Nekromanti Vad tror ni är det viktigaste i rollspel för barn?

Förtydligande: Barn kan absolut sitta still, men det finns inga sociala normer och regler för barn som gör att det automagiskt tycker att sitta still runt bordet och rollspela är bättre än att springa runt i rummet och rollspela.


Det tycker jag är en fördel, inte en nackdel. Liksom, barn ät alldeles redan för stillasittande och vuxna med för den delen i vårt samhälle.
 
Nu kanske jag har missat att du har specificerat syftet med spelet. Ifall du tänker att det ska vara som ren underhållning så tror jag att det inte ger så mycket. Det skulle nog tvinga på en struktur till en typ av lek som barn naturligt gör. På många sätt är rollspelande(för oss vuxna) en förlängning av den lek vi utförde under vår barndom.

Ifall man istället vill se det som ett pedagogiskt verktyg utan att döda all lycka i spelet tror jag att det är fantastiskt. Jag tror att det är nödvändigt för en vuxen att delta i såfall. I alla fall till en början. Ifall jag skulle konstrurera ett spel för barn så skulle jag fokusera mycket på tecknandet. Att låta de definera världen. Ge utrymme och "uppgifter" i spelet som går ut på tecknande.

Ifall man vill konstruera ett spel för de yngre som är gamla nog för att spela den här typen av spel så tror jag det handlar mest om att se över t.ex Mutant UA begriplighet. Dessa spel är ofta skrivna för nördar i tonåren och därför kan de vara svårt för folk i allmänhet att förstå, men barn i synnerhet.

Sen håller jag med om mycket som skrevs av Mukwa, vill man behålla SL och det är tillför barn så ska rollsen som spelledare förändras. Jag skulle kunna tänka mig att det lutar mer åt samberättande fast med spelledare.
 
är det kanske mouse guard på svenska som gäller? :gremsmile: (har förvisso inte kollat igenom alla regler till det så kanske inte :gremtongue: )
 
Förtydligande: Barn kan absolut sitta still, men det finns inga sociala normer och regler för barn som gör att det automagiskt tycker att sitta still runt bordet och rollspela är bättre än att springa runt i rummet och rollspela.
Click to expand...
Men jag menar att barn inte alls skiljer sig från några andra rollspelare i det här avseendet. Visst kan vi göra regler som kräver fysisk aktivering, men det är lika lite ett krav för rollspel riktade till barn som det är för rollspel riktade till andra grupper.

Det jag framförallt reagerade på var det här:

Något annat jag tror man måste förutsätta är att barn i grupp inte sitter still.
Click to expand...
(min kursivering) För det är inte sant. Däremot tycker jag att du tänker outside the box och det gillar jag skarpt.

Och att man ska göra det till en möjlighet snarare än ett problem att barnen är fysiskt aktiva.
Click to expand...
Ja, det skulle bli ett revolutionerande koncept, eller åtminstone relativt nyskapande då vi även har lajv, men jag gillar det. Det blir ju inte ett sämre spel för att de måste röra på sig. Jag ser det bara absolut inte som ett krav.

Det tycker jag är en fördel, inte en nackdel. Liksom, barn ät alldeles redan för stillasittande och vuxna med för den delen i vårt samhälle.
Click to expand...
Javisst, här håller jag helt med dig, men bara för att barn, ungdomar, vuxna och gamla behöver röra mer på sig tycker jag inte att vi ska begränsa barn att spela på ett visst sätt. Jag ser gärna spel där fysisk aktivering inkluderas i reglerna på nåt sätt, men det är definitivt inte en förutsättning för att barn ska spela rollspel.
 
Jag håller helt med dig. Barn har inga problem att sitta still. Tvärtom, när man berättar sagor eller pratar om saker är barn i skolålder tränade att göra det. En av de få gångerna mina elever sitter stilla är när man berättar historier för dom.
 
Jag tror att det är en enorm fördel om man i ett spel för barn genom regel och val av spelplats uppmuntrar till fysisk akrivitet. :gremsmile:

Jag lekspelar bara med mina barn (7,5,4,3) och de gillar verkligen att vifta, visa, hoppa och klänga. Vi spelar mycket med minis och lite terräng och det gillar de verkligen.

Och det där med att de får rita vart de vill äventyra är en strålande ide, det skall jag testa nästa gång.
 
Man kan strukturera ritandet. Eftersom det har en tendens att "balla ur". Kan tänka mig att ta en A-3 och göra "serierutor" och sedan skriva enkelt vad som varje ska innehålla. T.ex Du, Utrustning, Ditt följedjur, Byn osv.
 
Det beror nog mycket på vad man vill ha ut ur det. Vill man ha någonting man applicerar ett striktare system på så går det säkert åt, men vi... Well, friformar antar jag att vi kan bör kalla det. Det beror helt på vad vi vill ha för berättelse denna gång.
 
Mina tips skulle vara:

Gör ett lajv!

Rikta det till några år äldre så kommer yngre att spela det.

Ha få men tydliga regler och framförallt försök inte få reglerna att vara realistiska, barn köper bättre än många vuxna att regler är orealsistka.

-Gunnar (som gärna skulle se ett spel för Bardapubliken)
 
barn köper bättre än många vuxna att regler är orealistiska.
Click to expand...
Möjligt, men jag och min spelgrupp när vi var 8-9 år insåg ganska snabbt att ett skott i huvudet i M2089 rimligtvis borde döda någon, eller att en kniv i magen skulle innebära slutet för åtminstone en produktiv dag. Att reglerna inte alls stödde de sakerna tyckte vi var ett problem och det är två av många regler som vi gjorde om redan som barn.
 
Shit vad många tips som rasat in. Orkar för närvarande inte svara allesammans men jag suger in och reflekterar.

Mycket intressanta åsikter och poänger här. =)
 
Jag tänker bara på hur det var för mig då jag började spela. Ett häfte på 64 (?) sidor med coola bilder fungerade då jag började spela vid sju års ålder. Jag blev introducerad av en jämnårig vän som lärt sig spelet på egen hand (inga äldre syskon eller föräldrar som hjälpte till). Jag tyckte boken var spännande och läste Drakar och demoner om kvällarna innan jag skulle sova.

Visst gjorde vi mycket "fel", men samtidigt gör det kanske inte så mycket om allt inte blir som det står i reglerna. Det blir så att säga mycket husregler.

Tror det fungerar rätt bra att tänka 80-talet och Äventyrsspels grundboxar för att få en uppfattning om vad som passar för målgruppen.

Jag har spelat både Drakar och demoner och Stjärnornas krig med dottern, men hon hade mycket svårare att greppa svårighetsgrader och att vara 3T6+2 bra på något än att ha ett fast värde.

Det var några av utgångspunkterna för Äventyr.
 
Oj vilken spännande rubrik. :gremsmile:

Jag tänkte vara så fräck att jag svarar på den utan att läsa nåt mer. Så om jag skriver något som nån annan sagt redan så får ni ignorera mig.

Om jag skulle skriva ett rollspel för barn skulle jag tänka på två saker som jag kom på nu rent spontant. Först tänker jag att setting kanske inte är så himla viktigt utan att barnen får väldigt stora friheter till sin rolltolkning. Typ Cowboy + prinsessa.

Om spannet är 6-10 år så måste det finnas med pedagogiska verktyg kring barns utveckling på nåt vis i handboken. Alltså, jag kan tänka mig att man behöver ändra hela spelstrukturen för barn som är 10, i förhållande till hur det skulle fungerat för 6-åringarna.

Bara nåt att tänka på om det inte redan gjorts i tråden.
 
Om jag skulle skriva ett rollspel för barn skulle jag tänka på två saker som jag kom på nu rent spontant. Först tänker jag att setting kanske inte är så himla viktigt utan att barnen får väldigt stora friheter till sin rolltolkning. Typ Cowboy + prinsessa.
Click to expand...
Det andra du sade har vi väl redan snubblat på vid flertalet tillfällen, men det här gillar jag. Det här är en bra poäng, visst har andra uttryckt frihet för settingen, men det här med rollerna vet jag inte om folk pratat om?
... Nåväl, jag gillar det i alla fall, och jag gillar just tänken på en fri mix. Det är coolt. =)
 
Lite tankar efter att badat med min treåriga son igår. Barn rollspelar redan i tidig ålder! Det som hjälper dem är prylar som får visualisera karaktärerna och de är liksom alla begränsade till sin begreppsvärld.

Så skulle jag göra ett rollspel för barn skulle jag ha med figurer av något slag för karaktärerna och antingen göra det för en färdig värld, eller anpassningsbar. Jag skulle också för lite äldre barn (typ nio-tio) göra en stor grej av att göra karaktärer och deras miljöer, barn verkar ofta tycka om att knåpa i den åldern och jag minns själv hur jag fastnade i karaktärsmakandet när jag började. Det måste inte vara regeltungt, men det ska ha många val. Och gärna kompleteras at steortyper för de barn som vill börja direkt.

-Gunnar (som gillar tanken på att redan nu smyga in rollspel i min sons värld)
 
Jag har sagostund med mina elever varje dag. De går i grundskola formellt sätt men de har alla diagnosen autism. För er som inte känner till denna närmre kan man säga att den kan innebära väldigt mycket olika saker. Men ofta förekommande är både svårt för fantasi och för kommunikation i allmänhet och sociala samspel i synnerhet. Så jag försökte använda samberättande som ett sätt att utveckla alla dessa egenskaper. Det gick inte vidare bra, mycket för att de har svårt att kommunicera och förstå(hade inte hunnit förbereda bilder) men de hade alla väldigt roligt. Så jag ska försöka arbeta vidare med det hela. Ska testa lite nästa vecka och så vad de blir för resultat.
 
Barn vill ha asmycket listor över vapen och monster och dinosaurier sånt, ju häftigare desto bättre. Helst så att man får välja grejer från början. Illustrationer är ett måste.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top