Nekromanti Spirutalism och lite schamani

[Mjateznik]

Hej!

Jag har ända sedan jag läste EON 3 boken velat skapa en spirutel läkare (och både i huvudet och ett test formulär faktiskt gjort så). Karaktären i fråga är Spritalist och hans fader var läkare i en stad - ett yrke det var menat att min karaktär skulle fortsätta med. Han har dock tvingats/begett sig på resande fot som ett resultat av sina andeförnimelser. Han rider nu runt i riket med sin häst och vagn som funkar både som hans bostad och 'sjukhus' då han tar hand om sjuka och skadade i de byar han besöker. En sak att notera är att han har ingen vapen utbildning utan på sin höjd kan hugga med en kniv eller slå en farlig angripare med vad som råkar ligga närmast handen (oftast ganska oeffektivt då han är svag och klen) Om han tvingas till strid så använder han hälst själsstrid.

Jag behöver egentligen ingen regelmässig hjälp då jag har ganska bra koll på vad jag vill slänga in för färdigheter och hur dem ska användas.

Däremot finns det fortfarande hållrum i min 'hjältes' bakgrund. T.ex. tänkte jag mig att han både gillar att vara på resande fot, träffa nya människor och platser men samtidigt 'kämpar' för att kunna flytta hem till sin hemstad och bli accepterad.
Med detta som bakgrund, varför beger han sig ut på resande fot? Vilket samhälle i mundana skulle han passa bäst i? Schamani bör inte vara hatat men verkligen inte uppmuntrat.

Hur lär man sig schamani? Andeförnimelse föreställer jag mig att man föds med och därefter kan tränna, schamani behöver man dock en lärare för. Hur visar sig andeförnimelsen i yngre åldrar? är det först i tonåren man börjar få besvär med drömmar om demoner och döda andar? Det är här jag tänker mig att han ska känna sig tvungen att bryta bandet med familjen, som han trots allt älskar, och söka kunskap om sin 'förbannelse'

tack i förhand för hjälp att binda ihop de lösa trådarna.

 

[Regmolar]

Hej! Ska försöka svara så gott som jag kan på dina frågor!

Däremot finns det fortfarande hållrum i min 'hjältes' bakgrund. T.ex. tänkte jag mig att han både gillar att vara på resande fot, träffa nya människor och platser men samtidigt 'kämpar' för att kunna flytta hem till sin hemstad och bli accepterad.
Med detta som bakgrund, varför beger han sig ut på resande fot? Vilket samhälle i mundana skulle han passa bäst i? Schamani bör inte vara hatat men verkligen inte uppmuntrat.

I min mening är det nog Asharien ett land som passar bra; det finns mycket utrymme för saker att hända, folket lever efter devisen att man får klara sig själv på sitt eget sätt, och schamaner går att finna hos auserna (det lokala nomadfolket; tänk indianer). Dessutom går nog medier och liknande att finna i de större städerna, som Camard. Folk kan dock fortfarande vara misstroende, och spiritister ses troligen på med misstänksamhet (speciellt som det lär förknippas med auserna, och man också ser på med misstänksamhet), och en incident eller något så enkelt som en "mystisk sjukdom" (läs "okänd"; det var nog inte så många som kunde diagnosticera t.ex. cancer på medeltiden), ett missbildat djur/spädbarn eller ett par missväxter på raken leder lätt misstankarna till närmaste person med mystiska vanor/kunskaper/förmågor. Att ge sig av är då ett ganska naturligt val då det riskerar att hetta till...

Hur lär man sig schamani? Andeförnimelse föreställer jag mig att man föds med och därefter kan tränna, schamani behöver man dock en lärare för. Hur visar sig andeförnimelsen i yngre åldrar? är det först i tonåren man börjar få besvär med drömmar om demoner och döda andar? Det är här jag tänker mig att han ska känna sig tvungen att bryta bandet med familjen, som han trots allt älskar, och söka kunskap om sin 'förbannelse'

Andeförnimmelse är en färdighet, en förmåga som finns latent i alla (eller åtminstone de flesta) besjälade varelser, eftersom de har kontakt med andeplanet genom sin själ. Regelmässigt tränas den upp av någon kunnig i färdigheten, men det är fullt möjligt att födas med en naturlig förmåga och/eller affinitet att se andar (se Bakgrundsslag - Övernaturliga förmågor - Andesyn, t.ex.), och i de fallen är det upp till spelare och SL att bestämma hur det manifesterat sig. Notera dock att demoner som regel bor länge "in" i andeplanet, och därför inte går att se utan att själv röra sig längre in i andelplanet om de inte av någon anledning rört sig utåt (det går borde dock utmärkt att se demoner bundna till magiska artefakter, om vi får tro modulförfattarens utsago) och att du lika gärna kan se andar tillhörande levande som döda på andeplanet. Det kan mycket väl ha fort honom att söka sig bort för att lära sig (speciellt i ett för tidsåldern så individualiserat land som Asharien), vilket kan ha lett honom till ett medium eller en gammal ausisk schaman/medecinman ute i ödemarken som bott nära byn och haft ett rykte om sig att besitta liknande förmågor, eller från det ena till det andra.

Så, hoppas du har fått något utbyte av mitt inlägg, och lycka till med karaktären

 

[ClawHawk]

Såsom jag ser det finns det två sätt att lära sig Schamanism: Antingen undervisas man av en Schaman eller någon annan redan kunnig i konsten, eller så lär man sig genom självstudier (dvs genom att läsa i böcker). Dock så är det ont om böcker som behandlar schamanism eller för den delen andra mystiska färdigheter i mitt Mundana, detta då jag föredrar att se på magi som något sällsynt och inte något som finns i allas vardag.

Annars så kan jag bara säga att jag tycker om ditt sett att se på andeförnimmelse. Jag har länge kört på det viset även om det inte har varit formulerat i någon form av regel eller så (vilket kan ha lett till en del undantag antar jag ^^).

Det står inte mycket om hur folket i Mundanas olika riken ser på schamanism i någon av de utgivna modulerna, om man bortser från de primitiva folkens syn på sina schamaner (kanske kommer det i modulen om det; Schamaner & Drömvandrare). Jag har dock låtit schamanism varit så gott som obefintligt i de civiliserade rikena, och i stället reserverat det för primitiva kulturer (detta gäller ju dock inte en speciell rollperson ) . Såsom jag ser det vore nog Asharien ett bra alternativ, detta då det trots allt finns ett "barbar-folk" där (Kanske var rollpersonens lärare en Aûs? Dessutom så kan det vara en anledning till att folket i byarna ser på spiritualismen med misstänksamhet, trots allt så är Aûserna och Asharierna in bästa vänner även om det numera är fred emellan dem). En annan bonus med Asharien som jag ser det är den relativa fattigdom som finns på stora dela av landsbygden, det är då mer troligt att folket i byarna behöver en helare när rollpersonen anländer. Ytterligare en bonus i Asharien är den frihet folket åtnjuter, det finns inga baroner som tar hård beskattning och tvingar folket att arbeta åt dom under ett antal dagar om året (vilket som jag ser det gör det lättare att resa omkring utan att bli uppfångad av tullar eller tvångs-tjänst-tagning .. uhm anyway).

Hoppas jag har varit till någon hjälp i all fall! Sen måste jag bara fråga: kommer inspirationen till din rollperson möjligen från Katherine Kerr's böcker om Deverry? Jag såg i alla fall en viss likhet mellan rollpersonen och exempelvis Nevyn.

 

[Mjateznik]

Båda era svar var hjälpsamma, specielt då ni båda rekomendera samma land vilket talar för det.

Jag har aldrig läst Kathrine Kerr's böcker om Deverryn kanske borde titta till dem?

Jag hinner inte ge något längre svar än så här för jag ska iväg nu.

 

[ClawHawk]

Jag kan starkt rekommendera böckerna (både som inspirationskälla angående schamanism samt roande läsning, trivia är att det fanns en tid då jag kunde recitera stora delar av de elva böckerna på vardera runt 400 sidor utantill .. I kindah like them a lot ).