Mot en mustigare fantasysvenska

Det är väl självklart att om man vill frammana en hednisk eller forntida stämning bör man undvika uppbara lånord från latinsk kristendom? Präst smakar kristet (och ostigt), oavsett hur generaliserat det blivit. Även om det är tekniskt korrekt att prata om präster hos azteker eller fornegyptier gör det inte estetiskt lämpligt. Man kan prata om "sociala hierarkier" i nära nog alla samhällen, men använder du det begreppet i en fantasyroman har du kärnbombat stämningen.

Att man inte ska hålla på så om man inte är Tolkien är en värdelös inställning. Vågar man inte utmana sej, vilket är trådens syfte, så kommer inget nytt och inget spånnande uppnås.

Detta utöver att ordet präst är apfult och genom sin generalisering berövad på all stämningsskapande verkan.
 
JohanL said:
Om du inte är Tolkien kommer det att ta dig fullständigt orimligt med tid att kolla upp ord på det viset. "Präst" är mycket, mycket gammalt - om alla dina ord måste vara äldre än 1000-tal blir det väldigt mycket du inte kan prata om.
Click to expand...
Jag går naturligtvis på känsla. Generellt, om jag känner igen ordet från franska, italienska, spanska, portugisiska eller katalanska så är det säkerligen inlånat. Och det är som sagt inte åldern som är det viktiga för känslan, utan historiken. Är det germanskt i grunden så känns det rätt för mig. Jag eftersträvar en känsla, inte historisk exakthet. ”Präst” är så uppenbart samma ord som ”prêtre” att det knappast är svårt att identifiera som ett låneord. Jag tar dock gärna tyska låneord; dem har jag inget emot. Att hålla sig till det germanska finner jag som sagt en intressant utmaning, och jag tycker att det resulterande språket känns mindre modernt och mer gammaldags. Det är en estetisk fråga.
 
Gamiel said:
det kan också vara utlånat.
Click to expand...
Javisst, men det är naturligtvis otroligt mer sällsynt. Och jag tror mig ha en ganska god känsla för det efter årtionden av språkstudier och intresse för etymologi. Och återigen, det är känslan jag är ute efter. Om ordet ser ut som ett latinskt låneord för mig så vill jag undvika det, och huruvida det faktiskt är det är mindre viktigt.

För trådens syfte så tror jag att ansträngningen att hålla språket på en germansk grund är en användbar metod för att få en pampigare, mustigare och lite mer åldersljudande språkdräkt. Sedan behöver man såklart inte följa det slaviskt, utan tycker man att ordet ”präst” är oproblematiskt så använder man såklart det. Jag skriver ju min text, men ett språk som jag vill ha det, inte din text.
 
Leon said:
Gode är nog inte riktigt en präst, utan mer en religiöst präglad storman och tingsledamot.

Så första frågan är kanske om man skall ha en professionell prästklass - eller kristen eller någon hednisk modell. I så fall känns det konstigt att använda något annat än det generiska präst.

Om tycker att ordet låter för renlärigt lutherska kan man ju ha offer- eller blotpräst.

Men Gode är för mig en väldigt tydlig vikingamarkör. Eller rent av specifikt island.
Click to expand...

Jamen precis. Har man en professionell kår av religiösa specialister är "präst" ett fullkomligt neutralt och funktionellt ord. Har man inte det, som t ex i det förkristna Norden, är det rimligt att hitta andra benämningar på religiösa funktionärer.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top