Deodanders
Syntaldicus Nomenclatus
- Joined
- 24 Nov 2005
- Messages
- 599
Jag spelade Trollbabe på LinCon med en kille som hette Gustav.
Gustav tittade in i Indierummet ibland och kollade om vi hade något på gång. Vi hade inte särskilt många besökare, så jag bad honom ett par gånger kika förbi senare och se om vi hade någon grupp.
Jag vet inte vad jag väntade på egentligen.
Nästa gång Gustav kom förbi frågade jag om vi skulle spela Trollbabe.
Vi satte oss ner vid ett bord, mitt emot varandra, jag och den här lite tystlåtne killen. Så gjorde han en Trollbabe som hette Troah och vi spelade i ett par timmar som gjorde hela konventet värt det.
Troahs nummer var 4. För er som inte känner till Trollbabe innebär det att Gustav behövde slå 1-3 för Fighting, 5-10 för Magic och 1-4 för Social.
Troahs specialiteter var stavvapen, trollmagi och hon var vänlig.
Hon hade stora krökta horn och långt svallande mörkblont hår. Praktiskt klädd och med spetsiga tånaglar, krökta nästan som klor.
Hon bar med sig en runristad, järnförstärkt stav och skallen från sin bäste vän; ett troll.
Jag frågade Gustav var han ville börja och han förklarade att Troah var på väg norrifrån efter att ha varit och hämnats sin vän. Hon färdades nu genom en skog.
Jag drog ihop ett par element från the Cheap and Cheesy Adventure Generator som jag klottrat ner.
Det blev:
A note written in an elegant hand, sweetly perfumed.
A Siren Ghoul, who entices the amorous into deadly peril.
The country fort, mostly wood, of a local war-lord.
Så hade jag mina story stakes klara.
Krigsherren var förälskad i en troll. På väg till ett kärleksmöte så blev han lockad av sirenen och försvann. Nu sökte trollet efter honom samtidigt som krigsherrens soldater börjat söka efter sin anförare.
Konsekvenser: Lockas en eller båda älskande i döden, eller får de varandra? Kommer soldaterna att klandra trollet för sin krigsherrens tillstånd?
Troah stötte på ett brev som fladdrande för vinden fastnat i en buske. Bläcket hade plumpvis flutit ut och skriften var svår att tyda, men Troah förstod att det handlade om ett kärleksbrev.
Så dök trollet upp och bad att få sitt brev. Troah lyckades få reda på vad som hänt och försökte att vara till tröst. Gustav misslyckades med det här slaget och fick berättarrätt.
Han beskrev hur han istället fick trollet att gråta och hur hon skakade av sig Troahs hand. Troah gick en bit därifrån. Gustav begärde en ny konflikt. Han ville försöka använda magi för att hitta den försvunne krigsherren. Han tänkte ett litet tag och sade att han ville använda trollmagi för att kalla på vindarnas hjälp att söka rätt på honom.
Slaget misslyckas. Vindarna är nyckfulla. De retas lite med Troah. Men Gustav har tagit ett relationship med trollet efter första konflikten och använder det som re-roll. Hans trollbabe ber vindarna ha medlidande med det härtekrossade trollet och de söker och återvänder och berättar att krigsherren vandrar mot en sjö. Han följer en sång säger vindarna.
När jag tänker tillbaka på det som hände sedan så ser jag det i snabba actionsekvenser, inte olikt flera av scenerna i House of Flying Daggers: den snabba marschen genom skogen, där Troah springer med trollets hand i sin; en strid med plötsligt uppdykande soldater där Troah frammanar ett smärre jordskred och fäller träd. Flera soldater flyr men en dröjer sig kvar och Gustav vill försöka tala denne tillrätta. Men slaget misslyckas och istället för att fortsätta konflikten rider soldaten iväg och svär att återvända med fler män. Troah tar ett relationship med mannen.
Relationships blir så intensiva och coola i Trollbabe så snart de etablerats.
Slutscenerna vid sjön var häftiga. Trollet, Groma, var på väg ut i vattnet efter sin älskade. Troah stod i vägen och lyckades sedan dyka under och bryta sirenens förtrollning. På väg upp ut vattnet med krigsherren i sina armar finner hon soldaterna hetsa Groma med spjut från sina hästar. Troah skriker åt dem att sluta, försöker överrösta vapenslamret, men misslyckas. Istället vänder hon sig mot vattnet och kallar på varelsen där. Sirenen dyker upp i strandkanten och begär de båda älskande och soldaterna förstår sitt misstag. Men Troah vill inte släppa dem. Hon lägger ner krigsherren på stranden och Gustav tänker ett tag. Han har bestämt sig för att han vill använda sin magi för att försöka fördriva varelsen. Vi vet ju inte riktigt vad det är vare sig han eller jag, men jag kommer med lite förslag på vad han kan göra. Sen säger Gustav ”Troah binder henne i skallen. Sin bäste väns skalle.” Wow. Hans slag lyckas och jag får beskriva hur Troah lyfter trollskallen mot månen och fångar den här vattenvarelsens själ däri.
Det var väldigt, väldigt roligt. Händelserikt med flera starka scener, men vad jag vill lyfta fram är värdet av att stanna upp ibland och ta sig tid att tänka igenom vad man vill göra. Att snacka runt spelbordet kring scener och konflikter, och inte bara tröska på in-game och in-character.
Det här kom rätt naturligt till oss och det var bra tempo och flyt, och flera gånger diskuterade vi och bytte förslag på hur bäst berätta en scen. Säkert till stor del för att jag var rätt trött efter att ha setat länge utan att spela och Gustav ovan vid spelet och spelsättet.
Bättre omständigheter än man kunde tro, alltså.
Gustav tittade in i Indierummet ibland och kollade om vi hade något på gång. Vi hade inte särskilt många besökare, så jag bad honom ett par gånger kika förbi senare och se om vi hade någon grupp.
Jag vet inte vad jag väntade på egentligen.
Nästa gång Gustav kom förbi frågade jag om vi skulle spela Trollbabe.
Vi satte oss ner vid ett bord, mitt emot varandra, jag och den här lite tystlåtne killen. Så gjorde han en Trollbabe som hette Troah och vi spelade i ett par timmar som gjorde hela konventet värt det.
Troahs nummer var 4. För er som inte känner till Trollbabe innebär det att Gustav behövde slå 1-3 för Fighting, 5-10 för Magic och 1-4 för Social.
Troahs specialiteter var stavvapen, trollmagi och hon var vänlig.
Hon hade stora krökta horn och långt svallande mörkblont hår. Praktiskt klädd och med spetsiga tånaglar, krökta nästan som klor.
Hon bar med sig en runristad, järnförstärkt stav och skallen från sin bäste vän; ett troll.
Jag frågade Gustav var han ville börja och han förklarade att Troah var på väg norrifrån efter att ha varit och hämnats sin vän. Hon färdades nu genom en skog.
Jag drog ihop ett par element från the Cheap and Cheesy Adventure Generator som jag klottrat ner.
Det blev:
A note written in an elegant hand, sweetly perfumed.
A Siren Ghoul, who entices the amorous into deadly peril.
The country fort, mostly wood, of a local war-lord.
Så hade jag mina story stakes klara.
Krigsherren var förälskad i en troll. På väg till ett kärleksmöte så blev han lockad av sirenen och försvann. Nu sökte trollet efter honom samtidigt som krigsherrens soldater börjat söka efter sin anförare.
Konsekvenser: Lockas en eller båda älskande i döden, eller får de varandra? Kommer soldaterna att klandra trollet för sin krigsherrens tillstånd?
Troah stötte på ett brev som fladdrande för vinden fastnat i en buske. Bläcket hade plumpvis flutit ut och skriften var svår att tyda, men Troah förstod att det handlade om ett kärleksbrev.
Så dök trollet upp och bad att få sitt brev. Troah lyckades få reda på vad som hänt och försökte att vara till tröst. Gustav misslyckades med det här slaget och fick berättarrätt.
Han beskrev hur han istället fick trollet att gråta och hur hon skakade av sig Troahs hand. Troah gick en bit därifrån. Gustav begärde en ny konflikt. Han ville försöka använda magi för att hitta den försvunne krigsherren. Han tänkte ett litet tag och sade att han ville använda trollmagi för att kalla på vindarnas hjälp att söka rätt på honom.
Slaget misslyckas. Vindarna är nyckfulla. De retas lite med Troah. Men Gustav har tagit ett relationship med trollet efter första konflikten och använder det som re-roll. Hans trollbabe ber vindarna ha medlidande med det härtekrossade trollet och de söker och återvänder och berättar att krigsherren vandrar mot en sjö. Han följer en sång säger vindarna.
När jag tänker tillbaka på det som hände sedan så ser jag det i snabba actionsekvenser, inte olikt flera av scenerna i House of Flying Daggers: den snabba marschen genom skogen, där Troah springer med trollets hand i sin; en strid med plötsligt uppdykande soldater där Troah frammanar ett smärre jordskred och fäller träd. Flera soldater flyr men en dröjer sig kvar och Gustav vill försöka tala denne tillrätta. Men slaget misslyckas och istället för att fortsätta konflikten rider soldaten iväg och svär att återvända med fler män. Troah tar ett relationship med mannen.
Relationships blir så intensiva och coola i Trollbabe så snart de etablerats.
Slutscenerna vid sjön var häftiga. Trollet, Groma, var på väg ut i vattnet efter sin älskade. Troah stod i vägen och lyckades sedan dyka under och bryta sirenens förtrollning. På väg upp ut vattnet med krigsherren i sina armar finner hon soldaterna hetsa Groma med spjut från sina hästar. Troah skriker åt dem att sluta, försöker överrösta vapenslamret, men misslyckas. Istället vänder hon sig mot vattnet och kallar på varelsen där. Sirenen dyker upp i strandkanten och begär de båda älskande och soldaterna förstår sitt misstag. Men Troah vill inte släppa dem. Hon lägger ner krigsherren på stranden och Gustav tänker ett tag. Han har bestämt sig för att han vill använda sin magi för att försöka fördriva varelsen. Vi vet ju inte riktigt vad det är vare sig han eller jag, men jag kommer med lite förslag på vad han kan göra. Sen säger Gustav ”Troah binder henne i skallen. Sin bäste väns skalle.” Wow. Hans slag lyckas och jag får beskriva hur Troah lyfter trollskallen mot månen och fångar den här vattenvarelsens själ däri.
Det var väldigt, väldigt roligt. Händelserikt med flera starka scener, men vad jag vill lyfta fram är värdet av att stanna upp ibland och ta sig tid att tänka igenom vad man vill göra. Att snacka runt spelbordet kring scener och konflikter, och inte bara tröska på in-game och in-character.
Det här kom rätt naturligt till oss och det var bra tempo och flyt, och flera gånger diskuterade vi och bytte förslag på hur bäst berätta en scen. Säkert till stor del för att jag var rätt trött efter att ha setat länge utan att spela och Gustav ovan vid spelet och spelsättet.
Bättre omständigheter än man kunde tro, alltså.