Nekromanti Trust noone

[Morgoth]

Ang STRIFE: The quest for the sigíl (datarollspelet)
Jag rekommenderar detta dataspel (eller?). Kontrat av uttråkande blodbadstrider och dålig grafik finns det en utmärkt storyline och ganska roligt spelupplevelse. Alla viktiga personer har bilder och röster... Jag tar upp det för att se om det finns någon annan som känner till ett liknande spel med bättre grafik och kanske lite mer möjlighet till rollspelande. Nån?

Okej, vem känner för att strypa mig nu då?

 

[LeJonklev]

Ohh! Jag älskar det spelet. Undrar var jag gjort av det. Har inte spelat det på fler år. Måste leta.
Vem behöver grym grafik när man har en sådan storyline?

I rollspelsdataväg rekomenderar jag Exile-serien. De är inga 3D-spel och grafiken e inte så bra men storyn e underbar och de innehåller en hel del frihet.
(www.spidweb.com)

LL

I found it hard, it was hard to find, oh well, whatever, nevermind.

 

[Morgoth]

Ja, du, det är rätt rått (Strife), men skulle du vilja reda ut storylinen i slutet för mig? Vad händer? Allt blir så flummigt. Är kometen något sorts rymdskepp som har landat för att sprida en sjukdom och för att få människor galna så de vill använda sina sigil för att öppna porten in i kometen?
Själv tyckte jag mest om att hänga i Order Commons - och kanske mäppra lite med kulsprutan. Vad tyckte du mest om?

Okej, vem känner för att strypa mig nu då?

 

[Morgoth]

Fusk som sabbar spelet:

lego = Ett mer sigil
omnipotent = God Mode
jimmy = Alla nycklar
elvis = no clipping on/off
VARNING: ANVÄND EJ! SPELET BLIR JÄTTETRÅKIGT!
Förresten, nån som känner till alla vapen koden?/images/icons/smile.gif

Okej, vem känner för att strypa mig nu då?<P ID="edit"><FONT SIZE=-1><EM>Edited by Morgoth on 2001-09-05 06:43.</EM></FONT></P>

 

[LeJonklev]

Det var jäkligt länge sedan jag spelade så jag minns inte så bra. Jag tror kometen var ett rymdskepp och det man gör i spelet är att man hjälper vad det nu är som är instängt där att komma ut. Men som sagt, det var väldigt länge sedan och som du säger så är det väldigt flummigt(blev kvickt dödad första gången för jag försökte luska ut vad som hände istället för att slåss).

Det jag njöt mest av var utan tvekan The Oracle. Vet inte hur många gånger jag pratade med honom. Och att använda napalmgranatkastaren på allt som rörde sig.

LL

I found it hard, it was hard to find, oh well, whatever, nevermind.

 

[Morgoth]

Napalmgranatkastaren var det inget fel på.
Och The Orcale såg mysig ut - och på tal om det (nu måste du tycka att jag tjafsar, eftersom du inte spelat spelet på jättelänge och säkert inte kommer ihåg så mycket, men det struntar jag i haha/images/icons/smile.gif) så kan man ju välja arbetsgivare efter man har dödat The Bishop - Macil eller The Oracle... Och slutet på spelet varierar beroende på vilken man väljer.
Och så här är det:

Oracle : Terrorn och fasan fortsätter trots att sjukdomen är över. Orderns stridsmaskiner finns fortfarande kvar.

Macil : Du pussar din personliga rådgivare.

Vilket slut!

Själv tyckte jag mest om att hänga i Order Commons (snyggt ställe!) -och kanske meppra lite från balkongerna- samt att vandra omkring i the Taskmasters Palace (transmutation, here I come!) och använda giftpilar till armborstet på inget ont anande ackolyter. Vad jag inte tyckte om var the Sewers. The Castle var en ganska fin belöning för det hela, hursomhelst.

Okej, vem känner för att strypa mig nu då?