Jag spelade lite mer
Castlevania: Lords of Shadow under veckan. Spelet fortsätter ha sina sidor, jag är till exempel fortfarande inte helt överens med kameran. Men jag börjar kunna hantera kontrollerna hyfsat iaf och även om det blir en del döende så tar jag mig fortfarande framåt.
Idag slogs jag mot ännu en sån där sjukt cool jättestor boss. Jag gillar verkligen det här med stora bossar man klättrar runt på, känner jag. Shadow of the Colossus är trots allt ett jävla coolt spel... även om jag inte kom helt överens med kontroller och svårighetsgrad där. Borde nog testa HD-remaken till PS3, jag har den ju i hyllan... (Det är inte bara Steamspel jag äger min inte spelat...).
Hursomhelst,
här är lite bilder från striden mot den apcoola, snygga, häftiga, mäktiga bossen.
EDIT: Åh, en sak: Jag har fått med mig en sjukt irriterande telepatjänta också, som är expert på att tjata om självklarheter. Typ, jag springer runt och letar fyra kristallskärvor och hittar en och hon "kom nu ihåg att du har tre kvar", två minuter senare "du har väl inte glömt att du behöver tre till skärvor", två minuter senare "tre skärvor till, skynda dig!" Och man ba' "JAAAAAA JAG VEEEEET".
Särskilt störigt var det under bossfajten, där jag kastades av några gånger och fick börja om. Och hon ba' "gå inte jättenära bossen" -- nähä, ska jag alltså inte gå jättenära den megagigantiska superbossen som kastar lavastenar när man kommer nära? Hon upprepade sedan detta om och om och om och om igen... "Gabriel, nu ska du hoppa upp på den" - "JAMEN JAG VET jag har hoppat upp på den femton jävla gånger vid det här laget JAG VET HUR MAN GÖR HÅLL KÄFT!"
Lite som att ha en sån där störig polare bredvid sig i soffan, en riktig backseat gamer som konstant påpekar uppenbara saker, särskilld när man misslyckas. "Du skulle ha hoppat lite bättre" - "you're not helping".