Rollspelstext (tilltal och ton)

[Quadrante]

Som en parallell till andra tråden om vilka delar ni läser av en rollspelsbok, funderar jag på vilket tilltal och ton ni föredrar. Vilket givetvis kan variera mellan olika typer av texter.

Textens tilltal kan ibland stöta bort en även om det inte är tänkt som annat än faktatext.

Läser man om ”hur-gör-man” och ”best-practice” runt brädspelsinstruktioner ges ofta rådet att direkt tilltala läsaren. Säga [du] istället för [spelaren\na] eller något annat neutralt.

Ibland ser man regeltext som uttrycks som små berättelser eller med litterära ambitioner.

Detta till skillnad från knastertorra beskrivande instruktioner.

 

[Quadrante]

knastertorra beskrivande instruktioner.

Själv föredrar jag oftast ”no fuss”, rakt på sak, gärna knastertorrt. Men kan inte säga att det alltid blir så när jag skriver.

 

[verlandes.]

Jag föredrar absolut en pedagogisk och rak text framför en stilistisk.

 

[luddwig]

Jag gillar direkt tilltal. Tycker att det är sympatiskt när texten vänder sig direkt till läsaren.

Jag gillar även när texten är rak och effektiv, och undviker sådant som komplicerade meningsbyggnader och långa, målande beskrivningar.

 

[Rangertheman]

Regeltexter - Hemingway

Världsbeskrivningar och stämningstexter - Ranelid

 

[krank]

Som när det gäller nästan allt annat är tydlighet det allra viktigaste. Så välstrukturerat, gärna hyfsat kortfattat, rakt på sak, inga onödiga krumbukter. Varken i världsbeskrivning eller regeltext.

Jag är ganska dålig på det själv; jag har en tendens att dels överförklara saker och dels komma på vad jag tänker på som "intressanta stämningshöjande detaljer" men som ingen annan antagligen bryr sig om. I och för sig är det bara en känsla jag har; vad jag minns har jag inte fått några kommentarer på just mina texter när mina böcker recenserats.

Men; när väl tydligheten finns på plats som ett slags miniminivå, så kan man ju inom det leka med tilltal och ordval. Informellt och formellt, direkt och indirekt, fyllt med slang eller hyperstrikt. I Kutulu försökte jag efterhärma något slags lätt ålderdomlig akademikersvenska eller nå't, till exempel. Oklart om det gick så bra, men det var ambitionen. När jag skriver cyberpunk (Rotsystem, delvis kommande Luna City Blues) tycker jag det funkar bättre med korta, nästan avhuggna meningar.

Direkt tilltal gillar jag i båda fallen, men kan absolut tänka mig rollspel där indirekt tilltal passar genren bättre.

 

[God45]

Jag vill ha reglerna torra och snabba. Resten så stämningsfullt som möjligt. Gärna som in-character dokument.

 

[Zire]

Dålig stilistisk text är mycket värre än dålig direkt text. Så är det inte hög nivå på texten föredrar jag absolut torr framför litterära ambitioner. Det finns rollspel som jag har givit upp av skälet att ambitionerna har varit högre än förmågan. Framför allt ett som jag ändå tror att det finns goda chanser att jag skulle ha gillat om jag bara orkar läsa det.

Jag kan inte minnas att jag någonsin skulle ha slutat läsa något rollspel för att texten är för mycket "instruktionssvenska". (Däremot så kan innehållet vara för jädra tråkigt, men det är inte formuleringarnas fel.)

Men bra texter kommer undan med att ha en stil. T.ex. Mutant UA, Chronopia (på sin tid åtminstone), AW (även om jag tycker att det finns problem med tydlighet där).

 

[TheDawn]

Jag föredrar tydliga texter i rollspel. Stämningstexter får absolut förekomma men skall vara tydligt utmarkerade som sådana. Direkt tilltal eller inte spelar ingen roll för mig, men i regel anser jag att direkt tilltal skall vara riktat mot den som sannolikt läser texten, så "du" är en spelare i rollpersonsskapandet och spelledaren i spelledarkapitlet.

Vad jag inte gillar är när det svänger mellan fackspråk och talspråk utan någon rim och reson. Första upplagan av Coriolis minns jag led av detta.

Detta är så klart generaliseringar och om en text är väl skriven och intressant kan den komma undan med nästan vad som helst.