VtR: Dödståg i Sibirien

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,528
Det är mitt under Rysk-japanska kriget och vi befinner oss på ett bepansrat tåg som rusar genom Sibirien mot Oymyakon-platån. Vill vi vara på väg till den kallaste platsen på planeten för att stoppa en dålig kult från att öppna en gammal dörr till Atlantis och få världen att gå under mitt under ett krig? NEJ! Vi vill alla vara kvar i Wien och äta konstnärer. Men går världen under är det kört ändå.

Matvey, Ventruen som kör tåget, är sinnessjuk. Han säger att han ser framtiden och är metafysiskt ett med maskiner, just nu tåget. Han har en orkester med i en av vagnarna som spelar saker han hört från framtiden. Han håller på att dirigera dem medan de spelar WAP på ryska för allt vad de kan när varulvarna anfaller. Han reagerar genom att kalla upp en svärm kråkfåglar som sänker sig över ulvarna i en dålig premake av Fåglarna.

En grupp varulvar försökte snacka med oss när vi var på väg förbi Moskva men killen de tog kontakt med var Hugo och Nosferatun är… Han är lättstött och våldsam och en mordisk häxa. Så han dödade en av dem genom att rycka av dess arm och slog ihjäl stackaren med den fuktiga änden. Han är redan uppe på tåget med en tung kedja i händerna och har börjat använda blodsmagi. Är detta samma grupp varulvar eller en annan? Hugo bryr sig inte.

Diadora är en daeva precis som jag och det är antagligen inte ens slump att hon är den andra källan till psykisk hälsa ombord. Hon reagerade på varulvarna genom att få våra soldater på fötterna och se till att de skjuter ut genom skottgluggarna. Bara var tredje kula är silver (vi hade en budget och en deadline, OKEJ?!) men det håller ändå varulvarna från tåget.

Jag gör det viktigaste jobbet. Jag gör den mest logiska saken någon skulle kunna göra. Jag spänner på bröstplåten, hoppar ut på min ghoulade häst Lucifer och hoppar honom ut från den sista vagnen i tåget med min silverspetsade lans i en hand och tyglarna i den andra. Är man från 1400-talet och en riddare så måste man visa det ibland.

Där är några minuter av absolut kaos medan varulvar spetsas av magiska blodsspjut, släpas efter tåget hängandes från kedjor, sticks genom hjärtanen av en superstark vampyr på en superstark häst, slits i bitar av kråkor och mejas ner av silverkulor. Men det är bara inte nog. Det är många av dem, de använder magi för att skydda sig med snö eller vindar och de har med sig magiska andar som understöd. De börjar nå fram och klösa på oss. Lucifer får ett obehagligt sår i sidan och Hugo får en arm strimlad. Det ser riktigt mörkt ut.

Matvey tar tag i situationen. Han har tagit sig fram till pannrummet och ger nya instruktionerna till ghoulerna där. Han sticker ut huvudet och skriker till mig ”Peres! Lura över dem till andra sidan! Flytta dig när jag ger signalen.”. Jag kämpar mig fram framför tåget, lyckas peta en varulv med lansen så att den träffas av tåget och kommer runt på andra sidan. Varulvarna har tagit sig riktigt nära nu och slaktat nästan alla soldaterna. Diadora håller själv i ett gevär nu ”Osmakligt men nödvändigt” fräser hon medan hon skjuter. Matvey får dra ner Hugo i tåget från taket för Nosferatun är vansinnig och vägrar sluta anfalla varulvarna. Plötsligt skriker Matvey till mig ”Nu!”.

Matvey VÄLTER TÅGET medan det kör i full fart. Fan vet hur han gör det, han säger senare att det är magi men vem vet, och jag lyckas rida undan precis i tid för att rädda mig… Men inte Lucifer. Halva hästen krossas till pajfyllning tillsammans med dussinet fortfarande levande varulvar.

Doften av sönderslitet kött och brinnande tåg fyller området runt det kraschade tåget. Det är 50 minusgrader och alla våra slavar/tjänare dog i kraschen. Vi festar på de döda och fortsätter till fots, vi måste hitta någonstans att fly solen innan det blir morgon. Vi har fortfarande en apokalyps att stoppa. Matvey suckar ”Synd att orkestern inte klarade sig, jag behöver skaffa en grammofon.”
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,528
Den märkliga byn
Som tur är så är det mörkt länge på vintern i Sibirien och har man tre superstarka personer är det relativt lätt att lyfta på saker man kan sova under. Relativt snart kommer vi till en liten by. Som har några dussin hus men som till vår glädje har en tågstation! Planen att ta reda på när det kommer ett tåg, kapa det och fortsätta mot Oymyakon formuleras omedelbart. Det här är dock det enda bra med staden. Matvey har lärt sig att se det övernaturliga från en Mekhet han brukade ligga med i Paris så han pekar ut tre saker om byn som får oss alla att överväga att bränna ner den:

1: Den är full med spöken. Liksom, det verkar var minst lika mycket spöken som levande invånare här. - Det här suger håller alla med om, spöken är VÄRST.

2: Det finns en enorm portal till ??? precis vid byns utkant. ”Det är en nog en väg till helvetet”, tycker Hugo. ”Det kanske är en väg till hållkäften om du inte vet häxponken?” svarar Matvey varpå Hugo svarar ”Din mamma”. Jag och Diadora håller sedan tillbaka dem från att mörda varandra genom att plocka upp dem och hålla dem rakt upp i luften med raka armar tills de slutar spratla. För max superstyrka? Det bästa! (Hugo tänkte det räckte med lite superstyrka vilket gör att man hålls i luften som en surig bebis om man börjar bråka. Marvey valde bort alla vettiga discipliner).

3: Det står ett tåg i en låst byggnad vid stationen. Men under ett tunt lager av metall är det en Frankenstein skapelse bestående av ihopsydda levande lemmar och hjärnor. Matvey är omedelbart lika kär som resten av oss är äcklade.

Så vi pratar med lokal befolkningen ”Vad fan gör ni i Sibirien? Ni är en märklig grupp av blandade europeer klädda i rustning, två olika sorters uniformer (Matvey ser ut som en goth tågkonduktör och Diadora som en vampyr som är överste i Napoleons arme) och en frack (Hugo har en frack med en stor medalj framme på som Dracula) är inte vanliga här”. ”Vi är från en cirkus och vårt tåg välte. Berätta saker för oss!”.

Så den ganska trevliga lokalbefolkningen berättar att de vi vill tala med är borgmästaren och killen som äger tågstationen. De bor i varsitt av de två största husen i staden på varsin sida av stan så långt från varandra de kan komma. Vi delar upp oss och går och pratar med dem.

Diadora och Matvey går till Borgmästaren medan jag tar med mig Hugo till Tågkonduktören. De är så klart magiska personer som vill att vi dödar den andra.

Så, kort: Borgmästaren är en mäktig odöd besatt av ett superspöke (han är en Sin-Eater från Geist). Han vill kontrollera staden för att kunna rehabilitera spöken bland de levande… Eller något vi lyssnade inte jätte noga. Om vi hjälper honom kan han öppna portalen (som går genom dödsriket) och vi kan åka genom den till Oymyakon. Tågkonduktören är ihopsydd av flera ryska shamaner som slitits i bitar och sedan syts ihop igen av andar och spöke (han är en Promethean). Han vill göra en massa experiment på den isolerade befolkningen för att lära sig om mänskligheten eller något och tycker att borgmästaren är i vägen. Hjälper vi honom kommer han ge oss Frankenstein-tåget som kan åka vart som helst utan spår (armarna lägger nytt spår framför det hela tiden).

Vi sammanstrålar och diskuterar vad vi ska göra. Det här är när Diadora har den bäst värsta ideen och vi bestämmer oss direkt för att ”Ja! Så ska vi göra!”. Så vi kallar både Borgmästaren och Tågkonduktören till stadens centrum.

Sedan börjar vi välta husen! Medan resten av oss håller på med det står Matvey där och berättar att vi vill ha tåget OCH portalen öppnad åt oss. För de båda bryr sig om människorna här, vi gör det inte och är 100% ok med att välta husen så att alla människorna dör från den extrema kylan. De försöker hota honom men när den galna vampyren bara stirrar dem i ögonen så ger de sig.

Vi kör vårt fruktansvärda Frankensteintåg genom portalen in i dödsriket medan vi alla skriker ”Woooo!!!”
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,528
De värsta personerna med de värsta lösningarna på de värsta problemen.
Alltså, när du var 100+ spöken och två necromancers i din stad gör jag dig en tjänst om jag river den!
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,528
Saker kollapsar
Nästa session blev den sista vi spelade. Så problemet här är att spelledaren pitchade kampanjen som ”Vampire the Requiem i Europa”. Så vi som spelare hörde ”Det kommer vara gotiskt, politiskt, dramatisk och vara fokuserat på karaktärer”. När det visade sig att kampanjen var… De föregående två posterna… Så hoppade två spelare av medan jag och en till spelare var förtjusta över gonzo kaoset. Jag hade inte koll på avhoppen utan bara att spelledaren hade hittat en ny spelare. Så jag sök upp, två spelare har permanent hoppat av kampanjen och vi hade en ny spelare… Som spelade en trollkarl. Alltså, inte en vampyr med magiska krafter utan en Mage: The Awakening trollkarl från fucking Atlantis so, hade en trollstav som Harry Potter. Det här är mindre ospelbart än gammla World of Darkness men det var alltid en lögn att splattsen var balanserade mot varandra. Så det här var en tågolycka på väg att hända. Jag fattade det, Matveys spelare fattade det, nya spelaren hade ingen aning och spelledaren trodde det skulle gå att kompensera för.

Så vi träffade den nya trollkarlen genom att vi kraschar Frankensteintåget in i dödsriket, de två andra vampyrerna släpas iväg av arga spöken och samma spöken släpper trollkarlen ovanpå tåget. Det är på det sättet som Ludmila Bovary Crowley (inte hennes riktiga namn för det är en fucking no-no att berätta för folk som en trollkarl), en ny uppvaknande magiker från år 2016, introduced i kampanjen. Hon har rest till det sanna dödsriket, tids bullshit har hänt och nu är hon här i det gnostiskfejka efterlivet med oss. Hon börjar genom att skrika och slå ett spöka på käften magisk så att det exploderade vilker fick Matvej och mig som höll på att bli ätna av spöka att gå ”Hon är mer användbar mot spöken än som mat!”.

Vi sparkar i alla fall spökena av tåget med hjälp av vår nya trollkarlsvän och försöker sedan navigera genom dödsriket medan hon kallar oss Edward och Lestat.

Efter en, förvisso kul, session där vi måste övertyga det ryska spökparlamentet att släppa tillbaka oss till verkligheten (vi löste det genom att vara 100% ok med att släppa loss hundratals hungriga spöken ledda av Ivan den förskräcklige i Sibirien) dog kampanjen.

Matveys har tydligen dykt upp i en senare kampanj spelled av Matveys spelare som en mäktig NPC vampyr i Tokyo besatt av deras Maglev tåg och mördad av spelar karaktärer som kastade honom framför ett av dem. Det är hur han hade velat dö, omgiven av idioter och tåg.
 
Top