I rollspelet jag håller på och skriver på funderar jag på att helt eneklt skippa "yrken" som är så vanligt förekommande i rollspel. Tänkte istället att man helt enkelt väljer att träna hos olika gillen och mästare istället för att helt enkelt välja "Krigare" som yrke. Detta kan göra att det "yrke" man skulle kunna klassas till blir lite mer diffust och inte så strängt indelat som Krigare, magiker, tjuv etc. Kan detta fungera och vilka andra rollspel använder sig av det? Fungerar det bra i de rollspelen?
Nekromanti Skippa "yrken"
- Thread starter archor
- Start date
Krille
Super Moderator
"Kan detta fungera"
Funkar ypperligt, kan jag be att få tala om.
"vilka andra rollspel använder sig av det?"
Bland annat:
Warhammer Fantasy Role-Play har så kallade "careers" som man glatt skuttar emellan. Varje gång man uppfyller kraven så kan man ta en ny karriär, så en magiker kan mycket väl sluta som livvakt efter att ha gått upp en massa som magiker, sedan börjat på nytt som krigare, stråtrövare, råttfångare, prisjägare eller vilka karriärer han nu kan tänkas välja på vägen till Livvakt.
Star Wars D6 hade heller inga yrken, men gjorde det lite lättare med så kallade "templates" eller mallar. Mallar fanns av alla möjliga sorter: "Överspänd jedi" var en favorit, liksom "Pensionerad officer", "Vild pilot" och det allmänna hatobjektet "Unge". Det var inga problem att modifiera mallarna, och det gick också att skapa egna.
Västmark har inga yrken, arketyper eller mallar alls. Man gör en rollperson efter vad man vill ha. Vill man göra en riddare så tar man Adel +2 och de skickligheter man tycker att en riddare borde ha. I Västmark 3 finns det en koppling till ens bakgrund - allt eftersom man går igenom sin bakgrund så får man plocka på sig de skickligheter som det är troligt att man kan ha lärt sig under den tidsperioden av sitt liv. Denna lista används sedan för att pussla ihop vad man kan.
Funkar ypperligt, kan jag be att få tala om.
"vilka andra rollspel använder sig av det?"
Bland annat:
Warhammer Fantasy Role-Play har så kallade "careers" som man glatt skuttar emellan. Varje gång man uppfyller kraven så kan man ta en ny karriär, så en magiker kan mycket väl sluta som livvakt efter att ha gått upp en massa som magiker, sedan börjat på nytt som krigare, stråtrövare, råttfångare, prisjägare eller vilka karriärer han nu kan tänkas välja på vägen till Livvakt.
Star Wars D6 hade heller inga yrken, men gjorde det lite lättare med så kallade "templates" eller mallar. Mallar fanns av alla möjliga sorter: "Överspänd jedi" var en favorit, liksom "Pensionerad officer", "Vild pilot" och det allmänna hatobjektet "Unge". Det var inga problem att modifiera mallarna, och det gick också att skapa egna.
Västmark har inga yrken, arketyper eller mallar alls. Man gör en rollperson efter vad man vill ha. Vill man göra en riddare så tar man Adel +2 och de skickligheter man tycker att en riddare borde ha. I Västmark 3 finns det en koppling till ens bakgrund - allt eftersom man går igenom sin bakgrund så får man plocka på sig de skickligheter som det är troligt att man kan ha lärt sig under den tidsperioden av sitt liv. Denna lista används sedan för att pussla ihop vad man kan.
hehe roligt att du tar upp det
en av mina rollspelvänner tycker alltid att man inte ska ha yrken, det har blivit en hel del dispyter om detta/images/icons/cool.gif.
det är igentligen svårt att skippa yrken för att då funkar ju inte igentligen utbildning.
är det ingen som vill göra karriär ska alla vara en l'uomo universale (universalmänniska) och kunnna det mesta, nej för man behöver en utbildning i livet vad än alla säger, man kan inte bara ha individuella val på gymnasiet, så att man kan ta lite här och där för då finns det inga specialister, dessa behövs för utveckling. Sedan så är det ju att man måste arbeta någonstans i framtiden, alltså man måste nästan ha ett eller flera yrken, det har varit så i all tid och kommer nog inte att försvinna. Om alla kan lite av varje men det finns ingen som är specialiserad, för om man är specialiserad på något så kan man kalla detta ett yrke, för det är ju vad det är. så samhället skulle inte må så bra av det nej, men såklart att man ska ha lite valbarhet över yrket, som valfria färdigheter, alltså lite karaktär på rollpersonen. men om man delar upp det så att man har hälften yrkesfärdigheter och hälften valfria så är ju ens yrke lite mer difust, tänk över detta.
och som D&D3 säger att man kan inte hålla sig på topp hela tiden på allt så om man då dualclassar så kan man bli dåligare efter ett tag på en class man inte använt så flitigt och detta kan nog förekomma om man tränar hos olika gillen opch mästare hela tiden, man glömmer av lite av det gamla så att säga. Men sedan om man då tränar på gillen och dylikt så var får man brödfödan ifrån då? alla kan inte frilansa, men då kan man ju inrikta rollspelet till en viss sektion som att alla är igentligen ute i krig eller något i den stilen och då får man bli lärd av gillen och mästare för då är alla rollpersoner samma i grunden men om du hade tänkt dig ett mer realistiskt rollspel så kan det bli lite knepigt faktiskt.
hoppas detta inte är för nedlåtande, för jag tror nog det går vägen med ett yrkeslöst rollspel endå men det kommer bli svårt...
en av mina rollspelvänner tycker alltid att man inte ska ha yrken, det har blivit en hel del dispyter om detta/images/icons/cool.gif.
det är igentligen svårt att skippa yrken för att då funkar ju inte igentligen utbildning.
är det ingen som vill göra karriär ska alla vara en l'uomo universale (universalmänniska) och kunnna det mesta, nej för man behöver en utbildning i livet vad än alla säger, man kan inte bara ha individuella val på gymnasiet, så att man kan ta lite här och där för då finns det inga specialister, dessa behövs för utveckling. Sedan så är det ju att man måste arbeta någonstans i framtiden, alltså man måste nästan ha ett eller flera yrken, det har varit så i all tid och kommer nog inte att försvinna. Om alla kan lite av varje men det finns ingen som är specialiserad, för om man är specialiserad på något så kan man kalla detta ett yrke, för det är ju vad det är. så samhället skulle inte må så bra av det nej, men såklart att man ska ha lite valbarhet över yrket, som valfria färdigheter, alltså lite karaktär på rollpersonen. men om man delar upp det så att man har hälften yrkesfärdigheter och hälften valfria så är ju ens yrke lite mer difust, tänk över detta.
och som D&D3 säger att man kan inte hålla sig på topp hela tiden på allt så om man då dualclassar så kan man bli dåligare efter ett tag på en class man inte använt så flitigt och detta kan nog förekomma om man tränar hos olika gillen opch mästare hela tiden, man glömmer av lite av det gamla så att säga. Men sedan om man då tränar på gillen och dylikt så var får man brödfödan ifrån då? alla kan inte frilansa, men då kan man ju inrikta rollspelet till en viss sektion som att alla är igentligen ute i krig eller något i den stilen och då får man bli lärd av gillen och mästare för då är alla rollpersoner samma i grunden men om du hade tänkt dig ett mer realistiskt rollspel så kan det bli lite knepigt faktiskt.
hoppas detta inte är för nedlåtande, för jag tror nog det går vägen med ett yrkeslöst rollspel endå men det kommer bli svårt...
men yrke är ju en beskrivning på vad man tjänar på eller hur?
så då om man då väljer att man ska bli riddare och väljer skills för att möta de krav för att få vara en sådan kan man inte lika gärna ha det på andra hållet att man väljer yrke och få yrkesfärdigheterna istället för att man ska välja färdigheter för att få yrket, känns som man kan göra som man vill här eftersom de är lika. Fast det blir yrken endå vad ni än säger!!/images/icons/clever.gifhahahaha....
man kommer ju förr eller senare att få frågan av någon NPC:
jaha och vad håller du på med då för att få ihop pengar?
då blir ofta svaret ens yrke man kan nästan inte säga något annat om man ska snacka sanning, för om man säljer varor så ÄR man försäljare.
så då om man då väljer att man ska bli riddare och väljer skills för att möta de krav för att få vara en sådan kan man inte lika gärna ha det på andra hållet att man väljer yrke och få yrkesfärdigheterna istället för att man ska välja färdigheter för att få yrket, känns som man kan göra som man vill här eftersom de är lika. Fast det blir yrken endå vad ni än säger!!/images/icons/clever.gifhahahaha....
man kommer ju förr eller senare att få frågan av någon NPC:
jaha och vad håller du på med då för att få ihop pengar?
då blir ofta svaret ens yrke man kan nästan inte säga något annat om man ska snacka sanning, för om man säljer varor så ÄR man försäljare.
Re: Skippa
Efter många år som yrkesanhängare har jag slutligen kommit fram till att det bara finns en typ av rollspel där yrken har en plats: ett heroiskt fantasyrollspel med fokus på strider, hjältedåd och monsterslaktande. Yrkena är naturligtvis inte nödvändiga där heller, men de delar upp rollpersonerna i kategorierna "han som kan slåss", "han som kan kasta eldbollar" och "han som kan dyrka upp lås". I ett sådant rollspel tycker jag att begränsningar i färdighetsvalen och speciella yrkesförmågor fungerar utmärkt.
I rollspel som utspelar sig i en mer realistisk värld anser jag att yrken bara är ivägen för spelarnas egen skaparkraft. Yrken leder antagligen till att spelaren läser igenom listan, väljer ett yrke och skaffar skicklighet i de färdigheter som yrket får välja, utan att ägna alltför stor tankemöda åt det. Om det inte finns några yrken är det stor chans att spelaren kommer på en intressant sysselsättning till sin rollperson, som inte finns med på en vanlig yrkeslista: "Hm! feodal fantasyvärld sa du? Då vill jag spela kurir." Spelaren får sedan fundera över vilka färdigheter han borde kunna, istället för att bara välja från en lista. Rollpersonerna blir mer individuella, spelaren har lagt ner större engagemang i sin rollperson och kommer därför antagligen att vara mer sugen på att spela den. Det är i alla fall min erfarenhet när jag själv har skapat rollpersoner, och även som spelledare när jag märkt att jag inte kan argumentera mot att krigaren skulle ha lärt sig färdigheten Läsa & skriva eller Jaga eller något i den stilen, och låtit honom köpa den trots att han egentligen inte skulle få det.
Exempel på rollspel som saknar yrken: Mutant 2, Chock, Vampire: the Masquerade och de andra WW-spelen, Viking (har jag för mig). Alla spelen fungerar aldeles utmärkt utan yrken.
/tobias
Efter många år som yrkesanhängare har jag slutligen kommit fram till att det bara finns en typ av rollspel där yrken har en plats: ett heroiskt fantasyrollspel med fokus på strider, hjältedåd och monsterslaktande. Yrkena är naturligtvis inte nödvändiga där heller, men de delar upp rollpersonerna i kategorierna "han som kan slåss", "han som kan kasta eldbollar" och "han som kan dyrka upp lås". I ett sådant rollspel tycker jag att begränsningar i färdighetsvalen och speciella yrkesförmågor fungerar utmärkt.
I rollspel som utspelar sig i en mer realistisk värld anser jag att yrken bara är ivägen för spelarnas egen skaparkraft. Yrken leder antagligen till att spelaren läser igenom listan, väljer ett yrke och skaffar skicklighet i de färdigheter som yrket får välja, utan att ägna alltför stor tankemöda åt det. Om det inte finns några yrken är det stor chans att spelaren kommer på en intressant sysselsättning till sin rollperson, som inte finns med på en vanlig yrkeslista: "Hm! feodal fantasyvärld sa du? Då vill jag spela kurir." Spelaren får sedan fundera över vilka färdigheter han borde kunna, istället för att bara välja från en lista. Rollpersonerna blir mer individuella, spelaren har lagt ner större engagemang i sin rollperson och kommer därför antagligen att vara mer sugen på att spela den. Det är i alla fall min erfarenhet när jag själv har skapat rollpersoner, och även som spelledare när jag märkt att jag inte kan argumentera mot att krigaren skulle ha lärt sig färdigheten Läsa & skriva eller Jaga eller något i den stilen, och låtit honom köpa den trots att han egentligen inte skulle få det.
Exempel på rollspel som saknar yrken: Mutant 2, Chock, Vampire: the Masquerade och de andra WW-spelen, Viking (har jag för mig). Alla spelen fungerar aldeles utmärkt utan yrken.
/tobias
Krille
Super Moderator
"så då om man då väljer att man ska bli riddare och väljer skills för att möta de krav för att få vara en sådan kan man inte lika gärna ha det på andra hållet att man väljer yrke och få yrkesfärdigheterna istället för att man ska välja färdigheter för att få yrket"
Kan man säkert göra, utom det att man blir låst i yrkesmallen, får intrycket av att det finns särskilda "bondeskolor" eller "riddarskolor" eller "tjuvskolor", samt att det alltid finns fler möjliga yrken i världen än i regelboken, eftersom det finns så förbaskat många yrken.
"man kommer ju förr eller senare att få frågan av någon NPC: jaha och vad håller du på med då för att få ihop pengar?"
Inte i Västmark. För det första, om det inte är förbaskat uppenbart ("Herrn är riddar Aerfrid ser jag!" eller "ni är cistercianermunk") så är nio av tio pers bönder, och gissa vad bönder gör för att försörja sig?
För det andra, man tjänar sällan pengar i Västmark. Naturahushållning, du vet.
För det tredje så frågar man snarare vem ens herre är, som i "Åhå, så vilken är er herre?".
Kan man säkert göra, utom det att man blir låst i yrkesmallen, får intrycket av att det finns särskilda "bondeskolor" eller "riddarskolor" eller "tjuvskolor", samt att det alltid finns fler möjliga yrken i världen än i regelboken, eftersom det finns så förbaskat många yrken.
"man kommer ju förr eller senare att få frågan av någon NPC: jaha och vad håller du på med då för att få ihop pengar?"
Inte i Västmark. För det första, om det inte är förbaskat uppenbart ("Herrn är riddar Aerfrid ser jag!" eller "ni är cistercianermunk") så är nio av tio pers bönder, och gissa vad bönder gör för att försörja sig?
För det andra, man tjänar sällan pengar i Västmark. Naturahushållning, du vet.
För det tredje så frågar man snarare vem ens herre är, som i "Åhå, så vilken är er herre?".
Förväxlar du inte ett yrke i rollspelssammanhang med ett jobb?
Ett yrke i ett rollspel är en begränsning som bestämmer vilka färdigheter rollpersonen kan lära sig eller inte lära sig, inget annat. Hur rollpersonen sedan försörjer sig är en helt annan sak. Tjuven kan jobba som livvakt, trollkarlen kan stjäla saker och det uppstår ingen förvirring på grund av det.
Skillnaden mellan rollspelsyrken och ett jobb är följande:
Rollspelsyrke: Du måste ha yrket läkare för att kunna lära dig färdigheten operera.
Jobb: Du måste kunna färdigheten operera för att få jobba som läkare.
Om den utbildade läkaren sedan tröttnar på sitt jobb och bestämmer sig för att jobba på Konsum, så säger han helt enkelt till den frågvise NPCn att han jobbar på Konsum, inte att han är läkare.
/tobias
Ett yrke i ett rollspel är en begränsning som bestämmer vilka färdigheter rollpersonen kan lära sig eller inte lära sig, inget annat. Hur rollpersonen sedan försörjer sig är en helt annan sak. Tjuven kan jobba som livvakt, trollkarlen kan stjäla saker och det uppstår ingen förvirring på grund av det.
Skillnaden mellan rollspelsyrken och ett jobb är följande:
Rollspelsyrke: Du måste ha yrket läkare för att kunna lära dig färdigheten operera.
Jobb: Du måste kunna färdigheten operera för att få jobba som läkare.
Om den utbildade läkaren sedan tröttnar på sitt jobb och bestämmer sig för att jobba på Konsum, så säger han helt enkelt till den frågvise NPCn att han jobbar på Konsum, inte att han är läkare.
/tobias
Rickard
Superhero
Re: hehe roligt att du tar upp det
Jag vet inte.. Tycker ditt sätt att tänka "...igentligen svårt att skippa yrken..." är rätt trångsynt, men har själv bara stött på två olika sätt att välja färdigheter:
Yrken - N1, Eon, DoD
Här väljer man ett yrke och får ett par färdigheter som man kan välja inom det yrket.
Arketyper - Shadowrun, Star Wars D6, Deadlands, CoC
Här har man ett par färdigköpta karaktärer som man kan utgå efter, men man får välja från alla färdigheter.
Sedan finns det olika sätt att välja yrken på. WFRPG (eller vad det nu heter) har redan nämnts. I N2 och Mutant Chronicles kan man byta karriär medan man gör sin gubbe och i Expert Drakar och Demoner väljer man färdigheter från olika färdighetsgrupper som baserar sig på vad man har för yrke..
Vad jag tycker om yrken kan du läsa här där jag med flera tjafsar lite med [color:blue]Krille</font color=blue>.
Jag har inget emot att man bryter yrkestrenden, men man ska bara göra det om man har en riktigt bra idé.. Inte bara för argumentet "alla rollspel har yrken". [color:blue]Rising</font color=blue> (tror jag) hade en idé där man gick på ett bräde för att bestämma bakgrunden. Jag skulle inte ha något emot att rollspela min bakgrund eller välja + slå på tabeller..
~Lägg märke till nationaliteten av rollspelen som tillhör något de två sätten att välja färdigheter som [color:448800]Han</font color=448800> har skrivit
Jag vet inte.. Tycker ditt sätt att tänka "...igentligen svårt att skippa yrken..." är rätt trångsynt, men har själv bara stött på två olika sätt att välja färdigheter:
Yrken - N1, Eon, DoD
Här väljer man ett yrke och får ett par färdigheter som man kan välja inom det yrket.
Arketyper - Shadowrun, Star Wars D6, Deadlands, CoC
Här har man ett par färdigköpta karaktärer som man kan utgå efter, men man får välja från alla färdigheter.
Sedan finns det olika sätt att välja yrken på. WFRPG (eller vad det nu heter) har redan nämnts. I N2 och Mutant Chronicles kan man byta karriär medan man gör sin gubbe och i Expert Drakar och Demoner väljer man färdigheter från olika färdighetsgrupper som baserar sig på vad man har för yrke..
Vad jag tycker om yrken kan du läsa här där jag med flera tjafsar lite med [color:blue]Krille</font color=blue>.
Jag har inget emot att man bryter yrkestrenden, men man ska bara göra det om man har en riktigt bra idé.. Inte bara för argumentet "alla rollspel har yrken". [color:blue]Rising</font color=blue> (tror jag) hade en idé där man gick på ett bräde för att bestämma bakgrunden. Jag skulle inte ha något emot att rollspela min bakgrund eller välja + slå på tabeller..
~Lägg märke till nationaliteten av rollspelen som tillhör något de två sätten att välja färdigheter som [color:448800]Han</font color=448800> har skrivit
Utbildningspaket
Ett system av den typen du frågar efter finns i Millenium’s End. Man använder där ett poängsystem när man skaffar färdigheter och annat vid rollpersonsskapandet. Dels kan man köpa färdigheter fritt, typ ”jag lägger 40 poäng på Climbing, 30 poäng på Martial arts o s v” och dels kan man köpa ”utbildningspaket”. Utbildningspaketen kan vara sådant som pilotträning, mekanikerutbildning eller träning från amerikanska armén. Eftersom det anses vara effektivt ur träningssynpunkt att genomföra en komplett utbildning så kostar ett utbildningspaket färre poäng än vad de ingående komponenterna var för sig skulle ha gjort. Det blir alltså något i stil med att om köper pilotpaketet som kostar 50 poäng får man 35 poäng på Flyga flygplan, 10 poäng Meka med motorer och 20 poäng Navigera (totalt 65 poäng). Jag tycker i princip att systemet känns rätt vettigt. Det går att skaffa de färdigheter som man vill, men det lönar sig poängmässigt (d v s man lär sig mera effektivt) om man kan skaffa sina kunskaper inom ramen för en faktisk utbildning där de olika ofta momenten koordineras istället för att lära sig alla möjliga saker i olika sammanhang. Man lägger inte alla poäng man har på att skaffa en utbildning utan det är mer i stil med att man kanske lägger 80 poäng på att ha allmän arméutbildning, 50 poäng på att en pilotutbildning och sedan har 100 poäng kvar att placera ut på andra färdigheter. Något att tänka på är vilka möjligheter man har att skaffa flera utbildningar. I Millenium’s End är det inte tillåtet att skaffa utbildningar vars innehåll överlappar varandra. En mer logisk begränsning borde gå att göra.
Kan slutligen påpeka att mina exempel med poäng och färdigheter i Millenium’s End inte är korrekta, mina exempel är bara till för illustrera principen i spelet.
Arcana
Ett system av den typen du frågar efter finns i Millenium’s End. Man använder där ett poängsystem när man skaffar färdigheter och annat vid rollpersonsskapandet. Dels kan man köpa färdigheter fritt, typ ”jag lägger 40 poäng på Climbing, 30 poäng på Martial arts o s v” och dels kan man köpa ”utbildningspaket”. Utbildningspaketen kan vara sådant som pilotträning, mekanikerutbildning eller träning från amerikanska armén. Eftersom det anses vara effektivt ur träningssynpunkt att genomföra en komplett utbildning så kostar ett utbildningspaket färre poäng än vad de ingående komponenterna var för sig skulle ha gjort. Det blir alltså något i stil med att om köper pilotpaketet som kostar 50 poäng får man 35 poäng på Flyga flygplan, 10 poäng Meka med motorer och 20 poäng Navigera (totalt 65 poäng). Jag tycker i princip att systemet känns rätt vettigt. Det går att skaffa de färdigheter som man vill, men det lönar sig poängmässigt (d v s man lär sig mera effektivt) om man kan skaffa sina kunskaper inom ramen för en faktisk utbildning där de olika ofta momenten koordineras istället för att lära sig alla möjliga saker i olika sammanhang. Man lägger inte alla poäng man har på att skaffa en utbildning utan det är mer i stil med att man kanske lägger 80 poäng på att ha allmän arméutbildning, 50 poäng på att en pilotutbildning och sedan har 100 poäng kvar att placera ut på andra färdigheter. Något att tänka på är vilka möjligheter man har att skaffa flera utbildningar. I Millenium’s End är det inte tillåtet att skaffa utbildningar vars innehåll överlappar varandra. En mer logisk begränsning borde gå att göra.
Kan slutligen påpeka att mina exempel med poäng och färdigheter i Millenium’s End inte är korrekta, mina exempel är bara till för illustrera principen i spelet.
Arcana
Baldyr
Hero
skippa generering istället
Yrken är som bekant inte annat än begränsningar för vilken speldata en rollfigur ska kunna ha. Därmed tycker jag att de är överflödiga - eftersom spelaren sällan får den rollfigur denne vill ha.
Fast generering i sig går ju ytterst ut på att begränsa spelarens fantasi och valmöjligheter. Som om alla spelare skulle ge sin rollfigur högsta möjliga värdet på det farligaste möjliga vapnet, liksom skaffa de absolut bästa möjliga defensiva fördelarna!
Optimering av rollfigurer beror istället på just att generering är en mekanism som syftar till begränsning - och spelare är i regel inte dummare än att de inser detta. Alltså gäller det att optimera rollfiguren ur ren överlevnadssynpunkt. Detta för att poängen (eller motsvarande) ändå inte kommer att räcka till allting det man hade velat ha, oavsett hur man bär sig åt - alltså gäller det att prioritera så att rollfiguren blir så optimerad som möjligt.
Sedan finns det givetvis bättre och sämre genereringsregler, men det är en annan sak. Jag låter inte mina spelare generera rollfigurer oavsett, utan de får helt fria händer istället. (Att jag sedan som spelledare ger dem råd och hjälper i största allmänhet är en självklarhet.) Nöjda spelare är nämligen en förutsättningen för en rolig kampanj.
/Baldyr
Yrken är som bekant inte annat än begränsningar för vilken speldata en rollfigur ska kunna ha. Därmed tycker jag att de är överflödiga - eftersom spelaren sällan får den rollfigur denne vill ha.
Fast generering i sig går ju ytterst ut på att begränsa spelarens fantasi och valmöjligheter. Som om alla spelare skulle ge sin rollfigur högsta möjliga värdet på det farligaste möjliga vapnet, liksom skaffa de absolut bästa möjliga defensiva fördelarna!
Optimering av rollfigurer beror istället på just att generering är en mekanism som syftar till begränsning - och spelare är i regel inte dummare än att de inser detta. Alltså gäller det att optimera rollfiguren ur ren överlevnadssynpunkt. Detta för att poängen (eller motsvarande) ändå inte kommer att räcka till allting det man hade velat ha, oavsett hur man bär sig åt - alltså gäller det att prioritera så att rollfiguren blir så optimerad som möjligt.
Sedan finns det givetvis bättre och sämre genereringsregler, men det är en annan sak. Jag låter inte mina spelare generera rollfigurer oavsett, utan de får helt fria händer istället. (Att jag sedan som spelledare ger dem råd och hjälper i största allmänhet är en självklarhet.) Nöjda spelare är nämligen en förutsättningen för en rolig kampanj.
/Baldyr
hyperdrive
Veteran
Begränsning bra ibland...
Genom att ha ett fåtal arketyper så skapar du begränsningar som definierar ett spelområde som man snabbt kan lära sig och så småningom relatera till.
Klart är att om du och dina vänner redan har ett klart definierat symbolspråk så behöver du inga extra begränsningar eftersom spelområdet redan är etablerat.
Klart är också att den absolut fria tanken är väldigt ensam i ett väldigt stort tomrum.
/Kristofer
Genom att ha ett fåtal arketyper så skapar du begränsningar som definierar ett spelområde som man snabbt kan lära sig och så småningom relatera till.
Klart är att om du och dina vänner redan har ett klart definierat symbolspråk så behöver du inga extra begränsningar eftersom spelområdet redan är etablerat.
Klart är också att den absolut fria tanken är väldigt ensam i ett väldigt stort tomrum.
/Kristofer
hyperdrive
Veteran
Inga arketyper?
Du bör rimligt vis mena inga explicita arketyper, mallar eller yrken. I realiteten kräver du faktiskt en hel del historiekunskap (både fantasi och verklig) för att man ska kunna spela Västmark som det är tänkt.
/Kristofer
Du bör rimligt vis mena inga explicita arketyper, mallar eller yrken. I realiteten kräver du faktiskt en hel del historiekunskap (både fantasi och verklig) för att man ska kunna spela Västmark som det är tänkt.
/Kristofer
hyperdrive
Veteran
Varför? och Hur!
Varför har man yrken eller yrkesmallar i spelet? Jo för att skapa spelregler som spelare och spelledare kan vara överens om och relatera till. När behöver man sådana regler? I situationer när du inte känner dina spelare så väl, när du beskriver en helt ny fantasivärld med nya naturlagar eller/och när du på ett tydligt sätt vill förmedla målet med spelet: Skaffa mycket rustning och vapen, Skaffa mycket attribut, Gör en rollperson snabbt för han kommer gå åt som smör i solsken.
Ska jag ha statiska grupper som krigare, magiker, munk eller mer dynamiska mallar som hetsig jedi, drucken bard, melankolisk yxmördare? Det beror helt på vad du vill ha med för spelmoment i din kampanj och på hur väl du som spelledare kan kommunicera med dina spelare. Det underbara är att statiska grupper kan vara en delmängd av dynamiska mallar som kan vara en delmängd av slumpmässiga attribut, vilket implicerar att du kan använda alla modellerna samtidigt. Förslagsvis i stigande abstraktion allteftersom du, som spelledare, blir mer och mer överrens med dina spelare om vad det är för spel ni spelar.
/Kristofer
Varför har man yrken eller yrkesmallar i spelet? Jo för att skapa spelregler som spelare och spelledare kan vara överens om och relatera till. När behöver man sådana regler? I situationer när du inte känner dina spelare så väl, när du beskriver en helt ny fantasivärld med nya naturlagar eller/och när du på ett tydligt sätt vill förmedla målet med spelet: Skaffa mycket rustning och vapen, Skaffa mycket attribut, Gör en rollperson snabbt för han kommer gå åt som smör i solsken.
Ska jag ha statiska grupper som krigare, magiker, munk eller mer dynamiska mallar som hetsig jedi, drucken bard, melankolisk yxmördare? Det beror helt på vad du vill ha med för spelmoment i din kampanj och på hur väl du som spelledare kan kommunicera med dina spelare. Det underbara är att statiska grupper kan vara en delmängd av dynamiska mallar som kan vara en delmängd av slumpmässiga attribut, vilket implicerar att du kan använda alla modellerna samtidigt. Förslagsvis i stigande abstraktion allteftersom du, som spelledare, blir mer och mer överrens med dina spelare om vad det är för spel ni spelar.
/Kristofer
Rising
Vila i frid
Egentligen borde du titta på Mutant Chronicles och sådana spel där man "spelar" fram sin rollperson istället för att bara "skapa" henne. Där får man välja mellan olika utbildningar hit och dit, ta små jobb, leva i den undre världen ett par år, gå med i armén, spendera några år ute i strid, osv tills man är nöjd och vill börja spela. Vartannat år som går slår man på en händelsetabell och kan råka ut för olyckor och liknande. Det var ett ganska kul system.
Personligen tycker jag dock yrken är bra. Fördelen med dem är att spelare inte behöver läsa något om världen innan de gör sin första rollperson. Säger de att de vill vara en "munk" så får de skapa en munk enligt de mallar som finns och automatiskt så passar rollpersonen in i världen. Man behöver inte veta om munkarna i det aktuella rollspelet är ninjamunkar, Broder Tuck-munkar, ahimsa-munkar eller någon annan sorts munkar. Fördelen med färdiga yrken är att spelarna lär sig en massa om rollspelet medan de skapar sin första rollperson. Det tycker jag är MYCKET bättre än att jag som spelledare ska föreläsa för dem om hur människorna lever i rollspelet jag nyss har köpt.
Så helt fria regler tycker inte jag är bra. Inte om rollpersonerna ska förväntas ha väldigt många olika yrken i spelet. Din idé låter bra, dock. Jag skulle göra det som så att man fick "spela" sig igenom rollpersonens liv och se hur han blir lite på måfå. Det brukar betyda att man kommer in i rollpersonen mycket snabbt och att hon känns väldigt levande direkt från start.
/Rising
Personligen tycker jag dock yrken är bra. Fördelen med dem är att spelare inte behöver läsa något om världen innan de gör sin första rollperson. Säger de att de vill vara en "munk" så får de skapa en munk enligt de mallar som finns och automatiskt så passar rollpersonen in i världen. Man behöver inte veta om munkarna i det aktuella rollspelet är ninjamunkar, Broder Tuck-munkar, ahimsa-munkar eller någon annan sorts munkar. Fördelen med färdiga yrken är att spelarna lär sig en massa om rollspelet medan de skapar sin första rollperson. Det tycker jag är MYCKET bättre än att jag som spelledare ska föreläsa för dem om hur människorna lever i rollspelet jag nyss har köpt.
Så helt fria regler tycker inte jag är bra. Inte om rollpersonerna ska förväntas ha väldigt många olika yrken i spelet. Din idé låter bra, dock. Jag skulle göra det som så att man fick "spela" sig igenom rollpersonens liv och se hur han blir lite på måfå. Det brukar betyda att man kommer in i rollpersonen mycket snabbt och att hon känns väldigt levande direkt från start.
/Rising
Sabelkatten
Swordsman
Syntax error
Jag låter inte mina spelare generera rollfigurer oavsett, utan de får helt fria händer istället. (Att jag sedan som spelledare ger dem råd och hjälper i största allmänhet är en självklarhet.)
...?
Du låter dem inte göra något själva, fast du ger dem inga begränsningar?
Eller vad menar du?
/Henrik
Jag låter inte mina spelare generera rollfigurer oavsett, utan de får helt fria händer istället. (Att jag sedan som spelledare ger dem råd och hjälper i största allmänhet är en självklarhet.)
...?
Du låter dem inte göra något själva, fast du ger dem inga begränsningar?
Eller vad menar du?
/Henrik
Sabelkatten
Swordsman
HERO system har samma metod
Med tillägget att samma regler gäller även för att skapa raser, och det kan ingå nackdelar i både yrken och raser.
/Henrik
Med tillägget att samma regler gäller även för att skapa raser, och det kan ingå nackdelar i både yrken och raser.
/Henrik
Glittergrus
Veteran
Det du beskriver brukar oftast kallas för skapandet av egna yrken.
Det är om man sköter det någorlunda seriöst och vet lite vad man sysslar med en bra fungerande modell frö att utforma sin karaktär ännu mer som man vill ha honom/henne.
Det är om man sköter det någorlunda seriöst och vet lite vad man sysslar med en bra fungerande modell frö att utforma sin karaktär ännu mer som man vill ha honom/henne.
Glittergrus
Veteran
Det du beskriver brukar oftast kallas för skapandet av egna yrken.
Det är om man sköter det någorlunda seriöst och vet lite vad man sysslar med en bra fungerande modell frö att utforma sin karaktär ännu mer som man vill ha honom/henne.
Det är om man sköter det någorlunda seriöst och vet lite vad man sysslar med en bra fungerande modell frö att utforma sin karaktär ännu mer som man vill ha honom/henne.
Baldyr
Hero
Re: Syntax error
Nu låter det förrvisso som om du vill missförstå mig, så en närmare förklaring lär vara onödig, egentligen...
Men utan att gå närmare in på Det Enda Rätta Sättet (enligt mig då) att skapa rollfigurer så är det alltså upp till mina spelare hur deras rollfigurer ska bli. Jag har dock fortfarande ett visst ansvar som spelledare och hjälper därför gärna till. Det kan ju vara bra att ha någon att diskutera sin rollfigur med, och jag brukar faktiskt kunna ge en del goda råd och komma med vettiga uppslag. (Det är trots allt min kampanj.)
Vad exakt förstår du inte? Jag har heller ingenting emot att ge spelarna förslag på rollfigurer eller rent av göra ett konkret förslag, men spelarna har alltid sista ordet och jag försöker verkligen inte sätta krokben för dem. (Olika spelare kan ju vara olika bra på att göra intressanta och spelbara rollfigurer. Egentligen vill jag att spelarna ska komma med en egen idé, men annars hjälper jag alltså gärna till.)
Målet med att skapa rollfigurer måste alltid vara att spelarna ska bli nöjda. Annars urartar spelet bara i att spelarna satsar all kraft på att förbättra sina rollfigurer - eftersom de är missnöjda med dem. Och jag är ärligt talat väldigt trött på sådana kampanjer... (Alltså som går ut på förbättring av rollfigurer. Rollspel kan trots allt vara så mycket mer än så.)
/Baldyr, som faktiskt skrotat både reglerna för generering och förbättring
Nu låter det förrvisso som om du vill missförstå mig, så en närmare förklaring lär vara onödig, egentligen...
Men utan att gå närmare in på Det Enda Rätta Sättet (enligt mig då) att skapa rollfigurer så är det alltså upp till mina spelare hur deras rollfigurer ska bli. Jag har dock fortfarande ett visst ansvar som spelledare och hjälper därför gärna till. Det kan ju vara bra att ha någon att diskutera sin rollfigur med, och jag brukar faktiskt kunna ge en del goda råd och komma med vettiga uppslag. (Det är trots allt min kampanj.)
Vad exakt förstår du inte? Jag har heller ingenting emot att ge spelarna förslag på rollfigurer eller rent av göra ett konkret förslag, men spelarna har alltid sista ordet och jag försöker verkligen inte sätta krokben för dem. (Olika spelare kan ju vara olika bra på att göra intressanta och spelbara rollfigurer. Egentligen vill jag att spelarna ska komma med en egen idé, men annars hjälper jag alltså gärna till.)
Målet med att skapa rollfigurer måste alltid vara att spelarna ska bli nöjda. Annars urartar spelet bara i att spelarna satsar all kraft på att förbättra sina rollfigurer - eftersom de är missnöjda med dem. Och jag är ärligt talat väldigt trött på sådana kampanjer... (Alltså som går ut på förbättring av rollfigurer. Rollspel kan trots allt vara så mycket mer än så.)
/Baldyr, som faktiskt skrotat både reglerna för generering och förbättring
Sabelkatten
Swordsman
Re: Syntax error
Nu låter det förrvisso som om du vill missförstå mig, så en närmare förklaring lär vara onödig, egentligen...
Nej, jag var helt enkelt inte säker på vad du menade. Jag trodde du menade som du skriver nedan, men jag var inte säker.
Men utan att gå närmare in på Det Enda Rätta Sättet (enligt mig då) att skapa rollfigurer så är det alltså upp till mina spelare hur deras rollfigurer ska bli. Jag har dock fortfarande ett visst ansvar som spelledare och hjälper därför gärna till. Det kan ju vara bra att ha någon att diskutera sin rollfigur med, och jag brukar faktiskt kunna ge en del goda råd och komma med vettiga uppslag. (Det är trots allt min kampanj.)
Vad exakt förstår du inte? Jag har heller ingenting emot att ge spelarna förslag på rollfigurer eller rent av göra ett konkret förslag, men spelarna har alltid sista ordet och jag försöker verkligen inte sätta krokben för dem. (Olika spelare kan ju vara olika bra på att göra intressanta och spelbara rollfigurer. Egentligen vill jag att spelarna ska komma med en egen idé, men annars hjälper jag alltså gärna till.)
Målet med att skapa rollfigurer måste alltid vara att spelarna ska bli nöjda. Annars urartar spelet bara i att spelarna satsar all kraft på att förbättra sina rollfigurer - eftersom de är missnöjda med dem. Och jag är ärligt talat väldigt trött på sådana kampanjer... (Alltså som går ut på förbättring av rollfigurer. Rollspel kan trots allt vara så mycket mer än så.)
Du låter spelarna skapa sina RP helt fritt, utan några som helst begränsningar? Eller sätter du fortfarande begränsningar på poäng (eller vad ni nu använder) men låter dem skapa helt fritt inom det?
Hur gör du i fall ett om en spelare vill ha en jättemäktig karaktär och en annan en (relativt) maktlös dito?
/Henrik
Nu låter det förrvisso som om du vill missförstå mig, så en närmare förklaring lär vara onödig, egentligen...
Nej, jag var helt enkelt inte säker på vad du menade. Jag trodde du menade som du skriver nedan, men jag var inte säker.
Men utan att gå närmare in på Det Enda Rätta Sättet (enligt mig då) att skapa rollfigurer så är det alltså upp till mina spelare hur deras rollfigurer ska bli. Jag har dock fortfarande ett visst ansvar som spelledare och hjälper därför gärna till. Det kan ju vara bra att ha någon att diskutera sin rollfigur med, och jag brukar faktiskt kunna ge en del goda råd och komma med vettiga uppslag. (Det är trots allt min kampanj.)
Vad exakt förstår du inte? Jag har heller ingenting emot att ge spelarna förslag på rollfigurer eller rent av göra ett konkret förslag, men spelarna har alltid sista ordet och jag försöker verkligen inte sätta krokben för dem. (Olika spelare kan ju vara olika bra på att göra intressanta och spelbara rollfigurer. Egentligen vill jag att spelarna ska komma med en egen idé, men annars hjälper jag alltså gärna till.)
Målet med att skapa rollfigurer måste alltid vara att spelarna ska bli nöjda. Annars urartar spelet bara i att spelarna satsar all kraft på att förbättra sina rollfigurer - eftersom de är missnöjda med dem. Och jag är ärligt talat väldigt trött på sådana kampanjer... (Alltså som går ut på förbättring av rollfigurer. Rollspel kan trots allt vara så mycket mer än så.)
Du låter spelarna skapa sina RP helt fritt, utan några som helst begränsningar? Eller sätter du fortfarande begränsningar på poäng (eller vad ni nu använder) men låter dem skapa helt fritt inom det?
Hur gör du i fall ett om en spelare vill ha en jättemäktig karaktär och en annan en (relativt) maktlös dito?
/Henrik