Mot en mustigare fantasysvenska

Jag avsåg textens målgrupp.
I just mitt fall är jag också textens målgrupp, då jag främst skriver för eget nöje. I andra hand är det folk i Indierummet, där långt ifrån alla är fantasynördar. Det spelas ju nästan ingen fantasy alls där idag. Men generellt är jag rätt ovillig att anpassa mig efter andras tycke och smak.
 
Jag har i min text undvikit ordet ”präst” och istället talat om ”heliga” och ”blotförrättare”. Oavsett vad man tycker om ordet tvingade det mig att specificera närmare deras roller. Som sagt, jag finner övningen att hålla mig till germanska ord intressant i hur den tvingar mig att skriva. Jag hade också problemet med ordet ”tatuering”, som man absolut kan känna är oproblematiskt, men att ”rista” verkar vara den äldre svenska termen för det (belgt i SAOB), så jag använde det. Jag gör också lite blygsam ”illusion om djup” som @Ymir nämnde, i det att jag nämner ”rödjärn”, och tidigare ”söt drängarot”, utan att förklara närmare vad det är. Uppfinner också lite ord, som ”bekedjad” och ”avblöda”.

Den fjättrades heliga klär sig i mossgröna klädnader, rakar sitt hår, ristar sitt anlete med svärta runt ögonen och en ristad kedja som en krans runt huvudet. De färgar sina ögonvitor gröna och runt deras halsar hänger en tung kedja av järn, som städse påminnelse om deras axlade ansvar. Blotförrättarna iklär sig blodröda byxor och vandrar barbröstade (män som kvinnor), även dessa bekedjade runt halsen med hudristningar runt huvudet, men utan de heligas ögonfärgning. Blotförrättarnas kniv, med vilka de avblöder fädjuren som skall användas för att föda den fjättrade ogudinnan, är smidd i glimmande rödjärn med gyllene handtag.
Besvärjarna, i sin tur, klär sig i midnattsfärgade skrudar. De sticker ut sina ögon och ersätter dem med svartgnistrande juveler, och hela deras rakade kroppar är täckta av invecklade hudristningar. Det pris de betalar för sin makt är, förutom sina ögon, att aldrig kunna vistas i dagsolens ljus. Deras häxkonster, förvärvade under år av mödosamt lärande i helgedomens underjordiska kammare, låter dem väva drömmar som hänför, förvirrar, skrämmer eller förmanar, eller fängslar själar i drömmarnas nattrike. Det sägs att den som skänker gåvor till helgedomen alltid sover djupt och fridfullt, medan den som motsätter sig dess makt drabbas av plågsamma mardrömmar, oförmägna att vakna.

Om man vill ha något mustigare än präst så kan man väl kanske köra någon häftig sammansättning.

Altar-herre, tempel-fader, offer-tjänare
 
Det lyder som et spændende projekt, @Genesis. Jeg kan nok ikke hjælpe med det svenske, men hvis du vil hente inspiration fra broderlandet, kan du tage et kig på Kongens Fald af Johannes V. Jensen, en historisk roman fra 1901 om bl.a. Stockholms Blodbad og Grevens Fejde.

Den kan læses i sin helhed på https://kongensfald.dk/ og måske kan du finde en fornuftig oversættelse til svensk på biblioteket. Johannes V. Jensen skriver letlæst og handlingsmættet men bruger også usædvanlige ord og skaber dybde ved at flette beskrivelser af omgivelserne med ind. Et eksempel:

"De sprang fra borde med høje hvæl, de lo og sang, mange af dem var ikke fri for at være beskænkede. Men da himmerlandsbønderne hørte jævne folk af deres eget slags vrinske og bøle som løse dyr, begyndte blodet også at suse i deres hoved."

Altså, man kan gætte hvad ord som hvæl og bøle betyder men det er ikke ord vi bruger i dag i daglig tale. Dobbeltnegationen "ikke fri for at være beskænkede" er også fin.
 
Ja, i mitt fall använde jag ju ”helig” och ”blotförrättare”. ”Förkunnare” tror jag skulle funka väldigt bra, också.
Helgedom är ju också ett häftigt ord.

Man kan ju också utgå från vad de gör och kalla präster för rökelsbrännare, stavbärare, lovmässare
 
Back
Top