Nekromanti Skriva YA fantasy

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,552
Så jag försöker komma bort från grim dark stilen som jag skriver... allt i? Allt jag skriver är grim dark och jag vill bredda mig lite. Så jag skriver YA fantasy för målgruppen 13 till 17 åringar just nu som en övning. Målet är en kort roman ungefär och jag är 8000 sidor in just nu efter två veckors halv-fokuserat skrivande.

Så här är frågorna:

Vad gör något till bra YA?

Vad vill du/YA fantasy läsare ha från genren?

Är där något speciellt som man ska ha med när man skriver YA grejer?
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
11,977
Location
Ludvika
Om jag tänker tillbaka på när jag var yngre och läste mycket fantasy och vad jag gillade och inte gillade så skulle jag säga att det är viktigt att man kan relatera till minst en huvudperson, gärna till flertalet av dem om det är flera, men inte nödvändigtvis alla. Och i slutändan bör saker och ting sluta huvudsakligen till det bättre för alla "goda". Det behöver absolut inte vara "det perfekta slutet" för alla iblandade, utan jag skulle snarare säga att alla bör få det slut de behöver, snarare än det slut de ville ha från början.

Prinsen måste inte bli kung i slutänden, även om det var hans mål genom hela boken, utan kan mycket väl inse att han mycket hellre vill ha ett enkelt liv som "vanlig" person.
 

luddwig

Lawful evil
Joined
30 Jan 2013
Messages
5,574
God45;n312638 said:
Målet är en kort roman ungefär och jag är 8000 sidor in...
Korta romaner är inte vad de brukade vara. (Jag gissar att du menar 8 000 ord.)
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,552
luddwig;n312643 said:
Korta romaner är inte vad de brukade vara. (Jag gissar att du menar 8 000 ord.)
Hahahahah, ja det gör jag :p
 

kwarnberg

Swordsman
Joined
8 Jul 2015
Messages
774
Problem och hinder som är relaterbara för läsaren, skulle jag säga. Twilight är väl knappast poppis för vampyrerna, utan för triangeldramat, exempelvis? Att hitta sin identitet, att vuxna inte förstår, etc.
 

Skarpskytten

Mellan två äventyr
Joined
18 May 2007
Messages
6,012
Location
Smålands golvbrunn
Jag uppskattar väldigt mycket att protagonister/-erna är i samma ålder som målgruppen, dvs ungdomar. Hen bör därför också som flera varit inne brottas med sådant som vanliga ungdomar brottas med. Det kan handla om kärlek och sex, men det kan också handla om frigörelse, uppbrott, relationer. Jordnära och konkreta konflikter tror jag gör både protagonisten och hela berättelsen lättare att relatera till och identifiera sig med, vilket kan behövas om den utspelar sig i en fantastisk setting. Personligen tycker jag inte detta måste vara stort eller centralt, men jag anser nog att det är en viktig ingrediens. Det är i alla fall med i YA-romanen jag skriver.

Sedan tror jag inte att man ska vara rädd för att göra berättelsen komplex och skygga för svåra ämnen. J K Rowling är ingen stor författare, men två saker hon gör bra är 1) bygga komplexa berättelser fulla med ledtrådar och planteringar som leder fram till en naturlig avslutning och 2) ta upp svåra ämnen, som döden och plikten att bekämpa ondskan. Jag tror att bägge dessa saker tilltalar tonåringar och det gör dessutom att en äldre läsekrets kan få ut något av boken. (Jag har inte läst så mycket YA som jag borde, men det jag har läst ex Rowling och Pullman har jag gillat, däremot tycker jag de barnböcker jag läser för min femåring är rätt platta och banala - jag läser dem för hennes skull, inte för min egen.)

När det gäller karaktärerna tror jag inte man ska vara rädd för att överdriva och ta i. Jag tänker man kommer långt med vanliga stereotyper med en twist. Jämför Rowling, som gör fantastiska men överdrivna (och psykologiskt tämligen ointressanta) karaktärer.

Also, en skurk. Du måste lyckas med skurken. Du kan inte göra som Tolkien, och ha skurken sittande i ett berg eller under ett berg 100 mil bort. Det måste vara personligt. Varför har Rowling med en helt knäpp DA-lärare i varje bok plus Snape plus Malfoy. Det är för att Voldemort är för abstrakt och för långt borta. Det behövs en småsint jävel nära protagonisten. Sen kan man ha med Sauron också.
 

zonk

muterad
Joined
10 Jan 2016
Messages
3,140
Jag tycker det är kul med karaktärer som är lite som de i Martin Millars böcker. Jag hade inte kallat dem dumma, men liksom.. tänker inte efter alltid, eller hur ska man säga? Lonely Werewolf Girl är ju sjukt kul. Typexemplet på väldigt relaterbara karaktärer i en rätt fantastisk story. Sen är den inte utan mörker och tyngd heller. Grym blandning.
 
Top