Spelmöteslöften som glöms bort

[Zeedox]

Både som spelare, men främst som spelledare, har jag många idéer och områden där jag vill förbättras eller se något. Men när spelmötet väl börjar är det som bortfluget, eller visar sig vara väldigt svårt att faktiskt få till. Likt ett nyårslöfte om att börja träna faller man tillbaka i samma sköna soffa på kvällarna snabbt.

Klassiker för mig, som jag om och om skriver som spelmötesmål men ofta tappar längs vägen:

1. Hålla högt tempo och låta spelarna åstadkomma många saker utan att millimeterspela
2. Ge ledtrådar frikostigt istället för kryptiska konspirationsantydningar
3. Spelledarpersoner med faktiska mål istället för bara vibes
4. Kännbara konsekvenser för spelarna
5. ”Den här gången ska jag inte göra en svår och intellektuell loner som rollperson!”

Någon som känner igen sig? Vad har ni för vanor som är svåra att lägga till sig eller sluta med?

 

[Faehrengaust]

Det låter som att du har lyxen att spela så pass mycket att du kan börja iterera och förbättra dig.

Jag är bara glad när vi får till ett spelmöte och är ännu gladare efteråt att det blev av. Har inte frekvensen för att börja en utvecklingsprocess i själva spelandet/spelledandet. Önskar att jag hade det dock.

---

Men, i övriga livet så gillar jag att ha utveckling i det jag gör. För mig är det viktigt att:
- Skriva upp saker. Det fäster bättre i minnet då. Dessutom är det bra att ha en process där man tittar på det man skrivit. Anteckningsblock som man ständigt har med sig är a och o. Jag är t.ex. stenhård på det när det gäller min träning där jag utvecklar och förändrar min träningsmetodik hela tiden. Använder det även i min spelutveckling där jag har anteckningar både på block och dator och rutiner för när jag tittar på dem.
- Fästa saker vid något - förankra, t.ex. ha en morgonrutin där det ingår att titta över anteckningar. Det blir en fast punkt och man arbetar in en vana.

 

[Mogger]

"Just ja, den här gången ska vi komma ihåg att ni har en stridstränad tiger med er"

 

[Zeedox]

Det låter som att du har lyxen att spela så pass mycket att du kan börja iterera och förbättra dig.

Jag är bara glad när vi får till ett spelmöte och är ännu gladare efteråt att det blev av. Har inte frekvensen för att börja en utvecklingsprocess i själva spelandet/spelledandet. Önskar att jag hade det dock.

---

Men, i övriga livet så gillar jag att ha utveckling i det jag gör. För mig är det viktigt att:
- Skriva upp saker. Det fäster bättre i minnet då. Dessutom är det bra att ha en process där man tittar på det man skrivit. Anteckningsblock som man ständigt har med sig är a och o. Jag är t.ex. stenhård på det när det gäller min träning där jag utvecklar och förändrar min träningsmetodik hela tiden. Använder det även i min spelutveckling där jag har anteckningar både på block och dator och rutiner för när jag tittar på dem.
- Fästa saker vid något - förankra, t.ex. ha en morgonrutin där det ingår att titta över anteckningar. Det blir en fast punkt och man arbetar in en vana.

Ja, ända sedan pandemin har jag haft turen att spela mer än tidigare. Men som du säger, inte nödvändigtvis ofta nog för att träningen ska fästa.

 

[Celledor]

"Just ja, den här gången ska vi komma ihåg att ni har en stridstränad tiger med er"

Eller bara att de har hästar... Som liksom, magiskt, följer med.

 

[Sömniga Isaac]

Just, jag har ett rollpersonsblad ja... kanske ska kika på det ibland också för att se vad jag kan göra för vettigt.

Nästa spelmöte "Va, vad menar du med färdigheter? Jaha, de här som har värden på det här bladet som ligger längst ned i min hög av papper som är typ viktiga? Uh... en sekund.."

Edit: Det brukar sällan vara ett problem att jag glömmer rollpersonsbladet då jag i regel har koll på reglerna. Så brukar lösa sig ändå, kanske därför jag aldrig blir bättre på att hålla koll på den detaljen som spelare.

 

[Rickard]

Någon som känner igen sig? Vad har ni för vanor som är svåra att lägga till sig eller sluta med?

Något jag lagt till mig är att försöka rollgestalta mer än att bara ge spelarna all information dom behöver. Jag är duktig på att ge världen färg (tillsammans med spelarna) men alla spelledarpersonerna blir rätt gråa. Jag har ändå försökt skriva upp starka karaktärsdrag men det blir ändå Rickard eller Slug Rickard. Det finns större prioritet för mig än att rollgestalta.

 

[Faehrengaust]

Eller bara att de har hästar... Som liksom, magiskt, följer med.

Men dom är ju i hästfickan.

 

[Jocke]

Jag skulle vilja bli bättre på att improvisera miljöbeskrivningar och få in stämning i dem.

 

[adrian_of_arcane_lore]

"Just ja, den här gången ska vi komma ihåg att ni har en stridstränad tiger med er"

Jag glömmer alltid bort sidokaraktärer som följer med rollpersonerna.
Har börjat outsourca dem till spelarna som "henches", men glömmer i vart fall i 50% av fallen bort att göra det med.

Resultatet blir schrödingens NPC, vars tillstånd bestäms när den interageras med.

 

[Faehrengaust]

Det är intressant med djur.

Spel med vuxna: djuren glöms alltid bort
Spel med barn: djuren glöms aldrig bort

 

[Rangertheman]

Ett viktigt spelmöteslöfte: Ge en mycket större del av författarskapet till spelarna

 

[verlandes.]

+1 på sidokaraktärer/pets/henchmen.
Jag tycker iofs att det egentligen borde vara spelarnas ansvar att hålla koll på dem, men men!

 

[Man Mountainman]

Både som spelare, men främst som spelledare, har jag många idéer och områden där jag vill förbättras eller se något. Men när spelmötet väl börjar är det som bortfluget, eller visar sig vara väldigt svårt att faktiskt få till. Likt ett nyårslöfte om att börja träna faller man tillbaka i samma sköna soffa på kvällarna snabbt.

Klassiker för mig, som jag om och om skriver som spelmötesmål men ofta tappar längs vägen:

1. Hålla högt tempo och låta spelarna åstadkomma många saker utan att millimeterspela
2. Ge ledtrådar frikostigt istället för kryptiska konspirationsantydningar
3. Spelledarpersoner med faktiska mål istället för bara vibes
4. Kännbara konsekvenser för spelarna
5. ”Den här gången ska jag inte göra en svår och intellektuell loner som rollperson!”

Någon som känner igen sig? Vad har ni för vanor som är svåra att lägga till sig eller sluta med?

Känner särskilt igen mig i 1 och 2. Jag tror att jag långsamt blir bättre, men det är svårt att lära gamla hundar sitta.

Det där med "kryptiska konspirationsantydningar" beror väl delvis, åtminstone i mitt fall, på att jag ofta kastar mig in i spelledandet utan att helt och hållet ha konspirationen färdiguttänkt i huvudet, så då blir jag ängslig inför att ge ledtrådar som tvingar mig ta ställning om detaljer jag helst hade funderat mer på. Ofta får jag istället stressa mot slutet för att få alla de kryptiska ledtrådar jag gett att hänga ihop till något meningsfullt.

Edit. Nu när jag tänker på saken är kanske millimeterspelandet också ett utslag av bristande prepp, eftersom det ger ett andrum att låta spelarna bråka med en fruktförsäljare eller slå tio slag för att smyga sig in på en läkarmottagning. Så kanske är "bättre prepp" lösningen på bägge problemen. Det, eller att lära sig ge sig hän åt improvisationen och oförutsägbarheten.

 

[Mogger]

+1 på sidokaraktärer/pets/henchmen.
Jag tycker iofs att det egentligen borde vara spelarnas ansvar att hålla koll på dem, men men!

I vår grupp glömmer alla bort alla djur. När vi spelade T2000 var min plan att köpa en liten plastschäfer och ställa på bordet så vi inte skulle glömma. Guess what? Det glömde jag.

Jag var spelare i den kampanjen.

 

[Jocke]

+1 på sidokaraktärer/pets/henchmen.
Jag tycker iofs att det egentligen borde vara spelarnas ansvar att hålla koll på dem, men men!

När vi spelade ASE hade henchmen ett eget formulär och de fick bestämma Marching Order innan de gick ner i dungen varje möte. Det fungerade.

 

[Zire]

En grej som jag tycker faktiskt fungerar bra är att vara mer transparent med spelarna. Framför allt i början när man lär sig ett nytt system. Då kan de hjälpa en att påminna och ge feedback på hur väl de tycker att man uppfyller sina mål. Allt eftersom kan man sedan "gömma" sina avsikter i ett mer flytande spelande.

 

[DanielSchenström]

Jag känner igen mig i förbättringsönskan, och i att före spelmöten (oftast kvällen före) försöka intala mig själv att rollgestalta mer, beskriva miljöer mer, och försöka beskriva det som sker i strid mer så det inte bara blir siffror och "jag slår...jag träffar...du får x i skada".

När spelmötet börjar så hamnar jag ändå oftast på min normalbekväma nivå.

Sen så är jag intresserad av och skulle vilja ha mer multimedia i alla mina spel. Jag har ett musikprogram, där jag exempelvis gjort ett Shadowrunpack med vapen och formelljud, samt stadsambiens. Kan spelas upp genom att använda datorn enbart, eller pads eller ett keyboard. Hur som skulle jag vilja ha tiden att skapa ett sådant till alla mina spel, och jag har också ett röständringsprogram där tanken är att jag ska skaffa mikrofon så man kan tala med fler unika röster.
Jag skulle vilja ha tid att göra fler handouts och snyggare kartor. Vi spelar snart Marvel Super Heroes så bäst vore att ha färgkartor, men nu blir det bara blyertskartor istället.
Jag kan rita så det hade också varit sjysst att kunna visa bilder på fler slp, eller unika saker i kampanjmiljöerna.
Har tittat på ljuskontroller och ljusriggar. De går att koppla till musikprogrammet jag har och är skulle jag vilja ha stämningshöjande ljussättning, åska, lummiga skogar och sånt.

Allt ovan är ju görbart men tidskrävande, och som nu i helgen då jag har två äventyr i olika spel och de också ska förberedas med idéer, stats, kartor och handouts ska skrivas klart (en skrift om staden Ravnica som uppdateras mellan spelmöten om de besökt nya ställen, och så håller jag på att sätta ihop pdf:er med rollpersonernas superkrafter i Marvel så att spelarna inte ska behöva bläddra så mycket), så blir det inte så mycket tid över. Har tänkt att jag ska låta några andra spelleda ena dagen ett tag framöver efter att Marvel är klart, men det kommer ständigt nya idéer på äventyr och kampanjer som inspirerar så jag blir sugen på att spelleda mer.

 

[Sömniga Isaac]

Så ett mer seriöst svar och som jag tänkt på lång tid.

Våga vara mer ärlig och våga uttrycka när saker skaver. Våga säga till när saker känns som de går på tvären och förväntningar bryts. Inte på ett sätt som angriper andra spelare, utan den där ärliga kommunikationen och förmågan att säga "hörni, kan vi stanna upp en stund för just nu upplever jag att den här grejen inte riktigt fungerar och förstör det roliga i spelandet".

Jag är dålig på det och har under lång tid sagt att jag ska bli bättre på den här förmågan. Men den faller alltid bort, vilket är synd. Jag tror ju själv mycket på att våga tala öppet om både det som fungerar och det som skaver, men själv är jag sämst på det.