Vilka yrken har 80- och 90-talets rollspelare?

[Dilandau]

Kanske. Min egenhändiga teori som jag inte har belägg för är att rollspel initialt attackerade den typen av folk ( de lite mer ”aspiga” snubbarna i klassen om man ska generalisera grovt) för att det var mkt läsa, och engelska, och tabeller, och matte och regler och allt.

Ja. Men tror inte heller man ska underskatta rollspel som ”social samvaro med tydliga regler och förväntningar” för denna grupp.

 

[EvilSpook]

Jag är lite besviken på min generation, det blev inget av oss tycker jag. Millenialer och Gen Z är mycket bättre. Kanske var det rollspelen som vände oss från världen vid en sårbar ålder? Eller så räddade de oss från den ändå hopplösa värld vi föddes in i?

Förstår inte riktigt det här?! Jag tycker åtminstone att vi är bäst. Vår generation är val egentligen den enda vettiga? Och det är såklart mest rollspelens förtjänst.

-”Ingen värld är hopplös - man kan alltid slå ett perfekt slag…”
//EvilSpook

 

[Dubbelyxa]

Förstår inte riktigt det här?! Jag tycker åtminstone att vi är bäst. Vår generation är val egentligen den enda vettiga? Och det är såklart mest rollspelens förtjänst.

-”Ingen värld är hopplös - man kan alltid slå ett perfekt slag…”
//EvilSpook

Vi utgjorde den stora rollspelsvågen, det var vår insats. I det hänseendet är vi förstås bäst.

 

[andreaslundin]

79:a, började spela rollspel 89. Spelade fram till någon gång 99-00 och sen hade jag ett drygt 20-årigt uppehåll till jag började igen 2022.

Har jobbat inom IT och data hela mitt yrkesliv, men i min ursprungliga spelgrupp jobbar folk i allt från vården till butik. I min nuvarande grupp är det folk som jobbar på universitetet i olika typer av roller och jag. Jag tror inte själva rollspelandet påverkat min karriär, men jag har alltid älskat att läsa och rollspelen bara förstärkte det.

Sen gav allt arbete med Sverok mig en stark grund inom svenskt föreningsliv och efter det har jag haft alla möjliga roller i bostadsrättföreningar, föräldrakooperativ och inom idrottsrörelsen.

 

[Platon]

Ja. Men tror inte heller man ska underskatta rollspel som ”social samvaro med tydliga regler och förväntningar” för denna grupp.

Håller med det var nog oxo en faktor som bidrog. Även om det förstärker min tes om att det är just spel med VÄLDIGT tydliga regler som har denna apell för denna grupp. Löst skrivna samberättarspel har ju mindre ”tydlighet” och därför var/är/kan det vara kryptonit för dessa varelser.

 

[mrund]

Jag var verkligen en SL som var kass på regler redan från början, liksom jag är idag. När jag långt senare läste om 80-talets fina, kompakta regelböcker till DoD hittade jag många regler som jag varit helt omedveten om, trots att många av dem var tydligt formulerade. De DoD-publikationer som verkligen engagerade mig intensivt var i stället kampanjmodulerna Svavelvinter och Trakorien. Och det var väl därför jag övergick från att vara Äventyrsspel-fan till att vara Granström-fan, och helt tappade kontakten med vad firman höll på med under andra halvan av sin livstid. Story gamer avant la lettre.

Asså, titta på DoD:s svarta regelbok från 1984 med dess lätt uppdaterade version från året därpå. En hel spelhobby i ett enda tunt, förnuftigt upplagt häfte. Så bra!

 

[Kaltman]

Född -73. Började spela vid 12 års ålder. Huvudsakligen varit programmerare och konsult men är på senare tid s.k Systemarkitekt för jag gillar att rita saker och ingen vill vara projektledare inom IT.

Hade mitt spelande påverkat mitt yrkesval hade jag sysslat med något annat. Antagligen Religionsvetare eller Präst .

Däremot har mitt spelledande och spelande hjälpt mig att prata i grupp, inför publik och typ vara allmänt och tillräckligt social när det behövs. Obs är inte jättesocial utanför yrket, kanske inte aå mycket i yrket nu för tiden heller ...