Speltimmen v4–5 2024

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka.
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Mitt mål är att förbättra mina stats på SteamHour. Det vill säga, ha färre spel jag aldrig startat eller som jag spelat väldigt kort tid.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[krank]

Sist av typ alla har jag nu köpt och spelat Baldur's Gate 3. Jag tyckte aldrig om BG1 eller BG2; för mig symboliserar de ju liksom "peak standardfantasy"; allt jag tycker illa om med genren. Trist design av allting ("medeltida" / pseudomedeltida estetik tycker jag direkt illa om), bara en massa tråkig utrustning (svärd, gäsp), och så alver och dvärgar och orcher och… gäsp. Och miljöerna! Oändliga tråkiga utomhusmiljöer. Skog och gräs och mer skog. Och även när det ska bli "urbant" så är det ju fortfarande medeltida.

Så… Jag hade inte jättehöga förhoppningar, även om jag hört att BG3 valt att inte riktigt följa de tidigare spelen i att köra de mest standardmässiga troperna utan istället köra på lite mer udda grejer. Spelets början hade också spoilats för mig; annars hade jag nog inte ens köpt spelet.

Men… ja. Jag satt först i en timme och fipplade karaktär, sådär som man gör. Och sedan spelade jag "en liten stund för att testa", vilket i det här fallet tydligen blev tre timmar. Det är inte osannolikt att jag spelar vidare redan idag. Himla bra spel, alltså. Visserligen fortfarande Forgotten Realms, men med tillräckligt med innehåll som inte är standardfantasy-troper så som jag uppfattat dem, för att hålla mitt intresse.

Sedan är nästan alla companions jag träffat hittills helt outhärdliga. Jag kollade ju på allas små introvideor i karaktärsskaparen, och av dem är det ju bara typ Karlach och Lae'zel som är någorlunda okej. Shadowheart kan jag tämnka mig ha i partyt också, även om hon ocksä är dryg (och det är ju rätt uppenbart att den där artefakten hon har med sig till varje pris borde hindras från att nå sitt mål. Hon är verkligen en sån typisk… mig-rollperson. En sån jag skulle kunnat skapa back in the dark age of the 90s, med en faslig Hemlighet som hela tiden ska Hintas om. Komplett med minnesförlust. Men typ alla karlar är ju helt… helt omöjliga att stå ut med. Hittills har jag snackat med Astarion och Gale, och jag har sett Will Wyll slåss och hört honom prata. Nä, det går verkligen inte, det kommer att få bli ett all-female party det här.

BETYG: 95

 

[krank]

Jag har mest spelat Baldur's Gate den här veckan också, men nu tog jag mig iaf tiden att köra lite 428 Shibuya Scramble, som jag köpte för ett tag sedan.

Det är ett spel som mestadels bara är text på foton, med enstaka filmsnuttar. Storyn handlar – iaf så långt jag kört – om en kidnappning av den ena av två tvillingsystrar. Man börjar med att spela som en polis som står och väntar på att kidnapparen ska komma och plocka upp lösensumman, som befinner sig i en attachéväska som den andra systern håller i.

Spelet har dels flera olika protagonister, och dels en tydlig tidslinje där man spelar en timme i taget. Målet i varje timme är att få alla karaktärer till "to be continued"-läge, dvs där de hållit sig levande och i spel under hela timmen. När man gjort det så låses nästa timme upp.

Man fokuserar på en protagonist i taget. De beslut man fattar för den protagonisten påverkar inte bara den, utan också de andra, så lösningen på att protagonist A tas ur spel kan vara att protagonist B behöver ta en annan väg. Spelaren är alltså ingen av protagonisterna, utan mer som en semi-omnipotent medförfattare.

What else… Karaktärerna är ganska knepiga och skeva, men det är svårt att säga om det är med mening eller om det bara är ett väldigt japanskt spel. Jag tänker att det nog är lite från kolumn A och lite från kolumn B, givet antalet väldigt tydliga referenser till Twin Peaks. Jag menar, ett vittne heter Leland Palmer och en nattklubb heter Log Lady. Diskret, hörni. Men det behöver nog inte vara så diskret.

Typ 30-45 minuter in satt jag mest och väntade på att timmen (IRL-timmen då) skulle ta slut så jag kunde stänga av spelet. Karaktärerna greppade inte tag i mig, inte storyn heller. Men nånstans mellan där och de 77 minuter jag nu totalt spelade så vände det, och jag hamnade i ett slags "men bara ett val till och se vad det leder till"-läge. Nu stängde jag av efter att ta klarat timme 1.

Det enda jag egentligen saknar är något sätt att se en sammanställning av vilka slut jag hittat och så. För mig känns ju det som en central del av lockelsen – att utforska de här förgrenande tidslinjerna och "catch 'em all". Och de är ju numrerade… Nu ångrar jag lite att jag inte helt enkelt skrivit ner vilka nummer jag sett och inte. Oh well.

BETYG: 90