Speltimmen v44–45 2023

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka.
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Mitt mål är att förbättra mina stats på SteamHour. Det vill säga, ha färre spel jag aldrig startat eller som jag spelat väldigt kort tid.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[krank]

Jag har tydligen spelat drygt en timme av Alien Trilogy från 1996. Det kom ursprungligen till DOS och Playstation 1 och Sega Saturn…

Spelet påstår sig bygga på de första tre filmerna i Alienfranchisen, men hittills har jag nog bara sett Aliens. Jag har spelat Ripley, som first person shoot:at sig igenom 3-4 banor av aliens och infekterad säkerhetspersonal (??). Hittills bara på kolonin på LV-426. Och här är Ripley tydligen också själv en space marine så… Öh, jag vet inte om spelets namn egentligen lever upp till vad det lovar.

MEN – det är ett rätt kul FPS. Tidigt som fan, så det är kanske mer Duke Nukem än Quake över grafiken. Men designen är extremt stämningsfull och den brötigt pixliga grafiken tycker jag matchar materialet oerhört väl.

Mekaniskt är det med nutida mått "lite sådär". Det här var till exempel innan mouse look blev en grej, så drar man framåt/bakåt med musen så rör man sig framåt/bakåt. Stendumt och irriterande, och går inte att stänga av. Vill man kunna titta vänster-höger med musen får man stå ut. Samtidigt KAN man titta uppåt och nedåt – med vad jag kan avgöra extremt lite, om någon, distortion av perspektivet. Det här känns alltså mer "riktig 3d" än Nukem och Doom, som ju använde klassisk raytracing. Jag tycker mig också se typisk Playstationsk texture warping? Väldigt märkligt, alltihop. Men man kunde ställa in WASD och då blev det rätt spelbart.

Jag tror att det designval jag är mest frågande till är det här med att man behåller ammo och vapen mellan banor. Framför allt när de är så inåthelvete snåla med framför allt shotgun-ammon. Det betyder att man helt enkelt kan… få slut, och då är det kört om man inte har en gammal sparfil från flera banor tillbaka. Man får helt enkelt spela om ganska länge, och den här gången försöka konservera lite mer… Nästa gång jag kör drar jag nog ner svårighetsgraden lite, tror jag.

En kul grej där är dock att man aldrig får helt slut på ammo – den sista kulan i pistolen regenererar – och att spelet absolut inte är gjort för FPS-spelare för vilka cirkelstrejfing är second nature. Jag tror inte jag nådde under 80% hälsa en enda gång, och vid ett tillfälle stod jag och sköt den där sista kulan om och om och om igen mot tre stycken xenomorfer. Det var nämligen i ett ganska stort rum, så jag kunde ganska lätt strejfa runt dem…

(Här är mina huvudsakliga råd just nu: 1) konservera ammo, skjut ffa inte med hagelbössan om du inte måste. 2) kolla kartan hela tiden. 3) strejfa mycket. Men inte diagonalt! Diagonalt rör man sig långsamt.)

Men det här gav ändå mersmak. Jag vet inte om jag spelar vidare i morgon, men det ÄR ett himla bra spel. Och nu när jag äntligen fått det att lira snällt med Retroarchs PureDOS-kärna, dvs jag kan spela det här gamla DOS-spelet ganska lätt och med minimum av krångel (och med savestates!) så blir det ju också lätt att köra igång spelet när som.

BETYG: 90

Jag har gillat det här spelets estetik sedan jag först såg det för 25 år sedan. Jag har spelat det förut, men aldrig kommit såhär långt. Om jag skulle göra en lista med spel jag vill se en remake eller remaster av så ligger det här spelet MYCKET bra till. Synd att rättigheterna lär vara ett helvete att få till… Men ja, Nightdive, get to it!

 

[Franz]

Jag har tydligen spelat drygt en timme av Alien Trilogy från 1996. Det kom ursprungligen till DOS och Playstation 1 och Sega Saturn…

Spelet påstår sig bygga på de första tre filmerna i Alienfranchisen, men hittills har jag nog bara sett Aliens. Jag har spelat Ripley, som first person shoot:at sig igenom 3-4 banor av aliens och infekterad säkerhetspersonal (??). Hittills bara på kolonin på LV-426. Och här är Ripley tydligen också själv en space marine så… Öh, jag vet inte om spelets namn egentligen lever upp till vad det lovar.

MEN – det är ett rätt kul FPS. Tidigt som fan, så det är kanske mer Duke Nukem än Quake över grafiken. Men designen är extremt stämningsfull och den brötigt pixliga grafiken tycker jag matchar materialet oerhört väl.

Mekaniskt är det med nutida mått "lite sådär". Det här var till exempel innan mouse look blev en grej, så drar man framåt/bakåt med musen så rör man sig framåt/bakåt. Stendumt och irriterande, och går inte att stänga av. Vill man kunna titta vänster-höger med musen får man stå ut. Samtidigt KAN man titta uppåt och nedåt – med vad jag kan avgöra extremt lite, om någon, distortion av perspektivet. Det här känns alltså mer "riktig 3d" än Nukem och Doom, som ju använde klassisk raytracing. Jag tycker mig också se typisk Playstationsk texture warping? Väldigt märkligt, alltihop. Men man kunde ställa in WASD och då blev det rätt spelbart.

Jag tror att det designval jag är mest frågande till är det här med att man behåller ammo och vapen mellan banor. Framför allt när de är så inåthelvete snåla med framför allt shotgun-ammon. Det betyder att man helt enkelt kan… få slut, och då är det kört om man inte har en gammal sparfil från flera banor tillbaka. Man får helt enkelt spela om ganska länge, och den här gången försöka konservera lite mer… Nästa gång jag kör drar jag nog ner svårighetsgraden lite, tror jag.

En kul grej där är dock att man aldrig får helt slut på ammo – den sista kulan i pistolen regenererar – och att spelet absolut inte är gjort för FPS-spelare för vilka cirkelstrejfing är second nature. Jag tror inte jag nådde under 80% hälsa en enda gång, och vid ett tillfälle stod jag och sköt den där sista kulan om och om och om igen mot tre stycken xenomorfer. Det var nämligen i ett ganska stort rum, så jag kunde ganska lätt strejfa runt dem…

(Här är mina huvudsakliga råd just nu: 1) konservera ammo, skjut ffa inte med hagelbössan om du inte måste. 2) kolla kartan hela tiden. 3) strejfa mycket. Men inte diagonalt! Diagonalt rör man sig långsamt.)

Men det här gav ändå mersmak. Jag vet inte om jag spelar vidare i morgon, men det ÄR ett himla bra spel. Och nu när jag äntligen fått det att lira snällt med Retroarchs PureDOS-kärna, dvs jag kan spela det här gamla DOS-spelet ganska lätt och med minimum av krångel (och med savestates!) så blir det ju också lätt att köra igång spelet när som.

BETYG: 90

Jag har gillat det här spelets estetik sedan jag först såg det för 25 år sedan. Jag har spelat det förut, men aldrig kommit såhär långt. Om jag skulle göra en lista med spel jag vill se en remake eller remaster av så ligger det här spelet MYCKET bra till. Synd att rättigheterna lär vara ett helvete att få till… Men ja, Nightdive, get to it!

Hade detta spel till min PS1. Spelets huvudsakliga syfte blev dock inte att spelas, istället fick spelets musik jämt och ständigt gå u bakgrunden när jag spelledde Mutant 2089

 

[krank]

På tal om gamla bra spel så har jag spelat lite över en timme av Terminator: Future Shock.

Det är allt lite intressant att just den här perioden bjöd på så bra licensspel. TIE Fighter 1994, Dark Forces och Terminator: Future Shock 1995, Alien Trilogy 1996.

Nå, ni vet Quake? Stilbildande, revolutionerande. Jag har hört folk som sagt att det är "det första riktiga 3d-spelet i fps-genren" typ. Och jag tänker inte säga att Quake inte är ett bra spel. Quake är ett jättebra spel, som håller otroligt bra fortfarande. Bandesign, vapnen, fienderna, känslan, stämningen, allting är verkligen snorbra.

Men. Terminator: Future Shock kom ut året innan. Och det här är… det här är riktigt bra. Rent tekniskt är det grymt imponerande – precis som Quake är det alltså full, riktig 3d. Vapnen är sprites och mycket av liksom böset runt omkring på banorna är sprites, men fiender och fordon och sånt? Polygoner. Polygoner som fan. Och riktig mouselook, som än idag känns helt perfekt. Hoppmekaniken är lite sådär, men annars är det här en fröjd att spela as-is.

Jag kör det dessutom med Skynet-motorn. Det är nämligen så att när de släppte uppföljaren till Future Shock, Skynet, så lade de in funktionalitet för att köra föregående spel med Skynets högre upplösning. Det är alltså typ som om Quake 2 inkluderar stöd för att köra Quake 1 i den nya motorn. Helt crazy.

Future Shocks första bana är också extremt imponerande. Det är alltså en ganska öppen utomhuskarta, typ ett kvarter. Det finns en massa byggnader. Man kan gå in i en del av dem. Man kan klättra runt på andra, och belönas såklart för utforskandet. Och… det finns destructible environments. Inte riktigt Red Faction-nivå, men alla fordon och så som ligger utspridda? Man kan skjuta sönder dem. Bensinstationen? Man kan få den att sprängas.

Uppdraget man får är att ta sig till ett visst hotell, och sedan över till en närliggande kontorsbyggnad, och sen åka bil iväg till Motståndsrörelsens HQ. Betyder det att det här spelet har en fordonssektion? Ja. Ja, det gör det. Halo, släng dig i väggen. Det är 1995! Vad fan!?

Hur som helst, man KAN också strunta i uppdraget, och till exempel ta sig in i dödslägret huvudkaraktären just flydde från. Man kan skjuta sönder generatorn så att laserstängslet stängs av, och sedan skjuta alla vaktrobotar. Och sedan gå in i de olika byggnaderna och utforska ett mindre underjordiskt baskomplex.

Som, vill jag nu påminna om, inte är en del av uppdraget överhuvudtaget. Det bara finns där. Ifall man vill.

För att vara ett FPS-spel anno 1995 så är det här verkligen grymt imponerande.

Det finns såklart saker som inte funkar jättebra. Hoppen har jag redan nämnt. Det finns flygande fiender som är orimligt svåra att träffa, men det kanske bara är jag som är kass. Ibland infinner sig en liten känsla av jank och prototyp-3d, som att det här inte är helt och hållet färdigbakt. Kartan är helt oanvändbar – den är bara en lite lätt utzoomad vy över ens omedelbara område, och man kan inte zooma ut så långt att man faktiskt ser något. Det finns inga waypoints.

Men… Återigen, precis som Alien Trilogy ger det här mersmak, och det är åtminstone inledningsvis ett riktigt bra licensspel. Från 1995.

BETYG: 90

 

[krank]

På tal om spel som är i full texture-mapped 3D med 3D-fiender och som inte är Quake så har jag just spelat lite drygt en timme av Descent. Första spelet, alltså, med hjälp av dxx-rebirth, en engine remake som ger högre upplösning och även gör så att man kan ha vettiga(re) kontroller. Låsa upp mouselook:en och så, så den inte är så förtvivlat låg vertikalt. Och inverterad.

Så… Med andra ord, den del av svårighetsgraden som berodde på dassiga gamla kontroller ("bra för sin tid" betyder som bekant ingenting när det gäller spelbarhet idag) är borta. Och spelet är absolut, känns det som, precis som Future Shock och Alien Trilogy, gjort för en publik som inte spenderat halva livet med att cirkelstrejfa. Inte för att det är liksom orimligt lätt, och jag spelar dessutom på näst enklaste svårighetsgraden, men till skillnad från när jag spelade Descent back in the day så känns det här åtminstone hyfsat görbart.

För den som inte har koll är Descent alltså en first person shooter men i noll-G och med 360-rörelser. Så lite som en flygsimulator, utom att kontrollerna verkligen är mycket mer FPS. Man åker runt i labyrintiska banor som i varierande grad leker med "vilken del man bör betrakta som golvet", skjuter fiender, plockar upp keycards och nya vapen, försöker undvika att få slut på ammo. Och… jodå, även det här kan rekommenderas.

Vilket år kom det?

…1995. Huh. Vilken slump.

(Det är inte en slump. 1994-1996 var extremt bra år för DOS-spel.
1994: Ufo: Enemy Unknown, TIE Fighter, System Shock, Doom 2, Warcraft, Wing Commander 3, Heretic, Magic Carpet
1995: Dark Forces, Descent, Mechwarrior 2, Full Throttle, C&C, Hexen, I Have No Mouth, Warcraft 2, Phantasmagoria, Future Shock
1996: Duke Nukem 3D, Quake, Red Alert, Master of Orion 2, Death Rally)

BETYG: 90

 

[krank]

Skrev jag alltså inte om Descent II? Drömde jag det? Eller påbörjade jag inlägget och skrev aldrig klart det?

Hur som helst, uppföljaren till Descent kom 1996 och är tydligt upplagt enligt modellen "mer av allt". Vad jag hört ska det också ha börjat som en expansion till Descent, som sedan fick en helt egen release…

Men ja. Förrenderade filmsekvenser, fler vapen, fler fiender, större scope (de avgränsade gruvorna och rymdstationerna är nu i andra stjärnsystem), etc. Mer komplexa och svåra banor. De har lagt till en "guidebot" också, som hela tiden försöker hjälpa en till nästa objective. Det är en ganska otacksam uppgift, för jag åker ju hela tiden runt och vill utforska, eller plocka gisslan (som av nån anledning också finns i de här stjärnsystemen), eller ladda upp min ammo. Så den pker fram och tillbaka som en ivrig hund… "kom! Kom! Hitåt! Hitåt! Kom igen nu, hitåt säger jag ju! Kommer du nån gång eller!?"

Doom II var ju en uppföljare enligt lite samma princip (MER), men… där funkade det betydigt bättre. Terror from the Deep är ju ett annat exempel; Samma spelmotor bara… under vatten, och större banor. Och svårare. Just TFTD har jag ju huvudsakligen positiva känslor om, pga det var det första xcom-spel jag spelade och stämningen är fortfarande oslagbar. Men… det är inte så bra, som spel. "Mer" var inte rätt väg att gå. Och det vet jag inte om det var här heller?

Jag vet inte. Jag gillade det lite mer renodlade, enklare, i ettan. Kanske hade jag känt annorlunda om jag var ett större fan av genren, eller om jag spelat igenom hela ettan först.

Jag vet i varje fall att jag är mycket mer lockad att återvända till Descent än till Descent 2.

BETYG: 85


Jag har också börjat titta lite på Descent 3. Det är lite orättvist, D1 och D2 kunde jag ju spela med engine remakes som fick allt att flyta finfint med noll problem. D3 är ju nyare, och originalversionen funka tekniskt sett i Windows 11. Men det finns vad jag vet ingen engine remake, och det funkar ganska… halvdassigt överlag. Dessutom är kartan något så inåthelvete dålig, men jag blir osäker på ifall kartan jag gillat i Descent är med i originalet eller något Dxx lagt till. Det borde jag undersöka. Jag är nog mer sugen på att kolla in Freespace och/eller Forsaken…

EDIT: Nu har jag testat att köra original-Descent i Dosbox, och kan meddela att kartan är precis lika bra som i Dxx. Det enda som gör originalet lite sämre (typ) är väl att det kör i låg upplösning, men det är sköna kontroller och närmast perfekt karta.

Så de gick från bra och användbar wiremap-karta i D1 och D2 till ett totalt oanvändbart härke i D3. Right, makes sense.