Nekromanti Spelartips till en skräcknybörjare

[Black Dwarf]

Eftersom Berserk är min SL, och även kommer att vara det i In the Dark, så vågade jag inte läsa nedanstående tråd, utan börjar helt fräckt på en ny. Det handlar om att spela skräck.

Mina funderingar går i de banorna, att man måste vara väldigt empatisk för att kunna vara spelare i ett skräckrollspel. Jag har förstått att man ska bli RÄDD som spelare, och inte bara SPELA rädd. Detta kräver att gruppen känner varandra och litar på varandra, och dessutom kräver det att man ska kunna helt lämna sin egna person bakom sig och sjunka in i rollen.

Är skräck en större utmaning än andra genrer? Hur funkar det ifall några i gruppen inte tar det hela på allvar (vilket jag befarar att kommer att hända)? Några tips för att förstärka spelupplevelsen självmant (det har mycket med SL att göra, men man har en hel del som vilar på ens egna alxar också)?

/Black Dwarf, vill spela skräck.

 

[Troberg]

Min erfarenhet är att om man bara spelar rädd så läcker den känslan snart över i verkligheten också. Det brukar sköta sig själv.

Överdriv gärna lite i början, om inte annat skrämmer du de andra spelarna när du sitter skakande i ett hörn med en hagelbössa och stirrar hysteriskt omkring dig.

Hjälp spelledaren med stämningen. Om det är tänkbart att någon smyger i mörkret utanför, tänk inte bara det tyst utan säg "Tänk om det är någon utanför!". Tillräckligt mycket sådant kryper in i det undermedvetna och sätter en bra grundstämning.Ta inte i så mycket att det blir parodi bara.

 

[walium]

"Min erfarenhet är att om man bara spelar rädd så läcker den känslan snart över i verkligheten också. Det brukar sköta sig själv."

En grupp spelare kan även hetsa upp varandra genom sina reaktioner och med inlevelsefullt spel. Helt plötsligt upptäcker man att man är rädd på riktigt. Undvik distraherande tankar, godisprassel, sörplande och smaskande. Försök att inte gå på toaletten när stämmningen är på topp.

"Överdriv gärna lite i början, om inte annat skrämmer du de andra spelarna när du sitter skakande i ett hörn med en hagelbössa och stirrar hysteriskt omkring dig."

Fungerar antagligen ganska bra, särskilt om de andra kan se att du laddar geväret också.

 

[Sutekh-Nacht]

"Mina funderingar går i de banorna, att man måste vara väldigt empatisk för att kunna vara spelare i ett skräckrollspel. Jag har förstått att man ska bli RÄDD som spelare, och inte bara SPELA rädd. Detta kräver att gruppen känner varandra och litar på varandra, och dessutom kräver det att man ska kunna helt lämna sin egna person bakom sig och sjunka in i rollen."

Nja, det är som [color:\\"blue\\"] troberg [/color] redan har påpekat så brukar det komma av sig själv, föresatt att man har en SL som klarar av att förmedla den känslan. Annars kan man alltid försöka hjälpa till lite själv. Genom att:

-Försöka att undvika att skämta eller att tala "Out of Character" så mycket som möjligt.

-Lyssna, häng med och känn så mycket som det bara går! Det är något vi alla känner igen från vanligt rollspelande, men i skräck så är det centralt med just att känna. Rädsla är trots allt en känsla och inte ett intellektuellt ställningstagande!
Om man börjar fatta orationella och emotionella beslut som leder rakt åt h-vete så är man på rätt spår...

-Låt de andra vara rädda. Reta inte dem för det eller låt det inte vara pinsamt att spela ut. Det här kanske låter lite pretto-teater-larvigt, men det är enkel råd som gör stor skillnad.

Tja, det var nog det. Jag hoppas att jag har hjälpt till och inte strulat till det nu bara.

"Är skräck en större utmaning än andra genrer?"

Nej igentligen inte. Det gäller bara att alla vill bli skrämda. Om inte det är så kan det bli lite svårt att få det att funka, tyvär...

Ha kul och kom tillbaka och berätta hur det gick!

MVH & LPH / J

 

[Kitzune]

Re: Here we are know - entertain us!

Hej Sutekh-Nacht, schyssta poänger hade du i ditt inlägg,
känns skönt att det finns spelare som tänker på sin stackars
SL ibland också

Lyssna, häng med och känn så mycket som det bara
går!

Excellent förslag! Som jag ser det är det mycket som hänger
på spelledaren, för mycket egentligen. Ibland känns det som
om en spelgrupp stormar in och nästan kräver underhållning
(Smells like teenage spirit ). Varför är det på detta viset?

/Alexander Gyhlesten

 

[Zaphod_UBBT]

Underbart initiativ! [ANT]

Mycket viktig fråga. Allt för mycket tjabb om spelledarens roll och för lite om hur mycket spelarna egentligen kan tillföra. I övrigt anser jag att det som har sagts är kärnan i det hela. Inlevelse för både spelarna och spelledaren tätare in i fiktionen. Detta höjer stämningen enormt och sedan krävs det inte mycket för att det ska bli skrämmande.

Zaphod

 

[Sutekh-Nacht]

Re: Here we are know - entertain us!

Hej där Kitzune

"känns skönt att det finns spelare som tänker på sin stackars SL ibland också"

Jovisst! Man måste ta hand om sin SL, vi vill trots samma sak: ha kul tillsammans.

"Excellent förslag! Som jag ser det är det mycket som hänger på spelledaren, för mycket egentligen. Ibland känns det som
om en spelgrupp stormar in och nästan kräver underhållning
(Smells like teenage spirit ). Varför är det på detta viset?"

Ja, man får akta sig för att ta sin SL för givet. Man måste tänka på henne också. Jag tycker att det blir som bäst när man tillsammans bygger en historia. I stället för att man är fiendet och försöker jobba mot varandra.

MVH & LPH / J

 

[globbe]

Ett tips till hur hela gruppen kan hjälpas åt:

Ett kanske mer konkret förslag är ju att leta upp en bra lokal att spela i, detta kan ju tyckas lite billigt, men låt mig ge ett förslag. När min spelargrupp för många år sedan spelade svarta madonnan till kult, fixade vi en gammal nerlagd industrilokal i en fabrik från 1920 som låg mitt i ett naturreservat (dvs mitt uti i skogen). Där satt vi längst upp i ett litet rum med stora ödsliga ytor omkring oss, vi sov på golvet och käkade vad som kunde tillagas i en microugn, i 4 dagar. Med en stereo som spelade ReAnimator konstant och bra kostymer blev känslan total. Ingen vågade tillslut gå utanför rummet och när någon skulle gå på toa fick vi andra följa med. Kulmen kom när vår SL sa att han hade gömt ett brev som hörde till en SLP i skogan precis utanför fabriken, och hela gänget, in character, fick smyga ner genom fabriken och ut mitt i natten....

Det var fan toppen!

Men man kanske inte behöver ta i så hårt, så mycket förberedelser har vi bara orkat med den gången. Iaf, kontentan: Det är inte fel att leta upp en bra miljö när man ska spela skräck, det brukar faktiskt ge en ytteligare dimension. Och glöm inte musiken. I övrigt är ju de andra tipsen som kommit upp här jättebra.