Sagan om ringen, hjälp mig förstå

[zo0ok]

Tack för rådet, ska sätta mig och inventera.

Sorry att jag berättar saker som du inte alls frågat efter. Jag köpte Conan Complete Chronicles för något år sedan, och läste från pärm till pärm. Då får man berättelserna i den ordning de publicerats (ungefär). Ett annat sätt hade varit att Googla en lista över i vilken ordning de utspelade sig (det är inte självklart, så det finns olika listor/teorier, men för dina ändamål duger vilken som helst). Sedan kan du hitta en annan lista över "ranking", och så kan du stryka den sämre hälften. Så kan du sedan läsa den bättre hälften av Conan-novellerna i ordning.

 

[Sömniga Isaac]

Sorry att jag berättar saker som du inte alls frågat efter.

Be inte om ursäkt, det här är en styrka om du frågar mig. Jag blev bara glad och väldigt tacksam. För mig blev det ett tillfälle att få nya insikter och lärdomar.

 

[Bifur]

Angående Tolkien och hans inflytande på fantasygenren. Ja det är stort, eftersom han så effektivt (och välgjort) etablerar starka troper som fortsatt kopieras. Om han är dominant är dock en mer öppen fråga. Det beror nog på om man pratar om genre eller den enskilda författaren. Genremässigt är antagligen som nämnts sword & sorcery lika inflytelserikt. Med den är också mycket mer spretig kvalitetsmässigt - vilket gör att ska man välja en enda författare som betytt mest för dem själva säger många Tolkien*. (Sen kan man i och för sig fråga sig vilken subgenre Tolkien representerar? Han är väl ganska mycket sin egen? Vilka andra författare skriver likartat, annat än att de lånar troperna?)

* Den enda jag läst som är lika helgjuten är Susanna Clark med Jonathan Strange & Mr Norell, och hon är inte helt olika Tolkien, varken i berättarstil eller publikationstakt, om än språkligt.

 

[zo0ok]

sword & sorcery lika inflytelserikt. [...] Sen kan man i och för sig fråga sig vilken subgenre Tolkien representerar?

Ibland har jag sett uppdelningen (och min snabbt sammanskrivna sammanfattning av de två begreppen)

Sword & Sorcery: världen är rätt mörk, vår huvudperson utforskar och roar sig, och ibland räddas eller faller ett kungadöme eller en tyrrann.
High Fantasy: världen domineras av en övergripande handling/konflikt (typiskt mellan gott och ont), och allt som händer är en del av detta stora skeende.

Här kan då S&S representeras av Conan, och High Fantasy av Tolkien (som kanske är de främsta representanterna för respektive genre)

 

[Sömniga Isaac]

Sword & Sorcery: världen är rätt mörk, vår huvudperson utforskar och roar sig, och ibland räddas eller faller ett kungadöme eller en tyrrann.
High Fantasy: världen domineras av en övergripande handling/konflikt (typiskt mellan gott och ont), och allt som händer är en del av detta stora skeende.

Och det här förklarar även varför jag kolliderat så ofta med mina spelgrupper. De förväntade/förväntar sig High Fantasy och jag var/är ute efter Sword & Sorcery. Alla konflikter och missar som skedde innan vi kunde sätta ord på detta i spelgruppen.

 

[Bifur]

High Fantasy: världen domineras av en övergripande handling/konflikt (typiskt mellan gott och ont), och allt som händer är en del av detta stora skeende.

Fast rent litterärt betyder väl high fantasy alternativ värld utan förankringar till vår, eller det är min minnesbild i alla fall.

Och det här förklarar även varför jag kolliderat så ofta med mina spelgrupper. De förväntade/förväntar sig High Fantasy och jag var/är ute efter Sword & Sorcery. Alla konflikter och missar som skedde innan vi kunde sätta ord på detta i spelgruppen.

Intressant, kan du ge något konkret exempel från i form av spel eller äventyr? För att knyta det tillbaka till synen på Tolkien så att säga?

 

[Sömniga Isaac]

Intressant, kan du ge något konkret exempel från i form av spel eller äventyr? För att knyta det tillbaka till synen på Tolkien så att säga?

Här för att återknyta till Tolkien så har jag faktiskt inget emot Tolkiens värld per se, men jag har något emot hjälte rollspelandet. Jag föredrar paradigmet av äventyrare. Jag personligen ser nog inget problem med Tolkiens värld då den inte tangerar att bli för mycket, snarare är världen som beskrivs där en värld jag med enkelhet skulle kunna ta inspiration av för att skapa platser att utforska och äventyra i.

Så det är High-fantays som är problemet och jag håller med dig Tolkien skulle jag inte definiera som High fantasy utan mer som i brist på bättre termer standard-fantasy.

Edit: Så jag föredrar den mer jordnära berättelsen som framträder genom världen såsom den beskrivs genom Tolkiens verk, även om jag gärna vill bli än mer jordnära i rollspelen.

 

[Sömniga Isaac]

Intressant, kan du ge något konkret exempel från i form av spel eller äventyr?

Nu kan jag inte ge några bra exempel, däremot vilket blir en avstickare så kan jag beskriva litteratur som inspirerar mig.

Jag kikar närmare på Conan just nu, efter att det kom upp i tråden, och det är en del av det jag söker i rollspel när det kommer till stil. Samtidigt så uppskattar jag den stil som målas upp i Robin Hobbs böcker, det är mer jordnära och magin finns närvarande.

Magin får gärna vara närvarande och är en del av världen, gärna i form av magi som påverkar väder, vind och elementen mer än eldbolar och dylikt. Världen ska upplevas som farlig, men ändå inge någon form av löfte om framgång för den djärve.

En avstickare och vet inte om det gav så mycket svar. Jag upplever dock att Tolkien, det jag tagit med mig från hans värld, binder an i narrativet att vara mer jordnära.

 

[Bolongo]

Jag kikar närmare på Conan just nu, efter att det kom upp i tråden, och det är en del av det jag söker i rollspel när det kommer till stil.

Litterärt skulle jag säga att det närmaste rollspels-karaktärer man kommer är Fafhrd & the Grey Mouser, av Fritz Leiber.

 

[Rymdhamster]

Så jag ska ta mig an det och sedan se över min inställning till verket.

Det är absolut värt ett försök, men hoppas inte på för mycket.

Jag hoppas det kommer en "fanedit" någon gång i framtiden, för jag är övertygad om att det finns en, eller _kanske_ två bra böcker gömda däri någonstans.

 

[afUttermark]

Det är Ambercrombies böcker som är det nya, bästa. Robin Hobb är lite seg...

 

[Sömniga Isaac]

Robin Hobb är lite seg

Vill du utveckla? Jag är nyfiken på dina tankar och åsikter.

 

[Mekanurg]

Här är en följdfråga som jag kom på mig med nu, bör jag försöka läsa verket på engelska istället? En helt ärlig fråga.

Ja, det bör du. Åke Ohlmarks' svenska översättning är undermålig, Erik Anderssons medioker. Tolkiens engelska har en lakonisk märgfullhet som inte har överförts till svenska.

 

[Jarl]

Språkskillnaderna mellan originalet och översättningarna är ju ungefär såhär:

Tolkien: "...lest it covers the lands in a second darkness."

Ohlmarks: "...som ska täcka alla världens länder, de stora och de små, i ett andra fasans gruvliga hatmörker"

Eriksson: "...och så blir det mörkt igen."



Ungefär så, lite fritt påhittat

 

[Rymdhamster]

Det här är nog första gången jag sett Tolkien kallas för lakonisk...

 

[Mekanurg]

Det här är nog första gången jag sett Tolkien kallas för lakonisk...

Några exempel:

"For even the very wise cannot see all ends.”
"Evil often mars itself"
“I will not say: do not weep; for not all tears are an evil.”
“Courage is found in unlikely places.”
“So comes snow after fire, and even dragons have their endings.”
“You can only come to the morning through the shadows.”
“Short cuts make long delays.”
“If by my life or death I can protect you, I will.”
“I feel thin, sort of stretched, like butter scraped over too much bread.”
“And then her heart changed, or at least she understood it; and the winter passed, and the sun shone upon her.”
“In sorrow we must go, but not in despair. Behold! we are not bound for ever to the circles of the world, and beyond them is more than memory.”
“He found himself wondering at times, especially in the autumn, about the wild lands, and strange visions of mountains that he had never seen came into his dreams.”

“Where did you go to, if I may ask?" said Thorin to Gandalf as they rode along.
"To look ahead," said he.
"And what brought you back in the nick of time?"
"Looking behind," said he.

 

[afUttermark]

Vill du utveckla? Jag är nyfiken på dina tankar och åsikter.

Först vill jag bara påpeka att jag har läst alla Robin Hobbs böcker och släpper hon något nytt kommer jag bergis läsa det med. För länge sen typ 1995 läste jag mördarens lärling och jag kom att gilla storyn mycket, men det finns ju en del man skulle kunna stryka. Det är ju typ 300 sidor av böckerna som består av att hjälten ska existentiell ångest, dels om sitt Spirit animal, dels om sin kärlek för sin vän och sen om sin kärlek överlag.

Och inte bara hjälten mår dåligt, typ hela boken är full av ledsna och misstolkade karaktärer. Kungar, prinsar och drottningar som gifter sig mot sin vilja. Ledsna drakar, olyckliga pirater och sorgesamma fartyg. Hade det gjort något att skrivit in någon glad jvel i bokenserien.
Jag har svårt att känna för någon av karaktärerna fullt ut så som jag gör i Ambercrombies eller Martins böcker, men det är ju jag.

 

[Fiktionslek]

Språkskillnaderna mellan originalet och översättningarna är ju ungefär såhär:

Tolkien: "...lest it covers the lands in a second darkness."

Ohlmarks: "...som ska täcka alla världens länder, de stora och de små, i ett andra fasans gruvliga hatmörker"

Eriksson: "...och så blir det mörkt igen."



Ungefär så, lite fritt påhittat

Original:
"The Enemy still lacks one thing to give him strength and knowledge to beat down all resistance, break the last defences, and cover all the lands in a second darkness. He lacks the One Ring."

Ohlmarks:
"Fienden saknar fortfarande det enda ting, som skulle ge honom styrka och slughet nog att med ett enda slag slå ner allt motstånd, krossa det sista försvarsverket och störta alla länder i ett andra fasans mörker. Han saknar Den enda ringen!"

Jag hittar inte den nya översättningen. Ohlmarks är ändå rätt bra på att få saker att låta bra, tycker jag. Han översatte också Den äldre Eddan, bl.a.

Hälsar

Christian

 

[Mekanurg]

Original:
"The Enemy still lacks one thing to give him strength and knowledge to beat down all resistance, break the last defences, and cover all the lands in a second darkness. He lacks the One Ring."

Ohlmarks:
"Fienden saknar fortfarande det enda ting, som skulle ge honom styrka och slughet nog att med ett enda slag slå ner allt motstånd, krossa det sista försvarsverket och störta alla länder i ett andra fasans mörker. Han saknar Den enda ringen!"

Jag hittar inte den nya översättningen. Ohlmarks är ändå rätt bra på att få saker att låta bra, tycker jag. Han översatte också Den äldre Eddan, bl.a.

Hälsar

Christian

Fienden saknar fortfarande det ting som skulle ge honom den styrka och kunskap som slår ner allt motstånd, river de sista värnen och för andra gången kastar alla länder in i mörkret. Han saknar den Enda ringen.

 

[Rymdhamster]

Några exempel:

Mhm. Och skriver av samme person:

"Almost at once the sun seemed to sink into the trees behind them. They thought of the slanting light of evening glittering on the Brandywine River, and the windows of Bucklebury beginning to gleam with hundreds of lights. Great shadows fell across them; trunks and branches of trees hung dark and threaening over the path. White mists began to rise and curl on the surface of the rvier and stray about the roots of the trees upon its borders. Out of the very ground at their feet a shadowy stream arose and migled with the swiftly falling dusk."

Vilket känns som ett väldigt olakoniskt sätt att säga att "Skymmingen föll, dimman kom. Skogen var mörk och läskig. Hoberna längtade hem."

Men jag antar man kan kalla till och med den mest vebösa författaren lakonisk, om man endast betraktar var ord för sig