I Europa är vi lyckligt lottade med landskap, sedan.
Alla som behövt resa genom åren har inte haft det så lätt. Närr jag bodde i Yunnan i Kina besökte jag landskap så dramatiska, branta, ogenomträngliga och oframkomliga att man som svensk blev helt hämförd. I Nujiang-dalen, som har de mest extrema och undersöka landskap jag sett, finns byar inklämda i extremt branta dalar man bara kan nå via vägar bokstavligen uthuggna i klippsidor, där man stundtals måste gå på halvt sönderfallande broar av brädor som lagts mellan klipputsprång, och ett snedsteg räcker för att du ska störta till din död - eller sugas ned i en totalt absurt rasande fors. Faktum är att den stora floden i dalen, Nujiang, har ett namn som betyder just "Den vredgade floden", och det är välförtjänt. Den är både bred och extremt strid, med talrika enorma forsar - att doppa sig i den är inte ens att tänka på, det vore nära nog insta-death. Invånarna har istället av hävd extremt primitiva och hårresande linbanor, med vilka de åker/klättrar över forsarna. Jag och syrran hittade en gång en stig i en bergsskreva i molnskogen, som var delvis utkarvad i klippsidan, och gick vindlande och spännande längst en flod djupt, djupt ned i en svinbrant sänka. Men vi kunde inte sluta följa den, för där fanns ett tydligt spår av skräp (alltför vanligt i Kina), som antydde att folk av någon anledning använde den regelbundet. Efter en lång trek kom vi till den mest isolerade by jag någonsin sett, utspridd bland lutande åkrar på en mycket brant bergssida. I alla riktningar var dimhöljda bergstoppar. Vi kunde inte riktigt kommunicera med byborna, men vi förstod att de betraktade stigen vi tagit som den lite längre vägen till "civilisationen" - vi kunde alltid, om vi ville, korsa berget istället. Tydligen gjorde byborna det regelbundet. Och det var verkligen inget litet berg, även om vi inte pratar Himalaya i just denna del av Yunnan.
Lägg sedan till att detta landskap historiskt var ett där tigrar levde och frodades.
Och nu har vi inte ens börjat prata om de riktiga Himalaya-landskapen. Om man bara gått i fjällen är det svårt att förstå hur mycket mer oframkomliga de är, i jämförelse. Extremt branta, gigantiska bergsryggar, störtande raviner ner i floddalar, kolossala sluttningar med bara löst grus, forsar och vattenfall, snöstormar, laviner och glaciärsprickor...
Och ändock gick historiskt, genom landskap som dessa, den berömda Tevägen, där stora laster te fraktades av bärare och på mulor mellan tedistrikten i Yunnan och Indien. Den kan förstås inte mäta sig med Sidenvägen, men har ändå en lång och intressant historia som jag rekommenderar att läsa om. Det närmaste jag själv kommit att dö var förmodligen när jag gjorde ett dumdristigt försök att hajka ett berg på Tevägen... Men det är en annan historia.
Första bilden nedan är stigen till byn, andra bilden är byn, som hette Yaotou. Tredje bilden är Tiger Leaping Gorge, en annan dramatisk plats i Yunnan.


