Prestationsångest i rollspel

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,259
Location
Kullavik
Har man likt God45 självförtroende, SL-inspiration och idé-pitch-kapacitet tror jag det är rätt lätt att få ihop en grupp här. Är man lite på hugget så förekommer det ju faktiskt en del krokar nu för tiden om one-shots som går att haka på. Jag har bara gjort det en gång, men har någon slags prestationsångest ("alla verkar så bra på rollspelarna att jag inte vill sänka spelpasspotentialen för dem..." typ) vilket håller mig tillbaka.
Det här tycker jag vore intressant att diskutera då jag kan känna på samma sätt. När jag spelleder så drivs jag ofta av stor prestationsångest för att spelpasset skall bli så så bra som möjligt. Även om jag har koll på äventyret så skriver jag gärna ner mängder med alldeles för långa stolpar. Är äventyret på engelska så översätter jag det för att inte tappa flow i spel och hjälper även spelarna att förbereda sig genom att göra översättningar åt dem så inga textstycken lämnas åt slumpen. För några år sedan så gjorde jag ett drastiskt försök att spela mer oförberedd, men när spelarna började ställa specifika frågor kring äventyret så blev känslan att hålla sig till berättelsen och inte improvisera så stark att jag valde att avbryta spelpasset. Den situationen blev "bensin på elden" så sedan dess är jag nog ännu mer noggrann med att preppa överdrivet. Bör tilläggas att jag egentligen inte har några problem att improvisera när ramarna är friare, men i förskrivna scenarion med en tydlig berättelse så hamnar jag lätt i den ovan nämnda situationen.

Som spelare finns en motsvarande prestationsångest som jag tolkar hos Feuflux. Spelar jag med någon utanför min ordinarie spelgrupp så grämer jag mig ofta i efterhand för att jag inte levererade tillräckligt under spelpasset och att andra skall tycka att man spelar dåligt eller att man sänker potentialen.

Har ni andra motsvarande problem? Hur kommer man ur den här fällan?
 

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
7,847
Location
Nordnordost
Spelprepp-hålet hoppar man lätt över genom att spela förberedelselösa samberättarspel. Det är ju hela poängen med dem, "Vi vill spela rollspel, men ingen vill/orkar/vågar vara SL just nu." Det finns ingen sanning annan än den som uppstår av sig självt när ni spelar.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,386
Wilper har ett jättebra tips, spela några parti Fiasco eller liknande där alla improvar allt och känn på det när det är likadant för alla och det är ett oseriöst spel.

Grejen är mycket en fråga om inställning, jag har ju grundkänslan att jag är Guds gåva till rollspel så jag tänker att så länge jag dyker upp så kommer folk älska det jag gör. Och när jag gör något som är riktigt, riktigt misslyckat så tänker jag ”Fuck!” men sedan skrattar jag bort det och fortsätter vidare. Alla har fuckat upp, det är fine! Jag körde en gång en tidsrese Star Wars kampanj där Nasa rymdfärjor från år 2122 ramlade in i en galax långt borta för länge sedan med Lasers & Feelings reglerna som alla avskyde och inte ens jag gillade. Fan vad dåligt det var! Men ingen har någonsin hållit det emot mig.

Sedan är grejen att veta vem man är. Jag är inte rollspels motsvarigheten till Stanley Kubrick eller Harper Lee och jag försöker inte vara det heller. Sikta på att vara Michael Bay eller Stephen King! Folk som hatar på Bad Boys är idioter

Som spelare är det två saker du behöver göra för att vara en över genomsnittet spelare! Ta inte upp så mycket plats att du kör över någon av de tysta spelarna och var inte en av de tysta spelarna! Gör du det är du i top 40%.
 
Joined
22 Sep 2011
Messages
1,410
Location
Malmö
Jag känner absolut igen mig i ditt påstående Henke gällande hur svårt det är att improvisera när man spelar i fasta ramar (som SL). Om vi spelar förskrivet är det svårare att improvisera,framför allt med i stora kampanje. Jag behöver preppa mycket mer nu när vi kör enemy within än när vi körde min mega fisktank i Eon. Så för mig handlar det mycket om när jag spelat någon annans material, tror jag. Dessutom är det nog tyvärr så att mer peppande leder till mer ångest. Det är lite som att rumination, man tänker igenom allt man tror skall hända och bygger upp förväntningar och är man någorlunda dragen åt ångest hållet tenderar man att skapa cirklar av negativa tankar.

När jag spelar med folk jag inte känner vilket är sällan, de gånger jag kommer iväg till Gothcon, har jag mest haft kul, men en viss ångest kommer innan spel, men den brukar släppa
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,386
Det här är en lista över folk jag har tyckt varit dåliga spelare till en nivå där jag minns det och håller det mot dem sedan jag b:

-Killen som visade sig vara en nazist. (Som tur är var det en online grupp så han var lätt att sparka ut och blockera för alltid).

-Killen som dök upp utan byxor på sig.

-Killen som dök upp full till sessionen. Alltså, väldigt full.

Om din karaktär är kass eller du pratar för lite eller din Kenku röst är irriterande struntar folk i egentligen eller så är de idioter du ändå inte vill spela med.

Jag har online spelat med en tjej som fuskade så mycket med tärningarna att hon rullade fler 20:or än något annat på tärningen och hon skrev inte ner skada om hon inte ville. Det var fortfarande helt okej! Ingen brydde sig! Hon dök upp, gjorde en kul tech-priest eller paladin röst och rullade lite tärningar. Det är fine.
 

DanielSchenström

Swashbuckler
Joined
10 Dec 2000
Messages
3,308
Location
Enköping
Jag kan ha korta stunder av prestationsångest innan om jag tror att jag inte har läst på ordentligt, eller förberett tillräckligt för en hel spelkväll. Dock har det aldrig varit problem så för mig är det en lätt känsla att skaka av mig. Jag har alltid en slags stund av reflektion av ett spelmöte i efterhand och när jag var yngre (tonåren) så grämde jag mig när ett spelmöte inte var bra nog (dvs att jag uppfattade att alla spelare hade roligt hela tiden). Då skulle jag säga att för varje bra spelmöte så var ett ok och ett dåligt. Nu är det mer två bra och ett ok även om jag fortfarande har saker som jag jobbar på. Jag grämer mig inte längre över det, utan fördömer mig själv bara och försöker sen förbättra mig. Det kan bli att slutledningen är att det inte går att hitta ett perfekt sätt att spelleda om spelarna har för olika krav. Men om det är visdomen jag kommer fram till så småningom återstår att se.

Förberedelser måste ske på ens egna villkor. Där det finns de som kan läsa och hålla allt i ett äventyr i huvudet och få fram bra beskrivningar på svenska från engelskt original så finns det dem som förbereder det, och de som läser knacklig engelska direkt ur boken. Att bli bra på något kräver att man övar på det, vilket är ett bra men tråkigt tips.

Vad man egentligen kan göra åt prestationsångestgrejen om man inte tycker att man levererar vet jag inte. Försöka systematiskt definiera vad man kan förbättra och sen verkligen fokusera på det? Gå till en terapeut och lära sig hantera det som ett "obefintligt" eller oviktigt problem?

Om man kollar Let's plays på youtube, hur tycker ni ni ligger till i jämförelse med olika andra spelledare? Andra spelledare ni spelar med? Ställer ni krav på er själva att det ska upplevas på ett visst sätt? Utgår ni enbart från er själva och era observationer när ni gör bedömning av ett spelmöte, eller pratar ni genom det med spelarna för att se vad de verkligen tycker?
 

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
7,847
Location
Nordnordost
Vad gäller prestationsångest så är det kanske en fråga om inställning? Jag har hamnat vid spelbord både hemma och på konvent med folk som skådespelar på en helt annan nivå än vad jag skulle klara i mer än typ femsekundersstötar. Jag har aldrig märkt av att de tittat snett på mig, de har varit lika pepp på att spela igen nästa gång. Vem vet, kanske diggar de min spelstil av andra anledningar. Tillsammans har vi skoj runt bordet i alla fall.

På det hela taget rymmer hobbyn en rätt spretig samling av preferenser, som oftast har tillräckligt med beröringspunkter för att det skall funka att spela tillsammans även om man inte är helt syncade. Och i allmänhet är "tillräckligt många runt bordet" betydligt viktigare än "alla är exakt lika bra". Även en rätt tystlåten spelare kan ge tillräckligt med input under ett spelmöte för att det skall kännas meningsfullt att ha med denne, för utan hade det inte blivit spel alls.
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
4,957
Location
Linköping
Jag har ju inte bara prestationsångest när jag ska spela med wrnu-rävar utan jag har även impostor-syndrome på jobbet, men sen säger någon kollega att jag är duktig så det skulle ju teoretiskt kunna vara så att jag inte är inkompetent på rollspel. :)

Med min vanliga spelgrupp känner jag ingen prestationsångest (dvs självdiagnosen säger att jag föreställer mig att det finns en prestations-press från wrnu-rävarna som mest finns i mitt huvud), men är jag SL kan jag känna lite press att spelet ska flyta på bra.

Jag borde nog tänka efter mindre och prova mer. Worst case så lär jag mig saker och de jag spelar med hade inte precis så kul de hade kunnat haft under spelpassets längd.
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
5,182
Som SL har jag sällan prestationsångest. Jag kan i och för sig preppa en del men det sker mer utifrån att det är kul än något inre krav på att leverera. Sen kan det ibland innebära lite tråkigt pill, men jag tror att jag i större utsträckning tar på mig det i förväg för att slippa belastas med det under spel, snarare än att jag är rädd att det ska påverka de andras upplevelse. Något slags prestationsångest för min egen spelupplevelse kanske? Nja.

Sen är det något av en spelstilsfråga. Spelar jag SL-styrt är jag inte jättebekväm med att improvisera intrig eftersom jag faktiskt inte tycker det brukar bli så himla bra. Varken när jag gör det eller när andra gör det. Vare sig det är ett mysterium, en äventyrsberättelse eller en sandlåda krävs lite eftertanke för att det ska bli intressant i rollspelsformatet. Annars är risken stor att det blir platt och stereotypt. (Fast, och det är viktigt, förberedelse behöver inte vara mycket förberedelse, bara tillräckligt mycket.) Det är så klart en slags kravbild som kan generera prestationsångest, men inget jag upplever personligen.

Då tror jag det är vanligare att jag känner prestationsångest när jag själv spelar med nya spelare. Det kan uppstå av massa skäl men är vanligast när övriga förefaller synkade på ett sätt jag inte klickar med. Det kan vara humor, drama, ren inlevelse - vad som än gör att man känner att man inte bidrar till spelets höjdpunkter. Det är kanske en vanligare känsla i samberättande eftersom mer kreativt ansvar ligger på mig själv, men kan nog uppstå i vilket som helst sammanhang.

Jag borde nog tänka efter mindre och prova mer.
Det låter som melodin, i alla fall ur spelarperspektiv, för mig.

Vad gäller prepp-delen är jag mer tveksam till att kasta det överbord för en annan improviserande spelstil. Alltså inget fel i det i sig som omväxling, men då måste man kanske samtidigt välja bort något man faktiskt gillar? Men som man behöver hantera på ett annat vis. Så jag tänker att en modell kan vara att spela sådant som kräver lite mindre prepp. Texter på svenska, enklare regelsystem, enklare intriger, enkel setting, något mer linjärt? Oavsett försöka välja bort det som känns krävande i normalfallet.
 

Lodin2000

Veteran
Joined
10 Jan 2017
Messages
66
Som spelare känner ofta att jag borde levererat mer. Som GM kan man oftast i backspegeln se att ett sämre spelpass beror mer på inaktiva och ointresserade spelare, än en oförberedd spelledare.

Jag har nog aldrig varit GM för ett färdigskrivet äventyr. Minns inte riktigt om jag höll något tidigt äventyr när jag var 12-13, men hur som helst (har dock läst en del äventyr för inspiration). Däremot, även utan att vara spelledare för färdigskrivna grejer kan jag ibland känna en positiv prestationsångest. Jag vill ju att det skall bli så bra som möjligt, och även om vi kör samberättande blir det lätt så att GM får stå för huvudsaken av berättandet.

Som GM vill jag gärna köra en session zero, eller snacka en del förberedelser i gruppen i förväg. Sen förbereda några threats och väva in några spelares backstorys som man sedan kan krydda med några trevliga miljöbeskrivningar. Glöm inte att ha en lista med namn nära tillhands för att ge till alla NPC som träffas på.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,574
Location
Uppsala
Är det något jag lärt mig så är det att det för det mesta inte spelar någon roll hur du spelar eller spelleder, så länge du inte skär dig totalt med gruppen socialt eller kommer in med förväntningar som gör dig själv besviken.

Alla hoppar ju in i hobbyns olika varianter för att de vill göra det, så det enda du egentligen riskerar i en one-shot med främlingar är ditt egna nöje och din egna tid. Kanske har du kul. Kanske har du inte det. Sen snackar ni om det och är lika goda vänner ändå. :)

En av de största behållningarna med vrålanspelandet har varit att snacka skit med forumiter som annars bara förblir anonyma nicknames!
 
Last edited:

pingas

Warrior
Joined
28 Dec 2008
Messages
323
Location
Skåne
Har inte klarat av att vara GM på flera år. Prestationsångest och otrevliga spelare.
 

Theo

Hero
Joined
20 Nov 2017
Messages
953
Har ni andra motsvarande problem? Hur kommer man ur den här fällan?
Jag känner igen mig mycket i det du skriver, men jag vet inte om jag tänkt på det - iaf inte enbart - som "problem". Jag gillar, kanske inte att göra mycket prepp men att ha mycket prepp gjord och känna mig förberedd på det mesta. Har jag en stabil grund är det också lättare att improvisera än om allt känns helt flytande.

Däremot kan jag tycka det känns väldigt jobbigt när en spelsession inte riktigt lyfter, även om det oftast är uppenbart att det beror på andra faktorer.
 

Rickard

Superhero
Joined
15 Oct 2000
Messages
17,378
Location
Helsingborg
Som spelare finns en motsvarande prestationsångest som jag tolkar hos Feuflux. Spelar jag med någon utanför min ordinarie spelgrupp så grämer jag mig ofta i efterhand för att jag inte levererade tillräckligt under spelpasset och att andra skall tycka att man spelar dåligt eller att man sänker potentialen.
Har du samma krav på spelledaren som spelare? Att den personen måste prestera?

Om inte, i sådana fall har nog inga andra några krav på spelledaren.
 

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,259
Location
Kullavik
Jag har ju inte bara prestationsångest när jag ska spela med wrnu-rävar utan jag har även impostor-syndrome på jobbet, men sen säger någon kollega att jag är duktig så det skulle ju teoretiskt kunna vara så att jag inte är inkompetent på rollspel. :)

Med min vanliga spelgrupp känner jag ingen prestationsångest (dvs självdiagnosen säger att jag föreställer mig att det finns en prestations-press från wrnu-rävarna som mest finns i mitt huvud), men är jag SL kan jag känna lite press att spelet ska flyta på bra.
Spännande! Allt det här stämmer mer eller mindre in på mig...
 

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,259
Location
Kullavik
Wilper har ett jättebra tips, spela några parti Fiasco eller liknande där alla improvar allt och känn på det när det är likadant för alla och det är ett oseriöst spel.
Jo, vi har ju kört en del Fiasco och där har jag inga problem alls. Det här gäller nog främst när det finns ett färdigt ramverk att förhålla sig till. Det kanske är en gnutta perfektionism att allt skall bli rätt. Känner igen det från att jag helst inte improviserar fram en regel som jag är nästan säker på finns i regelboken utan bläddrar hellre (kanske ibland på bekostnad av spelets flyt).
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,386
Jo, vi har ju kört en del Fiasco och där har jag inga problem alls. Det här gäller nog främst när det finns ett färdigt ramverk att förhålla sig till. Det kanske är en gnutta perfektionism att allt skall bli rätt. Känner igen det från att jag helst inte improviserar fram en regel som jag är nästan säker på finns i regelboken utan bläddrar hellre (kanske ibland på bekostnad av spelets flyt).
Min princip som spelledare vid bordet är att jag hellre gör någonting dåligt nu än något perfekt om 2 minuter. Om du bara rullar så löser det sig. Man kan alltid sätta sig ner efteråt och reda ut hur man ska få det att funka med modulen att questgivern verkar ha ljugit för dem eller något.
 

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,259
Location
Kullavik
Så jag tänker att en modell kan vara att spela sådant som kräver lite mindre prepp. Texter på svenska, enklare regelsystem, enklare intriger, enkel setting, något mer linjärt? Oavsett försöka välja bort det som känns krävande i normalfallet.
Håller med och det är ett bra förslag. Enklare regelsystem gör absolut att jag känner mig mer bekväm. Dock är risken stor att jag tycker det blir trist om intrigerna och settingen blir för enkla.
 

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,259
Location
Kullavik
Jag kanske bör tillägga att det här inte upplevs som ett jätteproblem för mig. Jag gillar att preppa och jag det är ju inte som att jag mår dåligt i någon större utsträckning över det här. Det är dock fortfarande trist när prestationsångesten finns där. Sen är det nog som sagts ovan att man kan behöva jobba med självbilden generellt.
 

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,259
Location
Kullavik
Har du samma krav på spelledaren som spelare? Att den personen måste prestera?

Om inte, i sådana fall har nog inga andra några krav på spelledaren.
Nej, det har jag givetvis inte. Enda kravet är väl egentligen att jag inte blir medvetet tvärrälsad genom spelmötet och att SL levererar ständigt motiva "nej" till alla idéer.
 
Top