Nekromanti vad är EON för dig?

[Flurtis]

Jag sitter och funderar lite på en EON kampanj men vet inte riktigt hur jag ska lägga upp det. Kan inte riktigt bestäma mig om jag anser att "Dungeons" tillhör EON känslan. Men å andra sidan hur ska man annars spela ett dramatiskt ruin äventyr.

Vad är EON känsla för er?
Hur brukar ni lägga upp era kampanjer?
Är det något ni brukar undvika när ni bygger en kampanj speciellt för EON?

För mig är EON känslan en fantasy world som reflekterar vår egen nutida värld, med politiska intriger, utrikesutspel Globala Handelsbolag sóm inte drar sig för någonting. m.m Här har jag lite beslutsångest om jag ska lägga en några dungeons i kampanjen eller inte.

 

[k7e9]

Mundana e en gammal värld och det existerar ruiner, bortglömda tempel, försvunna skatter...

Läs t.ex. Diamantäpplet (äventyr), det e lite dungeon över det imellanåt... Eller, Sorgernas brunn... Finns också lite dungeon...
Så visst existerar det... Jag tycker att eonvärlden e så stor och bred att man kan förlägga både politiska intrigkampanjer eller springa i skogen/ruinder och äventyra kampanjer... Eller en blandning...

Jag kör på blandningen, rollpersonerna är både ute och äventyrar mer klassiskt och besöker stora baler och fester med politik och sådant...

Jag försöker vara varierad när jag bygger kampanjer till Eon... Det jag försöker undvika mest är känslan av att göra samma sak igen... Annars, så blandar jag fritt gtån allt möjligt jag får insperation av!!

 

[Marcus J]

Eon för mig är en värld av grådskalor, så jag hade inte haft särskilt mycket emot lite dungar men det skulle i så fall inte varit Det Onda som huserade i dem utan kanske fredlösa, en björn eller dylikt. Just detta är vad som är Mundana för mig, det jordnära, gråskalorna men ändå det stora perspektivet, episk grisodling!

/Marcus som tycker att dungar dock ska användas med försiktighet, särskilt om spelarna är vana vid DnD.

 

[Cerez Köpman_UBBT]

Jag har under en längre tid spelat/spellett en kampanj där alla spelarna jobbar för ett handelshus och där var och en har motiv till affärer med hög vinst oavsett om det rör sig om pengar eller kunskap eller av samlarvärde, där jag i grund och botten använt mig av publiserade(officiella eller på nätet) äventyr och lagt in möjligheter till affärer av olika karaktär vid alla tänkbara möjligheter som givits. Bland annat spelade vi De fördömdas sista hopp för ett bra tag sedan och där vill jag minnas att slutuppgörelsen är i en gammal tempelruin i takalorrs djungel, i vilket fall som helst fungerade den ruinen väldigt bra för oss att spela, i grund och botten handlar det ju mest om att får till en bra stämning och oron över vad som väntar i mörkret är ju lika stor oavsett om det till slut dyker upp ett rövarband eller något ohyggligt monster. Så EON för mig är nog främst möjligheten att kunna spela ordentliga intriger samtidigt som man kan ge sig av på monsterslakt/skattjakt och att det finns en grymt bra bas att stå på i form av utgivet material för alla möjligheter(även om man ser fram emot kommande moduler som bestialiska folkslag och demoner)

 

[Avslagen_Cola]

Om du kör dungar så ska du se till att det är dungar med Eon-känsla, dvs inte slakta monster. Tänk efter vem som byggde det, varför och vad det är som finns där. Varför finns det kvar?
Tänk i alla fall att Eon är en gammal värld med många fallna kulturer, bland annat ett nekrokratiskt rike där deras gamla källarvåningar kryllar av vandöda vakter som dödar inkräktare

 

[Tell]

För mig är EON en rennäsansvärld av intriger, både politiska, ekonomiska, kulturella och magiska. Mina kampanjer är så gott som alltid på ett eller annat vis fokuserade på konsekvenserna av olika poliska beslut, oavsett om de sker i skoggshuggarlägret eller i kungliga slottets mörkare kamrar.
Om dina dungeons har ett skäl att vara där (varför byggdes de, varför används de, av vem/vilka? vilka vet om dem? varför är det så? etc.) tycker jag absolut att de skall vara där. gör dem till en del av kulturen bara.

 

[Hjalle]

Eon för mig är en värld som hänger ihop, som har en historia och är fylld med detaljer och stor mystik. Oändliga kampanjuppslag där episka ofta tar överhanden när jag spelleder. En stor fördel med Eon är ju att storpolitik gynnas, och framförallt att det går att spela både episkt och grisodlarmässigt - i samma kampanj. Magireglerna äger, världens känns så otroligt levande och de officiella spelledarpersonerna, som det lagts mycket krut på, förmedlar Eonkänslan helt rätt.

När jag bygger mina kampanjer brukar jag undvika bönder. Okej för förgiftningar, sjukdomar, skavsår och stinkande djungler, sån grisodling går an, men jordbrukare får mig bara att tappa lusten så totalt.

Lät det där seriöst? Det var seriöst.

-Hjalle, och Rhung-Alari, Sunari och barbartrakterna (Kraggbergen, slätterna och Drunok) är mumma.

 

[AEGIS PRIME]

EON för mig är utan tvekan en "komplett" spelvärld med en genomtänkt bakgrund, episka drag. Finns stora möjligheter att själv ändra och styra trots att hålla sig inom konstruktörernas ramar.
Är dock inget vidare förtjust i EON regelsystem, men världen är underbar...

Dungeon i EON? Utan att tveka, bara de känns rätt och är där av en anledning.

 

[Enshadi]

Jag startade en ny kampanj för bara ett par månader sen och i början hade jag inga tankar hur det skulle utvecklas överhuvudtaget. Jag skrapade ihop några förvirrade huvudpersoner, en någorlunda orginell intrig och ett par givna superskurkar och ärketyper. Men allt eftersom att rollpersonerna skapades så dök fler idéer upp, jag slopade några av mina gamla och började fokusera mig på karaktärspecefika uppgifter för mina rollpersoner.

Det hela flöt på bra och nu efter att ha läst Thalamur har jag mer inspiration än någonsin. Läs igenom bara lite i de olika modulerna. Det är inte svårt att hitta något man tycker om och vill arbeta med.