Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.
?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:
1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.
Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.
Jag har börjat spela 90-talsklassikern Phantasmagoria.
För er som inte minns: En gång i urtiden var de flesta datorer inte riktigt kapabla att spela upp film i någon nämnvärd upplösning. VGA, eller 320x240, var väl ungefär max. Men i samband mellan att fler datorer fick CD-romenheter och ljudkort (!!!) så började speltillverkare försöka utnyttja de nya formaten -- en diskett innehöll 1.4 mb ungefär, och en cd-skiva kunde ha upp till 650 (senare 700)!
Ett av sätten man kunde underlätta för de tröga datorerna att spela upp film var att låta filmerna ta en herrans massa utrymme. På disketter var det inte direkt en bra lösning, men på cd-skivor... Och så föddes FMV-spelen. Det är egentligen inte en genre så mycket som en teknik (lite som att prata om "oculus rift-spel" eller så) och det de hade gemensamt var att de använde en hel del FMV -- full-motion video. Alltså helskärmsfilmer, för att tala klarspråk. FMV's sågs i Wing Commander III (som var en rymd-flygsimulator) till exempel, där självaste Mark Hamill spelade huvudrollen.
En grej med det här var att spelen snabbt svällde upp... Wing Commander III låg på... tre skivor, om minnet stämmer. Wing Commander IV läg på fyra eller fem. Mission Critical, ett av mina favoriter, låg på fyra.
Phantasmagoria låg på sju cd-skivor. Det var i och för sig också ett av de första FMV-spelen med riktiga skådespelare -- och jag använder termen skådespelare ganska löst här -- och filmerna är definitivt varken högupplösta eller speciellt få eller små.
Phantasmagoria är ett peka-klicka-äventyrsspel med skräcktema, där bakgrunderna består av typ... ganska fult 3d-renderade modeller och inslag av foton. Karaktärerna är uteslutande riktiga människor, i vissa fall rentav med viss skådespelande förmåga. Spelet använder maximalt 256 färger per bildruta och reserverar väl sisådär en 16 färger till huvudpersonen. Det ser överlag ganska dåligt ut med dagens mått mätt. Skådespelarna är filmade mot greenscreen eller mer troligt bluescreen, och eftersom formatet knappast kan hantera antialiasing eller halvgenomskinliga pixlar så syns det väldigt tydligt att de är klippta från just en sådan bakgrund.
Storyn är ganska ostig och manuset är stundtals krystat. Kvaliteten kanske bäst kan beskrivas som B-såpa eller så. Skådespeleriet är tafatt, dels för att regiarbetet uppenbart är kasst och dels för att skådisarna sällan har något att agera mot -- det är en enorm skillnad på när huvudpersonen agerar mot något hon ser och när hon ska försöka agera mot något som inte finns. Blicken blir liksom ofokuserad och glasartad, det märks tydligt att hon i själva verket traskar runt i en studio. Att det dessutom ekar i studion gör det inte bättre... Musiken är bra, men alla repliker låter riktigt, riktigt dåligt.
Klippningen hade kunnat vara extremt mycket tajtare. Spelet gör många klassiska amatörfilmsmisstag, till exempel låter saker ta för lång tid. Vi behöver inte se huvudpersonen resa sig upp, släta till kläderna, fippla lite... Vi behöver inte se hur hon fipplar i flera sekunder med nycklar innan hon öppnar en dörr... Idén tycks ha varit "visa allt i realtid" mer eller mindre, plus att låta huvudpersonen vara övertydlig i allt. resultatet segt och ryckigt. Jag tror att de här skådisarna kunnat göra ett bättre jobb med några omtagningar, hårdare regi, tillsnyggat manus och bättre klippning...
Storyn är typ: En ganska stereotyp douche och hans likaledes stereotypa hustru (gillar barn, lagar mat, skriver böcker, är inte så praktisk) flyttar in i ett hus som tillhört en scenmagiker som velat bli en riktig magiker. Under sina utforskningar i huset råkar frun släppa loss vad jag antar är spöket efter magikern, som besätter maken som börjar bete sig marginellt mer douchy. Jag gissar att det kommer att eskalera under spelets gång. Jag bygger den gissningen bl.a på att det i "hur man spelar"-hjälpen i spelet står att maken kommer att börja jaga en vid nåt tillfälle. Snyggt spoilat, grabbar.
Men tja, jag tog mig igenom kapitel 1 och jag gillar genren. Och numera behöver man faktiskt inte byta skiva hela tiden; det går bra att köpa hela spelet på gog.com istället...
krank said:
Det är också rätt fräscht ändå att det finns ett inbyggt hints-system. Men jag saknar en knapp för att visa hotspots. Det var inte ny teknologi liksom, Simon the Sorcerer 2 hade det.
Jag skulle kunna säga något om scenografin också, men en bild säger mer än tusen ord... Observera hur belamrad bilden är, hur komplett omöjligt det är att få någon form av djupkänsla.
Nog hade de kunnat efterbehandla den här i Photoshop för att lägga in t.ex. lite mer mörker längre bort och ljus längre fram?
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
