WRNU:s filmklubb 2025 v51

krank

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
38,155
Location
Rissne
Detta är WRNU's filmklubb för v51 2025 – #673 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:
  1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
  2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
  3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
  4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.
Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

1591730152931.png
 
Jag har sett Fall, en Thriller-/Survival Horror-film från 2022. Den handlar om två extremklättrare som bestämmer sig för att bestiga en gammal TV-mast innan den monteras ner. Väl på toppen rasar den översta sektionen av stegen ner och klättrarna finner sig strandade sexhundra meter över marken på en plattform ungefär lika stor som en familjepizza.

Fall är en film som med ytterst begränsade medel lyckas hålla spänningen uppe trots att den i stort sett inte har något att arbeta med. Men med bara två skådisar, ett utsatt läge och inte så mycket mer så blir det bitvis riktigt nagelbitande. Och jag behöver väl knappast nämna att den har feta triggerwarnings för de med ens en tillstymmelse till höjdrädsla.

Fall får tre och en halv karbinhakar av fem möjliga. (3.5/5)

Filmen finns på Viaplay och Prime Video.
 
Jag såg Mickey's Magical Christmas: Snowed in at the House of Mouse (2001)

Det är typ Kalle Ankas jul som visas på julafton, fast här är ramhandlingen att huvudpersonerna ur Disney-filmer blir insnöade och blir underhålla med olika äventyr som främst Musse Pigg varit med om. Berättelsen om Piff och Puff i julgranen från vår Kalle-jul är med, och höjdpunkten är (en nedkortad?) Musse Piggs version En spökhistoria vid jul.

Det är över lag ENORMT låg nivå på ramhandlingsscenerna. Dock, jag är närmare 50 än 5, kanske hade jag varit mer lättimponerad som barn.

Två stjärnor för mig, och en från Enhörning som gav upp i halvtid,

Jag har två versioner till av A Christmas Carol som jag tänkte att jag skulle beta av inför jul. Jag återkommer på temat.
 
Jag har sett Spirited.

Och den är fucking delightful.

Fattas bara annat; det är alltså en storbudget-musikalversion av Dickens En Julsaga, med Will Ferrel och Ryan Reynolds och Octavia Spencer. Det är också en film i den dumma-men-underhållande genren "låt oss ta något juligt och göra det till modern industri/kontor/arbetsplats". Ni vet, som alla filmer som visar tomtens verkstad som en modern, upphottad industri- eller verkstadsmiljö eller så. "Om den här vagt definierade sagan var på riktigt och en faktisk arbetsplats…" Will Farrel spelar Ghost of Christmas Present, och tillsammans med hans kollegor jobbar han med att omvända en elak människa per år, genom att visa hen sin historia, nutid och framtid. Så ja, En Julsaga som arbetsplats. Med stora musikalnummer.

Om ovanstående inte verkar lockande så är nog det här inte rätt film för dig.

Storyn var tillräckligt twistig för att jag skulle känna att jag inte var helt säker på vart den skulle ta vägen. Skådespelarna gjorde ett bra jobb, även om Will Ferrel aldrig någonsin lyckats övertyga mig om att han är den roll han ska spela i någon film någonsin (han är rolig och goes for it, vilket jag respekterar, men fan vet om han är nån vidare skådis). Det är roligt att se Octavia Spencer få vara kärleksintresse helt okommenterat.

Det är nog bara en enda scen jag hade svårt för, och jag får nog bara tugga i mig att musikalkomedier alltid måste ha en scen där folk är fumligt socialt pinsamma.

Men ja. Romantisk och sentimental, men rolig och överraskande. Jag gillade den här skarpt. Jag vet inte om jag vill se om den nån gång snart dock. Kanske med rätt sällskap?

Senast julmusikalen jag såg var ju Anna and the Apocalypse om jag minns rätt, och där var mitt omdöme lägre – kul koncept, men ganska trista och un-memorable låtar. Den här filmen gjorde sitt koncept rättvisa, flera av låtarna var riktiga bangers och åtminstone "Good Afternoon" kommer leva med mig ett tag.

BETYG: 4+/5
 
Såg nya Avatar-filmen. Den var visuelt lika imponerande som de förut. Den var dock rätt kass i plotting och struktur vilket gjorde att man satt och tänkte på det. Att man dessutom fokuserar på de mindre övertygande karaktärerna under en stor del av filmen gör att den kändes lite lång. Med detta sagt, jag rekommenderar att man går och ser den. Den är vacker och vi kommer inte få några fler så här stora filmen som är skapade av en visionär igen i det franchise hellscape som vi håller på att bygga till oss själva. Så även om Cameron är själva definitionen av en makare av korkade blockbusters så är de här filmerna inte i närheten av lika själlösa som en väldig massa annat corporate slop är nu.
3/5
 
The Holiday (2006) - för det är den tiden på året.

Handlar (för den som aldrig snubblat över den här romcom-klassikern) om Iris (Kate Winslet) och Amanda (Cameron Diaz) som efter varsin katastrofal relation byter hem med varandra över julhelgen.

Det här är en central och återkommande del av min och min frus jultradition, och även om den ibland är både överdriven, fånig och klyschig i både dialog och berättelse så är det ok att den är det.

4 av 5
 
Jag såg Memoirs of a Geisha (2005)
Filmen baseras på en bok som jag läst, och om jag minns rätt har ett annat slut.

Men det är iaf en film om att bevara japans kulturarv kring geishor, och boken kritiserades när den kom för att inte vara historiskt korrekt (och dessutom är det en bok om japanska kvinnor, skriven av en vit man, så kulturell appropriering osv, även om den hade varit hk). Och den utspelar sig före, under och efter andra världskriget.

Jag har verkligen inte nog på fötterna om japansk historia för att ha någon åsikt om hur korrekt den är. Men den är stundtals väldigt fint filmad, och jag tycker väl inte att jag kastade bort kvällen.

Tre stjärnor.
 
Häromdagen såg jag Stora Stygga Räven på cineasterna.


En mycket charmigt tecknad barnfilm. Tre korta historier om ett gäng djurkompisar som tejpas ihop av en liten ramhandling. Den tredje är en julhistoria.

Rekommenderas varmt.

4/5, men antagligen mer om du är barn.
 
Jag har sett Wake Up Dead Man: A Knives Out Mystery. Jag tycker att Rian Johnson är en av de mest intressanta filmskaparna vi har idag, och det beror främst på hans besatthet av dramaturgi och tematik. Han är lite för manusen vad Zack Snyder är för det visuella, att passionen är såpass stark att det ibland kan bli överarbetat. Men samtidigt aldrig tråkigt och det är härligt när passionen hos en filmskapare lyser igenom!

Jag vill dessutom poängtera en sak som jag kom att tänka på när jag såg denna film: Mordmysterier av dessa slag måste vara bland de absolut svåraste filmerna att regissera och klippa. Tempot är viktigt för filmupplevelsen och det är ju inte ovanligt att man i filmer offrar scener som är bra för att tempot inte ska bli för långsamt. Men i ett mordmysterium är ju detta i princip omöjligt att göra då viktiga ledtrådar i så fall försvinner. Allt måste med andra ord bli rätt från början och filmen kan inte räddas i klipprummet.

Nåväl, tillbaka till filmen. Detta är helt klart den bästa Knives Out-filmen som gjorts hittills, och den näst bästa av Rian Johnsons filmer som jag sett (den bästa är The Last Jedi). Jag vill inte avslöja nå alls om filmens handling, den blir bäst om man inte vet något om den när man ser den. Men jag kan säga så mycket som att om man gillar mordmysterier så ska man absolut se denna! Den är inte bara den bästa filmen i Knives Out-serien utan en av de bättre whodunnit som jag sett överhuvudtaget!

Och angående det jag sa tidigare om att Rian Johnson överarbetar sina manus, så blir denna film inte lidande av det. Allting faller på plats riktigt snyggt och överarbetningen blir en fördel snarare än en nackdel!

En mycket bra film som rekommenderas varmt!!! Full pott!!!
 
Last edited:
Die Hard (1988)

Filmen lär knappast behöva någon djupare presentation. Det är julfest på 30:e våningen i Nakatome Plaza. John McClane kommer dit för att överraska sin fru. Hans Gruber & co kommer dit för att överraska hela julfesten och har 6 miljarder anledningar att bryta kassaskåpet.

Klassiskt julactionkaos när det är som bäst. 6 av 5.
 
Jag har varit och sett Avatar: Fire and Ash och jag har såklart sett den i 3D-HFR. Jag trodde att det inte skulle vara så poppis givet att det finns så många som ogillar både 3D och HFR, men det här var helt fullsmäckad salong. Kul!

Först och främst: Det här är en sinnessjukt snygg film. Precis som de två Avatarfilmerna innan den så är den helt enkelt magnifikt snygg. Höjer ribban; får resten av Hollywoods CGI att se ut som klippdockor. I den här filmen tyckte jag dessutom att det var mer estetisk variation än i förra, vilket såklart också gör den mer visuellt intressant.

Jag hade också aldrig tråkigt, trots att filmen är 3 timmar och 15 minuter lång.

Det sagt… Ni vet när man drömmer något, och så bestämmer man sig för att spola tillbaka drömmen och drömma samma dröm igen med med små förändringar? Så är den här filmen. Det är helt enkelt film nummer två igen, fast med lite nya element. Mer som ett slags remaster där de stoppat in karaktärer och element som de inte hade budget eller tid för första gången. Samma story, hur som helst. I princip.

Jake är fortfarande en osympatisk idiot, till exempel. Jag har verkligen svårt att se honom som en karaktär man ska hejja på. Och inte kan jag riktigt hejja på hans son heller, för han är helt enkelt inte tillräckligt intressant. Eller OK, att han är rebellisk är väl intressant, men han ser verkligen så otroligt tråkig ut. Måste han gå runt med typ halvöppen mun hela tiden? Måste hans ansikte sakna alla former av distinkta drag? Typ alla andra Na'Vi får ha ansikten som är expressiva och ger dem personlighet. Inte han.

I alla fall, den nya Stora Grejen är väl Askfolket. Tyvärr är de visserligen visuellt skitsnygga, men plotmässigt och kulturellt är de stereotypa och astråkiga. Ganska endimensionella.

Det var lite cringe att manuset lät Sigourney Weavers karaktär säga Get away from my mother… bitch!. Liksom ja ja, vi vet vad ni refererar. Ingenting blev bättre av den repliken.

Annars tycker jag en del av kritiken mot filmen är konstig. Som att några gnällt på att man fokuserar för mycket" på Quaritch? Alltså… Va? Så mycket fokus är det inte. Man får se vad han gör så att det som händer senare ska bli begripligt.

Men ja, snygg snygg, snygg. Inte så intressant story – en lite bättre kopia av den föregående, typ.

BETYG: 4/5
 
krank said:
Jag har varit och sett Avatar: Fire and Ash och jag har såklart sett den i 3D-HFR. Jag trodde att det inte skulle vara så poppis givet att det finns så många som ogillar både 3D och HFR, men det här var helt fullsmäckad salong. Kul!

Först och främst: Det här är en sinnessjukt snygg film. Precis som de två Avatarfilmerna innan den så är den helt enkelt magnifikt snygg. Höjer ribban; får resten av Hollywoods CGI att se ut som klippdockor. I den här filmen tyckte jag dessutom att det var mer estetisk variation än i förra, vilket såklart också gör den mer visuellt intressant.

Jag hade också aldrig tråkigt, trots att filmen är 3 timmar och 15 minuter lång.

Det sagt… Ni vet när man drömmer något, och så bestämmer man sig för att spola tillbaka drömmen och drömma samma dröm igen med med små förändringar? Så är den här filmen. Det är helt enkelt film nummer två igen, fast med lite nya element. Mer som ett slags remaster där de stoppat in karaktärer och element som de inte hade budget eller tid för första gången. Samma story, hur som helst. I princip.

Jake är fortfarande en osympatisk idiot, till exempel. Jag har verkligen svårt att se honom som en karaktär man ska hejja på. Och inte kan jag riktigt hejja på hans son heller, för han är helt enkelt inte tillräckligt intressant. Eller OK, att han är rebellisk är väl intressant, men han ser verkligen så otroligt tråkig ut. Måste han gå runt med typ halvöppen mun hela tiden? Måste hans ansikte sakna alla former av distinkta drag? Typ alla andra Na'Vi får ha ansikten som är expressiva och ger dem personlighet. Inte han.

I alla fall, den nya Stora Grejen är väl Askfolket. Tyvärr är de visserligen visuellt skitsnygga, men plotmässigt och kulturellt är de stereotypa och astråkiga. Ganska endimensionella.

Det var lite cringe att manuset lät Sigourney Weavers karaktär säga Get away from my mother… bitch!. Liksom ja ja, vi vet vad ni refererar. Ingenting blev bättre av den repliken.

Annars tycker jag en del av kritiken mot filmen är konstig. Som att några gnällt på att man fokuserar för mycket" på Quaritch? Alltså… Va? Så mycket fokus är det inte. Man får se vad han gör så att det som händer senare ska bli begripligt.

Men ja, snygg snygg, snygg. Inte så intressant story – en lite bättre kopia av den föregående, typ.

BETYG: 4/5
Click to expand...
Quarich var ju så man fick se askfolket som som sagt var bland det coolaste nya i den senaste filmen. Så jag fattar verkligen inte hur det kan vara vad folk klagar på. Det stora problemet är ju just att Signourney Weaver som tonåring för mig blir extremt konstigt varje gång hon öppnar munnen och att Spider inte känns tillräckligt intressant för att basera en del av plotten på. Då är till och med Na'vi-sonen mer intressant. Men håller med om att typ alla får se distinkta ut utom han.

Som vanligt äger Zoe Saldana's fysiska skådespelande skiten ur den här filmen. Hon har förstått att hon spelar en person ifrån en kultur som inte sagt åt folk att maskera känslor och hon agerar ut det till fullo hela tiden. Filmen blir alltid som bäst när hon är med.
 
Jag och mamma avslutade veckan med att se Love & Friendship (2016) på SVT Play. Filmen bygger på Jane Austens brevroman Lady Susan, som kretsar kring den förslagna änkan Lady Susan Vernon som jagar ett gott parti åt både sig själv och sin unga dotter.

Mellan scenerna gick det ibland minuter, ibland veckor, med bara lite dialog eller några rader upplästa från ett brev som vägledning. Kombinerat men snirkligt språk så fick man vara lite på tårna för att kunna pilla på mobilen samtidigt utan att missa för mycket.

Bitvis rätt skoj, och en bra lektion i hur man spelar Good Society, men sätter nog en blygsam krankisk trea.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top