom.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,167
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Men då mer att man går från 40 till 50 än att man går från 10 till 1000 liksom.
Det här borde verkligen inte vara ett problem, det finns åtskilliga exempel på relativt populära rollspel där rollpersoner börjar som tämligen bra och förbättringen sedan är långsam och ganska blygsam, till exempel Western och Eon.
 

DanielSchenström

Swashbuckler
Joined
10 Dec 2000
Messages
3,308
Location
Enköping
Jag köper inte riktigt det här att klassisk rollspelsförbättring inte funkar med superhjältar, vi har flera exempel på superhjältestårys/karaktärer där utveckling av skills/krafter är en viktig komponent:
En liten lista utifrån 10000-tals. Att det finns undantag visar bara på just det, sen beror det på vad man vill emulera. De flesta superhjälteserier har en utveckling i början, när en grupp eller en person är nybörjare, och sen när den funnit sin plats så kan den rulla på med samma kunskap och krafter i decennier.

Men jag håller med i själva tesen att det skulle funka med sedvanlig förbättring i ett superhjältespel, det skulle bara inte emulera hela genren bra, om man inte gjorde att även förbättringssystemet kunde handskas med alla typer av superserier som producerats.

Och det här blir ett tillägg till min post innan, vad vill man emulera? Vill man ha ett spel som beter sig som en serietidning, eller ett som emulerar den verklighet som visas i serien.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,479
Location
Rissne
Och det här blir ett tillägg till min post innan, vad vill man emulera? Vill man ha ett spel som beter sig som en serietidning, eller ett som emulerar den verklighet som visas i serien.
Eller vill man bara ha ett helt vanligt rollspel, där man spelar människor i nutid som har superkrafter och som då och då slåss mot andra med superkrafter…

Nånstans funderar jag på om inte det här emulerar-tänkandet blir lite begränsande. Alltså, jag är inte superinsatt i de fantasy-verk som D&D från början bygger på, men nog är det väl så att de rent konkreta äventyr och dungeons som ganska ofta är det man i praktiken gör, egentligen inte är sådär super-duper-lika? Hur mycket dungeon-crawl är det i böckerna, liksom?

Min poäng är alltså att jag funderar på vad som egentligen skulle funka och vara roligt kring spelbordet. Vad behövs för att man ska kunna känna sig lika cool som Captain America? Handlar det om att emulera Winter Soldier rakt av? Eller serierna? Eller världen? Jag vet inte; jag funderar på om man inte snarare behöver hitta något specifikt rollspeligt sätt att skapa rätt känsla och sen bygga hela spelvärlden och systemet för att stödja det.

Alltså, jag vet inte. Jag kan vara ute och cykla, och jag säger inte att du har fel. Men jag undrar lite vilka sätt att lira superhjälte som man missar genom att försöka göra antingen D&D fast med superkrafter i nutid, eller rollspelssimulering av serietidningarna/filmerna…
 

Max Raven

T12-kultist
Joined
20 Oct 2009
Messages
4,333
Location
Malmö
Alltså, det finns en solid poäng i att man kanske inte vill emulera allt i genren - som sas så är D&D en ganska dålig simulation av fantasy i andra medier, även om fattig till rik är en vanlig trop i sagor.
 

DanielSchenström

Swashbuckler
Joined
10 Dec 2000
Messages
3,308
Location
Enköping
Eller vill man bara ha ett helt vanligt rollspel, där man spelar människor i nutid som har superkrafter och som då och då slåss mot andra med superkrafter…

Nånstans funderar jag på om inte det här emulerar-tänkandet blir lite begränsande. Alltså, jag är inte superinsatt i de fantasy-verk som D&D från början bygger på, men nog är det väl så att de rent konkreta äventyr och dungeons som ganska ofta är det man i praktiken gör, egentligen inte är sådär super-duper-lika? Hur mycket dungeon-crawl är det i böckerna, liksom?

Min poäng är alltså att jag funderar på vad som egentligen skulle funka och vara roligt kring spelbordet. Vad behövs för att man ska kunna känna sig lika cool som Captain America? Handlar det om att emulera Winter Soldier rakt av? Eller serierna? Eller världen? Jag vet inte; jag funderar på om man inte snarare behöver hitta något specifikt rollspeligt sätt att skapa rätt känsla och sen bygga hela spelvärlden och systemet för att stödja det.

Alltså, jag vet inte. Jag kan vara ute och cykla, och jag säger inte att du har fel. Men jag undrar lite vilka sätt att lira superhjälte som man missar genom att försöka göra antingen D&D fast med superkrafter i nutid, eller rollspelssimulering av serietidningarna/filmerna…
Jag håller med, man kanske inte vill emulera nåt. Som jag skrev tidigare så har vi i alla genrer spel som tar sig an genren på olika sätt och det har vi även bland superhjälterollspelen. Men om man funderar kring varför inga blir stora så kanske detta också är en del av det, typ vilken approach skulle fungera bäst. En rollspelare som vill spela ett superhjälterollspel, tänker denne på samma sätt som ett superhjältefan som ska bli lockad att spela ett rollspel. Har såklart inga svar på detta själv, men jag tyckte det ar värt att ta upp.

(D&D och grottor vet jag egentligen inte hela storyn om. Men det var så de började att spela med Gygax och Arneson och så. Men jag tänker att grottor som Moria, diverse kryptor i Conan och liknande säkert var en del av inspirationen. Vildmarksäventyr tog inte lång tid innan de uppstod.)

Coolhet i superhjältespel tror jag är samma sak som i andra spel där man vill kunna göra coola saker. Å ena sidan kan man köra friform och bara beskriva vad man gör, via system som kanske belönar coola manövrer till system som kanske beskriver varje cool manöver man kan göra. Jag har definitivt ett ideal när det gäller hur många regler jag själv vill hålla i huvudet för den aspekten. Tror mycket ligger i beskrivningsdelen också.
"Jag slår" kan ju ersättas med "jag kastar min sköld" och bli lika torrt. Jag personligen är ju ingen stridsfan heller (inom rollspel och i verkliga livet) även om häftiga manövrer är coolt i tidningar och på film/tv. Jag är ju också skeptisk till metaöverenskommelser och sätt att styra berättelser så för mig får ett spel gärna skippa sånt även om det troligen är den enklaste vägen till att återskapa en hel del dramatik.
Jag gillar även världarna som DC och Marvel har, så jag hade tyckt det vart coolt att spela vanliga människor och ta bort alla superhjältar ur dem och spela i dem på samma sätt som i CoC där rollpersonerna undersöker saker, och är äventyrare. (Ett sånt projekt håller jag på med där jag tänkt att RP lever på 1950-talet och får upptäcka en del av sakerna som Fantastic Four och Avengers råkade ut för som underjordiska civilisationer, utomjordingar, tidsresor och sånt.)

Jag är mer för spel som kan hantera allt i en genre än specialiserade dito så helst ska man kunna spela allt man tänker sig i samma. Jag är själv också för att man ska tänka rollspel först och bygga en egen värld med vanlig typ av progression som en del av mytologin utan att försöka efterlikna ett visst medium, eller ett speciellt universum. Sen måste produktionsvärdet vara väldigt högt också. Det kan vara svårt nog att få superhjälteintresserade att titta på andra universum som det är.

Som några påpekat är Vampires kraftsystem ganska superhjältigt och tar man bort hela grejen med att man verkligen verkligen ska ha ångest och rädsla för att mista sin mänsklighet och sitt sinne, och jaga blod så är världen ganska superhjältig.
 

erikt

Hero
Joined
21 Feb 2014
Messages
1,176
Jag upplever inte det som ett problem. Det var standard i episodiska äventyrsberättelser fram till ganska nyligen. Spindelmannen eller Stålmannen (eller James Bond eller Modesty Blaise) ändras inte alls mellan äventyren, och det fungerade bra ändå. Det blir närmast krystat idag när hjälten måste ändras och utvecklas i varje berättelse. När det sker för många gånger fungerar det inte.
Det är inte ett problem alls i superhjälteserier - vare sig i pappersformat eller TV-serier.
Jag kan däremot tänka mig att det kan bli ett problem i superhjälterollspel. I de flesta rollspel förväntas ju rollpersonerna bli bättre med tiden.
 

JJoghans

Regelknackare
Joined
13 Sep 2012
Messages
826
Location
Wakoku
Detta är bara en parentes i diskussionen, men något jag kom att tänka på:

Va? Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår, här. Först och främst händer det ju hela tiden i t.ex. Marvel att skurkar blir hjältar och vice versa. Magneto har varit rektor för Xaviers skola, liksom.
Du tar upp X-men som ett exempel, men jag skulle vilja hävda att de är ett undantag i genren.

Jag gillade alltid X-men bäst av alla superhjälte-serier, och det är för att (inser jag i efterhand) de inte bara var hjältar. De var barnhemsungar med tragiska bakgrunder som samlades ihop på ett supers-Hogwarts för att hållas säkra från en omvärld som hatade dem. De var shady och gritty (men med hjärtan av guld), och premisserna för deras tillvaro var i ständig förändring. De var ibland tvungna att liera sig med skurkar för att överleva, och även många av deras skurkar framställdes som hyfsat mångfasetterade. Trots sina krafter var X-men alltid underdogs. De var jävligt spännande att läsa, för man visste aldrig när saker och ting skulle vändas på huvudet.

(Ovanstående recept tror jag skulle fungera utmärkt i rollspelsform, och här ser vi också flera tematiska paralleller till settings som Vampire.)

Spindelmannen var också en ständig underdog, men hans story var mycket mer statisk och inte lika intressant.

Kollar vi på de andra stora titlarna så ser vi istället framgångsrika män och kvinnor med stora ointagliga högkvarter, exorustningar och flygplan som samarbetar med regeringen och räddar den tacksamma befolkningen från genomruttna skurkar som är onda för ondskans skull (eller för att de är galna).

Riktigt tråkigt. Visst kan dessa titlar bjuda på underhållande stories, men jag tror att de vore mindre engagerande som spelmiljöer.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,384
Detta är bara en parentes i diskussionen, men något jag kom att tänka på:



Du tar upp X-men som ett exempel, men jag skulle vilja hävda att de är ett undantag i genren.

Jag gillade alltid X-men bäst av alla superhjälte-serier, och det är för att (inser jag i efterhand) de inte bara var hjältar. De var barnhemsungar med tragiska bakgrunder som samlades ihop på ett supers-Hogwarts för att hållas säkra från en omvärld som hatade dem. De var shady och gritty (men med hjärtan av guld), och premisserna för deras tillvaro var i ständig förändring. De var ibland tvungna att liera sig med skurkar för att överleva, och även många av deras skurkar framställdes som hyfsat mångfasetterade. Trots sina krafter var X-men alltid underdogs. De var jävligt spännande att läsa, för man visste aldrig när saker och ting skulle vändas på huvudet.

(Ovanstående recept tror jag skulle fungera utmärkt i rollspelsform, och här ser vi också flera tematiska paralleller till settings som Vampire.)

Spindelmannen var också en ständig underdog, men hans story var mycket mer statisk och inte lika intressant.

Kollar vi på de andra stora titlarna så ser vi istället framgångsrika män och kvinnor med stora ointagliga högkvarter, exorustningar och flygplan som samarbetar med regeringen och räddar den tacksamma befolkningen från genomruttna skurkar som är onda för ondskans skull (eller för att de är galna).

Riktigt tråkigt. Visst kan dessa titlar bjuda på underhållande stories, men jag tror att de vore mindre engagerande som spelmiljöer.
Du beskriver bar skillnaden på Marvel och DC här. Riktiga människor, hårda tider och märkliga krafter är Marvel pitchen. Det är därför Iron Man bott på gatan och varit alkoholiserad. Och tro mig, Spindelmannen status quoen har varit minst lika i ständig förändring som X-men.

DC är där karaktärerna är mer oföränderliga och gudalika. Även om det finns undantag till den regeln också.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
14,616
Location
Göteborg
Det känns som att diskussionen kretsar kring "Hur skulle man kunna göra ett superhjälterollspel" eller "Varför är det svårt att göra rollspel av superhjältegenren", men liksom, det finns väl redan ett gäng superhjälterollspel? Så frågan är ju inte varför man inte kan göra rollspel av superhjältegenren, för det har man ju redan gjort. Frågan är väl varför folk inte spelar dessa spel?
 

PhilArt

Patafysike Doktor
Joined
19 Sep 2004
Messages
705
Location
Malmö
Det känns som att diskussionen kretsar kring "Hur skulle man kunna göra ett superhjälterollspel" eller "Varför är det svårt att göra rollspel av superhjältegenren", men liksom, det finns väl redan ett gäng superhjälterollspel? Så frågan är ju inte varför man inte kan göra rollspel av superhjältegenren, för det har man ju redan gjort. Frågan är väl varför folk inte spelar dessa spel?
Bra påpekat. Det är ju likaså ointressant om det finns vissa individuella spelare som gillar superhjälterollspel och inte håller med om de anledningar som eventuellt kan förklara genrens impopularitet enbart på basis av att de personligen inte håller med om att en vissa anledning skulle va ett problem.
 

Sömniga Isaac

Rollspelsinkvisitor
Joined
9 Feb 2008
Messages
1,928
Location
Örebro
Frågan är väl varför folk inte spelar dessa spel?
Mitt mycket tråkiga svar på frågan är att jag saknar helt intresse för genren. Detsamma står sant för många av de jag spelar med och spelat med genom åren. Av spelgrupperna jag spelat med har det varit en spelgrupp som stuckit ut och där har intresset för superhjälterollspel landat i att några i gruppen ville spela specifika varianter eller kloner av redan befintliga hjältar fast utforska dessa genom rollspelet.

Så för mig och utifrån den grupp jag mött har det helt enkelt handlat om att superhjälterollspel inte erbjuder mig eller de jag spelar med något som vi har intresse av. Intresset för just superhjältar är väldigt svagt i mina grupper i rollspel, däremot tematiskt i brädspel eller dylikt har intresset varit större.
 

Sömniga Isaac

Rollspelsinkvisitor
Joined
9 Feb 2008
Messages
1,928
Location
Örebro
För att det helt enkelt inte finns nått intresse för superhjälterollspel bland den stora massan av rollspelare. Behöver svaret vara mer komplicerat än så ?
Beror på, jag håller med dig till viss del samtidigt kan en djupare analys (vilket är svårt att göra på ett forum) lyfta fram fler bakomliggande orsaker som kanske inte syns vid första anblick. Det är en enkel väg att skylla på bristande intresse då det kanske finns helt andra faktorer bakom. Intresse är bara en av flera faktorer som påverkar hur framgångsrikt något blir i slutet, en annan del som lyfts i tråden är förväntningar och vilken bild vi får i huvudet när vi hör rollspel. De flesta får nog inte superhjältar som första bild då de hör rollspel, utan fantasy (om de inte arbetat med rollspel i skolan, då kanske tanken förs till någon kul uppgift om franska revolutionen, FN, eller annat område som blivit avhandlat med rollspel som metod).
 

Dr_Dängrot

Myrmidon
Joined
1 Mar 2017
Messages
4,326
Jag insåg att jag i mitt svar till Genesis kanske framstod som ett drygt asshole och det var inte min mening .

Jag hävdar Occams razor principen , det enklaste svaret är oftast det rätta.

Folk har helt enkelt inget intresse av superhjälterollspel
 

Dr_Dängrot

Myrmidon
Joined
1 Mar 2017
Messages
4,326
Beror på, jag håller med dig till viss del samtidigt kan en djupare analys (vilket är svårt att göra på ett forum) lyfta fram fler bakomliggande orsaker som kanske inte syns vid första anblick. Det är en enkel väg att skylla på bristande intresse då det kanske finns helt andra faktorer bakom. Intresse är bara en av flera faktorer som påverkar hur framgångsrikt något blir i slutet, en annan del som lyfts i tråden är förväntningar och vilken bild vi får i huvudet när vi hör rollspel. De flesta får nog inte superhjältar som första bild då de hör rollspel, utan fantasy (om de inte arbetat med rollspel i skolan, då kanske tanken förs till någon kul uppgift om franska revolutionen, FN, eller annat område som blivit avhandlat med rollspel som metod).
Jag håller med dig till en viss grad men jag vill hävda Occams razor , att den enklaste lösningen är oftast den rätta. Om jag inte äter kebabpizza så kan det bero på kulturella , religiösa , medicinska ,etiska osv skäl men den simplaste lösningen är att jag troligtvis inte tycker om smaken av kebab
 

Max Raven

T12-kultist
Joined
20 Oct 2009
Messages
4,333
Location
Malmö
Man kan inte hålla på och hävda orsaker på bristande data "jag och mina kompisar är inte intresserade av superhjältar" verkar inte passa in med hur många som tittar på filmerna.
 

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,534
Location
Slätta
Folk har helt enkelt inget intresse av superhjälterollspel
Ja, så kan det vara. Jag tror dock att intresset finns, men att det inte finns något spel som är bra nog. Om jag vill spela X-men med mycket story, drama och stridsscener som raserar förorter så finns det helt enkelt inget spel som gör det tillräckligt bra.
 
Top