Men vid spelbordet tycker jag att det är annorlunda
Det här är ju nyckeln till alla dessa konversationer, dock:
"[T]ycker jag".
Jag är ju i grund och botten väldigt intresserad av system och läser (och spelar) många rollspel som inte alls faller under mina andra intressen egentligen just för att se hur de fungerar runt bordet. Jag kan också bara damma av något gammalt nittiotalsspel som jag kommer ihåg utantill, för jag spelade det mycket då, och använda dess regler för att jag
kan dem och att de därför inte är ivägen.
Är uppevelsen märkbart annorlunda? Jag måste nog säga nej faktiskt. Folk har spelat skräck med CoC:s SAN-regler i årtionden, oavsett hur mycket skit de får i den pseudointellektuella cirkus som är rollspelsdesignsdiskussioner. De spelar inte CoC "fel" för det; de spelar inte "fel spel" för det heller.
System spelar absolut roll, och många spel gör supercoola grejer med sina system, men att behöva lära sig ett nytt system, eller ny terminologi, eller gå igenom regler för att kunna börja spela--ibland är det inte vad vi är ute efter med rollspel. Ibland vill vi bara
spela. Och då handlar det enligt mina erfarenheter mycket mer om att gruppen kan spelet och enas runt en cool idé: en premiss, ett kontext, ett äventyr, scenario, etc. Vad ni nu råkar föredra.
Om spelet just er grupp råkar kunna sen är
Burning Wheel, eller
Apocalypse World, eller
AD&D, eller
Montsegur 1244, har faktiskt föga betydelse jämte gruppdynamiken och det sociala kontraktet.