Nekromanti [Höstdimma] Om zombien som inte kom.

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
8,057
Location
Nordnordost
DeBracy skulle hälsa på igår för att vi skulle se igenom BBCs Kidnapped som har legat osedd på min hylla i några veckor nu. Tidigare hade jag sagt att jag möjligen hade ett äventyr till Höstdimma på gång, så när han sprang på w176 med vänner i bussbytet så ringde han och meddelade att vi skulle spela rollspel, vi gafflade lite fram och tillbaka om vilka och vad innan vi lade på men kontentan för min del var:

1. Det skulle spelas Höstdimma.
2. Spelarna skulle vara främlingar för mig till viss del.
3. Jag hade glömt bort vad det nu var för äventyrside jag nånsin hade haft.

Jag paniktänkte i en halvtimme innan DeBracy dök upp, och fick ihop en historia om ett äventyrargäng på ett världshus som plötsligt blir stormat av zombies, någon diffus mitt med en utdragen strid/flykt genom staden till en slutstrid i ett fort eller slott där en av rollpersonerna skulle komma över ett av kejsarens månskepp så de kunde flyga därifrån.

DeBracy dök upp, w176 dök upp, men inga fler. Vi åt lite och sedan körde spelet igång.

Zombien som inte kom - Rollpersoner

Eftersom planen var att rollpersonerna skulle fly med ett månskepp så var en av dem tvungen att vara från den kejserliga familjen, så spelarna fick besked att göra en kejserlig prinsessa och hennes tjänare, eller annan medhjälpare på sätt och vis. Sen gick jag och donade lite och de fick snacka ihop sig.

w176 valde att spela prinsessan, men gjorde henne föga prinsesslik. Hon valde att vara 40 år, och hon skulle ha färdigheten Gift, som var både hur man gör när man är gift, och hur man gör gift. :)

DeBracy spelade en tjänare som bytte titel lite fram och tillbaka, men han var en ung man med ett mystiskt förflutet och med en wurm för prinsessan.

Vi spånade lite kring rollpersonerna och kom fram till att prinsessan var gift, och att hon hade två barn. De två barnen passade precis in min zombie-plan, då kunde en sidequest bli att plocka upp ungarna på skolan innan man flydde stan. Dessutom var hon ju gift, och en prinsessa måste ju gifta sig med drömprinsen, så kung Kopah av Opil introducerades, och dödades lika raskt för att göra den nu befodrade drottningen fritt fält för tjänarens kärlek.

Zombien som inte kom - Äventyret

Äventyret började i ett stort tempel, under kungens begravningsceremoni. Och nu insåg jag att jag inte kunde köra planen som den var med partyt sitter och super när zombiearna anfaller, en drottning måste ju ha en livvakt osv som får själva äventyret medan hon blir ett paket. Så jag gjorde den döde kungen impopulär, och introducerade kungens yngre bror; general Govot, som i högsta grad var intresserad av att ta över tronen och hade börjat agitera pöbeln för sin sak.

Plötsligt var mitt zombie-äventyr en politisk strid på högsta nivå, där kungens barn blev spelpjäser mellan drottningen och generalen, och det blev ascoolt!

Zombien som inte kom - Analys


För mig blev det ett steg tillbaka i tiden med fem-tio år som spelledare. Jag brukade improvisera fram allt precis efter att jag satt mig ner i spelledarstolen medan spelarna gjorde t rollpersoner, men de senaste åren har mina förberedelser växt och växt tills jag haft färdiga spelledarpersoner, plotten lagd i detalj osv.

Men den här gången fick jag improvisera allt, för det fanns inga förberedelser, och pusselbitarna i improvisationen kastades till mig en efter en från spelarna när de gjorde häftiga saker och bestämde intressanta saker om sina rollpersoners bakgrund, och jag hade jättekul. Att sitta som spelledare och inte ha planerat mer än max en minut fram i spelledandet och hela tiden spela reaktivt till spelarnas agerande gav en riktig rusch. Tillfredställelsen när jag insåg att jag plötsligt fick en pusselbit som passade precis i fyra öppna trådar i äventyret och gav dem en passande avslutning var enorm. Jag hade jätteskoj.

Vi pratade meta efter äventyret, som det brukar bli när vi har haft så trevligt att folk inte vill lämna bordet bara för att äventyret tagit slut. Spelarna hade insett att jag improviserade, eftersom äventyret tog hänsyn till saker som de bestämt som jag inte känt till när vi satte oss ner, som att w176s prinsessa hade två barn som var henne kärare än något annat i världen, och de kom att spela en central roll i äventyret. Men de tyckte ändå att det var ett trevligt äventyr, och de satt på kanten på stolen rätt många gånger under kvällen.

För min del så kommer jag nog att kasta mig ut i improvisationen igen fler gånger, i alla fall när jag har lite mindre spelgrupper vid bordet. Nu när jag har erfarenheten av minutiöst förberedda äventyr i ryggen så känns improvisationen ännu mer spännande, medan jag för flera år sen såg det som det naturliga sättet att spelleda.
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Grymt! [ANT]

Så det finns månskepp i Höstdimma? Snyggt namn. Annars har jag väl inte så mycket att komma med till svar. :gremsmile:
 

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
8,057
Location
Nordnordost
Re: Grymt! [ANT]

Månskeppen är artefakter som är kvar från tiden före mörkret. De ser ut som vanliga segelfartyg, men de kan sänka sina master till horisontalplanet för att låta seglen fånga den vita månens ljus, så de kan segla genom luften om natten och över haven på dagen.

De används av den kejserliga familjen/administrationen rätt flitigt för att lösa transporter till kontinentens fjärran delar.
 

Jonas Ferry

Swordsman
Joined
22 Feb 2005
Messages
447
Location
Stockholm
Härligt

Mycket roligt att läsa. Intressant med din iakttagelse att du gått från improvisatör till förplanerare tillbaka till improvisatör. Din spelrapport triggade en massa tankar hos mig.

Två saker jag fastnade för var:

Spelarna hade insett att jag improviserade, eftersom äventyret tog hänsyn till saker som de bestämt ...
och

Men de tyckte ändå att det var ett trevligt äventyr, och de satt på kanten på stolen rätt många gånger under kvällen.
Jag antar att du ser det lustiga i att säga "trots att spelarnas bidrag togs på allvar hade de roligt och var engagerade". För mig är det anledningen till att spela rollspel tillsammans istället för att se en film.

Det är vanligt att se improvisation som "sämre" än det planerade. Jag har sett spelledare rekommenderas att säga "tyvärr, jag har inte förberett det här, så var beredda på att det inte blir lika bra" om spelarna väljer att bli vän med skurken istället för att döda honom. Eller att spelledaren improviserar för att få tillbaka spelarna till den röda tråden. Det uppfattas ofta, med rätta, som sämre rollspelande än när man använder andra tekniker.

Faktum är att det inte ens finns "bättre" eller "sämre" improvisation, i någon generell mening, det enda det handlar om är att göra eller inte göra. Lyssna på Yoda.

Visst kan man säga huruvida improvisationen uppnår vissa mål, som att vara rolig, eller inte. Men ofta har man en väldigt vag uppfattning om vad målen är, och det gör att man ofta är onödigt kritisk över improviserade spelmöten.

Lägg till detta att den traditionella synen på spelledaren är att personen ska se till att handlingen är underhållande, att den hänger ihop logiskt, att den tillåter fria val, att den inte tillåter onödiga stickspår och flera andra motsägande krav. Det är omöjligt att tillåta improvisation och samtidigt vara den som garanterar att alla tycker att det är roligt.

En sista grej. Man måste vara på det klara med vad improvisationen innebär eller, rättare sagt, vilka delar som är öppna för improvisation.

Spelledaren kan mycket väl förbereda spelledarpersoner och en bakgrundshistoria, men sedan låta spelarna vara medskapare av den fortsatta berättelsen under spelmötet. Spelarna kan inte ändra saker i bakgrunden eller hitta på egna saker om spelledarpersonerna, men de är ändå fria att agera som de vill.

Ett annat sätt är om spelledarens förberedelser inte är "bestämda", utan kan ändras beroende på vad spelarna gör. Ingenting i bakgrundhistorien är fastställt förrän det har varit med i spel. Här har man kommit längre ifrån den traditionella spelledarrollen, och bör fråga sig vilken uppgift spelledaren egentligen har. Jag fick intrycket av att det var här ni hamnade. Spelarna kunde förhållandevis fritt föreslå bakgrundsfakta eller ändra spelledarpersoner om de ville?

Har du några fler exempel än de du redan har nämnt om stunder där allt fungerade och kändes bra? Gärna på "spelarnivå", alltså "hon hittade på det här, jag sa det här", som gör att man kan se exempel på improviserade situationer som är svåra att planera. Det kan vara just på att knyta ihop olika delar av berättelsen på oväntade sätt, eller liknande.

Finns det något i Höstdimmas regler eller värld som gör det enklare eller svårare att improvisera fram spelmöten?
 

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
8,057
Location
Nordnordost
Re: Härligt

[ QUOTE ]
Jag antar att du ser det lustiga i att säga "trots att spelarnas bidrag togs på allvar hade de roligt och var engagerade". För mig är det anledningen till att spela rollspel tillsammans istället för att se en film.


[/ QUOTE ]

Mmm, det var kanske så det lät, och det blir väl kontentan av mitt resonemang. Personligen så är jag inte bara historieberättare, det finns en liten gamer i mig som vill vinna över äventyret. Så om spelledaren sitter och improviserar så att "alla" val blir rätt val, så har jag kanske bidragit till berättelsen som spelare, men det är inte nödvändigtvis så att min list och påhittighet som spelare eller min rollpersons lämplighet för uppgiften var det som gjorde att vi vann, vilket kan lämna en odefinierad känsla av otillfredställelse efter sig.

Utan att lägga orden i munnen på DeBracy så under meta-samtalet efter spelet så tog han upp just det här med improvisationen och berättandet. Då han när handlingen haft som högst tempo i några strids/jakt-scener blivit handlingsförlamad, helt enkelt för att det fanns många sätt att lösa problemet, och eftersom Höstdimma är swashbuckling (ish) så skulle alla säkert funka, men vilken skulle se coolast ut på film? Då kände jag att jag lyckats, spelarna hade kunnat lämna det kalla analyserandet bakom sig och gått upp en nivå till ett mer visuellt tänkande där det som var häftigt fick råda. Ett exempel som DeBracy själv drog där var en av striderna då han på randen till ett stup varit i närstrid med en av storskurkarna, som i ena handen hade en pistol och i den andra hade prinsessan (inte w176s rollperson utan rollpersonens dotter). Striden gick inge vidare för DeBracy men så lyckades han vända skurkens pistol mot honom själv och avfyra den, inte tillräckligt bra för att träffa, men skurken fick mynningsflamman i ögonen och tappade balansen, då kunde han rycka åt sig flickan samtidigt som skurken störtade ner i djupet.

Striden hade kunnat förlöpa på massor med sätt, men det här var ett genremässigt passande sätt, och dessutom hade det sett häfigt ut på film, så det blev en bra utgång.

Sedan har du en massa frågor på slutet, och jag tror jag kan slå många flugor i en smäll genom att redogöra för en liten snutt spel som bara tog 30-40 sekunder när vi faktiskt satt ner.

Rollpersonerna hade satt sig djupt i klistret, och var inträngda i ett hörn mitt i lejonets kula med fientliga soldater runtomkring. Själv hade jag ingen aning hur de skulle ta sig ur den sitsen för det såg verkligen mörkt ut. Men en minnesregel för spelledande av Höstdimma är "Sätt spelarna i klistret, för de har Ödespoäng och kan ta sig ur det.", och även den här gången så visade regeln sig gälla. För en av spelarna utropade "Som genom en ödets nyck så har royalister stormat fortet!" (Och strök ett av sina ödespoäng från rollformuläret.) Vips hade spelarna vunnit några allierade som tog dem ur knipan (till min stora lättnad), dessutom utan att berättandet tappat tempo, min improvisation fick en ledning om vilket håll spelarna tyckte var det naturliga och spelet fortsatte med den nya kunskapen.

Just att spelarna har kraftfulla ödespoäng till sitt stöd gör att man som spelledare inte behöver ta ansvar för sina handlingar, man kan ställa till det fullständigt utan att lämna några medvetna flyktvägar, och det blir i allmänhet ännu bättre historier av det.

Vad gäller de två formerna av inspiration, där den första närmast liknar en förberedd fisktank, så var det den andra formen som var aktuell under kvällen. (Den första liknar mer de äventyr som vi brukar släpa med oss på konvent.)

Spånandet i förberedelsefasen hade sin rot i två frågor jag ställde till spelarna "Vad har rollpersonen för mål?" och "Vad värderar rollpersonen högst i världen?". Det blev ett diskussionsunderlag snarare än konkreta svar, men det var där vi fick veta att w176s rollperson hade två barn, och att DeBracys rollperson wurmade för drottningen (och en del andra saker men de fick ingen direkt inverkan i själva spelet).
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
Det var -riktigt- bra. Alltså även om det märktes att wilper specialanpassade alt efter de första minuternas karaktärspånande, trodde jag att han hade 70 % planerat. (Ramstruktur, miljöer och slps)För det var en riktigt bra övergripande story som verkligen hängde ihop, trots att jag och Debbie var säker på att vi gjorde fel och skulle paja det hela och saker var helt galna i ett coolt tempo.

Och jag hade aldrig någonsin tänkt tanken att det egentligen skulle ha varit ett zombiäventyr och inte den jakt på kidnappade barn och den mörda eller mörda situation vi hade. Och i och med att jag inte insåg hur mycket som var improviserat satt man ändå hela tiden och försökte gissa nästa drag.

Men det var nog det att allt klickade och vi högg på varandras idéer p ett bra sätt som gjorde det så härligt helt enkelt. Och jag gillade mina/drottningen stackars små barn.

Även om jag spelat äventyr med wilper ett par gånger nu och börjat vänja mig, så är det normala för mig rollspelsmässigt är att nästan totalt immersionist-nörda (men med lite narrativistiskt tänkande på sista tiden för att de flyter snyggare då). Så var det här för mig en kul upplevelse när det verkligen funkade bra att spela så narrativistikt handlingsfokuserat och aktion och snygga scener inriktat, utan att gå in i rollen. Oh de var första gången jag hade en sån upplevelse som var så klockrent kul som den här.

Så jag vill också ge äventyret ett stort tummen up.
 

DeBracy

Eventuellt helt fantastisk
Joined
21 May 2003
Messages
5,842
Alltså även om det märktes att wilper specialanpassade alt efter de första minuternas karaktärspånande, trodde jag att han hade 70 % planerat. (Ramstruktur, miljöer och slps)För det var en riktigt bra övergripande story som verkligen hängde ihop, trots att jag och Debbie var säker på att vi gjorde fel och skulle paja det hela och saker var helt galna i ett coolt tempo.
Jag håller med helt, väldigt mycket kändes helgjutet, antagligen för att vi liksom klaffade och kom på nivå med varann (lite av det som du ville utforska med musiken också, inte sant wilper?).

Den kanske häftigaste grejen för mig i hela äventyret var för mig när ni konfronterade adjutanten vid stupet (wilper berättade i ett inlägg om min manöver med pistol och skuruken som for över stupet till slut) men faktiskt inte just actionbiten... nä, det var när vi nådde den kraschade vagnen:

Vi insåg alltså att drottningens barn hunnit tas ur sin cell och jagade efter, såg hur en täckt vagn sprängde ut genom garnisonens grindar och tog så upp jakten. Vi var den i hasorna när den kommit ut på den leriga landsvägen mot huvudstaden. Här spenderar w176 ett Ödespoäng och... som genom en ödets nyck så går ett av hjulen på vagnen sönder! Paradvagnen tålde verkligen inte den fart den kördes i. Kusken omkommer i olyckan och när vi närmar oss ser vi hur storskurkens högra hand, adjutanten, håller en pistol mot drottningens dotter. Han hasar sig ner och börjar fly bakåt. Drottningen försöker övertala honom att spelet är slut, men han fortsätter sin flykt - omedvetet mot ett stup...! I det här läget har jag fattat misstankar, frågar om det hörs något inifrån vagnen och lyfter skynket med min värja... den är tom. General Govot har tagit det andra barnet någon annanstans.

Fast jag liksom började misstänka att drottningens son inte skulle vara på plats så blev det här mitt mest spända ställe: de har delat upp sig. Generalen för lillprinsen någon annanstans! Var?! Jag slogs verkligen av vilken uslig och smutsig skurk han var... Ashäftigt.


Hrm... tillbaka på spåret.

Även om jag spelat äventyr med wilper ett par gånger nu och börjat vänja mig, så är det normala för mig rollspelsmässigt är att nästan totalt immersionist-nörda (men med lite narrativistiskt tänkande på sista tiden för att de flyter snyggare då). Så var det här för mig en kul upplevelse när det verkligen funkade bra att spela så narrativistikt handlingsfokuserat och aktion och snygga scener inriktat, utan att gå in i rollen. Oh de var första gången jag hade en sån upplevelse som var så klockrent kul som den här.
Det här är ju rätt kul; jag och har ju också hunnit spela med wilper ett par gånger och har snackat rätt mycket rollspel med honom samt spellett hans spel i hans stil (någotsånär) på konvent tre gånger - vi börjar ha hygglig pejl på varandra tror jag. Vi är dessutom både väldigt förtjust i just storyn, att det blir snyggt i slutändan... så den biten är ju inte sådär hemskt oväntad. "Matinéspel" (mycket action, handlingarna får tala, karaktärsspel kommer lite i andrahand) är jag också van från 3 SävCon med Storm Trooper-äventyr i Star Wars så jag kände mig ju på hemmaplan... ändå inträffade det här jag skrev om ovan; jag tyckte verkligen lika illa om generalen som Tival (ja, min rollperson) gjorde i det ögonblicket. Ha! Jag, som gillar berättande och gestaltande, blev möjligen omgångens immersionist - om än i mycket liten dos. Asballt. :gremsmile:

Jag vågar inte klappa oss mer på ryggen just nu. Men... ja... vi är ju rätt nöjda som sagt. :gremblush:
 

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
8,057
Location
Nordnordost
Vad gäller musiken som DeBracy tar upp så var jag rätt aktiv med musiken, jag hade två musikspelare igång samtidigt och kunde mixa lite och till och med få fram effekter av kaos genom att köra två spår starkt samtidigt, eller förebåda något genom att tyst köra skrämmande musik samtidigt som det mer avslappnade temat till äventyret.

Det "utforskande" som skedde var att jag jobbade mer intensivt med musik än jag brukar, och frågan var om spelarna blev störda av att jag hade ett halvt öga på musikmaskinen under spelet. Det blev de inte, förmodligen för att jag styrde allt från en laptop som stod där spelledarskärmen normalt står, så jag behövde inte vända mig från spelarna, bara sänka blicken lite.

I slutändan så menade de att de inte tänkt så mycket på musiken alls, så det kan ha varit ett gott tecken, den ställde inte till det i alla fall.

Huvudmusiken blev en spellista som jag samlat tidigare att ha vid Vampire-spelande, och den kompletterades med några låtar från när vi spelade Lord of the Ring, och ytterligare några spår. Qntal dök upp som General Govot s tema, och jag fick in lite svensk folkmusik i rulltexterna/efterspelet.
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Fasen, ibland önskar man att man hade just den improvisationsförmågan att kunna göra en sdåan grej. Blir nästan lite avis på er när jag läste detta !
Hursomhellst, verkar ju som ni hade förbenat skoj iaf !!

Hoppas att du wilper kommer till GothCon igen, så man får lira Höstdimma !
Ååxå vore det trvligt om du w176 & DB kom åxå, vore ämlans trevligt att spela nått med er åxå !!
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,267
Location
Helsingborg
Zombier, luftskepp, prinsessor. Låter som ett coolt rollspel. :gremsmile:

/Han gillade hur de samskapande sakerna bidrog till stämningen
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Sweeet !
Då vill jag boka in valfritt rollspel med er !!
Kvittar nästan vad vi spelar, bara det blir nått..
Om jag får önska nått så får det gjärna Dogs in the Vineyard(vilket jag aldrig testat) eller varför inte Höstdimma... :gremlaugh:
 

Sanjuro

Warrior
Joined
12 Mar 2003
Messages
298
Location
Luleå
Nyckeln....

Nyckeln till inlägget:

"jag tyckte verkligen lika illa om generalen som Tival (ja, min rollperson) gjorde i det ögonblicket. Ha! Jag, som gillar berättande och gestaltande, blev möjligen omgångens immersionist "

Skönt att se att en sån där ämlans samberättare inse vad som egentligen driver oss rollspelare. När det börjar kännas på riktigt, då rämnar minsann fasaderna. :gremgrin:
 

DeBracy

Eventuellt helt fantastisk
Joined
21 May 2003
Messages
5,842
Skönt att se att en sån där ämlans samberättare inse vad som egentligen driver oss rollspelare. När det börjar kännas på riktigt, då rämnar minsann fasaderna. :gremgrin:
Nu har du ju gilmten i ögat när du skriver det här, annars skulle jag som gammal äventyrsspelare (DoD, Shadowrun - "SL vs. spelarna") behövt lappa till dig med en jätterädisa eller purjolök. :gremwink:

Storyfokus ftw!
 

Sanjuro

Warrior
Joined
12 Mar 2003
Messages
298
Location
Luleå
"Storyfokus ftw! "

... och Berlinmuren stod pall. På tal om fasader, alltså. :gremtongue:

(Rädisor är goda, purjomjölk not so much)
 
Top