Nekromanti Vad är rollspel?

Rollspel för mig är precis vad det låter som, ett spel där man spelar en roll. Eftersom nu det inte är ett speciellt personligt svar, lägg ihop det med vad troberg sade så kommer man ganska nära det jag tycker. Jag tycker visserligen rollgestaltning i sig är intressant, men det är nog simuleringen jag är ute efter (vad gäller personer alltså). Gick det där förstå?
 
Re: Det korrekta svaret är...

Som jag ser det ligger hobbyns fokus snarare i berättandet än i rollgestaltandet
Click to expand...

Det kan jag hålla med om åtminstone delvis. Men berättandet görs av spelledaren och spelarna tillsammans, och för att spelarna skall bidra med något måste de spela roller. Jag tjatar mycket om rollgestaltning nu men jag tycker inte att SL skall försöka driva en one-man-show.

Om spelarna nöjer sig med att sitta och deklarera handlingar och agera rationellt i varje situation tenderar spelledaren att bli en sorts TV-apparat vars syfte är att underhålla spelarna, som bara sitter och tar emot. Det finns ingen spelledare som ensam i oändlighet orkar stå för all originalitet. Man tröttnar och kampanjen läggs ned.

Men jag tycker också att berättandet är centralt. Det har det alltid varit.
(Uppfanns ej av White Wolf, även om de verkade vilja göra anspråk på det.)

Gordeg
 
Re: Rollspel och konst

Varför ska vi röra oss mot en betydelselös definition? Kan vi inte bara konstatera att rollspel är kultur oavsett vad folk tycker och att rollspel är konst om de som spelar det tycker det är konst. Eller siktar du på att kunna vissa upp rollspel som en konstform? Annars ser jag ingen vits i att prata om konstnärligheten annat än för självändamål.

/RipperDoc - flum, flum, tidig morgon, ehm..
 
Re: Det korrekta svaret är...

Jag tjatar mycket om rollgestaltning nu men jag tycker inte att SL skall försöka driva en one-man-show.
Click to expand...

Spelarinitiativ och en narrativ approach på hobbyn motsätter inte varandra. Rollspel är enligt min mening ett interaktivt berättande där spelledarens miljö- och skeendeberättande hela tiden balanseras med spelarnas eget understödjande och vidareutveckling av berättelsen. Poängen med mitt inlägg är i högre grad att rollperspektivet blott är en aspekt av det ständiga berättande som sker i rollspelet, både från sl:s och från spelarnas sida. Rollgestaltning är bara en form av berättande, vid sidan av miljöskildring och ren action. Men allt uttrycks genom berättandet.

I själva verket gillar jag inte termen rollspel, även om den är så inhamrad så att det är svårt att undvika den. Hade jag fått chans att på egen hand bestämma vad hobbyn egentligen skulle kallas, skulle jag ha kallat den "Interaktivt berättande". Åtminstone tills jag hade hittat ett bättre alternativ som ligger bättre i munnen.
 
Re: Rollspel och konst

Kan vi inte bara konstatera att rollspel är kultur oavsett vad folk tycker och att rollspel är konst om de som spelar det tycker det är konst.
Click to expand...
Frågan är nog inte ifall rollspel är kultur eller inte. Ingen tvekan om att rollspel är kultur. Problemet är att så gott som allt rollspelande IMHO sorterar under skräpkultur. Detta tror jag i hög grad är rollspelares eget fel (inklusive mitt), men jag har ändå ett hopp om att man skulle kunna göra så mycket mer av rollspel än så. Det hela motsvarar fantasygenren inom litteraturen. Jag har inga svårigheter att tänka mig att minst 90% av genren består av kvalificerat skräp. Vems fel är det? Förmodligen fantasyskribenterna själva som inte orkar leda läsarna på någon annan väg än den som redan är känd, nämligen på de ljuva klichéernas breda, trygga och bestsellermässigt säkra väg.


Eller siktar du på att kunna vissa upp rollspel som en konstform?
Click to expand...
Jag vet faktiskt inte hur vägen går mot en mer konstnärlig approach på rollspel. Jag funderar fortfarande på det.
 
Re: Det korrekta svaret är...

Spelarinitiativ och en narrativ approach på hobbyn motsätter inte varandra.
Click to expand...
?
Det skrev jag inte heller. Jag påstår däremot att spelarnas (förhoppningsvis fantasifulla) rollgestaltning är en förutsättning för att berättandet skall bli intressant.


Poängen med mitt inlägg är i högre grad att rollperspektivet blott är en aspekt av det ständiga berättande som sker i rollspelet, både från sl:s och från spelarnas sida. Rollgestaltning är bara en form av berättande, vid sidan av miljöskildring och ren action. Men allt uttrycks genom berättandet.
Click to expand...
Visst, men om du verkligen vill benämna rollspel som konstform måste kreativitet komma in någonstans. Spelledarens kreativitet visar sig tydligt i det han skriver, beskriver osv. Spelarna har framför allt sina rollgestaltningar att tillgå. Om de inte lyckas överraska med nya originella sätt att använda sina automatpistoler :-)


I själva verket gillar jag inte termen rollspel, även om den är så inhamrad så att det är svårt att undvika den. Hade jag fått chans att på egen hand bestämma vad hobbyn egentligen skulle kallas, skulle jag ha kallat den "Interaktivt berättande". Åtminstone tills jag hade hittat ett bättre alternativ som ligger bättre i munnen.
Click to expand...
En definition av exakt vad du menar med "berättande" skulle kanske vara ett första steg? Jag ser att du har en bred definition av begreppet.

Gordeg
 
Re: Det korrekta svaret är...

Jag påstår däremot att spelarnas (förhoppningsvis fantasifulla) rollgestaltning är en förutsättning för att berättandet skall bli intressant.
Click to expand...
Kanske inte en förutsättning, men det hjälper åtminstone till att göra schyst rollspel.

Spelledarens kreativitet visar sig tydligt i det han skriver, beskriver osv. Spelarna har framför allt sina rollgestaltningar att tillgå. Om de inte lyckas överraska med nya originella sätt att använda sina automatpistoler :-)
Click to expand...
Inga invändningar

En definition av exakt vad du menar med "berättande" skulle kanske vara ett första steg? Jag ser att du har en bred definition av begreppet.
Click to expand...
Jag nöjer mig, åtminstone för nu, med en bred definition: Berättelse = att med ord framlägga skeenden, miljöer, personteckningar eller whatever. Räcker fullt och gott.
 
Kultur [OT?]

Jag tillhör inte dem som anser att man kan göra skillnad mellan kultur och skräpkultur. Det luktar isf finkulturell argumentation, och sådan lyssnar jag inte på. Jag menar, det är en lätt handvändning att vända skräpkultur till finaste kultur (en alltför vanlig syssla hos konstnärer nuförtiden).

Däremot kan man ju tala om någon slags mått på hur "bra" kulturyttringen är genom att titta på hur mycket arbete som lagts ner på yttringen och hur komplext resultatet är. Där platsar ju skräpkultur ofta, men inte alls alltid, i en ganska låg klass. Det ligger mer arbete bakom en pjäs av Shakespeare än ett avsnitt av Simpsons. Men om man drar rollspelsparalleller till detta så kan ju lika mkt arbete läggtas ner på ett grottkrälsscenario som ett ASF-drama.

/RD
 
Re: Kultur [OT?]

Jag tillhör inte dem som anser att man kan göra skillnad mellan kultur och skräpkultur.
Click to expand...

Det beror ju på hur man definierar kultur. Vad är syftet med kulturen, dvs vilka kvaliteter är det som definierar något som kultur?

Jag tycker det finns kvalitetsskillnader i kultur. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men misstänker att det har med avsikten att göra. Prefabmusik eller lågbudgetporr innehåller enligt min måttstock mindre kultur än vad exempelvis en nyskapande artist som vågar utmana lyssnaren eller en film som vågar bryta konventioner eller som innehåller ett större djup.

Om man sedan ska kalla det skräpkultur är en annan fråga. De flesta ser det som negativt laddat, ett uttryck i stil med konsumptionskultur eller lättkultur kanske hade varit bättre. Oavsett vad man kallar det så är det i slutänden skillnad på kultur och kultur, varför skulle annars vissa verk leva kvar och bli klassiker medan andra glöms bot (och man kan dessutom ganska lätt förutsäga med hög precision vilken kategori de hamnar i...). Även om man inte kan mäta det så är det ändå uppenbart när man tittar på den.
 
Re: Kultur [OT?]

"Oavsett vad man kallar det så är det i slutänden skillnad på kultur och kultur, varför skulle annars vissa verk leva kvar och bli klassiker medan andra glöms bot (och man kan dessutom ganska lätt förutsäga med hög precision vilken kategori de hamnar i...)."

Eller kanske inte. Betrakta till exempel jazz eller wienervals - båda var i högsta grad "konsumtionskultur" en gång i tiden som hatades av respektive tiders kulturkännare och moralens företrädare ("Va? Pardans? Till lättsam och dansant musik? Usch, då kan ju flickorna få för sig saker! Och herrarna också!" - typisk mitt-1800-talsåsikt om herrarna Strauss musik), men är nu att betrakta som finkultur.
 
Re: Kultur [OT?]

Eller kanske inte. Betrakta till exempel jazz eller wienervals - båda var i högsta grad "konsumtionskultur" en gång i tiden som hatades av respektive tiders kulturkännare och moralens företrädare ("Va? Pardans? Till lättsam och dansant musik? Usch, då kan ju flickorna få för sig saker! Och herrarna också!" - typisk mitt-1800-talsåsikt om herrarna Strauss musik), men är nu att betrakta som finkultur.
Click to expand...

Eller så är det de få undantagen som visar att konsumtionskultur ibland kan överleva.
 
Re: Kultur [OT?]

Jag skulle nog snarare säga att även bland konsumtionskultur så förekommer det guldkorn som överlever. Bara för att folk fortfarande lyssnar på Strauss, Duke Ellington, och Beatles betyder det inte att wienervals, jazz, och 60-talspop som helhet är "finkultur".
 
Lite mer tankar

Jag tycker det finns kvalitetsskillnader i kultur. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men misstänker att det har med avsikten att göra. Prefabmusik eller lågbudgetporr innehåller enligt min måttstock mindre kultur än vad exempelvis en nyskapande artist som vågar utmana lyssnaren eller en film som vågar bryta konventioner eller som innehåller ett större djup.
Click to expand...

Jag tror att alla kan enas om att det finns en egenskap som kallas kultur. Vissa saker, tex en slagborrmaskin eller kravmärkta hönsägg har ganska lite av den, medan sådant som exempelvis konst har mer av den. Så långt tror jag också att alla är med.

OK, vad har vi kommit fram till hittills?

Kultur finns och den är närvarande i olika grad i olika företeelser.

Har vi kommit så långt så är steget inte långt till att konstatera att det även finns gradskillnader mellan kulturinnehållet i sådant som anses tillhöra kategorin kulturyttringar (vilket antagligen skulle innehålla allt som innehåller en betydande andel kultur).

Så, enligt detta resonemang så finns det kulturyttringar med mindre kulturinnehåll, en del så lågt att de ligger på gränsen att överhuvudtaget kallas kultur. Om man sedan väljer att kalla dessa skräpkultur eller något annat är en annan fråga, men de finns.

Den stora utmaningen är att hitta en måttstock för att mäta kulturinnehållet (och den är definitivt inte "vad folk i allmänhet gillar", folk i grupper stora nog att kallas allmänhet har ofelbart usel smak) och att definiera vilka faktorer som ökar respektive minskar det.
 
Re: Kultur [OT?]

Men om jag ser på ditt tidigare inlägg, att ju större massa, desto mindre kultur.. så torde det då vara att tex jazz, 1800-dancechartmusik.. nu fått färre lyssnare och därmed större mängd kultur.. så allt har alltså en viss begränsad mängd kultur i sig, men den måste delas på antalet användare.. vilket då.. resulterar i att det kan anses mer eller mindre kulturellt .. utifrån mängden kultur varje person kan få ut av det...
 
Låter vettigt

Men om jag ser på ditt tidigare inlägg, att ju större massa, desto mindre kultur.. så torde det då vara att tex jazz, 1800-dancechartmusik.. nu fått färre lyssnare och därmed större mängd kultur.. så allt har alltså en viss begränsad mängd kultur i sig, men den måste delas på antalet användare.. vilket då.. resulterar i att det kan anses mer eller mindre kulturellt .. utifrån mängden kultur varje person kan få ut av det...
Click to expand...

Jag tror att vi börjar närma oss en komplett, fungerande metafysik för att beskriva kultur!
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top