Nekromanti Stämningsdödare

[Lindenius]

Japp, vi har hittills avhandlat felsägningar och missförstånd. Men har folk exempel på när någon i gruppen gjort en riktig stämningsdödare (på gott eller ont).

Börjar själv med en episod i Call of Cthulhu där gruppen klättrat genom toppen på en pyramid och i toppen på pyramiden upptäckt ett gravvalv. Den tunga gravvalvsporten öppnas och en av spelarna kläcker ur sig:

- Och på baksidan sitter en förhud uppspänd som en våffla...

//erik. insåg det roliga men tyckte inte om att stämningen förstördes =/

 

[Johan K]

Fredagsflummet...

Inte direkt en sådan stämmingsdödare i form av en sådan replik...
Men däriot så har det blitt rusit flummit & mycket sidosnack inimellanåt... Så då brukar stämmningen tyvärr sjunka som en gråsten..

 

[alovesupreme]

Jimmy Castor is the Prince of Darkness

I min gamla grupp hade vi aldrig riktigt det problemet att en mening dödade hela stämningen för folket brukade koppla att när stämningen var hög så red vi den vågen ett tag. Problemet var väl mest som Johan Selassie påpekade att stämningen förstördes eftersom det haglade många tråkiga kommentarer under en kort tid.

Dock HAR det ju hänt. En pinsam favorit var bland annat när vi spelade svavelvinter och vi av någon anledning satt hos ett gäng krurer och de skulle bjuda oss på mat (härsket fläsk och allt vad det var). Spelledaren (som var min favoritspelledare antagligen) hade målat upp det riktigt grymt och hela den här gemenskapen och det exotiska var verkligen levande och framför oss. Då vi skulle börja hugga in i maten samtidigt som vi försökte samtala med Crurerna så skulle jag av någon anledning spela lite skämtare och dra en vits om hur vidrig maten var. Men så kom jag inte på vilken äcklig maträtt jag skulle fråga efter så jag råkar i min klumpighet avbryta hela diskussionen (som JUST börjat komma någonvart) i stil med »Vart finns...eeeh... utternosarna.. hö hö« och det blev sådan omedelbar tystnad då alla bara kollade på mig och undrade vaffan jag snackade om. Sedan började allihop skratta och jag straffades med -5 erfarenhetspoäng (det var ett system vi körde då). Efter det så var sessionen förstörd.

Eller när vi var mindre och spelade »Nya« Mutant. Vi var jagade av hundar och sprang utav bara helvete, men vi hade katapultben (eftersom vi var robotar som såg ut som arnold) så vi hoppade upp och hängde oss i en sån där flaggstång som brukar finnas på stora byggnader. Vår spelledare kopplade inte det riktigt så han proklamerade att »aj aj aj, Joakim, nu har du fått 1t20 hundtänder av 2t3 hundar med skadan 3t6 per tand (eller ngt liknande) på dina robotekniska skinkor«. Då började vi klaga och påpeka »hurfangickdettill!? Vi är ju 30 meter upp in the friggin' air!«. SL som inte ville släppa att vi blivit bitna försökte då rädda hela situationen genom att påpeka att »hundarna har faktiskt OCKSÅ katapultben«. Efter det så försvann stämningen lite och varken min vän, Olle, eller jag vågade ifrågasätta Viktor, spelledaren, om att slumhundar verkligen fått ingrepp som kostar tiotusentals pengar utan anledning. Vi var väl rädda att resten av världen också skulle agera enligt samma princip som hundarna om vi ifrågasatte SL.

Åh, jag saknar rollspelstiderna från när man var 6 till 10. Jag är bara 19 vaffan.. är för ung för att vara nostalgisk

 

[Lindenius]

The first sign of vuxen [OT]

Jag är bara 19 vaffan.. är för ung för att vara nostalgisk

Once you start down the path of Vuxen…

//erik. hade samma känsla vid 22 års ålder

 

[Ithaqua]

Vet knappt var man ska börja, har en tendens till att spela med wannabe-standup-comedians..*S*

Jag tar ett väldigt gammalt exempel (apropå nostalgi), som snarare var en stämningshöjare eftersom Ad&d-sessionen vi körde just då faktiskt var ganska...tråkig..:

Vi är mitt i en allvarlig strid, ingen av oss ser ut att överleva, vi är omringade av ett femtiotal orcher. Äntligen träffar en av spelarna, hövdingen dessutom. Han plockar fram fem D6 och börjar rassla lite i näven.. Då utbrister / protesterar herr spelledaren:

- Men Boris (ja, han hette så), vad...vad GÖR du?!

Boris svarar:

- Öhhh... jag har en MACE!!

Alla låg och vred sig i skratt runt bordet. Därefter gjorde hans mace 5D6 i damage i hela hans resterande liv.

 

[Troberg]

Tja, det var väl kanske inte helt lyckat för stämningen när vi satt fast i en belägrad stad i Estland, där mystiska personer simmade in via floden och mördade soldaterna på vår sida. Det dröjde inte länge innan de fick epitetet "flodest"...

 

[TrookLark]

I min spelgrupp händer det alltid minst en sak som är avbrytande, men det behöver inte alltid döda stämmningen. Men en ska som därimot som kom upp för minst ett år sedan (som fortfarande är roligt för en i spelgruppen) är Dolph Lundgren... SL och en annan i spelgruppen hade sett The Punisher, med just Dolph Lundgren och när SL visar hur kulsmatter och rekyl är helt ur balans börjar de två asgarva... Vi två resterande spelare fattar noll men dras med i skrattandet eftersom SL ser så roliga ut på golvet i sina skrattsmärtor. Vi skrattade i minst en timme. Stämningen var förstörd och när vi kunde se efter alla tårar var spelkvällen så gott som över, men vi hade kul!

 

[Arrowroot]

En spelare tröttnar på att bara spela medvetslös, så sliter ner en annan på golvet och brottar ner honom. Spelledaren försöker tappert hålla igång spelet, men efter att ha fått en petflaska uppkörd ger han upp och går och lägger sig med (förmodar jag) värkande röv.
Sen dog den spelgruppen. Jag har en ny nu.

En annan: vaktkaptenen jag spelledde råkade utbrista "ajsan bajsan hörrödu", och spelarna tappade all respekt för äventyret.

/martin

 

[Lindenius]

En annan: vaktkaptenen jag spelledde råkade utbrista "ajsan bajsan hörrödu", och spelarna tappade all respekt för äventyret.

Hehe... det är sådant språk jag använder till min tvåriga dotter

//erik. absolitut

 

[Ziaxool]

I min spelgrupp har vi inget emot att man drar en vits ibland, och jag anser nog inte att ett skämt har en jättedestruktiv förmåga när man spelar.
Men förra gången vi samlades hände en rätt komisk grej.
Min kusin spelade en Dwarf Fighter i DoD och han hade de fläskigaste rustningarna och de vassaste vapnen. Han rusade in i en grupp välplaserade goblins och hans chanser att bli skadad var lika med noll. Men så beslutade sig en av de andra spelarna för att också anfalla och vara lite flashig, så han ladade sin båge och sköt en pil- och träffade dvärgen rakt mellan ögonen! Min kusin muttrade lite och noterade skadan. Nästa spelare, också en pilbågsskytt, ladar sin båge, skjuter, och träffar också han dvärgen. Dvärgen får massor skada, knockas och de andra spelarna får fly för livet.
Ah, goda minnen!