Speltimmen v1–4 2025

[krank]

(Mestadels 2025 iaf)

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka (även om trådarna kommer en gång i månaden).
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Mitt mål är att förbättra mina stats på SteamHour. Det vill säga, ha färre spel jag aldrig startat eller som jag spelat väldigt kort tid.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[Feuflux]

Jag spelade klart Thimbleweed Park igår. Det är ett pixligt peka-klicka-äventyr som använder sig av multipla karaktärer (fem som flest) vars historia går in i varandra. Casual och Hard fanns som val, och jag körde på casual. Lite googlande nu efteråt antydde att Hard borde hetat Normal och att jag borde kört det, men men.

Det dåliga:
- humorn är rätt egen, tog ett tag att komma in i för mig
- gillade inte slutet (akt 7-9 typ) då det mest kändes som att de misslyckades komma på en bra avrundning och spårade ut i meta-humor istället

Det bra:
- pusslen! Intuitiva så jag satt nästan aldrig fast (tog en titt på hints ett par gånger dock)
- multipla karaktärerna funkade bra ihop, riktigt kul när de kunde samverka för att lösa pussel
- notebooks. Alla hade varsin todo-lista så man kunde se dem checka av saker alltefter storyn rörde sig framåt. Funkade toppen för att minnas vad man häll på med.

Så, lite trög start, jättebra mitt, seg avslutning. Rekommenderas.

 

[krank]

Jag blev lite inspirerad efter att ha sett om Dune 1 och 2, så jag köpte Dune: Spice Wars och nu har jag spelat det i 87 minuter.

Det är ungefär vad jag förväntade mig: ett RTS-spel med lite 4X-hybriddelar. Det är ganska snyggt (och så krävande att det helt enkelt vägrade köras på min laptop när jag bara hade 3050 med 4GB vram).

Det är lite… blodlöst, sådär som 4X-spel kan bli när fraktionerna inte har så mycket plot eller ens stämningstext omkring sig. Det här är verkligen bara ren mekanik, och de enda spellägena som finns är typ "skirmish" där man slåss om en karta tills nån uppnått vinstkriterierna, eller "campaign" där man kör flera skrimishes efter varandra och har en stor karta där man väljer vilka skirmishes man ska prioritera.

Det jag framför allt saknar är nog något mer… kampanj-kampanjigt. En story. Någon anledning att bry sig bortom line go up.

BETYG: 85+

 

[krank]

Speaking of RTS-spel med en story som greppar tag i en ganska så omedelbart, så har jag spelat 99 minuter av Homeworld 3.

Homeworldserien är en sån där som legat på min "vill spela igenom nån gång"-lista hur länge som helst. När första spelet kom så imponerade det stort på mig – så otroligt snygg design, perfekt anpassad för dåtidens tech också. Och rymd-settingen kändes fräsch, liksom att de lät musiken och annat tala om en inte lika typ… amerikansk kultur som man ofta seri i rymd-scifi.

Homeworld: Remastered ligger fortfarande där och retar mig, och väntar på att spelas…

HW3 är, tja, Homeworld 1 och 2 fast snyggare. Realtidsstrategi i 3D-rymd, man har ett flyttbart och uppgraderbart gigantiskt moderskepp istället för en hemmabas och man kan pausa och ge order. Det finns en himla massa options och taktiska finesser jag inte bemästrart och som jag, om jag ska vara helt ärlig, antagligen aldrig kommer att bemästra. Tur att det finns olika svårighetsgrader ifall det blir för svårt framöver.

Jag vill verkligen spela vidare på det här. Men jag vill å andra sidan hemskt gärna ha spelat de tidigare spelen innan jag spelar detta. Det borde inte vara omöjligt heller – enligt Howlongtobeat ska det ta typ 25 timmar att ta sig igenom 1+2, och sen om man ids bry sig om Desert of Kharak så blir det väl ytterligare 12…

BETYG: 90

 

[JohanL]

Jag spelade färdigt Rogue Trader. Det är ett apbra spel, kanske det bästa datorrollspel (i alla fall i avdelningen taktisk strid) jag har spelat! Karaktärsbyggarsystemet är komplext, och att det inte nödvändigtvis är balanserat gör bara att man uppmuntras till att använda de optimerade kombinationerna. Världen och uppdragen är enormt omfattande, och textmassan i konversationer är extrem - jag vet inte hur många böcker det samlade materialet skulle fylla. De tre "paths" man har - Dogmatic, Iconoclast och Heretic - resulterar i (antar jag) rätt olika flöden, och det är intressant att se hur Dogmatic faktiskt funkar, för en definition av "funka", och inte bara är meningslös fanatism. Beslut man tar tidigt har effekter sent. Det är inte sällan ren Culture Gaming i WH40K, vad jag själv ser som det bästa sättet att använda settingen.

5+/5, i alla fall om man pallar ett riktigt crunchigt stridssystem.

Så fort första DLC:n reas ska jag kicka igång en ny run (150 timmar har man väl över?).

 

[Rickard]

Satellite Reign
2015

Jag fick det här spelet rekommenderat när jag sade att jag ville ha ett Syndicate-spel. Tog mig en halvtimme att ta mig igenom tutorial, vilket gjorde att jag tappade intresset för sex månader sedan, men jag återupptog spelandet i helgen och spelade 10 timmar, vilket verkar vara halvvägs genom spelet. Många saker är lika mot Syndicate - du kontrollerar fyra individer; i Syndicate är det cyborgs men här är det kloner; du kan göra research för vapen, utrustning och cyber; det är satt i en cyberpunkstad (en skön miljö, faktiskt); du får uppdrag även om i detta spel är det lite mer open world; du skapar ett brottssyndikat.

Skillnaderna är däremot större. Du kan hela tiden konvertera nya kloner (med olika bonusar) och varje klon får ett implantat med skills som du hela tiden utvecklar med poäng från XP. Det är mer open world i det att du gör uppdrag i vilken ordning som helst och får sedan pengar (eller är tillräckligt kraftfull) för att penetrera in i nästa område. En sak jag verkligen ogillade i Shadowrun-spelen var att det var uppenbart vilken strategi man kunde använda. Här är det mer som i Cyberpunk att du kan välja lite utifrån vad du känner för. Skicka in din infiltratör som låser upp saker? Hackaren hackar dörr-kontrollerna? Hackaren tar över säkerhetsvakten som följer med och låser upp saker? Du tar över vaktrobotar och skickar de någonstans så att du lättare kan se vakternas rutiner? Du skjuter dig in? Du stänger av elektriciteten för säkerhetskamerorna? Du mutar folk? Du låter en av dina kloner fångas av säkerhetskameran för att dra på sig alla vakter så att du kan smyga runt med de andra... Vissa uppdrag tar mig 5 minuter att klara medan andra kan ta flera timmar, men jag vet inte riktigt hur lång tid det ska ta förrän jag faktiskt testat det. Det är en sådan jäkla skön känsla att komma på rätt planer för att komma vidare.

En sak som Satellite Reign gör fantastiskt är att det mesta går på tid; säkerhetskamerorna kommer online efter några minuter; någon fixar elektriciteten efter en timme. Det gör att du ständigt känner en press på dig. Inte en onödig press; ingen konstant stress. Men i under vissa uppdrag har jag fått gömma mig för att analysera läget, väl medveten om att klockan tickar, även om den tickar långsamt. En finess är också att vaktrutinerna slumpas fram för varje nytt spel, så laddar man om får man en helt ny upplevelse/utmaning. Jag satt och spelade i åtta timmar under söndagen och glömde bort tiden. Det i sig borde vara ett bra betyg för spelet.

Det enda som är jobbigt är att få se de där jäkla tre loading bars när spelet startar. För när jag ska köra om en bana från en gammal save-fil, så tenderar save-filerna göra att spelet låser sig.

Helt klart värt 60 kr (rabatt till den 18:e jan).

Satellite Reign

Satellite Reign is a real-time, class-based strategy game. You control a team of four age

www.gog.com