Jag har skrivit ihop ett litet skaldestycke för att prova mitt hemsnickrade versmått skaldvrok. Kvädet kan användas under spelsessioner av skalder/historieberättare eller av SL som äventyrsuppslag. Kritik och annan respons är förstås varmt välkommet, det vore skoj att höra vad ni tycker.
Björnens bane
Köldens tid tycks kommen,
kall backe under tass.
Frostklädd gran runt fattiggård
frusen tjärn med multnad vass.
Björnen vandra stigen blid
beckmörk skog; garm på pass.
Fågelns sång försvunnen
fur såsom pelare stå.
Blad på björken borta
blå norrsken likt ridå.
Präktig kung med bruna päls
på honom ingen rå.
Sömnen locka från sin sal
sen våren björn vart vaken.
Hulda skogen bliva hed
han aldrig sett på maken.
Dystert björnen se på dråp;
där träd stod mark är naken.
Sakta till marken segla
små vita fjun av is.
Björn se sig om bekymrad;
bedagat öga blott se dis.
Vagt minns han ännu vägen
vandra vidare i ris.
Snö stjäl konungs styrka,
sakta krafter sina.
Björn är vit som backe,
banen honom pina.
Kölden bita hårt i kind
kallbrand björn förtvina.
Vinternatt av vind
vagt klagoryt kan höra.
Vilsna finna vägar,
Vemods draug dem föra.
Vem ska frälsa vålnad?
Varbjörn sin uppgift fullgöra.
Skaldvroks uppbyggnad
Eftersom jag saknar musikalisk begåvning tvingades jag skapa en illusion av rytm och klang, genom att bygga verserna på ett visst antal stavelser och binda ihop strofer i par med hjälp av allitterationer. Egentligen vore väl det bästa att räkna betonade stavelser, vilket bör ge bättre symetri och rytm, men då börjar det bli svårt att få ihop något vettigt av det hela. Nedan följer en förklaring till hur visan är uppbyggd, en mall jag själv skapat utifrån såväl fornordiska versmått som vår svenska vistradition.
Varje vers består av totalt tre strofpar. Varje strof består i sin tur av sex alternativt sju stavelser (i något fall fick jag inte ihop det och det blev åtta). Strofparen binds ihop med varandra av allitterationer i första och sista ordet i den första strofen samt första ordet i den sista strofen.
Exempel:
Pigorna de pigga
putsa gårdens silver
Vidare binder jag ihop den resterande tråden (i det här fallet silver) med de andra två likadana trådarna i de andra strofparen som återfinns i samma vers, genom att låta dem rimma.
Allitterationerna använde jag mig dels av för att de ger en bra samklang och dels för att de lämpar sig väl till recitation. Det är lätt att komma ihåg en allitteration (bagare Bengtsson bakar bara brända bullar bakom blå bergen) och eftersom visor oftast bevaras i minnet så tyckte jag att det var befogat.
Som sagt, alla kommentarer och förslag är varmt välkomna.
Björnens bane
Köldens tid tycks kommen,
kall backe under tass.
Frostklädd gran runt fattiggård
frusen tjärn med multnad vass.
Björnen vandra stigen blid
beckmörk skog; garm på pass.
Fågelns sång försvunnen
fur såsom pelare stå.
Blad på björken borta
blå norrsken likt ridå.
Präktig kung med bruna päls
på honom ingen rå.
Sömnen locka från sin sal
sen våren björn vart vaken.
Hulda skogen bliva hed
han aldrig sett på maken.
Dystert björnen se på dråp;
där träd stod mark är naken.
Sakta till marken segla
små vita fjun av is.
Björn se sig om bekymrad;
bedagat öga blott se dis.
Vagt minns han ännu vägen
vandra vidare i ris.
Snö stjäl konungs styrka,
sakta krafter sina.
Björn är vit som backe,
banen honom pina.
Kölden bita hårt i kind
kallbrand björn förtvina.
Vinternatt av vind
vagt klagoryt kan höra.
Vilsna finna vägar,
Vemods draug dem föra.
Vem ska frälsa vålnad?
Varbjörn sin uppgift fullgöra.
Skaldvroks uppbyggnad
Eftersom jag saknar musikalisk begåvning tvingades jag skapa en illusion av rytm och klang, genom att bygga verserna på ett visst antal stavelser och binda ihop strofer i par med hjälp av allitterationer. Egentligen vore väl det bästa att räkna betonade stavelser, vilket bör ge bättre symetri och rytm, men då börjar det bli svårt att få ihop något vettigt av det hela. Nedan följer en förklaring till hur visan är uppbyggd, en mall jag själv skapat utifrån såväl fornordiska versmått som vår svenska vistradition.
Varje vers består av totalt tre strofpar. Varje strof består i sin tur av sex alternativt sju stavelser (i något fall fick jag inte ihop det och det blev åtta). Strofparen binds ihop med varandra av allitterationer i första och sista ordet i den första strofen samt första ordet i den sista strofen.
Exempel:
Pigorna de pigga
putsa gårdens silver
Vidare binder jag ihop den resterande tråden (i det här fallet silver) med de andra två likadana trådarna i de andra strofparen som återfinns i samma vers, genom att låta dem rimma.
Allitterationerna använde jag mig dels av för att de ger en bra samklang och dels för att de lämpar sig väl till recitation. Det är lätt att komma ihåg en allitteration (bagare Bengtsson bakar bara brända bullar bakom blå bergen) och eftersom visor oftast bevaras i minnet så tyckte jag att det var befogat.
Som sagt, alla kommentarer och förslag är varmt välkomna.
