Frågan diskuterades lite här
).
Det har jag full förståelse förFrågan diskuterades lite här
Jag delar din bild - fast det givetvis finns människor som den inte stämmer för.
Sen, att ha småbarn innebär så klart att det kan vara svårt att få ihop det ibland då det kanske inte går att planera dem och deras behov på det sätt som skulle krävas, men de åren är trots allt rätt få (när man har dem bakom sig, mitt i dem känns de långa
. Jag syftar mer på att jag tycker inte att man är nämnvärt upptagnare (i teorin) bara för att man är vuxen , det här med att man blir mer UPPTAGEN för att man blir vuxen känns mer som något vi intalar oss än en verklig realitet . Jag var minst lika upptagen som barn/ungdom bara det att mina åtaganden då var av en annan natur än vad dom är idag . Så kunde jag finna tid till att spela då så borde jag ju rent teoretiskt kunna finna tid nu med 
Det var lite därför jag i trådstarten bad er fråga vänner som slutat.Borde inte frågan ställas utanför forumet? Vad vet vi om att sluta spela rollspel?
Dom är inte mina vänner längreDet var lite därför jag i trådstarten bad er fråga vänner som slutat.
Och svaret jag fått sen innan av folk som hoppat av är att vuxenvärlden väger för tungt . Det är standard svaretDet var lite därför jag i trådstarten bad er fråga vänner som slutat.
Nu har jag inga egna barn så jag har svårt att relatera till den situationen men om man inte är ensamstående föräldrar så har man ju oftast ett delat ansvar med sin partner så borde det inte kunna gå att dela upp så att nu tar du barnen på lördag mellan 18-22 så jag kan spela rollspel så tar jag dom nästa lördag om det är nått du känner att du vill göra
och har man delad vårdnad borde man ju kunna spela på veckorna/helgerna man är barnfri. Jag har en spelare i min grupp som är frånskild och har barnen varannan vecka och då spelar vi helt enkelt när hen är barnfri .
Jag kan nog spela ungefär lika mycket idag som tidigare, om jag bara tittar på mitt egna schema.
Jag vet att detta inte är ett alternativ i alla familjer, de fungerar enligt en annan logik. Min egen fru (jag har valt henne själv!) är helt med på det här; jag kan spela några gånger i månaden.Nu har jag inga egna barn så jag har svårt att relatera till den situationen men om man inte är ensamstående föräldrar så har man ju oftast ett delat ansvar med sin partner så borde det inte kunna gå att dela upp så att nu tar du barnen på lördag mellan 18-22 så jag kan spela rollspel så tar jag dom nästa lördag om det är nått du känner att du vill göra
Allt beror på vilket liv man lever. Senast jag spelade regelbundet (1ggr/varannan vecka) så hade jag inga barn, ett 9-17-jobb och inga andra större åtaganden. Då var det inga som helst problem att spela, och ändå ha tid för allt annat man vill göra.
Jag är en starkt troende på konceptet if there is a will there is a way , kan man hitta tid att springa på söndagsmiddag hos svärföräldrarna eller bäbisskådning hos svärsyrran eller grill på brorsans altan osv då kan man hitta tid till rollspel . Man får väl helt enkelt gå på en söndagsmiddag hos svärmor mindre i månaden sedan om min partner ser att rollspel är något jag mår bra av och gör att jag blir mer harmonisk i min roll som partner och far (om jag haft barn) så tycker jag att det är något som min partner borde stötta och uppmuntra.
kortfattat: det beror helt på vad du har för barn. Och hur många, kanske. Det kan vara en TALL ORDER att be sin partner att tex ta hand om två 1-3-åringar en hel dag för att man ska spela rollspel.Nu har jag inga egna barn så jag har svårt att relatera till den situationen men om man inte är ensamstående föräldrar så har man ju oftast ett delat ansvar med sin partner så borde det inte kunna gå att dela upp så att nu tar du barnen på lördag mellan 18-22 så jag kan spela rollspel så tar jag dom nästa lördag om det är nått du känner att du vill göra
Exakt det jag var ute efter det handlar om prio .
Som jag sa i tidigare inlägg till skarpskytten att om min partner ser att rollspel gör mig lycklig och mer harmonisk i min roll som partner och eventuell far så borde hen stötta mitt rollspelande precis som jag borde stötta det som gör hen lycklig och harmonisk .
Det är en fin tanke, och så är det förhoppningsvis också i många relationer. Å andra sidan finns det mycket som kan sätta käppar i hjulen ändå. Skiftarbete, sjukdom, högtider och så vidare. Med flera barn som har olika aktiviteter är det också troligt att båda föräldrarna måste skjutsa, och barn idag har verkligen många aktiviteter. Jag upplevde detta förr när jag spelade i band, och jag upplever det nu med rollspelandet. Hur noggrannt man än planerar är det stor risk att verkligheten kommer ivägen när det finns barn med i bilden.
Familjer är olika. Det behöver inte handla om missunnsamhet.
Ja det är så sant som det är sagt . Jag har upplevt att när det strulat inom vår spelgrupp så är det oftast något relaterat till någons barn så det finns en stor sanning i vad du säger...
