Nekromanti stolt kobold

Marcus_UBBT

Warrior
Joined
25 Nov 2000
Messages
361
På senare tiden har det pågått ett onyanserat och ensidigt tjat om powergaming vs rollspel, alltid med slutsatsen: ner med attributspel/powergaming/koboldism/tärningsberoende/osv (kärt barn har många barn...), inlägg som besvarats med "ja, ner med attributspel/powergaming/koboldism/tärningsberoende/osv. du har helt rätt, min spelargrupp är lika hopplös som din". Detta har irriterat mig lika mycket som spelares val av krigare verkar irritera de som står bakom tjatet.

Det hela handlar naturligtvis inte om någon debatt av något slag (vem skulle isåfall förespråka koboldismen?), det är mer en slags smygpropaganda som då och då hoppar ut ur allt fler rollspelares (inläggares) munnar (tangentbord?), för att alla andra på forumet ska inse att man är en reko typ. Men var är det hela egentligen? Ett alltför långvarande irriterande tjatter från alla håll som likt MUFs kampanjer hotar att driva en till vansinne (men med den skillnanden att här är det i alla fall politiskt korrekt)?

Okej, det går djupare, men egentligen, vem fan vill enbart spela roll, egentligen? Visst, okej, säkerligen finns det en och annan, men följdfrågan är då om personer med detta intresse väljer att spela Eon eller liknande rollspel överhuvudtaget. För varför rollspela i en fantasyvärld om det är själva teaterandan i rollspelandet som lockar? Om man så gärna vill låtsas vara någon annan kan man väl lika gärna spela nutida bonde m. familj på Öland som häftig äventyrare i Mundana. Eller, uppenbarligen, ta teaterkurser. Eller det som kanske ger allra mest utdelning, surfa in på Aftonbladets chat. Spelaren bakom Kåt_tjej_18, (Jacob, nyligen 12 år fullda) kan säkerligen spela väldigt övertygande och lura både en och annan.

Personligen (och många andra med mig, misstänker jag) spelar jag rollspel av den enkla anledningen att det är fruktansvärt roligt. För mig handlar det inte om att vara någon annan, även om det är som roligast när själva rollspelandet är trovärdigt. Mina rollpersoner får gärna vara krigare för mig och till och med mörda folk utan anledning, så länge som de är beredda att ta konsekvenserna. Vilket påminner mig om det evinnerliga gnatet! Alltför många spelledare verkar misslyckas kapitalt med att alls roa sig vid spelträffar på grund av deras spelares val av raser (icke att förglömma klassikern att bli provocerad av valet av yrke): i fall en spelare gillar att spela alv och envisas med att göra detta blir spelledaren topp över tunnor på grund av spelarens "bristande fantasi". Vad fan spelar det för roll?

Först suckar spelledaren vid rollpersonsgenereringen och sen skriver han tunghjärtad av sig framför sin dator. "Men det är lugnt", på forumet (spelledarnas krisgrupp) får han stöd. "Ja, fy för attributspel!"

För så är det alltid spelledare som klagar på sina spelare koboldism. Dessa spelledare verkar nästan vara helt isolerade från sina spelargrupper eftersom de måste skriva av sig på internet angående deras spelare! Om det stör så mycket tycker jag att han borde tala ut med dem istället.

Som spelare ska man få spela vad man själv vill, inte vad ens spelledare vill! Spelledaren missbrukar ofta sin maktposition och styr spelarna så att han själv ska bli road. Oftast (eller i alla fall ibland) är det fallet att spelledaren är den riktiga eldsjälen när det kommer till rollspel och spelarna är lite halvt om halvt. Jag tror att många blivande rollspelare blivit närmast utstyrda från rollspelets bana just på grund av spelledaren. Nybörjare som aldrig fick inse att rollspel kunde vara kul också.

Heck, den roligaste kampanj jag någonsin spellett (i DoD 91) gick faktiskt ut på att en rollspelargrupp maniskt förföljde en annan rollspelargrupp utan annan anledning än att spelaren bakom ledaren för ena rollspelargruppen råkade hata en individ i den andra. Ja, ungefär så. Denna mordförsökskampanj fick de allra roligaste och oväntade vändningarna, även om inlevelsen i karaktärerna kanske inte var på topp.

Själv är jag regelbög, även om jag vill att det ska gå fort och ibland hittar på eget tycker jag om när tärningen får avgöra. Det ligger något vackert i tärningar, tycker ni inte? Slumpen, ödets avgörare, får fritt spelrum och ingen kan vara säker på vad som ska hända härnäst. Rättvist är det också.

Den enda form av koboldism som jag tycker riktigt illa om är dataspelskoboldismen, vilken en gång inbegripit mig själv och min spelargrupp (eh...främst spelargruppen då va...). Då menar jag sånt som att enbart samla vapen, pengar och erfarenhetspoäng/hjältepoäng (i DoD då), för att bli bättre och bättre. I bland möttes jag som spelledare av spelare (som i det här fallet på det hela var mer intresserade av rollspel än mig) som redan börjat spela lite med sina rollpersoner, dvs, spenderat några år med att träna upp sina karaktärer så att de redan från börjar har väldigt höga färdighetsvärden och grundegenskaper. Visst, om det är sånt man tycker är underhållande...men av min erfarenhet skulle jag vilja påstå att den typen av rollspel inte ens går ut på att ha roligt, utan enbart på att vinna. När skattsamlandet blir viktigare än att ha kul...fast det kanske ska kallas rollspel i stället för koboldism, vad vet jag. Det här med att nästan vara besatt, menar jag.

Poängen med rollspel de absurda situationerna rollpersonerna så lätt kan försätta sig i. Poängen ligger i skratten. Jag skiter fullständigt i om detta sker med rollpersoner bestående av fisförnäma alver eller oerfarna före detta bönder. Men jag tror att en fantasy-värld (eller egentligen vad som helst som inte är vår egen just nu), regler, vilda äventyr och, ja, våld (hoppas inte Didi&Björn läser detta), underlättar och hjälper till. Kalla mig gärna kobold, för den gren av koboldism som jag förespråkar jag nästan lika stolt som en kristen över sin tro: jag vet att jag inte har fel, även om jag kanske inte har rätt.

Kontentan och poängen jag försöker få fram är ungefär den att glada spelare gör glada spelmöten, vilket borde göra även spelledaren glad. Right right?

Kanske glömde att nämna att det hela bör, som Koklai säger, tas med en nypa salt?

äventyrsbanken - länkar till 41 eon-äventyr!
http://hem.passagen.se/pratchet/eon/
 
G

Guest

Guest
Inlägg flyttat från Eon forum till rollspel forum

---
Johnny
Redaktör - rollspel.nu
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Det är tur att någon ibland tar mod till sig och påminner oss alla om varför vi spelar rollspel, vad poängen med det hela är och hur fel vi har när vi tycker annorlunda. Tack marcus för att du berättar för mig att jag inte egentligen vill spela en roll /images/icons/smile.gif

Skämt åsido:
Jag gillar att ge mina karaktärer en personlighet som skiljer sig från min egen, låta den handla efter sin personlighet (snarare än min egen) och på hela taget spela en roll. Det innebär inte att jag likagärna kan spela en bonde på öland då jag framförallt vill spela en rolig/spännande roll med en intressant karaktär. Så, jag vill spela en roll och jag gillar att göra det i t.ex fantasyvärldar som Mundana.

För så är det alltid spelledare som klagar på sina spelare koboldism. Dessa spelledare verkar nästan vara helt isolerade från sina spelargrupper eftersom de måste skriva av sig på internet angående deras spelare! Om det stör så mycket tycker jag att han borde tala ut med dem istället.

Det är, allt som oftast, också det råd de får i forumen... det och "byt ut spelarna". Funkar inte det ena så kan man alltid testa det andra. Det är gott om spelare.

Som spelare ska man få spela vad man själv vill, inte vad ens spelledare vill! Spelledaren missbrukar ofta sin maktposition och styr spelarna så att han själv ska bli road.

Dåligt spelledande kan förstöra spelglädjen för spelarna. Det är sant och jag har råkat ut för det alltför många gånger. Det är också så att dåligt spelande kan förstöra spelglädjen för så väl spelledare som de andra spelarna. Den sortens spelare som vanligtvis är mest skadliga (IME) är de som enbart bryr sig om att roa sig själva, oavsett hur det skadar spelet till en helhet. Det är inte så svårförståeligt naturligtvis, utpräglade egoister är sällan produktiva medlemmar av en grupp.
Så, det kan finnas ett visst värde i att faktiskt bry sig lite om vad ens spelledare vill och inte enbart "spela vad man själv vill". Annars blir det lätt:
SL: "Ok, världen är vanlig fantasy"
Spelare: "Jag vill spela spindelmannen"
eller
Keeper: "jag hade tänkt att ni alla skulle vara medlemmar i en organisation som undersöker övernaturliga fenomen..."
Spelare: "Jag såg en varelse som hette Cthulhu i regelboken! verkade skitcool! den vill jag spela!"

Poängen med rollspel de absurda situationerna rollpersonerna så lätt kan försätta sig i. Poängen ligger i skratten.

För dig. Det är inte den enda anledningen till att folk spelar och den är inte allmängiltig. Om du inte inser det är du lika illa som de som klankar ned på kobolderna.
 

Archer

Swashbuckler
Joined
22 May 2000
Messages
1,999
Location
Mölltorp, Sverige
Håller med om en hel del av vad du säger, och har allt mer på senare tid som SL fått anpassa mig efter vad mina spelare tycker och tänker. Meningen är ju att båda ska ha roligt och trevligt när man spelar. Dock så frågar de ofta mig vad jag tycker för karaktärer som passar i kampanjen, och om de inte gillar mina förslag så får det väl vara så, det viktigaste är att de är nöjda med sin rollperson.

I den grupp jag har så har jag två spelare som går in för att spela sin ROLL inom ramen för värden och dylikt, en som spelar mest för att det allmänt är kul att spela, men varken bryr sig om värden eller att rollspel hans rollpersons mer extrema karaktärsdrag. Och sedan så har jag en spelare som är en ren powergamer, det vill säga att rollspelande för honom handlar till 90% om att få så bra värden och liknande. Detta innebär att jag som SL har flera behov hos mina spelare att fylla, ett arbete som inte alltid är lätt.
Dock så vi den typen av grupp som trots allt använder oss av regler, tärningsslag och dylikt.
Och efter ett avslutat spelmöte så brukar jag be om spelarnas åsikter om saker och ting, vi tar upp saker som hände, garvar en del åt sådant som vi fann roande, samt bestämmer hur vi vill hantera regler och andra aspekter av spelandet i framtiden. Framför allt kritik till vad som spelarna tycker hade varit mer intressant och roande är något som tas upp. Jag som SL försöker så gott jag kan fylla alla spelarnas behov samtidigt som jag själv försöker ha en trevlig och rolig spelsession.

Som du säger, det viktiga är ju att ha roligt. Och diskutionen om Regler vs Icke användande av regler samt Oseröst eller seriöst är som någon skrev Bologny. Var och en använder vad han finner roande, och att sitta och klara över det han inte finner roande på forumet avhjälper inte problemen som hans spelargrupp erfar. Samla istället gruppen och ta en diskution om HUR ni vill spela, vad ni vill ha med i spelandet och så vidare, det ger betydligt mycket mer.




/Johan - Väktare av Rustningskammaren (Http://on.to/gemini)
 

Wille

Veteran
Joined
7 Dec 2000
Messages
147
Location
STHLM
Spela för att det är kul!

Det är hela idén. Är det kul att attributspela så varför inte?? /images/icons/smile.gif

Vill spelarna spela attributspel är det bara att anpassa sig eller byta spelgrupp..

Själv föredrar jag hjältespel. Rollpersonerna höjer sig över mängden och skall bli omtalade. Det skall inte vara för realistiskt. Det skall vara kul och det skall vara action. Sedan om man föredrar att Action kallas roll eller koboldspel är upp till var och en att avgöra.

Det stora problemet är att allt hela tiden fördöms. "Regelbögar", Koboldspelare, kids, Eon, D&D6 osv, osv. Spelar det någon roll? Alla spelar för att det är kul. Hur seriös skall man vara?? Varför skall man förakta de som tycker annorlunda??

Du & jag har inte mycket gemensamt. Jag gilla inte stränga regler och tärningsberoende. Vi kan spela i dagar utan att någon drar vapen. (Sedan brakar helvetet löst i ett vansinnigt inferno /images/icons/laugh.gif ) Tycker Ni om att spela på ett sätt så gör det. Hela debatten startade en gång i tiden av äldre rollspelare som tyckte Kidsen Hack ´n slash spelade.Det sitter liksom kvar på något sätt. Fattar inte denna oändliga debatt..

Spela för att det är kul och stöd de som spelar. Rollspelen är så små i Sverige och utan båda grupperna kommer inte konstruktörerna fortsätta att ge ut spel. Det blir ekonomiskt ohållbart. Försök rekrytera fler spelare istället!

Fram för en rolig och glad hobby. Det är en hobby det är. En lek, ett nöje, en kul kväll med vännerna. Verklighetsflykt. Till och med konstruktörerna gör spel för att det är KUL.

Wille

Allt du inte gillar kan du göra om!
 

Marcus_UBBT

Warrior
Joined
25 Nov 2000
Messages
361
Det är inte den enda anledningen till att folk spelar och den är inte allmängiltig. Om du inte inser det är du lika illa som de som klankar ned på kobolderna.

yes yes, var lite upprörd bara efter att ha läst lite tjafs på eonforumet och insändarna i någon codex. naturligtvis får folk spela som de vill bla bla så länge man har roligt. jag borde ha använt mig utav flera "kansken" och "möjligtvis är det så" men jag var lite sne och orkade inte krummelura.

min egentliga poäng var väl nog att jag är trött på all tjafs från alla som är så fegt politiskt korrekta och alltid säger "ner med koboldismen" som om det vore något självklart. så blev jag väl lite arrogant i mitt inlägg också.<P ID="edit"><FONT SIZE=-1><EM>Edited by marcus on 2000-12-27 18:48.</EM></FONT></P>
 

William_Besario

Warrior
Joined
20 Jun 2000
Messages
261
Location
Borlänge , SWEDEN
Jag håller med , vistt gillar jag inte peronser med 21 i svärd och peronlighet : smart , snyyg och charmig , det är löjligt . men jag tycker som du , ta t.ex. bara idag , min kompis som förövrigt spelar en learamisk vapenmästare , blev överfallen av en sjöbuse som hon stack i hjärtat med sitt carwelan , blodet sprutade , svärdet satt fast så hon drog och råkade fummla , svärdet flög in i hennes bror som dog på fläcken , med svärdet i hjärtat , men vid det här laget höll vi på å skratta ihjäl oss , det enda hon taknte gör var att slå sjömannen på käften med flatsidan , men vidare , hon åkte inför rätta och massor av falska vittnesmål avhrdes , kaptenen dömde henne till kölhalning , men hon blev galen och skallade in näsan i hjärnan på den jäveln , sen välte en annan masten på skeppet så att det välta o sen flydde dom ien liv båt till en öde , tillsammans med en halv-galen gud som dom säger du till

För mig i tiden!
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Jeppskij!

Instämmer med dom föregående talarna, men jag vill också poängtera att det verkligen känns som häxjakt efter kobolder här på forumet ibland.. Inte bra! Om det är någon som ska jaga så är det JAG!



/Jag är en jägare.
Och jägare vilar aldrig.

Omvänd.. Omvänd nu kättare!
 

WHaLe

Hero
Joined
17 May 2000
Messages
914
Location
Göteborg
Jag håller med dig om det mesta..
Något jag inte håller med dig om är att spelarna ska få välja ras, yrke mm fritt..
Spelar man en kampanj med rena äventyrare som bara är ute och har kul så är det helt ok att välja fritt, så länge personligheterna stämmer överens med varandra och de har någorluna lika mål.
Jag själv föredrar smalare kampanjer där man lättare kan ge konsekventa anledningar till varför rollpersonerna befinner sig just där och varför just det händer dem, istället för att en mörkklädd man ska komma in i värdshuset (som rollpersonena precis tagit in på) och upptäcka att här fanns det visst ett par äventyrare som vill ut och tjäna pengar.

WHaLe

<A HREF="http://come.to/whale" target="_new">http://come.to/whale</A>
 

Jon

Veteran
Joined
8 Aug 2000
Messages
163
Location
Jönköping
Re: Jeppskij!

/Jag är en jägare.
Och jägare vilar aldrig.


Oj, börjar du inte bli lite trött snart... ?

:)
 

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
7,881
Location
Barcelona
Vad som är problemet är inte huruvida koboldism/"äkta rollspel" är rätt/fel, utan att folk överhuvudtaget får för sig att det finns en form av spel som är "bättre" än en annan. Personligen tycker jag att "äkta rollspel" (om jag tillåts använda den termen, jag hoppas att ni förstår att det ligger en sarkastisk underton bakom den) är roligare än koboldism. Det betyder naturligtvis inte att "äkta rollspel" är *bättre* än koboldiskt spelande, det är bara det att om jag spelade med kobldiska spelare/en koboldisk spelledare så skulle jag ha tyckt att det vore jäkla trist (och tro mig, jag har varit med om det). Å andra sidan kanske dessa kobolder skulle ha tyckt att det vore minst lika trist att spela med mig som spelledare. jag menar, det är väl ingen som skulle få för sig att börja klaga på tillexempel Magic (ni vet, kortspelet), och påstå att det är sämre än rollspel, bara för att de råkar tycka att det är *tråkigare* än rollspel. Tråkigare är *inte* lika med sämre (annat än i en personlig och ytterst subjektiv mening förstås).

För övrigt tror jag att min uppfattning om vad som är koboldiskt skiljer sig lite från din. I min mening är koboldiskt spel inte nödvändigtvis lika med oseriöst spel, eller för den delen ens hack-n-slash. För mig är koboldiskt spel den form av dataspels-samlapoäng-rensalik-dödamonster-fåerfarenhet-rollspel som du talar om. Rollspel som snarare är ett lite mer flexibelt konfilktspel/dataspel än den sortens interaktiva berättelse som *jag* anser att rollspel ska vara. Men jag ser inget fel med den sortens spel heller, så länge jag slipper vara med. Bara folk har kul, så är det gott och väl för mig.

/Dnalor, din finne på hornhinnan
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Urrrrg

Jägare får vila när dom dräps..



/Jag är en jägare.
Och jägare vilar aldrig.

Omvänd.. Omvänd nu kättare!
 

Helgonet

Veteran
Joined
25 Dec 2000
Messages
175
Location
Uppsala
Kan inte annat än hålla med.
Men visst, det är alltid roligt att bli bättre, men är man för bra blir det tråkigt.
Problem uppstår när man inom sin grupp har olika uppfattning av vad som är roligt. Rollspel har dock den egenskapen att det går anpassa väldigt mycket så man kan nog alltid kompromissa lite för att alla skall bli nöjda. Klarar man inte av att kompromissa med sina vänner (vem spelar med sina ovänner?) så undrar jag hur man började spela tillsammans överhuvudtaget?

Ex nihilo nihil fit
 

Tervo

Veteran
Joined
30 Oct 2000
Messages
8
Location
Gimo
Blir tvungen att säga.

Läste ditt intressanta inlägg, hitta bland annat detta:

"Okej, det går djupare, men egentligen, vem fan vill enbart spela roll, egentligen? Visst, okej, säkerligen finns det en och annan, men följdfrågan är då om personer med detta intresse väljer att spela Eon eller liknande rollspel överhuvudtaget. För varför rollspela i en fantasyvärld om det är själva teaterandan i rollspelandet som lockar?"

Detta kom jag på att det är jidder bara. Rollspel handlar om att spela roll.
Sen huruvida man väljer att göra det sen det är en annan femma. Och då kommer nästa tanke som en raket på posten:

"Om man så gärna vill låtsas vara någon annan kan man väl lika gärna spela nutida bonde m. familj på Öland som häftig äventyrare i Mundana. Eller, uppenbarligen, ta teaterkurser. Eller det som kanske ger allra mest utdelning, surfa in på Aftonbladets chat. Spelaren bakom Kåt_tjej_18, (Jacob, nyligen 12 år fullda) kan säkerligen spela väldigt övertygande och lura både en och annan."

Om denna skrivelse vill jag påstå att den säger mer om dig än om rollspelare i allmänhet.

Slutligen.

"Kanske glömde att nämna att det hela bör, som Koklai säger, tas med en nypa salt?"

Mannen du ÄR saltet.
 

Rosen

Myrmidon
Joined
9 Jun 2000
Messages
5,813
Location
Jakobsberg (Järfälla; 08-trakten)
Re: Blir tvungen att säga.

<I>Om man så gärna vill låtsas vara någon annan kan man väl lika gärna spela nutida bonde m. familj på Öland som häftig äventyrare i Mundana. Eller, uppenbarligen, ta teaterkurser. Eller det som kanske ger allra mest utdelning, surfa in på Aftonbladets chat. Spelaren bakom Kåt_tjej_18, (Jacob, nyligen 12 år fullda) kan säkerligen spela väldigt övertygande och lura både en och annan.

Om denna skrivelse vill jag påstå att den säger mer om dig än om rollspelare i allmänhet.</I>

Den säger i alla fall en hel del om lajvare... Kolla in på <A HREF="http://www.larp.com/galadrim/debatt/index.cgi" target="_new">http://www.larp.com/galadrim/debatt/index.cgi</A> och läs diskussionerna om att "lajva på stan".
För den som inte ids gå dit; lajva på stan = att låtsas vara nån annan i ett offentligt sammanhang, exakt så som beskrevs ovan, för personer som inte vet att man bara låtsas - t.ex att rollspela en högerextremist, militant vegan, person som stöder hedersmord, etc - oftast i syfte att "uppfostra" sina med-medborgare att "tänka till". De flesta är också av åsikten att det skulle motverka lavjandetpåstans syfte att efteråt tala om för de oinvigda att man bara låtsades.  Att ta sig rätten att göra andra människor till sina försökskaniner tycker jag själv är tämligen groteskt, men majoriteten av lajvarna där är av en annan åsikt.

--
Åke
 
Top