Nekromanti Speltimmen v50 2019

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

1. Helst ett nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[krank]

Det är egentligen inte så ofta det kommer spel jag verkligen längtat efter och sett fram emot. Det är inte ofta det kommer spel jag är så sugen på att jag rentav köper dem till fullpris dagen de kommer ut.

Men alltså… Just nu, november-december 2019, är tydligen lite speciellt. Jisses amalia vad det regnar spel över mig.

Först kom Manifold Garden, som jag väntat på i flera år.

Sedan Star Wars Jedi: Fallen Order, som jag visserligen knappt hade koll på skulle komma men som visade sig vara jävelbra.

Sedan kommer Mechwarrior 5: Mercenaries, ett singleplayerspel i Mechwarriorspelserien. Mechwarrior 4 är nästan tjugo år gammalt vid det här laget. TJUGO ÅR har vi fått vänta. Och mellan då och nu har det kommit åtskilliga värdelösa jävla PvP-multiplayer-skitspel i mech-genren men i princip inget för oss som vill ha story och singleplayer.

Och så kommer Detroit: Become Human, som verkar ha ett tema jag verkligen gillar, och jag är ju ändå rätt svag för David Cages ambitioner och har sett fram emot det här som fasen. Men jag har inte tid med det nu; jag har nedprioriterat det till förmån för allt annat här.

Och så kommer Halo: Reach, som första del i Master Chief-samlingen till PC. Som jag längtat efter den samlingen! Jag har dessutom spelat vidare på spelet sedan förra veckan, trots mitt gnäll då.

Och så kommer Phoenix Point, som jag nu precis lyckats slita mig från efter nästan två timmars spelande.

Alltså, det är kul att det kommer bra spel, men herregud när ska jag hinna spela allt detta?


Allt man egentligen behöver veta om Phoenix Point är att det är crowdfundat och att det är gjort av Julian Gollop. Han som gjorde UFO: Enemy Unknown alltså, även känt som X-com. Det första.

Så… Phoenix Point är alltså ett X-comspel av snubben som gjorde det första, fantastiska, ljuvliga och odödliga X-comspelet. Med en inte jättestor budget men med närmast fullständig kreativ kontroll.

Jag tycker om det. Mycket. Det lånar jätte-jättemycket från Firaxis' vid det här laget klassiska X-com: Enemy Unknown som släpptes… herrejesus, var det sju år sedan? Tiden går jävla fort, alltså. Men ja, XEU moderniserade den klassiska X-comgrejen och strömlinjeformade hela klabbet jätte-jättemycket så att kändes modernt och skitbra överlag. Ett av ganska få strategispel som jag faktiskt klarat av. Däremot kom jag aldrig riktigt in i tvåan.

Phoenix Point… avmoderniserar lite. Alltså, det är mer plotter och klassiskt PC-strategispel över det hela. Inte riktigt lika mycket som originalspelet, men definitivt mer än Firaxis' spel. Det lägger också till en del egna intressanta grejer, till exempel ett system där man kan sikta själv och välja vilka kroppsdelar man vill sikta på. Inte helt olikt, vad jag förstår, de där moderna Falloutspelen som är i 3D och som jag aldrig riktigt kommit in i.

Storyn är att, tja, när permafrosten började smälta pga klimatförändringarna så upptäcktes ett uråldrigt virus, yadda yadda, dimma som sprider virus, yadda yadda, muterade krabbmän och grejer. Exakt vad som ligger bakom allt eller hur det funkar får man såklart ta reda på medan man spelar, men man är iaf organisationen Phoenix Point – sedan länge lagd i malpåse och väldigt dåligt förberedd på hotet. Nu måste man utifrån basen man just befriat rekrytera fler soldater, forska, och göra uppdrag. Like old times.

Finns det något dåligt med det, då? Tja… Det verkar dåligt optimerat. Mitt 1070-kort klarar inte av att köra ens i HD-upplösning med allt tjofräs igång. Jag saknar min spel-laptop som är på service. Men annars har jag inte sett så mycket att klaga på ännu.

Gillar man X-com och tycker att "X-com med extra allt, mer crunch och krabbmän" låter som en bra grej så bör man kolla in spelet trots att det just nu är exklusivt för Epic store.

För egen del sörjer jag att jag inte kommer att hinna spela så mycket mer innan jullovet och att det är nästan en hel vecka dit.

BETYG: 95