Rollspelande barn - förr och nu

[verlandes.]

Ingen uppskattar mer komplexa regler utan allt ska slimmas ner till tre egenskaper

Jag är inte övertygad om att trenden med regellätta system beror på något slags förslappning, snarare än att det handlar om att spelande har flyttat fokus.

 

[Mikl]

Man ska inte glömma bort att rätt många av oss som spelade då inte började med Drakar och Demoner som julklapp utan något som helst koll på vad det var, ofta var det en kusin, ett äldre syskon, en kompis etc, som introducerade en till rollspel. Min upplevelse var att hela "vad rollspel är och hur det spelas" oftast kom genom andra som i sin tur fått den erfarenheten av någon annan osv.

Det här stämmer ju, och är lätt att glömma bort. De mentorer som fanns att tillgå på den tiden var såklart mindre erfarna än idag. Ofta var det någon i ungefär samma ålder med mindre än tio spelmöten under bältet.

Själv var jag en av de som inte blev upplärd av någon annan utan köpte en Drakar och Demoner-box och läste in mig tillräckligt för att börja spelleda en kompis och min lillebror… men jag/vi fattade inte allt och efterhand mötte jag andra unga rollspelare som inte heller fattat allt. Det tog nog ett par år innan våra kunskaper sammanfogats till en fungerande helhet.

Nu finns mer kvalificerade råd att tillgå men även villospår, som den så kallade Mercer-effekten, eller ”erfarna mentorer” som fortfarande spelar som på 90-talet.

 

[Rickard]

Detta är väl för att ett referensverk är mer användbart än ett undervisningsmaterial för 90 % av målgruppen, som redan vet vad rollspel är och hur det fungerar?

Fast tråden handlar ju om rollspelande barn, så inget du skrev har någon som helst relevans. Snarare stärker det min tes om att rollspelare är blinda för hur man kan skriva rollspel.

Jag tror också du har helt fel i din inställning om att mer pedagogiska spel är ineffektiva eftersom vi redan idag har ineffektiva saker som "Vad är rollspel" och "spelledartips", istället för att direkt hoppa in i att förklara spelandet. Om man förklarar som jag skriver tror jag (vilket jag visat på i massor av mina spel) att man kan a) få kortare spel som b) är enklare att förstå och c) enklare att bygga ut ifrån för att göra dom komplicerade (på djupet).

Mindre pussel i att få ihop ett fungerande spel och mer klara instruktioner. Call of Cthulhu har tips om att inte gömma ledtrådar bakom tärningsslag medan Trail of Cthulhus mekanik inte låter dig slå för att få ledtrådar. Den senare är en klar instruktion av en fas i spelproceduren.

 

[Bifur]

Jag tror helt klart det är sant, men lika sant för vuxna överlag idag.

Eller i vart fall hade tröskeln att få mig dit varit högre, men inte på grund av att jag hade varit dummare eller spelen mer komplicerade, utan bara att konkurensen var så jävla hård

Och det här är ju en viktig poäng. Dvs, jag tror inte det handlar särskilt mycket om barnen eller rollspelen, utan om samhället i stort.

 

[Girighet]

Jag tror huvudpoängen här är att även för gräsrotssporterna har tröskeln höjts. Inte att de i sig satsar på bättre resultat, men i att de upplevs kräva [mer] organisering.

Mitt perspektiv är visserligen Stockholm, men ur det framstår det som snarast motsatt. Det kan säkert finnas press och jämförelse i rollspel (mot APs?) men i det stora har jag inte sett det bland barn. Idrott däremot, särskilt lagidrott, där tävlas det nästan omgående även vid 7-8 års ålders. (Märk väl att en stor andel av barnen som deltar tycker det är kul, så det är antagligen logiskt, men ändå.)

En kommentar på detta lilla sidorspår

Spoiler

Jag säger inte att du har fel, men jag upplever ändå att det är en gradskillnad. Jag är fotbollstränare för 10-åriga tjejer och det är fortfarande så att vem som helst kan komma med och börja spela med oss. Sedan finns det akademilag där det krävs intagningar för att komma med och hets om att spela i "rätt" lag och mot för svårt motstånd trots att forskning visat att det inte ger det resultat kan kanske tror, detta problemet verkar ara störst i Stockholm. Det stora problemet (främst på killsidan) är föräldrar som vill leva ut sina fotbollsdrömmar genom sina barn. Ofta är barnen ganska lugna även om vinnarskallar alltid vill vinna.

Det jag menar är att jag upplever att trösklarna ökat ännu mer för vissa hobbys än för tex fotboll. Jag är inte ung och mina barn är inte så intresserade av rollspel så jag vet inte av erfarenhet men jag hade tyckt att det skulle vara jobbigare att börja SLa nu än när jag gjorde det på grund av allt man kan jämföra sig mot. I en annan tråd efterfrågades filmer på folk som bara sitter vid ett bord och spelar rollspel i 4 timmar. De filmerna hade kanske gett en bättre och mer rättvis bild av vad som händer under rollspel än många av de klippta och tillrättalagda Actual plays som finns att se.

 

[hedmeister]

Ingen uppskattar mer komplexa regler utan allt ska slimmas ner till tre egenskaper

Jag tycker generellt att det verkar som att ju mer detaljerade regler, desto mindre krävs av en spelare och en spelledare när det gäller improvisation. Ensidesrollspel som Lasers and Feelings, eller Honey Heist, ställer högre krav på en spelare att komma på att hen kan använda sin enda siffra för att göra en specifik sak, där en skriven färdighet eller en feat hade underlättat. Det handlar mindre om "dagens ungdom är lata och gillar strömlinjeformat" utan är imo en skillnad mellan de som gillar improvisation jämfört med de som gillar det "speliga". Men jag kan ha fel (det har hänt ett par gånger!)

 

[Christoffer]

En kommentar på detta lilla sidorspår

Spoiler

Jag säger inte att du har fel, men jag upplever ändå att det är en gradskillnad. Jag är fotbollstränare för 10-åriga tjejer och det är fortfarande så att vem som helst kan komma med och börja spela med oss. Sedan finns det akademilag där det krävs intagningar för att komma med och hets om att spela i "rätt" lag och mot för svårt motstånd trots att forskning visat att det inte ger det resultat kan kanske tror, detta problemet verkar ara störst i Stockholm. Det stora problemet (främst på killsidan) är föräldrar som vill leva ut sina fotbollsdrömmar genom sina barn. Ofta är barnen ganska lugna även om vinnarskallar alltid vill vinna.

Det jag menar är att jag upplever att trösklarna ökat ännu mer för vissa hobbys än för tex fotboll. Jag är inte ung och mina barn är inte så intresserade av rollspel så jag vet inte av erfarenhet men jag hade tyckt att det skulle vara jobbigare att börja SLa nu än när jag gjorde det på grund av allt man kan jämföra sig mot. I en annan tråd efterfrågades filmer på folk som bara sitter vid ett bord och spelar rollspel i 4 timmar. De filmerna hade kanske gett en bättre och mer rättvis bild av vad som händer under rollspel än många av de klippta och tillrättalagda Actual plays som finns att se.

Det håller jag helt klart med om. Och det finns ju gott om sådana också, hela Adept Play skulle jag säga har just det fokuset, visa upp hur rollspelandet ser ut utan att alla är tränade skådisar och fokus på att underhålla en publik utan istället varandra kring spelbordet. Men även, ialf så som det var för fem sex år sen när jag följde endel av det, Actual Play som hölls av Sean Nittner med ex. BW-spelandet "Shoeless Peasant" som de själva i inspelningarna skojade med varandra att det var dem läsande BW-reglerna lika mycket som de spelade.

Men, ärligt så finns väl rätt många ungar som inte börjar med sport också för att de upplever att de är dåliga på det? Och då, bara jämför sig med sina kamrater under skolrasterna etc?

Men helt klart, jag tycker ju att spelledaren som underhållare är ett problem för hobbyn, dels för att den fokuserar på prestation på ett skevt sätt men också för att det ständigt pushar spelledaren att vara ansvarig för saker som borde vara hela gruppens uppgift. Speciellt om vi gått bortom räls, sl-kontrollerad story, osv.

 

[Bifur]

En kommentar på detta lilla sidorspår

Spoiler

Jag säger inte att du har fel, men jag upplever ändå att det är en gradskillnad. Jag är fotbollstränare för 10-åriga tjejer och det är fortfarande så att vem som helst kan komma med och börja spela med oss. Sedan finns det akademilag där det krävs intagningar för att komma med och hets om att spela i "rätt" lag och mot för svårt motstånd trots att forskning visat att det inte ger det resultat kan kanske tror, detta problemet verkar ara störst i Stockholm. Det stora problemet (främst på killsidan) är föräldrar som vill leva ut sina fotbollsdrömmar genom sina barn. Ofta är barnen ganska lugna även om vinnarskallar alltid vill vinna.

Det jag menar är att jag upplever att trösklarna ökat ännu mer för vissa hobbys än för tex fotboll. Jag är inte ung och mina barn är inte så intresserade av rollspel så jag vet inte av erfarenhet men jag hade tyckt att det skulle vara jobbigare att börja SLa nu än när jag gjorde det på grund av allt man kan jämföra sig mot. I en annan tråd efterfrågades filmer på folk som bara sitter vid ett bord och spelar rollspel i 4 timmar. De filmerna hade kanske gett en bättre och mer rättvis bild av vad som händer under rollspel än många av de klippta och tillrättalagda Actual plays som finns att se.

Spoiler

Jo. Jag säger inte att barnidrott på bredden stänger ute de som vill vara med. Men de förväntas oftast tävla, inte bara "ha roligt", även om många så klart gillar tävlandet. Och framför allt sker den mesta barnidrott organiserat, inte spontant av barnen själva. Att jämföra med ursprungsfrågan gällande om barn behöver mer hjälp [än förr] att komma in i rollspel. [/SPOLIER]

 

[Rickard]

Både då och nu har rollspelen ofta påhittade spelexempel i sig, men tyvärr handlar de oftast om den lätta biten: när man väl är djupt inne i spelet och rullar tärningar.

En sak jag gillar med Dogs in the Vindyard är att spelet har ett inbyggd tutorialläge. Efter att man har gjort sin rollperson ska spelledaren spela ut en scen med den. Det finns ett mål med scenen men vad scenen egentligen gör är att introducera spelaren till hur rollspel går tillväga.

Ett lysande exempel på när speldesignerns mål inte bör vara spelarens mål (eller i detta fall: spelgruppens).