bortom12e
Swordsman
- Joined
- 20 Jun 2018
- Messages
- 482
En kortfattad krönika över hur min grupp valt att spela detta spel och över hur jag tagit mig an Korpens Klagan som spelledare. Med tanke på att det är en så pass öppen kampanj så hoppas jag på att jag kan bidra med lite inspiration till andra grupper och spelledare. Självklart är det massa spoilers med i krönikan.
Jag gjorde ett antal val redan när jag började förbereda kampanjen. Det första valet var att alla spelare kommer att vara människor och att alla kommer från samma område och känner varandra sedan tidigare. Anledningen till detta är att både jag och min grupp har lite svårt för vad som kallas för walking freakshows med massa random karaktärer som inte hänger ihop och inte har någon egentlig anledning att hålla ihop som grupp.
Att alla spelar människor, åtminstone som första karaktärer, beror på att vi alla vill ha en känsla av att utforska en främmande värld och att vi vill att andra folkslag ska kännas som främmande arter. En annan anledning är att det är så mycket starka konflikter mellan folkslagen i världsbeskrivningen att det inte stämmer för mig att en orch, en svartalf och en alv kan gå in i en by utan att det börjar plockas fram högafflar.
Planen är dock att spelare kommer kunna spela andra folkslag allt eftersom de upptäcker större delar av världen.
Ett annat val jag gjorde tidigt var att plocka bort stolthet och mörk hemlighet. Istället har jag lagt in mål och flaggor. Mål är kortsiktiga saker som en rollperson vill uppnå eller arbeta mot under en session. Flaggor är olika aspekter av ens rollperson som man vill ha utrymme att uttrycka i spel. Om man i slutet av en session har närmat sig eller kämpat för sitt mål så får man en XP. Om man gett -någon annan- rollperson möjlighet att använda sin flagga så får man en XP.
Förberedelser med gruppen
Vi hade alla spelat mutant innan och uposkattade verkligen att bygga vår ark ihop. Därför började vi på samma sätt här. Vi byggde ett fort tillsammans för att sedan skapa rollpersoner utifrån vilka som skulle kunna bo i fortet. Kraven var att rollpersonerna behöver ha någon slags koppling till varandra som gjorde att just de gav sig iväg som grupp.
Fortet, som vi döpt till Neigars Knut, är en utpost/gränspost som Alderlänningarna byggt. Fortet fungerade som en bas för vidare exploatering av den sydöstra delen av Ravland, samt ett fort för att underlätta i sammandrabbningar med utbrytarstammar av Aslener som fanns i närheten.
När blodsdimman lade sig så slöt Alderlänningarna borgen. De lät både Aslenska och Eländska flyktingar bosätta sig där i utbyte mot att de blev slavar. 300 år efteråt så finns det inte mycket kunskap kvar om hur världen såg ut innan. Alderlänningarna har blivit en adel som är besatta av blodsband och rent blod, vilket gjort att de börjar få problem med att få ihop personer med alderländskt blod som inte är för nära varandra genetiskt. Eländerna och Aslenerna har varit hårt hållna men börjat bli fler än sina herrar.
Självklart finns det många kontaktytor mellan alla folkslag och vår grupp är en liten potpuri av detta.
Gruppen
En alderländsk magiker/druid som använt sin privilegierade position som arbetsbefriad alderlänning för att öva upp sina varseblivningsförmågor. Han vill ut i världen för att utforska sina magiska förmågor och lära sig mer av en eller flera mästare.
En eländsk grovarbetare som trälat ute på åkrar i hela sitt liv. Han vet att det ska finnas en by ett par dagsmarscher bort där hans släkte var styrande och där han inte skulle ses som en träl, åtminstone säger sägnerna så.
En oäkting, hans mor högt uppsatt alderlänning och fadern eländer. Han är jägare och lever med eländerna. Han är kraftigt ansatt av alderlänningar och har fått utstå både spott och spä. Han har ett djupt hat mot de flesta högt uppsatta alderlänningar eftersom de stött ut honom och dessutom vanärat hans mor.
En aslensk jägare som hållit kvar vid sin historia. Hon ryktas vara släkting i direkt nedstigande led till en mycket modig aslensk krigare som kämpade mot alderlänningarna innan blodsdimman lade sig och som blev begravd en kort bit ifrån Neigars Knut. Hon känner ett kraftigt kall att besöka graven.
Ton
Vi bestämde oss alla att vi vill ha en hyffsat seriös ton. Definitivt inslag av humor och möjlighet till lättsamhet, men vi vill alla ha en rätt hård och trovärdig ton.
Okej, det var lite bakgrund, berättar mer om kampanjen senare! Jag kan säga att vi spelat 11 sessioner och inte kommit till Kumleklint än trots att det är den första officiella äventyrsplatsen jag planerat
Jag gjorde ett antal val redan när jag började förbereda kampanjen. Det första valet var att alla spelare kommer att vara människor och att alla kommer från samma område och känner varandra sedan tidigare. Anledningen till detta är att både jag och min grupp har lite svårt för vad som kallas för walking freakshows med massa random karaktärer som inte hänger ihop och inte har någon egentlig anledning att hålla ihop som grupp.
Att alla spelar människor, åtminstone som första karaktärer, beror på att vi alla vill ha en känsla av att utforska en främmande värld och att vi vill att andra folkslag ska kännas som främmande arter. En annan anledning är att det är så mycket starka konflikter mellan folkslagen i världsbeskrivningen att det inte stämmer för mig att en orch, en svartalf och en alv kan gå in i en by utan att det börjar plockas fram högafflar.
Planen är dock att spelare kommer kunna spela andra folkslag allt eftersom de upptäcker större delar av världen.
Ett annat val jag gjorde tidigt var att plocka bort stolthet och mörk hemlighet. Istället har jag lagt in mål och flaggor. Mål är kortsiktiga saker som en rollperson vill uppnå eller arbeta mot under en session. Flaggor är olika aspekter av ens rollperson som man vill ha utrymme att uttrycka i spel. Om man i slutet av en session har närmat sig eller kämpat för sitt mål så får man en XP. Om man gett -någon annan- rollperson möjlighet att använda sin flagga så får man en XP.
Förberedelser med gruppen
Vi hade alla spelat mutant innan och uposkattade verkligen att bygga vår ark ihop. Därför började vi på samma sätt här. Vi byggde ett fort tillsammans för att sedan skapa rollpersoner utifrån vilka som skulle kunna bo i fortet. Kraven var att rollpersonerna behöver ha någon slags koppling till varandra som gjorde att just de gav sig iväg som grupp.
Fortet, som vi döpt till Neigars Knut, är en utpost/gränspost som Alderlänningarna byggt. Fortet fungerade som en bas för vidare exploatering av den sydöstra delen av Ravland, samt ett fort för att underlätta i sammandrabbningar med utbrytarstammar av Aslener som fanns i närheten.
När blodsdimman lade sig så slöt Alderlänningarna borgen. De lät både Aslenska och Eländska flyktingar bosätta sig där i utbyte mot att de blev slavar. 300 år efteråt så finns det inte mycket kunskap kvar om hur världen såg ut innan. Alderlänningarna har blivit en adel som är besatta av blodsband och rent blod, vilket gjort att de börjar få problem med att få ihop personer med alderländskt blod som inte är för nära varandra genetiskt. Eländerna och Aslenerna har varit hårt hållna men börjat bli fler än sina herrar.
Självklart finns det många kontaktytor mellan alla folkslag och vår grupp är en liten potpuri av detta.
Gruppen
En alderländsk magiker/druid som använt sin privilegierade position som arbetsbefriad alderlänning för att öva upp sina varseblivningsförmågor. Han vill ut i världen för att utforska sina magiska förmågor och lära sig mer av en eller flera mästare.
En eländsk grovarbetare som trälat ute på åkrar i hela sitt liv. Han vet att det ska finnas en by ett par dagsmarscher bort där hans släkte var styrande och där han inte skulle ses som en träl, åtminstone säger sägnerna så.
En oäkting, hans mor högt uppsatt alderlänning och fadern eländer. Han är jägare och lever med eländerna. Han är kraftigt ansatt av alderlänningar och har fått utstå både spott och spä. Han har ett djupt hat mot de flesta högt uppsatta alderlänningar eftersom de stött ut honom och dessutom vanärat hans mor.
En aslensk jägare som hållit kvar vid sin historia. Hon ryktas vara släkting i direkt nedstigande led till en mycket modig aslensk krigare som kämpade mot alderlänningarna innan blodsdimman lade sig och som blev begravd en kort bit ifrån Neigars Knut. Hon känner ett kraftigt kall att besöka graven.
Ton
Vi bestämde oss alla att vi vill ha en hyffsat seriös ton. Definitivt inslag av humor och möjlighet till lättsamhet, men vi vill alla ha en rätt hård och trovärdig ton.
Okej, det var lite bakgrund, berättar mer om kampanjen senare! Jag kan säga att vi spelat 11 sessioner och inte kommit till Kumleklint än trots att det är den första officiella äventyrsplatsen jag planerat