Speltimmen v9–10 2023

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka.
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Mitt mål är att förbättra mina stats på SteamHour. Det vill säga, ha färre spel jag aldrig startat eller som jag spelat väldigt kort tid.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[krank]

På hotellrummet i Akihabara, på planet Narita-Dubai och på planet Dubai-Arlanda har jag fått ihop en timme av Shin Megami Tensei III Nocturne HD Remaster.

Som det hörs på namnet är det en remaster av ett lite äldre spel i SMT-serien. Jag tror dock att jag helt enkelt inte spelat tillräckligt länge av varken detta eller V för att märka av skillnaderna… Hittills är det typ samma uppbyggnad men lite olika ingångar. I V var man i Tokyo, och så började det hänta kontiga grejer, och så transporterades man till en postapokalyptisk värld. I III är det mer att man är i Tokyo, och så händer konstiga grejer, och sen gör en konstig kult så att världen går under.

I alla fall: Ockulta skräckteman i modernt Tokyo och JRPG-mekanik där en av de lite extra balla grejerna är att man kan rekrytera monster. Det är rätt kul. Och snyggt. Jag är sugen på att spela mer.

Jag funderar på om jag borde försöka spela första och andra SMT innan det här men… det verkar hyfsat self-contaned så jag tänker att det här väl känns som en OK utgångspunkt. Det är lite synd att inte fler av spelen frått moderna releases; IV och Strange Journey till exempel verkar ju bara finnas till 3DS… Men det kommer säkert. De håller ju på och släpper en massa olika SMT/Personaspel på olika plattformar nu.

BETYG: 90

 

[krank]

Jag köpte Scars Above på Steam idag, och har nu spelat 62 minuter av det.

I princip så är det ett soulslike fast ganska lätt (typ), scifispel. Man är en forskare som skickats upp som del av ett team för att undersöka en mysko pyramidformade grej som dykt upp i omloppsbana, och när man scannar den så aktiveras den och plötsligt är man på en främmande planet där man måste överleva.

Bra saker: Spelet är snyggt, även om det helt klart är AA mer än AAA. Voice actingen är duglig. Designen är nice. Storyn verkar intressat om än inte speciellt nyskapande (jag upptäckte nyss att okej, det har gått mer tid än jag trodde sedan pyramiden aktiverades och vi teleporterades hit; skeppets kapten har redan hunnit sitta och bli skogstokig i ett läger en bit bort). Men att det är välkända scifi-troper gör dem inte tråkiga.

Jag gillar också att spelet verkar vara ganska kort – typ 6 timmar säger Howlongtobeat.

Dåliga saker: Det är ett soulslike, och jag är ganska osugen på den sortens kontroller. Det som räddar spelet här är att det är lätt. Men kombinationen av respawnande fiender och det här med att soulslike-spel så sällan verkar ha en jävla karta gör att min primära drivkraft – att utforska, och avtäcka karta – känns direkt motarbetad. Det är helt enkelt inte så tillfredsställande att kuta runt och utforska, tycker jag. Hittills verkar spelet turligt nog ganska linjärt vilket är ett plus men… jag hade ändå velat ha en karta. Gärna både karta och minimap.

Sedan är spelet rätt buggigt också. När jag försökte köra det i windowed fullscreen så tota-fulkraschade det kopplingen mellan min dator och mitt externa grafikkort, något annars bara det katastrofala Syberia 3 lyckats med. När jag sedan körde i exklusiv fullskärm så fick jag nöja mig med att spela i 1080p med 70% upplösnings-skala. Vilket för oss ner till typ 720p-strecket ungefär. Allt högre än så leder till att spelet får tokspatt och går från att använda 60% av GPUn till att använda 100% och gå ner till 20fps. Detta måste ju vara någon form av idiotisk bugg, tycker jag. Det kan inte bara vara min oortodoxa setup med externt grafikkort.

Så vad blir slutbudet? Jag kommer helt garanterat inte spela vidare just nu. Även om jag är sugen för storyns skull så tror jag spelet borde patchas ett par vändor innan jag kör igen; jag vill kunna köra med fläskigare upplösning om jag nu ska stå ut med soulslike-mekanik. Om spelet patchas, och sedan fortsätter vara linjärt alla 6-10 timmarna, så finns det nog en chans att jag spelar igenom det på enklaste svårighetsgraden en vacker dag. För storyn var som sagt charmig, och designen.

BETYG: 90−

 

[Rickard]

Jag gillade både Dragon Age 1 och 2 som ung och såg att det var 5€ på Dragon Age: Inquisition så jag slog till. Såhär 60 timmar senare klarade jag spelet, men sista 15 var det mest jag som ville få klart spelet. Storyn var sådär, jag hade lite att säga till om (tyckte jag - Dragon Age 2 genererade helt olika historier i bakgrunden) och jag tyckte verkligen inte om kontrollerna. Särskilt som vissa delar var plattform. Stridssystemet var också under all kritik, där jag kände att jag hade noll kontroll över mina fyra hjältar, utan de gjorde lite som de ville. Till sist gav jag upp att försöka kontrollera dem och körde på AI:n fullt ut.

Jag vet inte. Kanske har jag blivit mer kritisk till åren och de tidigare spelen var dåliga också men när känslan infinner sig där jag tänker "Nej, inte mer strid. Kan vi inte bara få prata istället?" och "Nej, inte mer dialog. Kan jag inte bara få strida istället" så är det typiskt för ett spel som vägrat engagera mig som spelare. Lägg dessutom till att man ska samla på sig en massa örter och det finns mängder med örter, men där animationen för att plocka upp dem är på 3-4 sekunder. De där sextio timmarna hade säkert varit 10% kortare om det inte var för dessa animationer. Skönt att få träffa på gamla karaktärer i nya former. Men ja ... 60 timmar bara för att jag gillade de tidigare spelen.

BETYG: 84

PS. Jag har som mål att inte köpa fler dataspel än vad jag har avslutade. Har 22 avslutade spel och 12 spel jag inte är klar med. Med "avslutade" räknar jag då också in spel jag tröttnat på och inte vill spela klart. DS

 

[Jarl]

Men ja ... 60 timmar bara för att jag gillade de tidigare spelen.

Ett av de få spel jag aktivt tänkt att jag ångrar att jag spelade. Väldigt respektlöst med spelarens tid.

 

[Henke]

Den här veckan har jag spelat igenom två spel:

Unusual Findings
80-talspeppen ligger tung när ett tre ungdomar hamnar i trubbel med utomjordlingar. Det här spelet var mestadels enkelt att spela sig igenom och påminner mycket om tidiga Lucasart-spel som Maniac Mansion och Zak McKraken. Jag gillade berättelsen, gränssnittet är lättanvänt och dialogen är bra.

Save 50% on Unusual Findings on Steam

Three friends uncover mysteries in the 1980s. Follow their amazing adventures in a game where your decisions really matter. Be prepared to spin like a record on your incredible journey back to the era of synthesizers, VHS Rental stores, 8 bits games and evil alien conspiracies.

store.steampowered.com

The Excavation of Hob's Barrow
Wadjet Games senaste spel är en mörk berättelse om arkeologen Thomasina Bateman som reser till en byhåla i viktorianska England där hon skall göra en utgrävning av en gammal gravplats. Ett pixel-point-n-click med en krypande spänning som håller i sig från början till slut. Jag vill slå ett extra slag för röstskådespelarna som jag tycker fångar stämningen och sätter en autentisk prägel på spelets setting. Det här var riktigt bra.

Save 35% on The Excavation of Hob's Barrow on Steam

The Excavation of Hob's Barrow is a folk horror narrative-driven adventure. Explore the isolated moors of rural Victorian England as you uncover the mysteries of Hob's Barrow. The answers lie in the soil...

store.steampowered.com

 

[Franz]

Jag har tagit en paus från Amiga-spelen och har istället lirat ett indiespel som heter Golf Club Wasteland.

Detta är något så unikt som ett postapokalyptiskt minogolfspel. Jorden har gått under och den rika eliten är numera bosatta på mars. Ett av marsmänniskornas nöjen är att åka till jorden och spela minigolf i de förstörda miljöerna.

Banorna är väldigt häftiga! Man spelar i övergivna köpcenter, i kloaker, raserade parker, gamla byggnader etc. Många banor har dessutom en hel del kluriga hemliga genvägar man kan hitta om man är uppmärksam. Atmosfären är på topp, det finns något väldigt melankoliskt men samtidigt vackert i de öde miljöerna.

Vad som förvånade mig är att storyn i spelet skulle vara så gripande! Jag visste inte ens att det skulle finnas en story när jag började spela. Det är otroligt mycket politisk satir i storyn, något som jag verkligen gillar! Prominenta politiska figurer som Donald Trump men framförallt Elon Musk får sig en rejäl känga. Staden på Mars som de rika bor i heter Tesla City, och det är långt ifrån det paradis som många som flydde dit säkert hoppades på. Under tiden som man golfar får man lyssna på propagandistiska radiosändningar från Mars och det är tydligt att hur trevligt som radioprogrammen än försöker måla upp Tesla City att staden verkligen är rena helvetet att vara i. Detta radiosändningar innehåller vass satir som är väldigt underhållande. Tänk er reklaminslagen i RoboCop, det är på den nivån. Samtidigt som dessa radioinslag förekommer får vi ta del av golfarens historia. Det är faktiskt en väldigt drabbande historia med en överraskande twist på slutet!

Det enda smolket i bägaren för det här spelet är att kontrollerna inte är särskilt bra. Jag hade hoppats på ett kontrollsystem där man håller en knapp inne för att ladda upp hur mycket kraft i skottet man vill ha. Det är ju så det brukar funka. Istället samlar man kraft genom att dra en pil från spelaren. Ju länge pil ju mer kraft. Enda problemet är att pilen har typ noll precision och är helt oförutsägbar. Om jag exempelvis drar pilen halvvägs innebär det ibland att bollen knappt kommer någonstans och ibland att den nästan skjuts iväg med full kraft. De flesta banor är såpass roliga ändå att det inte gör så mycket men två gånger blev det så frustrerande att jag skrek rätt ut.

Trots den kassa kontrollen rekommenderar jag faktiskt detta spel! Atmosfären och framförallt storyn väger upp det. Jag rekommenderar främst spelet till de som tycker att humorn i RoboCop var rolig och vill ta del av fler verk med samma humor!

 

[krank]

Hur många gånger har jag köpt Mass Effect? YES

Så jag har spelat lite över en timme av Mass Effect Legendary Edition.

ME1 är fortfarande ett fantastiskt bra spel såhär långt. Visst, fienderna kanske inte reagerar så mycket när man skjuter dem, men å andra sidan får man en fungerande karta och allt är inte så himla streamline:at. Jag borde spela vidare och se om mako-sektionerna är lika roliga och givande som jag minns.

Smoltet i bägaren är att det här inte är så värst imponerande rent tekniskt. Jag blir nästan sugen på att försöka få igång original-ettan istället, så illa är det. Det började obra, med en ganska clunky övergång mellan trilogi-launchern och spelet. Det fortsatte med att dropdownen för att välja upplösning är så buggad att jag inte ens vet vilken upplösning jag har. 1440 eller 2160? Fan vet. När jag sedan kom in i spelet och fps:en droppar ner till 15–20 en gång i minuten… Jag funderar på om det där sista problemet är något slags kopieringsskydds-problem, för det har jag stött på förut. Varken CPU eller GPU är speciellt belastade, men ändå dippar fps:en. Det är som att spelet fått hicka. Det är ganska pinsamt faktiskt.

BETYG: Spelet får 95 trots att jag inte tänker spela vidare precis nu; det är helt enkelt ett av de bästa spel jag spelat. Den här specifika versionen får dock 85, för jag är faktiskt inte så sugen på att återvända till den. Det är på gränsen till 80, alltså. Framedrops är en av de där sakerna som kan få mig att skippa ett spel helt.

I morgon ska jag nog testa att gå ner rejält i upplösning, se om det ordnar sig om man kör exklusiv fullskärm och 1080 eller nåt.


EDIT: Och jag har verkligen jättesvårt att spela Shepard som man. Ska jag spela om ME måste jag nog återskapa min gamla Shepard istället, samma klass etc. Det roliga här är ju ändå inte den egna karaktären och att utforska olika klasser/förmågor, utan att utforska en ball scifi-värld och en episk story!

 

[Zeedox]

Jag har spelat Witcher III: Wild Hunt på PS5 de senaste dagarna, men har nu lagt undan det. Världen och karaktärerna är riktigt spännande, men kontrollerna är för fippliga och svåra för att jag skall hamna i ett flow-state medan jag spelar. Striderna är tyvärr väldigt otillfredställande, och quests som går ut på att leta ledtrådar innebär oftast att jag snurrar runt i cirklar ett par gånger tills jag hittar de lysande fotspåren jag skall följa. Däremot är det välskrivna side-quests och jag skulle nog gärna följa en Let's Play med en skicklig spelare: speciellt om vissa dialogbitar klippets ihop så de blev lite mer snappy.

 

[krank]

Jag har spelat lite över en timme av Final Fantasy VII på Nintendo Switch.

Jag bryr mig inte om vad någon säger om att det här spelet skulle vara "föråldrat" eller "obalanserat" eller "för lätt" eller whatever. För mig är det helt enkelt perfekt – det turbaserade rpg jag tycker allra bäst om och alltid återvänder till. Lika delar spelets faktiska kvaliteter och nostalgi, skulle jag säga. Men jag gillar de lågupplösta 3D-figurerna, jag älskar estetiken överlag, jag gillar verkligen stridssystemet (sweet spot mellan enkelhet och krångel, mellan realtid och turbaserat) och på det hela taget ger det mig väldigt varma känslor varje gång jag startar det.

Det här är den remastrade versionen med AI-uppskalade bakgrunder. Jag hade nog föredragit lågupplösta, pixliga bakgrunder men på Switchens lilla skärm gör det egentligen detsamma. Överlag funkar den här porten föredömligt.

No notes.

BETYG: 95