Tips för nya spelledare

DomesticDude

Veteran
Joined
17 Sep 2023
Messages
6
Jag har spelat en del rollspel i min ungdom men har aldrig varit spelledare. Jag har bestämt mig för att introducera mina barn till rollspelens magiska värld men då måste jag ju också lära mig spelleda. Vi skall börja med Dimmor och Borgar eftersom det verkar vara en ganska enkel modul med få regler. Förhoppningen är att om något år gå vidare till Eon som jag spelade mycket i min ungdom och tycker om. Vad bör jag tänka på när jag planerar vårt första äventyr? Vad skall jag lägga vikt vid?

Jag tänker mig ett mystik-rollspel med ganska mycket ledtrådar och inte så mycket strid, då ett av mina barn kommer spela en munk som inte har så mycket stridsförmåga men däremot intelligens och läsförståelse.

Hur tänker du som erfaren spelledare? Hur mycket improviserar du och hur mycket förbereder du? Skriver du formulär till alla NPC-karaktärer? Har du några generella tips till oss som skall lära oss?

Edit: Jag tar gärna tips på spelledande generellt också, och inte bara till barn. Förhoppningen är att kunna hitta en grupp vuxna spelare någon gång och då kan det vara bra att kunna spelleda för vuxna också.
 
Last edited:
Jag har bestämt mig för att introducera mina barn till rollspelens magiska
Eftersom du säger "barn" och inte "tonåringar" så skiljer det sig rätt mycket från att spela med vuxna.
  • Gör det inte komplicerat utan mer rakt på. Det komplicerade får gärna komma av saker som händer i bakgrunden som kommer fram utifrån spelarnas agerande. När spelarna rör sig i världen upptäcker dom mer.
  • Gräv gärna ned dig i mystik. Låt det konstiga vara det som är lockande. Tänk dig spelarna som Lucy som går ut ur garderoben till Narnia. Om allt är förklarat för spelarna så förloras mystiken. Ett ensamt troll som letar efter svamp är en magisk upplevelse för spelarna.
  • Allt kommer att ta mycket längre tid. Tre situationer kan vara ett helt spelmöte.
  • Planera in pauser och spela bara 1-2 timmar. Avbrotten kan komma i form av diskussioner, dels i frågestunder kring vad som händer men också vad spelarna tycker om detta.
För just mysterier har jag skrivit denna artikel. Borde ta mindre än en timme att skapa ett mysterium men låt det skapa bakgrunden. Dom kanske ska hitta en magisk lykta (gå från plats A till B) men mysteriet drar i dom medan dom går. Vinterskogens hemlighet är ett bra exempel på detta.

 
Om du inte är helt gift med tanken på Dimmor och borgar så rekommenderar jag Sagospelet Äventyr. Det är skrivet för att spelas med barn och har massor av tips för att spelleda just barn.
 
Om du inte är helt gift med tanken på Dimmor och borgar så rekommenderar jag Sagospelet Äventyr. Det är skrivet för att spelas med barn och har massor av tips för att spelleda just barn.

Jag lånade det av en kollega för ett par år sen men var inte så förtjust i det. Jag minns inte riktigt varför just nu men jag tror det kändes lite löjligt och jag var inte förtjust i världen.

Eftersom du säger "barn" och inte "tonåringar" så skiljer det sig rätt mycket från att spela med vuxna.
  • Gör det inte komplicerat utan mer rakt på. Det komplicerade får gärna komma av saker som händer i bakgrunden som kommer fram utifrån spelarnas agerande. När spelarna rör sig i världen upptäcker dom mer.
  • Gräv gärna ned dig i mystik. Låt det konstiga vara det som är lockande. Tänk dig spelarna som Lucy som går ut ur garderoben till Narnia. Om allt är förklarat för spelarna så förloras mystiken. Ett ensamt troll som letar efter svamp är en magisk upplevelse för spelarna.
  • Allt kommer att ta mycket längre tid. Tre situationer kan vara ett helt spelmöte.
  • Planera in pauser och spela bara 1-2 timmar. Avbrotten kan komma i form av diskussioner, dels i frågestunder kring vad som händer men också vad spelarna tycker om detta.
För just mysterier har jag skrivit denna artikel. Borde ta mindre än en timme att skapa ett mysterium men låt det skapa bakgrunden. Dom kanske ska hitta en magisk lykta (gå från plats A till B) men mysteriet drar i dom medan dom går. Vinterskogens hemlighet är ett bra exempel på detta.


Tack för jättebra tips! Att hålla det mesta hemligt och bara visa lite i taget är ett bra råd men jag kan tänka mig att det är svårt ibland. Man vill ju dela med sig av allt som man hittat på. Pauser med reflektion har jag inte tänkt på tidigare men det är ett jättebra sätt att få en uppfattning om hur mycket av storyn de förstår osv.

Själva mysteriet har jag redan färdigt för mig. De skall hamna i ett ökenkloster som vid första anblick visar sig vara tomt. De kommer dit på natten och efter ett tag kommer de märka att tiden inte går när de är inne i klostret. De kommer förhoppningsvis vilja ta reda på vad som hänt med munkarna och varför tiden står stilla och om de söker sig ner i kryptan kommer de upptäcka att munkarna kanske inte hade rent mjöl i påsen. Jag har hämtat inspiration från Eons kosmotropi-magi och munkarna skall ha använt diverse riter för att utforska tomrummet mellan stjärnorna och på något sätt väckt en tomrumsvarelse till liv som kan få saker att försvinna och tiden att vridas.

Mina barn är 9 och 11 år. Jag har i flera år tänkt börja rollspela med dem men känner att de kanske först nu har åldern inne för att kunna göra det på ett meningsfullt sätt.
 
Något jag har noterat när jag har spellett för barn är att de ibland har lite svårare för helt fria tyglar än vuxna.
Svaret på "Ni ser att porten vaktas av ett stort hårigt troll. Vad gör ni?" blir "Vet inte."
När det låser sig blir det lättare om man bakar in några valmöjligheter. "Porten vaktas av ett stort hårigt troll. Ni kan försöka prata med honom, ni kan lura honom att gå därifrån, ni kan slåss, eller kanske använda någon trollformel." I min erfarenhet leder den typen av formulering till bra mycket mer entusiastiska och påhittiga spelare. Lite hjälp på traven, helt enkelt.
 
Något jag har noterat när jag har spellett för barn är att de ibland har lite svårare för helt fria tyglar än vuxna.
Svaret på "Ni ser att porten vaktas av ett stort hårigt troll. Vad gör ni?" blir "Vet inte."
När det låser sig blir det lättare om man bakar in några valmöjligheter. "Porten vaktas av ett stort hårigt troll. Ni kan försöka prata med honom, ni kan lura honom att gå därifrån, ni kan slåss, eller kanske använda någon trollformel." I min erfarenhet leder den typen av formulering till bra mycket mer entusiastiska och påhittiga spelare. Lite hjälp på traven, helt enkelt.
Stoppa valfriheten! säger Doktor Kosmos
 
Något jag har noterat när jag har spellett för barn är att de ibland har lite svårare för helt fria tyglar än vuxna.
Svaret på "Ni ser att porten vaktas av ett stort hårigt troll. Vad gör ni?" blir "Vet inte."
När det låser sig blir det lättare om man bakar in några valmöjligheter. "Porten vaktas av ett stort hårigt troll. Ni kan försöka prata med honom, ni kan lura honom att gå därifrån, ni kan slåss, eller kanske använda någon trollformel." I min erfarenhet leder den typen av formulering till bra mycket mer entusiastiska och påhittiga spelare. Lite hjälp på traven, helt enkelt.

Det var bra input! Jag tänkte skapa en SLP som fungerar lite som en guide eller ledsagare till dem som kan hjälpa till att nudga i rätt riktning om det står stilla. Hon skulle kunna komma med kommentarer som "När tycker ni vi skall slå läger" eller "Skall vi försöka kämpa oss förbi vakterna?"
 
Jag har spelat soloversionen i DoD23 tillsammans min tolvåring och det har funkat bra. Det är i princip nollprepp så du slipper förbereda ett äventyr och får istället ett samberättande. Det kanske inte funkar lika bra för mystik och deckare men det som är kul är att man får vara med i äventyrandet på ett annat sätt.
 
Det var bra input! Jag tänkte skapa en SLP som fungerar lite som en guide eller ledsagare till dem som kan hjälpa till att nudga i rätt riktning om det står stilla. Hon skulle kunna komma med kommentarer som "När tycker ni vi skall slå läger" eller "Skall vi försöka kämpa oss förbi vakterna?"
Ingen dum idé!

För att svara på dina tidigare frågor:

"Hur mycket improviserar du och hur mycket förbereder du?"
Ungefär 30% förberedelse och 70% improvisation, men hur mycket förberedelse som krävs varierar stort beroende på var spelledares erfarenheter och preferenser, och även vilket spelsystem och vilken typ av äventyr det handlar om. Oavsett så är det viktigaste att man inte låser in sig i en specifik plan, eftersom att den planen oundvikligen kommer att slås i bitar av spelarnas val, tärningarnas utfall och mediets kaotiska natur.
Om man från början utgår ifrån att saker och ting kommer att vältas omkull och falla sönder så är risken bra mycket lägre att man målar in sig i ett hörn. Och dessutom blir hela upplevelsen roligare och mindre frustrerande för spelledaren när (inte om) det ballar ur. It's a feature, not a bug, som di säger i Amerikat.

"Skriver du formulär till alla NPC-karaktärer?"
Gud, nej. Jag stattar ut de allra viktigaste personerna i dramat, och med resten höftar jag:
"De försöker förhandla till sig ett bättre pris från handelsmannen? Det är han förstås rätt van vid, så jag ger honom 12 i Köpslå, det känns rimligt."
"Bonddrängen har nog varit i ett och annat slagsmål, men han har ingen formell stridsträning. Han får 7 i Närstrid."

"Har du några generella tips till oss som skall lära oss?"
Slösa inte tid. Ge inte en massa irrelevant information. Var införstådd i reglerna så att det går rappt i tärningsslagen. Dra inte ut på stridsscener i onödan. Fokusera förberedelserna på det som är mest intressant för spelet. Låt inte spelarna dividera sinsemellan i evighet, utan kräv ett beslut när det blir dödläge. Släng inte in en massa villospår och återvändsgränder. Hjälp spelarna framåt när de kör fast. Och så vidare, och så vidare. Den här hobbyn är tidskrävande nog: effektivisera där du kan.

Därmed inte sagt att man ska rusa igenom äventyren. Många gånger är det bästa man kan göra att luta sig tillbaka och hålla käft för att låta dramatiska scener smälta in och rollpersonerna tala ostört med varandra.
 
Det var bra input! Jag tänkte skapa en SLP som fungerar lite som en guide eller ledsagare till dem som kan hjälpa till att nudga i rätt riktning om det står stilla. Hon skulle kunna komma med kommentarer som "När tycker ni vi skall slå läger" eller "Skall vi försöka kämpa oss förbi vakterna?"
Det där får man vara försiktig med. Så inte den SLPn får för stor roll, eller blir ett irritationsmoment. Jag hade nog skippat det.
 
Back
Top