Tärningarnas personlighet

[Faehrengaust]

Hur ser ni på tärningarnas personlighet? Det här är min syn:

T4: En uppstudsig snorunge. Kan bara producera 4 resultat, men biter ändå ifrån sig - speciellt i fotsulor. Kan inte ens visa sitt resultat med en sida uppåt utan kräver "specialavläsning", med vilken rätt då kan man undra? Om fanskapet åtminstone kunde rulla så kanske man kunde ha en viss acceptans för dess nycker, men icke.

T6: En tråkmåns som hamnat fel. T6:an är ingen rollspelare utan hör hemma i Yatzy och Fia med Knuff. Känner sig malplacerad med sina prickar i stället för siffror och skäms i sitt hörn.

T8: En opopulär medel(m)åtta. Har fått en biroll för att täppa igen skade-skalan mellan T6 och T10. Får sig ständiga ego-törnar när den misstas för den populärare T10:an.

T10: Den populäre och ständigt trendige decimal-liraren. En riktig påläggskalv som kan slå både procent och T10. Gillar att röra sig i grupp - men bara med gelikar.

T12: Framgången som uteblev. Matematiskt kan 12 delas med 1, 2, 3, 4 och 6 vilket borde ge potential, men icke. Förbisedd och lite bortglömd, men kanske med oupptäckta talanger.

T20: Den smarte som hakade på rätt spel och blev stjärnan. Ha sin egen "branding".

T100: Den eviga rullaren som inte vill stanna. "Tärning eller kula" kan man undra.

 

[verlandes.]

t6:an är mästaren som med värdigt tålamod ser på medan de andra uppstudsarna tävlar om flärd och pompa. Hen har inget att bevisa, hen står stadigt på sin fyrkantiga bas och lyssnar inte på skälmarnas skryt.

 

[Genesis]

Den sexsifiga är den lite busiga, den som man plockar fram när man har ett lite udda spel som kräver någon sorts slump men som inte använder kort. De andra är gamla barndomsvänner jag sedan länge förlorat kontakten med. Ibland ser jag något om dem på nätet, men vi har inget gemensamt, och skulle vi ses så skulle vi nog mest sitta lite i pinsam tystnad innan någon säger ”Nej, men jag måste nog … det här var trevligt. Får vi göra om. Någon gång. Ähm. Ha det!”

 

[Hellzon]

Slanten är en udda fågel. Egentligen lika bångstyrig och svårläst som T4:an men har länge levt på att den, precis som T6:an, funnits i lådor och fickor lite varstans.

Allteftersom färre och färre har slantar liggande har slanten börjat leva ett kringflackande liv och försörjer sig på att spela musik på gator och torg. En del har tur och blir samlarmynt, men då är deras karriär som slumpgenerator i rollspel definitivt slut.